Wednesday, November 30, 2011

Rapport från ett bortblåst Sverige... (Godnattsaga i samarbete med gästbloggare)

Nej, jag har inte blåst bort. Även om jag inte har bloggat något sedan i Söndags. Jag har använt mina skrivarmuskler på en styck novell till en novelltävling med temat "Isbjörnar och eltandborstar". Minst en isbjörn och en eltandborste krävdes för att få vara med i tävlingen. Det lyckades jag få med. Deadline ikväll och mitt bidrag på ungefär 13000 tecken (17000 var max) skickade jag in strax efter lunch idag. Det har blivit mycket nattskrivande och dagsovande under arbetet. Vi får se om jag lyckas komma rätt i dygnet igen. Tur också att det inte borras något i huset för tillfället. Jag har fortfarande inte hört något om när det utlovade bredbandet ska komma.

Jag förmodar att du hoppades på att jag var ute och reste i stormen. Så att du skulle få en rapport från kaoset i kollektivtrafiken. Jag har ju skrivit en del uppskattade sådana tidigare på den här bloggen. Istället såg jag bara den i föregående inlägg omnämnda svävande stolen. Och dagen efter stormen var jag ute vid Backaplan och beskådade den nedfallna väggen. Tyvärr var det för mörkt att fotografera när jag var där. Hade jag varit i Olofström hade jag kunnat rapportera om läkarstationens nya tak som flög iväg. Men det går ju inte heller. Vad gör man då?

Jo, man tar hjälp av en så kallad gästbloggare. Om man inte har något själv att blogga om för tillfället, så hyr man in någon annan att göra det. En nära släkting till mig befann sig på resa genom Småland och Skåne just när det blåste som mest. Jag ringde personen i Söndags eftermiddag och kollade läget, och då var det lugn och ro, tåget passerade just Värnamo. Det var först efter att jag lagt på luren som allt började. Jag var alltså lyckligt ovetande, men gästbloggaren ska strax berätta om vad som egentligen hände. Kom ihåg, precis som när det gäller mina inlägg om tågtrafiken så handlar det om kontakten mellan resebolag och kund. Det är knappast Skånetrafikens fel att det stormade. Det är inte heller deras fel att Trafikverket valde att stoppa tågtrafiken i den delen av Sverige. Det var inte fel av Trafikverket att stoppa tågtrafiken. Det var omtanke om passagerarna. Det intressanta är däremot hur de hanterade de problem som uppstod, och hur de skötte kontakten med resenärerna. Över till gästbloggaren:


Jag åkte tåg i söndags. Jag skulle från en större ort i Småland till en mindre ort i Blekinge, skulle byta i Alvesta för att komma till Älmhult kl 17, för vidare befordran till hemorten. Var det tänkt, men i Värnamo blev tåget strömlöst. De hade guider, som samlade ihop tågresenärerna och såg till att de kom till rätt anslutningsbuss – det var service!

Så vi fick bussas till Alvesta. Chauffören var inte så hemma i trakten så han körde vilse i Bor, och det tog litet extra tid, men vi var i Alvesta strax före 17.30. Då hade min anslutning redan kört vidare, men till all lycka var Kundservice fortfarande öppet, så jag kunde få en ersättningsbiljett. Och tyvärr valde jag att åka över Hässleholm, för där fanns anslutningar hem, vilket det inte gjorde från Älmhult. Jag hade fått sitta flera timmar och vänta i Älmhult på bussen. Hade jag vetat vad jag vet nu, hade jag gärna väntat i Älmhult. Jag skulle inte ha valt Hässleholm! 
 
Vi kom till Hässleholm med bara ett par minuters försening, anslutningståg till Karlskrona hade ordinarie avgångstid 19.12 och vi var i tid till det. Avgångstiden blev snabbt framflyttad 7 min, men inget tåg kom… Det var kallt, det blåste (!) och man gick på perrongen och väntade. Då kom en röst i högtalaren: 

”Tåg mot Kristianstad med avgångstid 19.30 har ersatts med buss. Bussen avgår från ……gatan”.

Men min biljett var till 19.12-tåget, så jag kunde alltså inte ta den bussen. Dessutom visste jag inte var ….gatan ligger. Det gör jag numera, men mer om det senare. Ny avgångstid: 20:05. När klockan var 20:12 hade fortfarande inget tåg kommit. Och det kom inte något besked via högtalaren heller, utan det kom en dam i sina bästa år (jämfört med mina i alla fall…) och talade om för oss att tåget inte kom och att det skulle komma ersättningsbussar. En yngling i ännu bättre år talade om för oss att ”det kommer ersättningsbussar men vi vet inte när och vi vet inte vart de går” . Vad säger ni om det???


Hur tog man sig till ersättningsbussarna? Jag insåg den kvällen att man på stationen i Hässleholm anser sig finnas i en världsmetropol av sällan skådade mått och att alla i hela världen ska känna till varifrån eventuella ersättningsbussar avgår – men tyvärr kommer en och annan bonnläpp från småstäder (typ Malmö och Köpenhamn) och vi är vana vid att det finns SKYLTAR! Som talar om hur man tar sig till ersättningsbussarna. Kanske något för stationen i Hässleholm att ta efter???


Jag kom i alla fall så småningom till hållplatsen för anslutningsbussar. Det stod mycket folk där, ett antal små barn också. Det var fortfarande kallt, och det blåste ännu mer, eftersom blåsten fick extra styrka och skjuts när den tog sig genom tunneln som bildades under stationens inglasade gångbro som vi befann oss under. Det är där man ska stå om man ska åka ersättningsbuss. Ifall det kommer någon. Ovannämnde yngling kom i alla fall dit och några av de andra väntande försökte få honom att hjälpa dem, men fick svaret att han inte fick någon övertidsersättning för det… Men så småningom kom en buss. Den gick till Helsingborg, och det var Helsingborgarna väldigt tacksamma för. Sedan gick det en stund och så kom en buss till och vart den gick, det har jag glömt, men det var inte till Kristianstad. Så vi som skulle österut, vi väntade. Vid sidan om mig stod barnfamiljer med små barn. Vi väntade och väntade….. och väntade.  Och så kom den: BUSSEN! 

Det stod Kristianstad över hela sidan på den…. Äntligen skulle jag få komma hem… trodde jag. Den bussen tog bara resande som skulle direkt till Karlskrona… Men hallå! Åker man tåg till Karlskrona från Hässleholm passerar man Kristianstad, Bromölla, Sölvesborg, Mörrum, Karlshamn, Bräkne-Hoby och Ronneby innan man kommer till Karlskrona, och vi var ganska många som skulle till dessa orter. Jag påpekade detta för busschauffören. Undrade om han inte skulle köra samma väg som tåget, och släppa av på vägen. Men nej, han betonade att inte skulle stanna förrän i Karlskrona. Det var de order han hade fått. 

Jag tolkade det som att det skulle komma andra buss till oss andra. Så jag ringde till Skånetrafiken och frågade när det kom fler bussar: Det var en vänlig tjej som svarade. Hon svarade att: ”nä, det finns inga bussar att sätta in” Vilket jag ute i kylan inte kunde tolka på något annat sätt än att  "vi skiter i om ni får stå i kylan och blåsten hela natten, för vi har det varmt och gott där vi sitter och kaffemaskinen funkar jättebra!” Tjejen var mycket vänlig och hjälpsam annars, för hon tog till och med reda på att jag inte kunde få någon reseersättning för taxi eftersom jag skulle åka mellan två län och resan skulle ta mer än 60 min. Fantastisk resegaranti – eller hur?



Det blev Hässleholms Stadshotell – jag är för gammal för att orka kvarta i en väntsal och med den smidighet som Skånetrafiken visat dittills utgår jag från att de stängde och låste väntsalen kl 24.00 så att inga uteliggare obehörigt skulle ta sig in i värmen. All heder åt Stadshotellet – de såg till så att vi som tog in där fick mat. De bjöd på maten.


Måndag morgon gick jag till stationen. Nu hade stormen bedarrat så pass att tågen österut gick igen – i alla fall till Kristianstad – och si! Undret hände, i Kristianstad kom ersättningsbuss för tåget – litet försenad men ack, så välkommen - och den stannade även på mellanstationerna. Jag kom hem - 17,5 tim försenad, och lyckligtvis har jag semesterdagar sparade som täcker upp min bortavaro från jobbet.



En gång i tiden hade SJ en annonskampanj som gick ut på devisen: ”sån tur att de tog tåget”. Tåget var ett säkert och tryggt färdsätt. Det är det fortfarande - när tågen fungerar som de ska (dvs om det inte regnar, blåser, snöar eller är för varmt). Fast det har stormat, och snöat och varit skitväder i alla tider, men aldrig har tågen varit så försenade och så struliga som nu. Kan det kanske vara så att det är själva tågen som det är fel på – och den s k logistiken? För visst, det stormade, men godstågen gick…



Dessutom kan jag inte hjälpa att jag tror att Skånetrafiken upplevde stormen som gudasänd för att kunna skylla sin egen bristande förmåga på den. För på fredagen, när jag skulle åka upp till Smålandsmetropolen, var tåget jag skulle kliva på i Älmhult (från Malmö via Hässleholm) så försenat redan då, att jag redan visste att jag skulle missa mitt byte i Alvesta. Jag skulle inte hinna med tåget till Nässjö. Jag bokade därför om min tågresa redan i Älmhult innan jag klev ombord. Och som ytterligare ett skämt var det så, att när vi kom till Alvesta, stod ett tåg på andra sidan perrongen och inväntade resenärer som hade anslutningar till Nässjö kl 18.33 och 18.37 – det hade inte jag, jag skulle åka 18.34 till Nässjö men jag kunde alltså inte ta det tåget. Det var ett annat bolag. Jag fick komma fram drygt två timmar försenad till min destination. Men jag var glad att jag bokat om redan i Älmhult, för i Alvesta den kvällen blev vi hänvisade till att ringa Skånetrafiken och min mobil var inte laddad. Observera att den kvällen var det ingen storm…



Det är inte bara Sverige som är fantastiskt – även Skånetrafiken är det! Och det är nog säkrast att stanna hemma över jul – för annars lär man väl inte komma fram förrän helgen är över….


Hej igen. Nu är det ordinarie bloggare igen. Det du nyss läste var alltså en ögonvittnesskildring från stormens Sverige. Jag betonar återigen att det inte är tågbolagens fel att det stormade och blev stopp i tågtrafiken. Jag kritiserar inte Trafikverket för deras beslut att stoppa tågtrafiken. Men vad var det för sätt att hantera passagerarna? Låt oss sammanfatta: Ingen vettig information. Inga ersättningsbussar till resande från Kristianstad och större delen av Blekinge. När man påtalar denna brist för företaget, påstår de dessutom att det inte finns några fler bussar att sätta in. Det tror jag inte ett ögonblick på. Hela Skåne är fullt av bussar. Det finns betydligt fler än det finns tåg. Det kanske tar lite tid att få dit dem, men man måste få dit dem. Eller lösa det på något annat sätt. Man kan inte lämna passagerarna ute i stormen, väntandes på utlovade bussar som man aldrig har haft för avsikt att skicka. Det fanns ju personal som kunde informera och ta hand om passagerarna. De som sa att det fanns "bussar på väg, men de visste inte vart och inte när." De fanns ju på plats, så varför inte låta dem göra lite nytta? Även om det kunde bli lite övertid. Det kan det vara värt. Goodwill...

Samla folket (ropa ut i högtalaren) i väntsalen där det är varmt och skönt, förklara att det är stora problem, men att företaget ska göra sitt allra bästa för att ta hand om dem. Håll kontakten med ledningscentralen. När det kommer en ersättningsbuss, meddela vart den ska gå och visa sedan de aktuella passagerarna till bussen. Sedan samma sak när nästa buss kommer. Om en buss inte verkar komma, meddela detta och se till att den kommer. Hur svårt kan det vara? Visa att ni bryr er om era passagerare. Att säga till dem att de ska stå och vänta ute i stormen på en buss som ni aldrig skickat dit, är inte att bry er om passagerarna.

Jag har sagt det förut, och jag kommer att fortsätta upprepa det tills alla trafikföretag har förstått. Det är bara två saker ni behöver tänka på:
1: Information. Det finns inget värre än att stå ute i kylan och inte veta någonting.
2: Visa att ni bryr er om era passagerare/kunder.
Ni kommer att se att de accepterar det mesta, även stormar, så länge de slipper stå och frysa, och så länge de vet om att ni i alla fall inte har glömt bort dem. I det här fallet visade ni tydligt att ni inte brydde er ett skit om dem. OK, ni visste inte hur lång tid det skulle ta att få dit ersättningsbussen. Visst, det är förståeligt. Men låt dem inte stå ute och vänta. Be dem vänta i väntsalen, och skicka inte ut dem förrän deras buss är på plats. Och naturligtvis måste ni fixa ersättningsbuss till ALLA resmål, som era tåg går till. Att som er telefonist, säga till passagerare som står ute i kylan, att ni inte har för avsikt att ta hand om dem, att ni underförstått skiter fullständigt i dem, är inte OK. Det enda acceptabla svaret till en passagerare i det sammanhanget är "Ersättningsbussar är på väg. De tar tid att få fram, men de kommer. Vi lovar att se till så ni kommer hem. Det kan ta tid, men ni kommer hem. Gå in och sätt er i värmen så länge." Det är det enda acceptabla svaret. Oavsett hur mycket det stormar...

Sedan är det ju inte fel om ni går in på Pressbyrån och fixar lite kaffe och bullar åt dem medan de väntar. Även om det skulle råka vara stängt. Pressbyrån tar garanterat inte illa upp, de skickar bara en faktura...

Sunday, November 27, 2011

En flygande stol!

...såg jag nyss utanför mitt fönster. OK, den flög varken så högt eller så långt. Den kanske inte ens flög, men den rörde sig. På egen hand. Det blåser rätt bra här just nu. Träden svajar fram och tillbaka.

Friday, November 25, 2011

STOPP!

rödljus, trafikljus, rött, tillfälligt, traffic light, red light, temporary traffic light, foto anders n
Klockan var sju minuter i sex på kvällen och jag småsprang nerför backen mot bron för att hinna till postlådan vid torget före klockan sex, när posten skulle tömmas och jag förhoppningsvis skulle sitta på bussen till fotoklubben. Men, framme vid bron blev det plötsligt STOPP! Jag bländades av ett skarpt ljus som aldrig varit där förut. Någon hade rullat dit och kedjat fast ett trafikljus. Och nu lyste det rött. HIT MEN INTE LÄNGRE!

70

...var temat i månadens tävling på Fotoklubben. Jag fick ett anfall av inspiration i sista minuten och åstadkom den här bilden, som jag också lämnade in. Jag kom sist...

CSI Nilsson... eller När Tvättmaskinerna tystnat...

Idag hade jag tvättid igen. Min nya vana trogen gick jag ner tjugo minuter innan mitt pass började, för att vakta utanför tvättstugan så att ingen tvättstugetjuv skulle hinna före mig den här gången. Och det fungerade, tvättstugan var redan ledig, och ingen tvättstugetjuv syntes till. Istället fann jag något betydligt värre...

csi, crime scene investigation, crime scene photo, brottsplats sverige, leif gw persson, veckans brott, brottsplatsfoto, blodpöl, mord i tvättstuga, bergsjön, göteborg, foto anders n
Golvet i rummet utanför tvättstugan var fullt med...ja, något rött var det. Var det måhända slarvigt upptorkat blod? Istället för att sätta dit en tvättstugetjuv, hade jag hittat spåren efter en tvättäkta(?) tvättstugemördare!

Lyckligtvis händer det ibland att jag tittar på CSI när jag diskar. Jag vet alltså därför hur man ska gå tillväga i sådana här sammanhang. Först förhörde jag den vänliga tjejen i den andra tvättstugan. Nej, hon visste inte vad som hade hänt. Det hade sett ut så redan på morgonen när hennes tvättpass började. Det måste alltså ha skett under natten. Eller redan igår. Blodet hade inte torkat ännu, så jag satsar på natten. Strömmen till tvättmaskinerna stängs av automatiskt på kvällen, och sedan står tvättstugan tyst och tom. Där kan nog hända både det ena och det andra om nätterna...

cigarettfimp, fimp, cigarett, stump, cigarette butt, csi, crime scene investigation, crime scene photo, brottsplats sverige, leif gw persson, veckans brott, brottsplatsfoto, blodpöl, mord i tvättstuga, bergsjön, göteborg, foto anders n
I blodpölen fann jag tre cigarettfimpar. Jag skickade dem naturligtvis genast till DNA-analys. Om mördaren finns i nationella mördarförbundets medlemsregister, bör han vara fast inom kort. Återstår bara motiv, och den kanske viktigaste frågan: Vart har kroppen tagit vägen?

skit, skitfläck, bajs, foto anders n
Bredvid blodpölen hittade jag en liten brun fläck. Inte olik helt vanlig skit. Vid närmare studier visade det sig att det var precis vad det var också...

csi, crime scene investigation, crime scene photo, brottsplats sverige, leif gw persson, veckans brott, brottsplatsfoto, blodpöl, mord i tvättstuga, bergsjön, göteborg, foto anders n
I dörröppningen in till den andra tvättstugan fann jag denna mystiska bild. Du ser, liksom jag, att den föreställer en liten vit påse som lämnas över av en hand till en annan. En narkotikaaffär naturligtvis, som har gått fel. Du ser också att den mottagande personen hade en daggmask på handen. Kanske var det daggmasken som triggade mördaren. Det låter plausibelt. Nu är bara frågan: Var var liket?

csi, crime scene investigation, crime scene photo, brottsplats sverige, leif gw persson, veckans brott, brottsplatsfoto, blodpöl, mord i tvättstuga, bergsjön, göteborg, foto anders n
Inne i min tvättstuga hittade jag till slut svaret. Under bänken i hörnet bredvid torktumlaren låg. Ja, ser du vad det är? Det är kaksmulor. Och en kakform i papper, med degrester på...

csi, crime scene investigation, crime scene photo, brottsplats sverige, leif gw persson, veckans brott, brottsplatsfoto, blodpöl, mord i tvättstuga, bergsjön, göteborg, foto anders n
Den hemska sanningen stod klar för mig. Mördaren mördade sitt offer, bakade sedan en kaka av honom och åt upp honom. Sittandes på bänken i hörnet bredvid torktumlaren i min tvättstuga. När det stod klart för mig, visste jag att jag inte behövde vänta på DNA-resultatet. Det fanns bara en möjlig gärningsman. Bara en man kan göra något så ohyggligt. Den mannen är Handtvättboll Zeoliter...

Wednesday, November 23, 2011

Ett första jubileumsblogginlägg! (Tillbakablick)

Som jag har skrivit förut så fyllde den här bloggen fem år i förra veckan. Jag startade den i samband med att jag mottog Olofströms Kommuns Ungdomskulturstipendium. Jag visste väl inte riktigt vad den skulle komma att handla om, men eftersom jag strax därefter (Jan/Feb 2007) flyttade till en ny lägenhet, och tog min första kontakt med KabelTV-bolaget, så fick jag snabbt ämnen till en lång rad uppskattade inlägg. Och de är inte slut ännu, det kommer minst ett KabelTV-bolagsinlägg inom kort, jag lovar.

Ett par månader senare tävlade filmen Svart Kaffe, tack, ett examensarbete av mig och två kurskamrater på GTV i Gamleby, i en filmfestival i Italien. På något sätt lyckades den dessutom vinna. Jag fick åka ner till Florens för att hämta priset. Nervös till tusen var jag, vilket säkert avspeglades i det inlägg jag skrev en tid efter återkomsten till Sverige.

Hösten 2007 började jag utbildningen i Manus för Film- och Interaktiva Medier i Sunne. En distansutbildning, men jag åkte upp till Värmland ett antal gånger. Här är en kort sammanfattning av den första uppfärden.

Samma höst publicerades min första novell i en novellsamling utgiven av LRF och En Bok för Alla. Det har blivit många noveller till efter det, och ett par publiceringar.

Till jul försökte en amerikansk försäljare av begagnade CD-skivor att blåsa mig. Det blev ett par inlägg om det. Här är det första.

Tillbaka i Göteborg efter julfirande i Blekinge, upptäckte jag en tidigare okänd glaciär. På ett mycket oväntat ställe.

Våren 2008 tog min yngste kusin studenten, och mitt korta gratulationsinlägg resulterade i en (då) aldrig tidigare skådad mängd av kommentarer. Från familjen Lotto i Jönköping.

Hösten 2008 åkte jag till Vara för att lyssna på Lars Hollmer. Kanske fortfarande min största konsertupplevelse.

Januari 2009 flyttade jag till förorten. Från flyttperioden minns jag speciellt min jakt på krysstag.


Februari 2009 gjorde jag min debut i melodifestivalen.

Mars 2009 tilldelades jag LRF:s kulturpris.

September 2009 upptäckte jag något mycket märkligt med mitt apotek.

April 2010 påbörjade jag min första västsvenska resa.

November 2009 fick jag mitt allra första Linussamtal. Jag hade då ingen aning om hur många det skulle bli. Det senaste fick jag i förra veckan..

Januari 2010 spelade jag plockepinn med mig själv och luktade vitlök på Göteborgs Filmfestival.

Mars 2010 publicerade jag mitt första pornografiska inlägg.

April 2010 påbörjade jag min västsvenska resa. Den pågår fortfarande, men inte så mycket under vinterhalvåret.

Juni 2010 påbörjade jag även min skånska resa. Även den har vinteruppehåll just nu.

Augusti 2010 insåg jag att jag behövde bli en modebloggare för att få fler läsare till bloggen. Matbloggare hade jag varit en tid redan. Jag tog även ett körkort för bil, om än högst kortvarigt.

Oktober 2010 direktrapporterade jag på bloggen från min lägenhet, som var under attack från en gigantisk eltandborste. Eller något sådant...

Några dagar senare upptäckte jag att Degeberga är ett Göteborg i miniatyr.

En resa från Lund till Göteborg höll på att gå helt galet.

November 2010 tilldelades jag Johnny Martinssons kulturstipendium.

December 2010 fick jag ett telefonsamtal från mitt försäkringsbolag.

Mars 2011 var det Katt med Chokladsås som stod på menyn. Dessförinnan hade min torktumlare pratat tyska med mig.

Maj 2011 berättade jag om två mycket korta men minnesvärda möten med en av mina fotografiska förebilder. Och jag försökte åka tåg. Och Skara domkyrka försvann. Det var en händelserik månad.

Juni 2011 promenerade jag Listerlandet runt. Då hade jag alltså även påbörjat min Blekingeresa.

Augusti 2011 kom jag tillbaka till Göteborg efter mina somriga resor. Ett synnerligen frustrerande spårbyte i Stockholm, resulterade i bloggens längsta inlägg genom tiderna.

September 2011 lade mitt mellanslag av. Det var början på en besvärlig tid, som så småningom utmynnade i ett flertal blogginlägg, till exempel min i Oktober och November publicerade följetong i fem delar, om svårigheten att köpa en ny dator.

Det här är bara några få milstolpar i bloggens historia. Men vad säger du, som brukar läsa? Eller du som bara läser ibland? Vilka inlägg minns du bäst? Jag skulle vilja veta vilka inlägg som har gjort störst intryck på just dig...

Mer eller mindre förvånande tågnyheter...

Senaste tågnyheterna från GP: Trafikverket anlitar ett företag för underhåll av banorna i Västsverige. Företaget lyckas inte sköta underhållet. De lyckas inte rekrytera folk. (Lite förvånande) Följaktligen lyckas de inte heller med snöröjningen. (Föga förvånande) De kräver extra pengar. (Jag är inte förvånad) Trafikverket vill inte ge dem mer pengar (Jag är än mindre förvånad) Istället säger Trafikverket upp det femåriga avtalet redan efter tio månader. (Förvånar mig inte heller) Eller rättare sagt, de båda parterna säger upp det ömsesidigt. (Det låter i alla fall bättre) Detta sker den 6 juli (Då var snön borta sedan länge). Företaget får 125 miljoner som ersättning för uppsägningen (Nu är jag däremot lite förvånad). Sedan kommer Trafikverket på att det nog kommer att snöa i år igen. Då anlitar man företaget igen, (Nu är jag mycket förvånad) om än bara fram till 31 maj (Ja, det borde räcka. Snö i juni är ovanligt.). Nu är jag inte bara förvånad, utan vet inte vad jag ska tro. Antingen har företaget gjort fel, och då ska de väl inte ha någon ersättning, och definitivt inte få uppdraget på nytt? Eller så var det inte deras fel, men varför sa man då upp avtalet? Någon som kan förklara? Tydligen försökte man få uppsägningsavtalet hemligstämplat också. Det är ett smidigt sätt att undvika frågor...

Förmodligen är historien mer komplex än vad som framgår i tidningen, det brukar vara så. Men någon sanning bör det väl ligga i det?  Och nog var det strul i tågtrafiken förra vintern och våren, det kan ingen förneka. Även när det inte var någon snö. Det har jag skrivit om förut. Till exempel Här och Här och Här. Och Här. Och på några ställen till.

Jag ställer mig nu också frågande till om det verkligen kan ha varit svårt att rekrytera snöskottare förra vintern? Eller ville man bara inte betala för dem? Det är mycket slimmande av personalstyrkor nuförtiden. Särskilt bland privata företag som tar över olika tjänster. Den 30-årige nakenfisen från Göteborg (Nej, det är inte jag) som antastar damer på dubbeldäckartåg, borde vara självskriven som gratis snöskottare den här vintern i alla fall. Naken, naturligtvis...

För övrigt har jag noterat i min besöksstatistik att jag i veckan som gick hade besök från Banverket. Någon på Banverkets internetserver har läst om mina erfarenheter av tågstrul. Det glädjer mig oerhört. Vad som dock är förvånande i sammanhanget är att Banverket inte existerar längre. Det ersattes den 1 april av Trafikverket. Är alltihop måhända ett försenat Aprilskämt?

Monday, November 21, 2011

...don't let the bed bags bite!

Det smällde precis till i brevinkastet. Post! Till mig? Ett enkelt papper, utan kuvert. Information från mitt bostadsbolag med andra ord. Är det nu äntligen det nya bredbandet som kommer? Det har bara utlovats i ett år snart. Nej, det var det inte. Eller är det Anticimex som vill in och smaka på mina Kackerlacksfras igen? Ja och Nej:

Vägglöss - ett växande problem
Vägglöss blir allt vanligare i Göteborg, vilket har uppmärksammats i media under den senaste tiden. Vägglöss gömmer sig i små håligheter nära sängen på dagen. På natten kommer de fram för att bita sovande människor. Du kan få vägglöss i din lägenhet om du tar in begagnade möbler eller madrasser. Vägglöss kan även följa med i resväskan efter en utlandsresa. Får du vägglöss i din lägenhet måste den saneras. Saneringen kostar ingenting för dig som är hyresgäst. Misstänker du vägglöss i din lägenhet? Ring Anticimex 031-XXXXXXXX !


Inte bara kackerlackor? Ska jag behöva gå och oroa mig för skumma vägglöss nu också? Men nej, jag misstänker inte någon av mina vägglöss. Om de finns, räknar jag med att de håller sig i sina håligheter. Vad det nu är för håligheter jag har nära sängen? Jag har inte tagit in några begagnade möbler eller madrasser på länge. Desto fler begagnade böcker dock. Men jag tror inte lössen är läskunniga. Kackerlackor tycker i alla fall inte om böcker, det sa mannen från Anticimex. Han borde veta. Vägglössen biter sovande människor? Jag känner mig inte biten när jag vaknar, men jag måste erkänna att det började klia överallt på kroppen när jag läste lappen. I vilket fall är det bra att de informerar i förväg. Så man kan hålla utkik. Det är synd bara att de inte skriver lite mer om hur man märker att man har fått vägglöss. Hur ser betten ut till exempel? Och lusen själv. Hur ser han ut? Om jag skulle möta en okänd lus i min lägenhet, frågar jag naturligtvis vem han är och var han kommer ifrån. Liksom när jag får mystiska telefonsamtal (se inlägg häromdagen). Men jag kan ju inte vara säker på om L(in)usen svarar. Förstår han överhuvudtaget svenska? Jag har läst om vägglöss förut, och tycker mig minnas något om blodfläckar på lakan. Det skriver de ingenting om. Fast jag kanske blandar ihop det med något annat.

För säkerhets skull står informationen på lappen även på engelska: Bed bugs - an increasing problem
Och sedan samma sak som i den svenska texten. Nästan samma sak.Jag ställer mig lite frågande till den här meningen:

Bed bugs can also be your suitcase after a trip abroad.


Kom igen, även om man inte förstår svenska så måste man väl ändå förväntas kunna se skillnad på en resväska och en vägglus? Även om man kanske har festat två veckor vid medelhavet. Eller någon annanstans. Nog märker man om man packar ner sina använda underkläder i en väska eller en lus?

Om inte annat så påpekar de väl det i tullen:

Excuse me sir, may we have a look inside your bug?

Ja just det. Det är faktiskt sant. Där finns det en stor risk för sammanblandning. Bug låter ju nästan likadant som Bag. Speciellt på lite knagglig engelska. Jag tar tillbaka vad jag sa. Tack mitt bostadsbolag för att ni gjort mig uppmärksam på även detta problem!

Sunday, November 20, 2011

Bloggen och jag tackar för gratulationerna!

Sent i fredags kväll, det kan rent av ha varit mycket tidig Lördag, mottog jag ett rekord i antal kommentarer på den här bloggen vid ett och samma tillfälle. En fantastisk känsla för mig när jag så småningom upptäckte dem. Jag lovar att svara på dem allihop, så småningom, men jag börjar just nu med detta lilla kollektiva tack.

De var precis vad jag behövde för att piggas upp. Jag tycker ibland att mina bloggtexter blir för tråkiga, enformiga och gnälliga. Funderar på om det är lönt att skriva fler. Får jag en kommentar då, får jag ny energi och kan skriva lite till. Då räknar jag inte med sådana där Spam-kommentarer, som jag får med jämna mellanrum, men som ni bloggläsare slipper se, utan jag menar riktiga, härliga, värmande bloggkommentarer av den typ jag fick i fredags kväll. Det har inte varit så många kommentarer under en period, och jag har varit lite orolig för att det har berott just på att bloggen (och jag) varit för tråkig, enformig och gnällig. Nu vet jag att det bara handlade om att samla ihop riktigt många till just det här tillfället. För att fira den stora dagen. Vilken stor dag? undrar du kanske. Jo, i fredags var det den 18 november, och den 18 november 2006 skrev jag det allra första inlägget på den här bloggen. Följaktligen fyllde bloggen fem år i fredags. Därför den oväntade, men mycket uppskattade gratulationen. Bloggen och jag tackar så mycket för gratulationen och lovar att fira med minst två jubileumsinlägg de närmaste dagarna...

Rymdstenen (Partiell solförmörkelse)

rymdsten, space rock, komet, meteor, armageddon, partiell solförmörkelse, partial sun, sunrise behind rock, space, foto anders n
Foto Anders N

Friday, November 18, 2011

Den här gången var det på mobilen...

RRRRIIIING!

(Hm? Mobilen? Var har jag den nu då? Det låter som...innerfickan på jackan. Där ja. Nu ska vi se här. 08? Stockholmsnummer? Attan...Batteriet är lågt. Var har jag laddaren?)

-Nilsson?

(Röster. Trafik. Vem det är som ringer?)

-Hallå?
-Ja, hallå?

(Där var laddaren. Nu ska jag bara försöka... Innan batteriet lägger av helt...)

-Hallå?
-Ja, hallå? Vem är det?
-sfdkhhkk sajhg
-Vad sa du för något? Vem är det?
-Det är Kristoffer. Du jag hör dig väldigt dåligt...

(Jag känner tre-fyra Kristoffrar, ingen av dem brukar ringa mig, och du låter i vilket fall inte som någon av dem. Så där ja, nu laddar telefonen)

-Vem är du?
-Öhm? Jag skulle bara säga att jag ska jobba imorgon.
-Är du säker på att du har ringt till rätt person. Vem söker du?
-Du jag hör dig nästan inte alls.
-Men jag hör dig alldeles utmärkt nu. Jag tror du har ringt fel. Jag vet inte vem du är.
-...(Avlägsna röster och trafik)
-Hallå?
-Jag skulle bara säga att jag tänker jobba imorgon...
-Jag tror du har ringt fel. Du får nog ta och ringa den personen du söker. För det är inte jag.
-...(Avlägsna röster och trafik)
-Hallå?
-...(Avlägsna röster och trafik)
-Ja, det var trevligt att prata med dig i alla fall...Hej då...

Om jag tänker efter... När folk jag inte känner ringer mig, brukar det vara till Linus. Jag vet inte vem Linus är, men jag brukar få hans samtal. Senaste gången var bara några dagar sedan (se tidigare inlägg) Och visst var det en Kristoffer som ringde och sökte Linus i våras? Naturligtvis måste det vara han igen. Han jobbade på Trygg-Hansa. Visst var det så. Och nu tänkte han bara ringa och berätta att han skulle arbeta imorgon. Det låter rimligt. Vad man nu kan tänkas göra på Trygg-Hansa på en Lördag? Man förväntar sig inte att det ska hända något där på helgen, men det förklarar ju varför han var tvungen att ringa och berätta det. Varför nu Linus skulle ha något intresse av att veta om det... Men vänta, han ringde på MOBILEN. Linusjägarna ringer alltid på min fasta telefon. Hur går det ihop? Var har han fått mitt mobilnummer ifrån? För det kan väl inte vara ytterligare en Kristoffer? Måste se vem han är. Hoppas numret finns på Eniro... Vad i hela friden? Quality Hotel Park Södertälje City?

Thursday, November 17, 2011

Borås, Borås...

Det är snart två år sedan jag påbörjade den första av mina Västsvenska resor. Två orter har jag fastnat speciellt för, och märker att jag gärna återkommer till. Den 1 september, dagen efter Storviltjakten i Botaniska Trädgården, begav jag mig till en av dem: Borås, för att njuta av stadens två konstmuséer. Jag anade inte vad som väntade mig...

pinocchio, borås, walking to borås, jim dine, foto anders n
Walking to Borås (Jim Dine)
Nej jag tog tåget, men Borås är en stad
vars gator är fulla av modern konst.
Mest känd och mest omstridd är denna filur,
som går just under namnet Walking to Borås.
Mest känd är han förstås under namnet Pinocchio.
Hade han kunnat tala, hade han kanske berättat
för mig att han skulle få besök senare samma dag...

gina tricot, borås, modeblogg, foto anders n
Annars förknippar man kanske staden med dess textilindustri.
Inte lika stor som den en gång var, men Gina Tricot har
nyligen byggt ett nytt hus. Tjejerna i TV-reklamen bor
någonstans där inne, men de fick inte komma ut och hälsa.
(Modeblogg)
cykelaffär, borås, kungabesök, kungaparet, kungen och drottningen, silvia, monark, cykel, cykelreparatör, foto anders n
Jag borde kanske ha anat vad som var på gång när jag såg
denna cykelaffär. Men helt aningslöst fortsatte
jag min promenad till...
borås konstmuseum, pontus hammaren, lars hillersberg, blottare, konstutställning, 2011, foto anders n
Borås konstmuseum, som nyligen fått en ny chef:
Pontus Hammaren.
Hans första uppgift var en gratisutställning med
några av museets mer udda verk...
Sedan tog jag en promenad ner mot stadens centrum. Plötsligt
fann jag mig omringad en folkmassa. Och vem fick jag se...
hasse persson, fotograf, chef borås konstmuseum, foto anders n
...om inte Hasse Persson, välkänd svensk fotograf.
Känd för sina Amerikabilder. Hoppade av juryn för
LRF:s Kulturpris 2008. Ersattes av Niclas Östlind,
och jag klagar inte över det bytet, även om säkert Hasse 

har lika god smak. Hasse är dessutom nybliven fd chef för
Borås Konstmuseum. Det var alltså honom som
Pontus Hammaren tog över efter. Den här dagen
var Hasse ute och visade några bekanta runt bland
stadens statyer. De hade precis varit

uppe och beskådat Pinocchio...
 
kungen drottningen, silvia, borås, kungabesök, kungaparet besök, hasse persson, charlotte gyllenhammar, out ute, foto anders n
Hasse och hans vänner.
...Och nu tog man en titt på Charlotte Gyllenhammars

förtjusande skulptur Out/Ute, som förutom i Borås också
lär finnas i Umeå. Om det är sant vet jag inte.
Däremot är jag nästan säker på att jag kände igen

två av Hasses vänner. Damen i grönt och mannen i
solglasögon. Var har jag sett dem förut?
.
kungen drottningen, silvia, borås, kungabesök, kungaparet besök, foto anders n
Skämt åsido, jag tror att den där familjen förföljer mig.
Att dottern och svärsonen skulle komma till Göteborg dagen
innan fick jag veta på Västnytts morgonsändning.
Att det här paret skulle komma till Borås sades det inte

något om på morgonnyheterna. Jag var fullkomligt
ovetande tills en dam på busstorget noterade att jag hade
kamera och sa att jag var tidig. Tidig till vad? Jag har alltid
kameran med mig, och hade åkt dit för att gå

på konstutställning. Inte bara på Borås konstmuseum,
utan i första hand...
borås med dina ögon, utställning cafeet abecita konstmuseum konsthall, foto anders n
Abecita Konstmuseum. Det var invigning av utställningen
Kropp och Själ
, av Walter Hirsch och Alexander Bergström.
Mycket naket. Men det var inte det som lockat dit mig, utan
den utställning som samtidigt öppnades i

museets café: Borås med dina ögon. Resultatet av
en fototävling, och en av de medverkande bilderna var min:
 
borås med dina ögon, abecita konstmuseum konsthall, borås, gågata, grusväg, vägarbete, foto anders n
Jag skickade in den här bilden för att visa hur Borås är 
en stad som består avbåde gammalt och nytt, 
historia och samtid, samtidigt.


I vilken annan svensk stad är gågatan en grusväg?
(Foto Anders N)

Ostpaj och en liten delikat sallad...

Ostpaj och en liten delikat sallad (Foto Anders N)

En liten godnattsaga om att göra en felanmälan

I början av hösten var jag i Skövde. Det har jag berättat om. Jag missade Göteborgs Planket och medverkade därför på Skövdes Fotoplank. Jag har också berättat om att jag tog en sväng på stan och inhandlade en handväska utan att veta om det. Jag har däremot inte berättat om att jag lite tidigare på dagen skulle låsa in lite tillhörigheter på Skövde station. Så det kanske är dags att berätta om det nu. Jag satte in mina saker i en förvaringsbox på stationen. En sådan där dyr sak som kostar 40 kr. Det var förfärligt dyrt, men praktiskt så att jag skulle slippa släpa på sakerna hela dagen under planket. Så det fick bli en 40 kronors box. Det var inte en sådan där modern datorstyrd som i Stockholm, utan en vanlig gammaldags. Jag hade precis 40 kr i mynt. Jag stoppade i första femkronan. Den trillade rakt igenom, och kom ut genom ett hål där nere. Då stoppade jag in den en gång till, med lite mer styrka den här gången. Den trillade inte igenom. Sedan stoppade jag in nummer två. Den gick lite trögare, men den gick också in. Sedan skulle jag stoppa in nummer tre. Då var det stopp. Jag tittade in i springan. Vad fick jag se då?



Som du säkert också kan se, hade mynten satt sig på tvären. Och fast satt de. Jag försökte med att slå lite försiktigt på boxen, och att skrika lite på den. Ingetdera hjälpte. Jag tittade mig omkring. Jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror jag hittade någon slags skylt som hänvisade till "Stationsvärdarna". Det finns nämligen sådana på Skövde station numera. Sedan den 18 mars. Vilken utmärkt idé. Jag har tidigare haft problem med att få information på Skövde station. I våras kom jag med en försenad buss till stationen. Jag åkte som du vet med mitt VästTrafik Regionen Runt-kort. Det gäller på alla VästTrafiks bussar och tåg, och på vissa av SJ:s tåg. Och nu bar det sig inte bättre än att precis när jag kom till Skövde station med min buss, hörde jag ett utrop i högtalaren att ett SJ-tåg till Göteborg var på ingång. Jag tror det var lite försenat, och att det var därför det råkade komma precis just då. Det skulle passa mig perfekt. Men frågan var om jag fick åka med det. Lyckligtvis passerade jag, precis i samma ögonblick som jag hörde utropet, VästTrafiks informationsbås. Och där var ingen kö. Så jag gick fram till damen i luckan och frågade om mitt RegionenRunt gällde på det här tåget.
-Vilket tåg? sa hon.
Det tåget som precis är på väg in, och som de ropade ut i högtalaren nu. Sa jag. Men det hade hon inte hört. Så jag fick förklara att det var ett SJ-tåg. Och kortet gällde väl på vissa SJ-tåg? Jo, det gjorde det. Men, efter att ha kollat i tidtabellen kunde hon svara ordentligt: Nej, det gick inte att åka med mitt kort på det tåget. Vad synd, sa jag. Och eftersom jag då inte hade bråttom längre, passade jag på att fråga hur man kunde se på ett SJ-tåg om mitt kort gällde eller inte. Jo, om tåget fanns med i VästTrafiks tidtabell. Men jag som inte har någon tidtabell på mig? Jo, då fick jag kolla på deras hemsida. Vilket ju är lätt gjort, när man ser tåget på väg in på stationen. För övrigt skulle jag inte fråga henne om SJ:s tåg, sa hon. Hon jobbade på VästTrafik och inte på SJ. Men jag frågade inte om SJ:s tåg i allmänhet, utan om de som VästTrafiks RegionenRunt-kort gällde på. Och eftersom VästTrafik säljer korten, måste de väl kunna svara på frågor om de tåg som korten gäller på? Någonstans tycker jag ändå att det företag som sålt en biljett borde kunna svara på frågor om de resor man kan göra med biljetten.

Det är sådant som händer när det är många olika företag som ansvarar för tågtrafiken. Man vet aldrig vem man ska fråga. Eller klaga på. Jag har hört folk som stått och väntat på försenade tåg, klaga på SJ, fast det inte var SJ:s tåg de väntade på. Det är inte heller SJ som ansvarar för trafikledningen, och därmed informationen till passagerarna på informationstavlorna. De tavlor som du vet att jag brukar störa mig på. När de byter spår hela tiden. Framförallt när de byter spår i sista sekunden och man har stora tunga väskor. Det är inte SJ som ansvarar för det. Det är Trafikverket. Det är inte heller SJ som ansvarar för järnvägsstationerna. Det är ett bolag som heter Jernhusen. Och följaktligen är det Jernhusen som ansvarar för stationsvärdarna på Skövde station. Vilket är bra, för då kan de svara på information om alla tåg som kommer till stationen, och hjälpa alla passagerare. Inte bara VästTrafiks. Eller SJ:s. Eller...ja, vad de nu kan heta...de andra bolagens.

Och nu denna dag i Skövde när mina femkronor satt fast i boxen, var det tur att det fanns stationsvärdar. Eller rättare sagt, borde finnas... Jag tittade runt i vänthallen. Jag tittade ut på perrongerna. Jag tittade bort mot bussterminaldelen. Jag tittade åt andra hållet. Jag åkte rulltrappan upp till övergången över spåren. Jag såg inte till några stationsvärdar. Jag såg inte till någon som såg ut att kunna hjälpa mig. Jo, jag såg en dam i en lucka. Nej, inte VästTrafiks den här gången, men SJ:s lucka. Hon var den enda person som befann sig på stationen å yrkets vägnar denna Lördag. Förutom möjligtvis någon inne på caféet. En person stod i kö till SJ-luckan, jag ställde mig efter. När den personen hade fått hjälp och det var min tur, började SJ-damen stänga sin lucka. Fast jag stod i kö. Jag frågade henne vad hon höll på med. Hon sa att hon skulle stänga...men hon kunde hjälpa mig först. Jag sa att jag skulle vilja ha tag på en stationsvärd. Hon funderade ett tag och tittade bort mot vänthallen. Nej, sa hon. Det blir nog svårt. De var nämligen inte där. Var de var visste hon inte. Kunde hon hjälpa mig då? Det berodde på vad det gällde. Jo, sa jag, mina pengar har fastnat i förvaringsboxen. Det var besvärligt, sa hon, men det kunde hon inte hjälpa mig med. Däremot fanns det ett nummer på en lapp vid boxarna som jag kunde ringa. Det lät ju bra. Även om inte stationsvärdarna var där, så kunde man ringa. Det var bättre än inget. Jag gick dit. Hittade ett nummer. Det gick inte till någon stationsvärd, men väl till företaget som ansvarade för boxen. Nå, då kunde man kanske få dit en servicetekniker. Det gick ju också bra. Företagets namn fick mig att tro att jag kunde få service snabbt. Jag ringde numret. Fick välja om jag tillhörde "Stockholm" eller "Övriga landet". Kort telefonkö. Fick prata med en telefonist. Berättade vad det gällde. Fick frågan om det verkligen var en av deras Fotoautomater som uppförde sig så där konstigt. Förnekade att det var en fotoautomat. Förklarade att det i själva verket var en förvaringsbox. På Skövde station. Hänvisades till SJ:s informationslucka(!) De skulle kunna hjälpa mig. Upplyste damen i telefonen om att SJ:s informationslucka var stängd, men att innan den stängde gjorde den mycket tydligt klart för mig att den inte hade något intresse av att hjälpa mig med det här problemet. Då blev jag kopplad till en tekniker. Förklarade för honom vad det gällde. Han lyssnade noga. Förmodligen nickade han också, fast det kunde jag naturligtvis inte se. Men de brukar göra det. Sedan bad han mig om numret på boxen, tackade för tipset och föreslog att jag gick in på deras hemsida och där meddelade att, och hur jag ville ha pengarna tillbaka. Sedan var samtalet slut, och jag hade inte fått tillbaka mina pengar, och hade följaktligen inte råd till någon ny box. Hade inte direkt någon lust att stoppa några pengar i någon av deras boxar i vilket fall. Tillbringade sedan de närmaste timmarna med att släpa runt en trasig kasse från Erikshjälpen bland fotografierna på planket. Det var irriterande, och en av de främsta anledningarna till att jag senare samma dag köpte mig en handväska på Myrorna.

Dagen efter när jag var hemma igen, gick jag in på företagets hemsida, för att meddela dem att jag ville ha mina pengar tillbaka. Tänkte att jag skulle hitta en mailadress, ett webbformulär, eller något liknande. Istället möttes jag av en uppmaning att "Ladda ner reklamationsblanketten (PDF) och skicka till oss med post" Ja, du läste rätt. Post! Snigelpost!!! För att få tillbaka mina tio kronor var jag alltså tvungen att först ringa ett telefonsamtal på plats, och sedan nu dessutom betala porto. 10 kr - 6 kr i porto - X kr för telefonsamtalet. Frågan var om det blev något kvar av de tio kronorna överhuvudtaget. Ett smart sätt att slippa betala tillbaka några pengar. Gör det för jobbigt/för dyrt att få dem tillbaka...

Och då har jag inte räknat med det arbete jag lagt ner på att lokalisera felet. Om vi räknar lågt, med en timlön på 100 kr per påbörjad timme av felsökning. Ja, mer än en timme tog det ju inte. Men ändå. 100 kr för felsökning som jag utförde åt dem, men aldrig fick. Och nej, det är inte lönt att skicka en faktura, för de kommer inte att betala den. Plus de 10 kronorna som jag inte fick tillbaka heller. De har tjänat 10 kr på att deras box var defekt, och jag har förlorat 110 kr plus okänd avgift för telefonsamtalet. Just det här med att kunden (jag) förväntas jobba gratis när något är fel, det ansåg redan mitt Kabel-TV-bolag när den här bloggen var ny, och jag var nyinflyttad i min förra lägenhet. Det var lika irriterande då. Du minns säkert. Just det där Kabel-TV-bolaget har faktiskt haft lite mer fuffens för sig på sistone. Bara för att jag inte hunnit skriva om det, betyder det inte att de sköter sig. Nej, nej... Nu är det för sent för att skriva om det idag, men jag ska försöka hinna med det inom kort...

Wednesday, November 16, 2011

Ja, naturligtvis. Han också. Har ni saknat honom? (Inte jag...)

ca 20:15. Lagar mat. TV:n visar Uppdrag Granskning
RRRRRRIIIIIIINGG!
(Jaså, teledosan spökar nu igen. Jaja, det är bara att lyfta luren och sedan lägga på den igen...Eller vänta. Jag hör något i luren. Några avlägsna röster. Och sedan något som skramlar. Som om något välte. Bäst att svara...)-Nilsson?
-Ja hallå. Mitt namn är Rickard. Jag ringer från Illustrerad Vetenskap...
-Jahaa??? (Illustrerad Jävelskap. Nu igen? Vad vill de nu då? Min telefon är Nixad. Vet de inte det? Eller vänta. Nej, nu minns jag. De brukar söka...)
-Är det Linus Nilsson jag talar med?
-Nej. (Suck) Jag heter Anders Nilsson. (Vilket ni borde veta vid det här laget. Linus är någon helt annan...)
-Är Linus i närheten?
-Nej. Här finns ingen Linus. Här har har aldrig funnits någon Linus. Men folk brukar ringa hit och fråga efter Linus med jämna mellanrum. Varför tror ni att han skulle vara här? VAR HAR DU FÅTT MITT NUMMER IFRÅN?!! (Kanske lite omotiverat att höja rösten. Men jag vill faktiskt veta varför det ska vara så j-la svårt att fatta att Linus inte bor här. Dessutom har jag en kastrull med pastasås på spisen, så jag har inte tid med några långa utläggningar. Jag vill ha ett svar NU!!!)
-Öh...ojdå...Jag vet faktiskt inte...Men du bor på Lilla Regementsvägen?
-Nej. Men jag har gjort det. För ett par år sedan. Det kan möjligen ha något med saken att göra.
-Ja, då ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Jag klickar i en ruta här så du slipper höra ifrån oss igen...Hejdå...*KLICK*

"Klickar i en ruta" Säkert... Hur många gånger har jag inte hört det förut? Varför fattar ni inte? Även om Linus kanske bor på min gamla adress (stort hus, många lägenheter) och kanske mitt nummer fortfarande står på den adressen i något register? Vad ger er rätten att ta mitt nummer, och använda det för att söka Linus? Jag är nämligen helt övertygad om att ni inte har fått det av honom. Varför skulle han ha gett er det? Det har aldrig varit hans. Han känner inte mig, och jag har inte en aning om vem han är. Ni bara tar ett nummer till någon som heter Nilsson. Till mig. Och sedan tror ni att Linus ska vara där. Och det som är det mest irriterande är att ni bara fortsätter, och fortsätter, och fortsätter... Trots alla fagra löften om att jag inte ska få några fler telefonsamtal. Jag har fått Linussamtal från Trygg-Hansa, Skop, Svenska Dagbladet och Aktiv Träning. En gång från var och en. Sedan har de förhoppningsvis fattat att det inte bor någon Linus här. Jag har också fått Carolinasamtal och Eriksamtal. Och ett par Anderssamtal och brev. Till Anders Nilsson alltså. Men inte jag, utan till ett par andra Anders Nilsson. Just Anders Nilsson-samtalen kanske man kan förstå. Även de som ringer brukar förstå, att det är fel Anders Nilsson på tråden, om inte första gången de ringer så i alla fall den andra. Men detta är TREDJE gången Illustrerad Vetenskap ringer till Linus. På min telefon. MIN telefon. Inte Linus telefon. MIN telefon!

Se tidigare inlägg för fler Linusar och dyl.

Monday, November 14, 2011

Vild Carbonara!

vild carbonara, pasta, spagetti, viltmästarskav, viltskav, kantareller, alternativ, foto anders n
Istället för Bacon - Viltmästarskav! Istället för champinjoner - Kantareller! Resten är nästan som vanligt. Men bara nästan, jag tog den skitigaste löken i påsen och ägg som var framme på sitt sista Bäst Före-datum. Riven parmesan från mitt kylskåps djupaste, mörkaste och mest vildvuxna skogar. Grädde som inte rakat sig, eller tvättat sig under armarna, på minst en vecka. Pastan svor åt mig när jag skulle lyfta ner den från hyllan (men den tystnade snabbt sedan jag slängt den i kokande vatten). Kort sagt, en betydligt vildare Carbonara än du kanske är van vid...

Sunday, November 13, 2011

Bloggföljetong; The Quest for Fire(Wire) del 5 av 3.

Jag förstår att du undrat länge hur det har gått med mitt datorinköp. Om du inte undrar, så kan det bara bero på en sak: Du har missat mina tidigare delar av bloggföljetongen "The Quest for Fire(Wire)". Det skulle bara bli tre, men detta är likväl del 5. Kan det vara slut nu? Vi får se. Men om du inte har läst föregående delar, gör det nu. Del 1 hittar du här.

Jag var alltså nu på väg tillbaka till EL-efanten med min splitternya dator. Av märket Ponny (Snällt, tryggt och pålitligt). Som jag såg det var det min nya familjemedlem som blivit hastigt sjuk. Vi kan väl därför kalla den "lillen". Lillen hade blivit sjuk och jag var nu på väg till doktorn. Jag räknade med att lillen skulle behöva läggas in på sjukhuset, och jag hade läst en del skräckhistorier på olika nätforum om hur lång tid det skulle kunna ta. Datorserviceföretag verkade inte ha bråttom. Jag behövde verkligen en ny snabb, stark dator. Jag hade mycket saker att göra som min gamla trötta dator inte riktigt orkade med. Jag hade väntat länge nog på den nya datorn, och hade inte tid att vänta längre. Typiskt att den skulle gå sönder direkt. Jag stegade in på EL-efanten och fram till den lucka där jag hämtat ut lillen, en knapp vecka tidigare. Det var nu torsdag, jag hade hämtat ut honom föregående fredag. I luckan stod en vänlig kille som nickade när jag förklarade mitt problem. Att vänster klickknapp hade lagt av efter fyra dagar. Det var inte bra sa han. Han öppnade lådan där jag omsorgsfullt packat ner lillen, packade upp honom och studerade knappen. Sedan bad han att få se mitt kvitto. Det fick han. Han tog upp en penna och kladdade lite på kvittot, och satte sedan en stor stämpel på det. Han sa att han skulle behålla lillen, och jag skulle få åka upp för rulltrappan till datoravdelningen, gå till kassan och där antingen få en ny lille, eller få pengarna tillbaka. Först blev jag lite chockad. Jag hade räknat med att lillen skulle skickas på service, men det här var egentligen mycket bättre. En ny dator direkt, istället för att behöva vänta flera veckor på att lillen skulle komma tillbaka. På väg uppför rulltrappan började jag dock fundera på vad som skulle hända med mina filer, som jag hade lagt in i datorn. Lyckligtvis hade jag inget där som jag inte också har på min gamla dator. Men tänk om någon stjäl dem? Jag hoppas lillen blir omformaterad innan han får åka ut till en ny familj.

Väl uppe på datoravdelningen tog jag sikte på kassan. Jag lämnade in mitt stämplade kvitto, och berättade att jag precis lämnat in en defekt dator på nedervåningen. Killen som stod där tittade på kvittot och undrade sedan:
-Vill du inte hellre ha en ny dator?
Jo, sa jag. Det ville jag gärna. Det var så det var tänkt. Jag hade inte sagt något annat.
-Men...sa han. Jag är inte säker på att vi har några fler. Du får kolla med en av våra försäljare.
Jag gick bort och tog en kölapp. Nu visste jag ju var säljarna gömde sig. Förra gången tog det en stund att hitta deras väl dolda arbetsplats/gömställe. En hurtig säljare fanns på plats. Tyvärr inte samma som förra gången, men det gick bra ändå. Jag förklarade att jag precis hade lämnat tillbaka en defekt dator, att jag gärna ville ha en likadan, eftersom den hade vissa speciella finesser som jag behövde, men att jag var medveten om att den kunde vara slut eftersom det var en utgående modell. Säljaren nickade och gick in på sin dator. Han sa att jag hade haft verklig otur, för Ponny-datorer är kända för att vara så pålitliga. Men nu hade jag tur å andra sidan, sa han, för det fanns en kvar. Men bara en. Då ville jag gärna ha den, sa jag. Det gick utmärkt sa han, men... Tilläggsförsäkringen jag hade köpt. Den som var två år, eftersom det var minsta möjliga de erbjöd. Den gällde inte längre. Jag blev först orolig att de på något vis skulle få det till att mitt datorbyte inte skulle gå på garantin utan på min försäkring. Min pappa råkade ut för det vid något tillfälle i en annan affär, när han bytte ut en elektronikvara som gått sönder under garantitiden, men han tog kontakt med försäkringsbolaget som gav honom rätt. Det är ju butikens ansvar om varan är defekt. Försäkringen gäller om varan går sönder av annan anledning. Om man tappar den till exempel...

Det var inte alls något sådant som det var frågan om här. Men försäkringen jag köpt gällde nu bara ett år. Jag skulle få pengarna tillbaka för det andra året. Sedan, sa han, skulle försäkringsbolaget kontakta mig efter ett år och se om jag ville förnya försäkringen.

-Och detta har ni lyckats ändra på en knapp vecka, sa jag. Sedan i fredags?
-Nej, sa säljaren. Sedan i Måndags. För att vara exakt. När han hade lagt in ändringarna på datorn fick jag ge mig tillbaka till kassan. Där stod en ny kille nu, så det blev en fjärde person att behöva förklara min historia för. Jag betonade att jag skulle ha pengar tillbaka på tilläggsförsäkringen som de hade hunnit ändra på sedan i fredags. Vi har inte ändrat något, sa han. Jaså inte? sa jag. Det var ett regeringsbeslut som gått igenom på måndagen. Den typen av försäkring fick bara gälla ett år i taget nu. Jag satte mitt bankkort i kortläsaren. Killen i kassan knappade lite. Sedan fick jag två kvitton, ett för datorn och ett för återbetalningen, och ombads bege mig nerför rulltrappan igen för att hämta ut min nya dator.

På väg nerför rulltrappan studerade jag mina kvitton. Jag noterade att jag inte hade fått tillbaka halva summan för tilläggsförsäkringen, utan en något mindre summa. Naturligtvis. Köper du tilläggsförsäkring i ett år kostar det en viss summa, köper du för två eller flera år får du mängdrabatt. Nu slipper företaget ge mängdrabatt. Var det måhända därför regeringen har beslutat som de gjort? Förbjudit mängdrabatten? Det skulle inte förvåna mig...

Jag kom ner till luckan där jag en stund tidigare lämnat in lillen. Det var kö och jag studerade mitt andra kvitto. Det såg blodigt ut. Rödrandigt. Det betyder vad jag vet att pappersrullen i kassaapparaten håller på att ta slut. Dessutom var det svårläsligt. Datorns modellbeteckning gick inte att se överhuvudtaget. Jag påtalade det för killen i luckan när det blev min tur. Han skrev ut ett ordentligt kvitto till mig från sin dator. På riktig skrivare och riktigt A4-papper. Jag hade funderat lite på om det verkligen var en bra idé att bara ha ett vanligt kassamaskinskvitto. De brukar ju tappa färgen ganska snabbt. Inte bra om man kommer in mot slutet av garantiperioden och inte kan visa upp något läsligt kvitto. Men det kanske är meningen... Nu hade jag ett riktigt kvitto, och strax därefter hade jag en ny dator. Vi kan kalla den för "lillan". Med lillan i handen begav jag mig bort till bussen och åkte hem. Dagen efter gick åt till städning, och på lördagen kom mina föräldrar på besök från Blekinge.

Sista dagen av föräldrarnas besök skulle jag visa upp min nya dator. "Lillan" alltså. Jag ställde henne på bordet bredvid min gamla, kopplade in sladden och tryckte på On. Hon startade upp mjukt och fint, men jag kunde inte låta bli att notera en massa små röda prickar som for runt på den del av skärmen som förväntades vara svart. Installationen fortsatte. Jag fick samma trevliga, men i det här fallet felaktiga namnförslag som sist, och fyllde i mitt eget. Sedan gick Windows igång. Bilden var fortfarande full med röd snö (svensk TV-serie från 80-talet) och nu kunde jag också notera att de fönster som var öppna på skärmen, och som brukar ha vit bakgrund, nu gick i turkost. Så skulle det väl ändå inte vara?

datorproblem, trasig skärm, datorstrul, damp, problem, computer trouble, pc, broken computer screen, red dots, foto anders n
Turkos bakgrund och en massa små röda prickar... (Foto Anders N)

Jag tog en skärmdump och sparade på ett USB-minne, sedan flyttade jag över den till min gamla dator. Där såg den helt normal ut. Jag kunde därmed ställa diagnosen: Lillan var normal, men skärmen visade fel bild. Det var alltså något fel på skärmen. Men eftersom datorn var bärbar så sitter allt ihop, och jag måste lämna in hela datorn. Dagen efter åkte jag in till EL-efanten igen. Samma kille stod i luckan, men nej tyvärr, han kom inte ihåg mig och mitt datorproblem. Jag sa att jag ville att han skulle ta en titt på datorn, och säga vad han ansåg. Vi hjälptes åt att packa upp lillan, ställde henne på disken och tryckte på On. Killen tittade. Han undrade lite försiktigt vad som var problemet. Jag undrade om inte skärmen var full av små röda flygande prickar. Han tittade lite närmre. "Ja OJ" sa han. Så skulle det definitivt inte vara. Han bad att få se mitt kvitto. "Vilket av dem? Jag har två stycken." sa jag. "Jaså, det var DU" sa han.

En stund senare stod jag i kassan på övervåningen. Den buttra tjejen bakom disken frågade aldrig om jag ville ha en ny dator i utbyte, och det gjorde hon rätt i. Jag fick tillbaka alla pengar på kortet, även för tilläggsförsäkringen, och gick ut ur affären. Nu var jag utan dator igen. Tillbaka där jag började. Efter flera veckors slit.

Sammanfattningsvis: Jag har ställt en enkelt och tydligt krav på den dator jag sökt. Den ska vara billig och ha FireWire. Alternativt ha en möjlighet att lösa mitt FireWire-problem. Kanske via USB? Det första stället jag var på (tyskt), den kända leksaksaffären för medelålders män, affären med ett namn som kan lura en att tro att de är experter och även Kalle Anka & Co har alla påstått att det gick att lösa via USB, men de hade inte lösningen hemma och hänvisade mig vidare. En av dem hänvisade mig till DatorStaden, som inte ens finns. På/Av finns inte heller längre. Men det visste jag ju. YesLixoms säljare ignorerade mig totalt. Det är inte första gången. På den första EL-efanten pratade personalen i alla fall med mig, om än inte för att de ville sälja någon dator till mig. På den specialiserade datorbutiken PestData fick jag bekräftat att det var lögn att problemet skulle gå att lösa via USB. Å andra sidan ville inte PestData sälja någon dator till mig, inte ens när jag hade letat upp en modell ur deras sortiment och ställde en direkt fråga om den. Inget svar ville de ge mig, och de visade inget som helst intresse att sälja någon dator till mig. På den andra EL-efanten var servicen strålande, personalen var trevlig och säljvillig, svarade på mina frågor och behandlade mig som en människa. Tyvärr var datorerna de sålde till mig riktigt dåliga. Inte bara en, utan två på raken. Så även om jag gillade dem som affär bäst, utan konkurrens, så fick inte heller de sälja någon dator till mig. Eller jo, två stycken fick de sälja. Men de fick ta tillbaka dem också.

Så vad gjorde jag? Jag gick ut på nätet. Närmare bestämt till ett företag som vi kan kalla Hoffman (efter en känd amerikansk skådespelare) där jag hittade en dator av ett märke som vi kan kalla Jiu-jitsu. Det låter hårt och våldsamt, inte lika snällt och pålitligt som Ponny, men den hade kortplatsen jag behöver för att komplettera med en FireWire-port, den hade bättre prestanda än Ponnyn, var nästan lika snygg, och den var 200 kr billigare, även med frakten inräknad. Jag beställde den förra lördagen, vid lunch på tisdagen fick jag ett SMS om att den fanns hos mitt postombud. Och än så länge, efter fem dagar, fungerar den faktiskt fortfarande.

Jag har inte vågat släppa den gamla datorn helt ännu (jag skriver det här inlägget på den), men den nya har jobbat bra. Att konvertera 90 minuter redigerad film från AVI till mpeg tog ett halvt dygn för den gamla datorn om man lät den vara ifred och inte körde några andra program. Jag brukade låta den stå och jobba över natten, eller när jag var ute på heldagsfotograferingstur. I fredags satte jag igång en konvertering på morgonen, gick och duschade, rakade mig och bredde tre rågkakor med leverpastej. Jag lyfte den första mackan för att ta ett bett, men kastade samtidigt en blick på datorn. Den var FÄRDIG! Tyvärr tycker inte Windows 7 om mitt Officeprogram (som jag skrivit förut) och idag upptäckte jag att jag inte heller kan installera mitt videoredigeringsprogram (som jag köpte för dyra pengar 2002) på den nya datorn. Men den har en stor och alldeles rund ON-knapp som blinkar vackert blått här vid sidan om mig. Allt är som det ska. Jag känner att den tycker om mig...

Dagen efter...

dagen efter, tjo vad det var livat i holken i lördags, povel ramel, melodi, ett styck karamelodiktstipendium, ja tack, foto anders n
Dagen efter... (Foto Anders N)

Fackeltåg på avenyn den 9/11 2011

 (Foto Anders N)

Utställning på Bergsjöns bibliotek

gärdsåsdagen, fotoutställning, fotoklubben nyans, bergsjön, siriusgatan, bergsjöns fotoklubb, gärdsås, bergsjöns bibliotek, utställning, foto anders n
Nu hänger Fotoklubbens utställning från Gärdsåsdagen på Bergsjöns bibliotek. Här ovan ser du några av bilderna. Kan du gissa vilka som är mina? En hittar du förmodligen direkt...

gärdsåsdagen, fotoutställning, fotoklubben nyans, bergsjön, siriusgatan, bergsjöns fotoklubb, gärdsås, bergsjöns bibliotek, utställning, foto anders n

Saturday, November 12, 2011

Fototävlingstips i sista minuten...

...du har säkert lite fina Stockholmsbilder liggande någonstans där hemma. Varför inte skicka in någon av dem hit?

Monday, November 7, 2011

Det gick!

ugnsraggmunk, raggmunk, ugnspannkaka med potatis, foto anders n
Jag ställde frågan för tre och en halv vecka sedan...

ugnsraggmunk, raggmunk, ugnspannkaka med potatis, pannkaka, med lingon, lingonsylt, fläsk, bacon, foto anders n, tsyfpl
I kväll fick jag svaret: Ja, tydligen. Det gick alldeles utmärkt...

Sillens kå...vadåförnågot?

MEDEL FÖR DITT NAMN
Du en förmånstagare i testamentet. ($3,100.000,00) till dig i kodicillens och sista test av sin vilja. Kontakta Den här email för mer information:
barristerlawyer53@yahoo.com.hk


Mottog detta mail häromdagen. För att vara ett skojarmail så är det förvånansvärt kort. Men det är ambitiöst. Det kommer man inte ifrån. Avsändaren har suttit länge med ordlistan och översatt ord för ord. Det förklarar varför det är kort. Han/hon orkade inte mer än fyra meningar. Trots alla ansträngningar vet jag inte om man ska skratta eller gråta. barristerlawyer53@yahoo.com.hk Det låter väl som adressen till en riktigt seriös advokat? Och Sista test av sin vilja? Det måste ha något med Last will and testament att göra. Men vilken testamente? Vems testamente? Och vad i hela friden är en kodicillens? Är det vad det låter som? Jag visste inte ens att sillen använde sådana. Man lär sig något nytt varje dag...