Friday, October 29, 2010

I slutet på lunchen...

RRRINNG!
-Nilsson!
... (Tyst. Efter en stund ett kort brusande. Sedan avlägsna röster. Därefter en kvinnoröst som säger:) -Hallå ja.
-Ja, hallå.
-Jag heter mummel mummel och ringer från mummelmummel matador mummel. Jag söker Anders Nilsson.
-Ja, det är jag det. Vem sa du att du var? (Sa hon ANDERS? Inte Linus? Det brukar alltid vara Linus. Vem han nu är...)
-Jag heter S***e. Vi ringer eftersom du tidigare varit kund hos oss. Jag undrar om vi kan få en minut av din tid.
-Ja, jag ska iväg alldeles strax, men om det går fort då. (Kund? Jag? Hon låter trevlig i alla fall...)
-OK. Vi vill erbjuda dig, helt utan kostnad och bjuder på frakten - en rakhyvel som...
-Nej. Rakhyvlar behöver jag inte.
-Förlåt?
-Rakhyvlar behöver jag inte.
-Jaha, du har maskin.
-Precis.
-Men tack i alla fall då. Och trevlig helg.
-Tack detsamma.
"Klick"

Ja, hon uppförde sig väl i alla fall. Det gick snabbt och enkelt och hon var inte påstridig. Men jag har väl aldrig varit kund hos någon med rakhyvlar? Mummel mummel matador mummel? Mycket märkligt. Nej, nu måste jag ta på mig. Och raka mig. Med apparaten. Bussen till Götaplatsen går om en halvtimme.

PS: Sökning på "Matador + rakhyvel" ger träffar som tyder på att det några riktigt fula fiskar som ligger bakom. Förvånande att det gick så lätt att bli av med dem...

Blå timmen och bilddiskussion.

Rymdtorget, Bergsjön, Göteborg (Foto Anders N)
Nu har jag skickat två bilder för publicering. En till fotoklubbens medlemsblad och en som förhoppningsvis ska vara med i en informationsbroschyr om Bergsjön. Bilden här ovanför är inte någon av dem, den tog jag igår i blå timmen på väg till fotoklubben. Betongförort kan vara vacker. På klubben hade vi bildanalys på schemat. Mycket intressant och givande. Sedan försökte jag få igång en diskussion om vad som utmärker en dokumentär bild. De dokumentära bilder jag tagit med fick nämligen inte godkänt. Det var underligt, för jag har alltid sett mig själv som en dokumentärfotograf i första hand. Därför ställde jag frågan. Men jag fick aldrig svar på den, för precis när jag ställt den så gick proppen. Bilddiskussion i totalt ***** mörker är inte det lättaste, det kan jag lova. Jag återkommer med min definition av dokumentärfotografi i ett senare inlägg.

Nåväl, nu ska jag ta en dusch och äta något. Sedan bär det av till årets stora fotografiska begivenhet i den här staden. Både i kväll och imorgon eftermiddag. Där emellan ska jag försöka hinna dammsuga också. Jag väntar besök av föräldrarna inom kort...

Thursday, October 28, 2010

Sista chansen att se Jan Jörnmark-dokumentären!

Jan Jörnmark, Övergivna platser, Glömda platser, Urban Explorer, Foto Anders N
Jan Jörnmark, Urban Explorer (Foto Anders N)
Du har väl inte missat K Specialen med Jan Jörnmark? Den finns på SVT-Play till och med Söndag. Ta en titt här! Själv ska jag om en stund trotsa regnet och bege mig till fotoklubben.

Jan Jörnmark, Göteborg, stadsvandring, Linnestaden, övergivna platser, glömda platser, Urban Explorer, yimby, yimby.se, yes in my backyard göteborg, foto anders n
Från YIMBY:s stadsvandring med Jan Jörnmark, för ungefär ett år sedan (Foto Anders N)

Wednesday, October 27, 2010

A som i arbetare...

A som i arbetare, arbete stege, workers, ladder, A, foto Anders N
A som i arbetare (Foto Anders N)

Tuesday, October 26, 2010

Ofri fantasi (Figurativ nonfigurativ expressionism)

Ofri fantasi (Figurativ nonfigurativ expressionism) Foto Anders N 2010

Saturday, October 23, 2010

Bokmässan 2010 - Årets kändistest

Jag har ju totalt glömt bort min årliga tradition. Här kommer nu äntligen årets kändistest från bokmässan. Tidigare år har jag fått kritik för att det varit för många gubbar. Även förra året när jag försökte få lika många damer som herrar så blev det flest gubbar i alla fall. I år försökte jag undvika de manliga kändisarna, gick till exempel rakt förbi Herman Lindqvist och Henning Mankell utan att ta någon bild. Tack vare dessa ansträngningar lyckades jag få ett helt jämlikt test. Här kommer de, för ledtrådar se nedan:


bokmässan 2010 Göteborg bok- och biblioteksmässan kändisar författare kändisspotting kändistest webbtest bildfråga foto anders n

Har du klarat dem ännu? Inte? Då kommer här ledtrådar
(ej nödvändigtvis i samma ordning som bilderna)

1: Artist, körledare och På Spåret-vinnare
2: Skapare av populär seriefigur som går att följa varje dag i gratistidning i storstadsregionerna
3: Fd minister och toppdiplomat. Kidnappad av känd Ingvar.
4: Poet och psalmtextförfattare. Medverkade i hörna i unga år.
5: Författare och skådespelare vars syster är gift med Henrik Schyffert
6: Idrottsprofil. En av de kända 56:orna, som också figurerat i skvallerpressen.
7: Författare och debattör. Sågs i Debatt på SVT - jämförde surrogatmödraskap med prostitution.
8: Fotograf. En av Sveriges mest hyllade. Född i Holland. Just nu utställd på Fotografiska i Stockholm.
9: Skapare av en av sveriges mest älskade barnboksfigurer.
10: Trubadur. Umgås med Sabina och Nefertite. Sågs nyligen på TV en knapp km från mitt barndomshem.
11: Chefredaktör/Överstepräst för känd tidning om medier och kommunikation.
12: Författare och fd programledare för uppmärksammat litteraturprogram i TV

Där fick du något att bita i! Se tidigare års test här: 2009 (se även kommentarer här) 2008 och 2007

Bokrelease i Torsdags på Hasselblad Center

Ernest Cole photographer fotograf sydafrika south africa apartheid Hasselblad Center oktober 2010 Gunilla Knape Marika Griehsel André de Lang Göteborg Gothenburg Gothemburg Sverige Sweden utställning exhibition foto anders n
Gunilla Knape berättar om en av Ernest Coles bilder. Hasselblad Center oktober 2010
Ernest Cole hette en man från sydafrika. Han levde i Sydafrika under Apartheid-tiden. Som Sydafrikas förste färgade frilansfotograf så tog han bilder av vad Apartheid verkligen innebar. Dessa bilder sålde han till bildbyrån Magnum som gjorde en bok, House of Bondage. Denna bok förbjöds i Sydafrika och Cole tvingades flytta. Han bodde sedan en period i Sverige innan han flyttade till New York där han avled i cancer 1990, endast 50 år gammal. Strax innan han dog hann han med att se Nelson Mandela friges på TV. "Den dagen behövde han inget smärtstillande" berättade hans läkare senare för redaktören till den nya boken. Boken om Cole och med hans bilder ges ut av Hasselblad Center här i Göteborg, där jag var på bokrelease i torsdags. Redaktören Gunilla Knape samtalade med sydafrikakännaren Marika Griehsel (fd utrikeskorrepondent) och musikern André de Lang som växte upp i Sydafrika under Apartheid.

Se bilder av Ernest Cole på Hasselblad Centers hemsida här.

Thursday, October 21, 2010

Förresten jag glömde en sak...

Jag tänkte bara berätta attBOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRR! BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRR! BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRR!BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRR!BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRR! BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRR! BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRR! BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRR!
(Bara så att du vet)

Ja, och så har jag byggt en hålkamera också... (Pinhole photography)

pinhole camera hålkamera konstnärligt foto självporträtt self portrait foto anders n

pinhole camera hålkamera konstnärligt foto father and daughter pappa och dotter i dörr door foto anders n

Konsten att få bilder tagna med en digitalkamera för många surt ihopsparade tusenlappar att se ut som om de är tagna med den absolut enklaste sortens kamera som finns - en papplåda med ett hål i ena änden. En lämplig sysselsättning häromveckan när jag var hemma i Olofström. En dag som det regnade, så jag inte kunde gå ut och ta höstbilder. Hemligheten är att inte använda något objektiv. Bara ett hål. Och ett hål är ju ingenting, så det kostar väl ingenting, eller? Fast ett hål är ju inget hål om det inte är ett hål i någonting. Jag gjorde ett hål i ett lock. Bara någon dag senare läste jag den här artikeln i Kamera&Bild. Man kan köpa ett lock med färdigt hål för 50 dollar + frakt och tull. Det vill säga närmare 400 kronor. Löjligt dyrt för ingenting. Ett lock kostar 29 spänn, inklusive frakt, och sedan behöver du bara en spik, en bit aluminiumfolie och två tejpbitar. Och spiken kan du "dra av", för den kan du återanvända. Återstår aluminiumfolien (ungefär 1,5x1,5 cm) och två bitar tejp. Inte *** kostar det 370 spänn... Mer typ 1 krona. Alltså totalt 30 kr. Fortfarande rysligt dyrt för ett hål = ingenting, men klart mer ekonomiskt...och väldigt kul...

Nej nu måste jag äta lite, sedan ska jag på bokrelease ikväll. Vet inte mycket om boken, och ännu mindre om författaren. Men det ska bli spännande. Rapport kommer någon av de närmaste dagarna...

Snön föll...och försvann?

Idag är det tvättdag. Strax före klockan 10 så gick jag till tvättstugan för att låsa den. Sedan gick jag upp igen och plockade ihop tvätten. Ungefär kvart över 10 gick jag ner igen. Dessförinnan hade jag tagit den här bilden:


10:35 kom jag upp igen. Då såg det ut så här:


Några minuter tidigare hade GP hunnit publicera en artikel: Snön föll och försvann. "Det hann inte ens bli vitt på marken". De är snabba de där journalisterna. Kanske lite för snabba ibland. För nu, en och en halv timme senare har jag hunnit vara nere och tömma tvättmaskinerna, fylla tumlaren och fyllt en maskin till. Och när jag kom upp igen, så såg det ut så här utanför mitt fönster:

Jag tycker det fortfarande ser ganska vitt ut...

Tro inte på allt du läser i tidningen. Det som skrivs i innerstan, 
är inte nödvändigtvis sant i förorten...



Uppdatering 12:51. Har precis varit nere och hämtat det sista ur tvättstugan. Och nu är banne mig all snö borta. De är nog synska ändå, de där journalisterna...

Gröna gubbar (om hösten) - Green men (in autumn)

Gröna gubbar (om hösten) - Green men (in autumn) - Foto Anders N

Wednesday, October 20, 2010

Privat tomtmark

Privat tomtmark (Foto Anders N)

Ytterligare ett steg på väg mot att bli en "riktig" författare...

Idag hittade jag en bok som jag varit med och skrivit - i en låda i en second hand-butik!!! Den lever! Den är inne på andra generationen!

"Den siste veterinären" utgiven av LRF och En bok för alla. 
Innehåller min novell "Majros 2"
Eller kanske rent av tredje, det stod ett annat pris inuti den än vad den kostade i affären (och ett annat än vad den kostade ny). För dig som inte orkar vänta på att hitta den i en låda, så finns den att köpa på olika ställen på nätet. T.ex. här.

Monday, October 18, 2010

Hjärnsläpp (Utställningen flyttad)

I förra veckan var jag med och plockade ner fotoklubbens utställning. I dag skulle vi träffas och sätta upp den på ett nytt ställe. Jag gick ner till biblioteket för att träffa de andra. Jag var där precis vid avtalad tid, men ingen annan fotoklubbare syntes till. Och det kom ingen. Utställningsskärmarna stod tomma. Den lilla anslagstavlan märkt "aktuell utställare" var lika tom. Den väntade helt uppenbart på oss. Jag stod där länge och väl. Läste tidningen. Provsatt en stol. Tittade på utsorterade böcker. Köpte ett par. Jag hade inget mobilnummer till någon annan medlem inlagt i telefonen. Det slutade med att jag fick gå och fråga bibliotekarien om det inte var idag de skulle få en ny utställning. Det visste hon inget om, men det var mycket möjligt, det är inte ovanligt att fotoklubben ställer ut där, sa hon. Tyvärr var den dam som brukade ansvara för utställningar inte där just då. När en halvtimme hade gått så gick jag också. På väg ut kom jag på att det inte alls var på biblioteket vi skulle hänga upp bilderna. Där ska de visas först efter jul. Varför jag fick för mig att det var dit vi skulle, vet jag inte. Hjärnsläpp.

Sedan åkte jag till rätt ställe. Folkhögskolan. Inte Jämshögs Folkhögskola, och inte Gamlebys. Men väl Bergsjöns. Jag steg in. Informationsluckan hade lång kö, som jag smet förbi. Gick runt i studiehall och korridorer. Efter ett tag hörde jag vår ordförandes bekanta stämma och sedan jag följt den fann jag honom och två andra medlemmar från klubben. De hade precis börjat. Mitt ansvarsområde blev tumstocken. Förhoppningsvis hänger alla bilder rakt och på samma höjd nu. Det kom många intresserade och tittade, både elever och personal, redan innan vi hunnit få upp alla bilder. Det verkar lovande...

Gärdsås torg, fotoklubben nyans, bergsjöns fotoklubb, folkhögskolan, bergsjön, spårvagn, lidl, foto anders n, 7:ans spårvagn, 7
Bild från utställningen. Gärdsås torg (Hållplats Galileis gata). Folkhögskolan ligger i den låga byggnaden precis ovanför spårvagnen. Ingång från baksidan. (Foto Anders N)

Fotoklubbens utställning med bilder från Bergsjön hänger alltså nu inne på folkhögskolan i Bergsjön. Linje 7 eller 11 mot Bergsjön. Hållplats Galileis gata. Upp för trapporna och sedan till vänster. Där kommer den att finnas ungefär en månad. Sedan vidare till nästa ställe, jag vet inte var, men det är inte biblioteket det heller...

Inga fler professorer

OK, inser nu att jag har skrivit om fem (eller är det sex?) professorer på två veckor. Nu blir det inga fler professorer på ett tag...

Sunday, October 17, 2010

Dam med hund


Dam med hund (Foto Anders N)

Degeberga - ett Göteborg i miniatyr? (Och en professor till...och en smedmästare, och en konsumföreståndare, och en professor till...)

Degeberga - ett Göteborg i miniatyr? (Och en professor till...och en smedmästare, och en konsumföreståndare, och en professor till...)

Lördag förmiddag utanför bokmässan. Regnet öser ner. En grånad professor utan paraply, men med en stor väska i släptåg skyndar ut genom entrén, på väg mot spårvagnshållplatsen vid Scandinavium. Han småspringer utmed den långa ringlande kön av folk som vill in. Själv är han klar för i år, och har nu bråttom till tåget. Eller möjligen flygbussen. Bråttom har han i alla fall. Regnet gör naturligtvis inte saken bättre. Plötsligt lösgör sig en gestalt ur den långa ansiktslösa kön. En man på knappt trettio år, gömd under ett paraply, stiger fram och blockerar vägen för professorn.

-Ursäkta, är det professor G********s?

Det kan inte professorn förneka. Så det gör han inte heller.

-Jag ska be att få hälsa från min pappa. För det har jag lovat att göra om jag skulle träffa dig någon gång.

Professorn blir lite nyfiken. Vad heter den här mannens pappa då? Han får höra namnet, och placerar det snabbt i sin barndoms Degeberga. Men även under studietiden i Lund möttes de någon gång. Han studerade visst till Fysiklärare? Sedan gör sig klockan påmind. Professorn ber mannen att han ska hälsa tillbaka till sin pappa, sedan måste han skynda vidare...

Degeberga kyrka kyrkan Skåne skånsk Foto Anders N
Motiv från Degeberga (Foto Anders N 2002)

Det var alltså ingen mindre än Degebergas egen professor jag fick syn på i regnet utanför bokmässan. (En av dem, hans bror är också professor.) Det var trevligt. Jag hoppas att han inte missade sitt tåg (eller flyg) på grund av att jag kom och störde. Jag har sett honom på TV ett flertal gånger i olika program, och hört honom på radio, där han diskuterat många stora frågor om människan. Jag minns också ett mycket minnesvärt citat om Internet, som citerades i tidningen Tekno när jag gick i gymnasiet, bredband ännu inte fanns i var mans hem och ingen visste vad det innebar att googla. Han är en framstående filosof. Jag har inte haft tillfälle att läsa någon av hans böcker (än), men väl en av hans son. Denne son syntes mycket i medierna för något år sedan, då han åkte Sverige runt i det omtalade projekt som så småningom resulterade i boken.

Redan dagen innan jag mötte professorn hade jag tänkt på Degeberga, eftersom jag fick se följande skylt. Strax norr om Ullevi satt den:

Degeberga Göteborg Dämmebron Dämme

Dämme är en del av Degeberga. Precis vid södra infarten. Och där finns en å, med en bro. Men varför sitter skylten i Göteborg? Nå, ett dämme är bara ett annat ord för fördämning, och sådana finns lite överallt i landet. Jag hade nog inte tänkt mer på saken, om det inte hade varit för nästa gatuskylt, bara ett par meter från den första:

Degeberga Göteborg smedmästare Karlsson Karlssons gångväg smed smeden degeberga Foto Anders N

Smedmästare Karlssons gångväg. Smedmästare Karlsson träffade jag en gång när jag var liten. Omkring 1990. Jag var inne i hans smedja också. Den låg mitt inne i Degeberga. Jag tror att huset fortfarande finns kvar, men sist jag var där så såg det ut att användas som garage:

Degeberga karlssons smidesverkstad karlsson smed smedmästare smedja smedjan smedkroken Foto Anders N
Smidesverkstaden, Degeberga (Foto Anders N 2001)
Smedmästaren, som delade förnamn och födelseår med min farfar, ligger begravd på kyrkogården i Degeberga. Tänk om han vetat att han hade en väg uppkallad efter sig i Göteborg...

Degeberga kyrka kyrkan kyrkogården smed smeden smedmästare karlsson grav gravsten Foto Anders N

Degeberga tingsvägen bygatan storgatan genomfartsvägen hus gata Foto Anders N
Tingsvägen, Degebergas motsvarighet till Avenyn (Foto Anders N 2002)
Avslutningsvis kan nämnas att båda skyltarna jag omnämnt, sitter mindre än 100 meter från Göteborg Energis huvudkontor. Företaget där den numera riksbekanta Karin Törnqvist arbetade. Hon som slog larm om oegentligheter och var med i Uppdrag Granskning där vi fick höra hur hennes chef försökte tysta henne. Karin Törnqvist kommer jag mycket väl ihåg. Hon hade ingen koppling till Degeberga, men i den närliggande byn Vittskövle visste nog alla vem hon var. I alla fall som Karin Åkerlund, som hon hette som gift. Jag träffade henne många gånger under min uppväxt, och hon visste vem jag var. Hon hade vuxit upp i huset bredvid det där min farfar och farmor bodde, och hon var föreståndare för Konsumbutiken i Vittskövle fram till sin pension. Strax efter det lades affären ner. Nu finns där en antikhandel, som jag besökte i somras under min skånska resa.

Vittskövle, Konsum, affären, butik, affär, konsumbutiken, Karin Åkerlund, Frölunda centrum, köpcentrum, antikhandel, Degeberga, Skåne, Foto Anders N
Konsum Vittskövle, numera antikhandel, Degebergas motsvarighet till Frölunda Centrum (Foto Anders N)



P.S. Vittskövle har förresten också en egen professor. Numera Emeritus. Verksam i många år i Göteborg (var annars?) där han fortfarande är bosatt. Uppvuxen i Vittskövle, liksom min pappa, som han också delar förnamn med. Men professorns uppväxt skedde ett antal år tidigare. Denne professor har jag inte haft äran att träffa ännu, vad jag vet. Jag är tyvärr inte säker på att jag känner igen honom...

Saturday, October 16, 2010

Sunes kiosk, Rosenhillsvägen, Jämshög - Den sista tiden

Tore på Sydöstran skrev häromveckan om rivningen av Sunes kiosk i Jämshög. Varje morgon under mina skåneresor den gångna sommaren så åkte jag förbi den kiosken. Och det kan inte förnekas att den hade blivit ganska nedgången på sista tiden:

sunes kiosk jämshög grill rosenhill rosenhillsvägen korvkiosk olofström foto anders n
Sunes kiosk, tagen från bussen i farten. På väg till sommarens första Helsingborgsbesök. När jag åkte förbi häromdagen återstod bara ett hål i asfalten. (Foto Anders N 2010)
sunes kiosk jämshög grill rosenhill rosenhillsvägen korvkiosk olofström foto anders n
Efter att ha fotograferat medeltidsdagen i Jämshög några veckor tidigare, så promenerade jag hemåt utmed Rosenhillsvägen. Det kändes som att det nog var sista sommaren man hade chansen att fånga kiosken. Och det visade sig ju vara sant. (Foto Anders N 2010)
sunes kiosk jämshög grill rosenhill rosenhillsvägen korvkiosk olofström foto anders n
För sju år sedan var väggarna renare, skyltarna fler, fönstren helare och bord och stolar stod kvar därinne. Men kiosken var redan då lika stängd. (Foto Anders N, September 2003)
sunes kiosk jämshög grill rosenhill rosenhillsvägen korvkiosk olofström foto anders n
Jag vill minnas att jag var därinne en gång och köpte en hamburgare. Det måste ha varit på 90-talet. Jag tror inte där var någon aktivitet de sista tio åren. Och när man kan ta interiörbilder av ett hus utan att gå in, då vet man att slutet är nära... (Foto Anders N 2010)

Wednesday, October 13, 2010

Om en uppfärd, två professorer, en studie av kommunikationsföretags förmåga att kommunicera, privatiseringens fördelar och en resa helt utan försening.

Om en uppfärd, två professorer, en studie av kommunikationsföretags förmåga att kommunicera, privatiseringens fördelar och en resa helt utan försening.

Då var man tillbaka i Göteborg igen. Besöket i Blekinge blev lite längre än planerat, men så hann jag med att att träffa lite släkt också. Öronen har slappnat av och nästan vant sig vid en tillvaro utan ett ständigt borrande. När jag kom hit till igår kväll och gick uppför backen till huset så mötte jag hantverkarnas bilar. Hoppades innerligt att de åkte för gott. Idag har jag suttit på helspänn och väntat på att de skulle börja igen, men allt som hörts har varit ett försynt spikande. Så jag har faktiskt hunnit med det jag skulle göra så här långt. Men det var gårdagen jag hade tänkt berätta om. Igår morse var det dimma i Olofström. Det är alltid dimma precis den morgonen jag ska åka, aldrig någon av de dagar jag är ute och har tid att fotografera. Nå jag knäppte väl någon bild från bilen. Klev på vid bussterminalen och åkte till Bromölla. Tåget var i tid och färden mot Lund tog sin början. Lund? tänker du säkert. Skulle han inte till Göteborg? Lund ligger väl på andra hållet? Jo, förvisso. Men enligt de som planerar tågtrafiken här i landet så går den lämpligaste vägen mellan Olofström och Göteborg via Lund. Och så gick det som det gick:

I Lund hade jag ungefär en halvtimmes paus under vilken jag begav mig till stationens väntsal för att äta medhavd matsäck. Den var god. Det tog ungefär tjugo minuter. När det var tio minuter kvar till tåget skulle gå, så reste jag mig för att gå bort till perrongen. Då möttes jag av ett meddelande i högtalaren. Det lät ungefär så här: "SJ Intercity mot Halmstad och Göteborg med avgångstid 11:47 kommer att avgå cirka 12:20." Då kände jag att det var läge för en liten promenad istället. Jag tog en sväng förbi torghandlare och Bytaregatan, bort mot Lions Second Hand-butik som aldrig har öppet när jag är i stan. Så inte heller denna gång. En bit därifrån mötte jag en gammal favorit, pianoprofessor Pålsson, känd från TV, som jag fotograferade en gång när han var i Olofström. Jag var där med pianofröken och ett par andra pianoelever och kan väl ha varit en 12-13 år. När alla andra hade fått sina autografer och jag stod beredd med kvällens programblad och en penna så haffades jag av en ambitiös och för mig okänd fader som skulle försöka få professorn att undervisa hans dotter. Men först ville han ha en bild av de två. Samt sig själv, så han tryckte en kamera i handen på mig och en bild blev det. Men jag har aldrig sett den. Och ja, jag fick också en autograf så småningom. Denna gång såg professor Pålsson lätt chockad ut över att kännas igen av en pustande skummis med tre stora väskor. Han försvann snabbt in på någon smågata...

Jag styrde åter stegen mot järnvägsstationen och när jag kom dit kunde jag läsa att tiden 12.20 stod fast. Det var ungefär 10 minuter kvar även denna gång när jag gick bort till perrong 6 där tåget skulle avgå ifrån. På den lysande informationstavlan på perrong 6 kunde jag läsa att tåget gick via Helsingborg samt att man endast fick resa med SJ-biljetter. Detta vet jag beror på att sträckan till Helsingborg trafikeras av Öresundståg från DSB och Skånetrafiken. Ibland kan man åka med Öresundståget hela vägen till Göteborg. Men idag var det alltså SJ-tåg jag skulle åka. Jag ställde ner väskorna, lutade mig mot en pelare och studerade folket på övriga perronger. Strax innan tåget skulle anlända så kastade jag en ny blick på informationstavlan. Tänkte att jag skulle se om det stod något om det fanns någon vagn som var obokad. Det är ju så nuförtiden att de flesta reser utan platsbiljett. Så också jag. Det stod inget om obokade vagnar. Men nu hade det kommit ny text. Det stod att "Mot: Helsingborg B-C Mot Göteborg: D-E". Det kände jag igen från Kristianstads station. Där gäller det att sätta sig i rätt del av tåget om man ska till Blekinge, för halva tåget stannar kvar på stationen medan andra halvan sedan åker tillbaka mot Malmö. I det här fallet verkade det som att halva tåget skulle stanna i Helsingborg. Visserligen brukar de påpeka det i högtalaren på tåget, så man hinner byta på stationen om man sitter fel, men för att vara på den säkra sidan så började jag småspringa utmed perrongen. Jag såg inget D, och inget E, men jag såg skyltarna B och C, och då borde väl D finnas efter C?

Tåget kom och när det stannade hade jag hunnit fram till C. Fortfarande syntes inget D, men jag gick en vagn till på det hållet. Sedan tittade jag på skylten ovanför dörren till vagnen och där stod det "Göteborg". Den första jag fick syn på där inne var dagens andra professor. I det här fallet en emeritus (pensionär). En man som alla svenska Litteraturvetare känner till, även om de kanske inte vet hur han ser ut. Det gör jag. Professor Lönnroth, ena halvan av författarparet bakom mastodontverket "Den Svenska Litteraturen" som jag och många andra har i sin bokhylla. Den andra halvan var den kände författaren Sven Delblanc (1931-1992). Professorn försvann vidare in i vagnen och jag passade på att besöka toaletten. När jag kom ut var tåget på väg norrut mot Helsingborg och Göteborg. Jag hade precis satt mig på en ledig plats när jag möttes jag av ett meddelande i högtalaren. Det lät ungefär så här:

"Det har kommit till vår kännedom att det på tåget befinner sig passagerare med SJ-biljetter. Dessa gäller inte här. Passagerare med SJ-biljetter får hoppa av i Landskrona och ta er tillbaka till Lund och försöka hitta ett tåg där dessa biljetter gäller. Annars får ni stanna kvar och köpa riktiga biljetter av oss här på tåget"

Jag förstod ingenting. Detta var ju tåget till Göteborg. Det stod ju på vagnen. Och bara SJ-biljetter gällde. Det stod det ju på skylten på stationen. Jag frågade konduktörskan vad i hela friden de menade. Jag visade min biljett och hon sa "det där är en SJ-biljett. Den gäller inte här. Det här är ett Öresundståg som körs av DSB och Skånetrafiken." Men, sa jag. Det stod ju på stationen... Nej, det gjorde det inte alls, svarade hon med en arrogant ton. När hon kollade precis innan avfärd så stod det rätt. Långsamt förstod jag att mitt tåg blivit så försenat att ett Öresundståg hunnit före. Ett Öresundståg till Göteborg dessutom. Varför har man två olika företag som kör tåg samtidigt på samma bana? Jo, det är bra. För konkurrensens skull. Det blir billigare för oss som åker. Påstås det. Jag tvivlar. Privatisering kallas det förresten.

Men när avgick det här tåget i förhållande till mitt då? Jag har kollat på nätet nu och ser att det går ett 12:22 på tisdagar. Det borde vara två minuter EFTER mitt. Även med förseningen inräknad. Hur har jag då lyckats hamna på fel? Men framförallt, då har trafikledarna lett in det på samma perrong som vi stod och väntade på. Hur kan man vara så korkad att man har två olika tåg med samma destination och i princip samma avgångstid till samma perrong? Och säkert hade den arroganta konduktörskan helt rätt i att det stod rätt tåg på skylten. Det måste ha ändrats någon minut innan tåget kom. Det var därför det plötslig stod ny information på skylten (du vet det där med B,C,D och E...) men annars stod det väl samma sak "Tåg mot Halmstad och Göteborg". Sedan kanske det hade ändrats någon liten text med SJ Intercity som bytts mot Öresundståg. Men vem ser det när det kommer i sista minuten? Och jag kan inte minnas att det sades något i högtalaren. Varför bytte de inte spår? Och varför sa de ingenting?

Och varför skulle vi nu behöva åka tillbaka till Lund? Och invänta ett tåg, vilket som helst som skulle kunna tänkas ta oss till Göteborg. Hur lång tid skulle det ta? Det som jag skulle varit med hade säkert redan åkt. Kom det överhuvudtaget några fler? Varför inte byta till rätt tåg i Landskrona? Jo, berättade en pendlande medpassagerare, SJ-tågen stannar inte i Landskrona. Nå, då tycker jag det här hade varit ett lysande tillfälle att börja med det...Grrr... Jag tycker egentligen Öresundståget borde ha låtit oss åka med upp till Göteborg, de kunde ha räknat in oss och sedan skickat en faktura till klantarna som orsakade det här. Inte tänkte jag i alla fall hoppa av i Landskrona. Det verkade som att min inställning gick fram till tågpersonalen. Och övriga passagerare med samma problem hade nog också samma inställning, för i Landskrona blev det en ordentlig diskussion mellan personalen på perrongen. Sedan fick vi veta att vi fick fortsätta till Helsingborg för att byta där. Det var bättre.

Konduktören som strax därefter kom för att kolla min biljett förklarade att jag var långt ifrån ensam som hade tagit fel. Han hade en bättre attityd. Det lugnade mitt humör något. Men jag tyckte nog att det lät som att han menade att jag hade gjort fel. Jag gör ofta fel, det är jag den förste att erkänna. Urklantig kan jag vara. Men i det här fallet var det bara ett fel som begåtts. Och inte var det jag som gjort det. Inte heller Öresundståget. Och inte SJ-tåget som var försenat, för det kan vem som helst råka ut för. Det hade varit en olycka på spåret tidigare under dagen fick jag senare veta. Men den som styr in två tåg med samma destination och i princip samma avgångstid, den får nog ta och se över sina rutiner, för så får det inte gå till...    

I Helsingborg klev vi av, ganska många var vi som stod och väntade. Strax kom ett meddelande i högtalaren om att vi skulle gå till en perrong i andra änden av stationen (se där, det går att använda de andra perrongerna också...) och folk satte fart uppför rulltrappor och nedför rulltrappor. Precis framför mig sprang professorn. Jag lät honom springa ifatt tåget, så tog jag det lugnt. SJ-tåget såg förresten precis likadant ut som Öresundståget. Samma modell, samma färg. Lite annan text på det bara. Väl ombord var det inga större problem. Visserligen fick vi stanna i varenda småhåla på vägen för att släppa förbi tåg som höll sina tidtabeller och därför prioriterades av trafikledningen. Samma trafikledning som så småningom uppenbarligen ignorerade samtalen från personalen på mitt tåg. Det lät i allafall så på de allt mer desperata meddelandena i högtalaren. Typ: "Ja, här står vi nu, och jag vet inte när vi kommer att få köra igen för trafikledningen ringer inte tillbaka till mig."

Till slut kom vi fram till Göteborg. Ungefär 55 minuter för sent. Men förseningar under 1 timme är inte förseningar enligt SJ:s nya regler. Oavsett hur lång resan ursprungligen skulle ha varit, så får man inte ersättning längre om förseningen är under en timme. Så då kom vi väl i tid då...Tack för en resa helt utan försening...

Monday, October 11, 2010

En tur på järnvägen...

En tur på järnvägen (Foto Anders N)

Sunday, October 10, 2010

Lägesrapport

Om du tycker att jag är dålig på att uppdatera bloggen just nu, så har du helt rätt. Jag har för ovanlighetens skull fullt upp med att vara social. Igår till exempel hann jag inte bara med att äta en massa god mat, hålla en liten knatte på ungefär 4 månader i min famn, få veta vad det innebär att vara kommunal trafikingenjör och fotografera tidernas största lövkrig på studsmatta. Jag lärde även en flicka på tio år att spela ton 3-6 av Für Elise (hennes faster hade lärt henne de två första) och blev bekant med en tygkanin uppkallad efter min pappa. Med mera...

sven-erik kanin nalle teddy teddybjörn teddybear rabbit bunny stuffed animal foto anders n
Kaninen Sven-Erik (Foto Anders N)

Wednesday, October 6, 2010

Två minnesvärda möten på bokmässan...

Farbrorn som inte vill va' stor heter en nyutkommen bok. Titeln är naturligtvis en hänvisning till barn-TV klassikern med samma namn, vars berättarröst var Gösta Ekman. Det är honom boken handlar om. Om någon nu levande person i Sverige förtjänar ordet folkkär, så är det väl han. Han har gjort i princip ALLT inom svensk teater och film. Från samarbetet med Hasse och Tage via Papphammar och Jönssonligan och Beck-filmer till "seriösa" teaterroller och är nu professor i humor på Teaterhögskolan. Nu finns hans liv äntligen i bokform:

Gösta Ekman Klas Gustafson Farbrorn som inte vill va' stor, bokmässan bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2010 foto anders n
Den skrattande mannen till höger om Gösta Ekman heter Klas Gustafson och är också värd att nämnas. Han har nämligen skrivit boken (Foto Anders N)
Gösta Ekman Klas Gustafson Farbrorn som inte vill va' stor, bokmässan bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2010 foto anders n
Klas Gustafson (1950-), journalist och författare (Foto Anders N)

Boken är Klas Gustafsons femte biografi över en svensk kulturpersonlighet. De tidigare handlade om Beppe, Cornelis, Monika Zetterlund och Tage Danielsson och jag har läst allihop. Mycket intressanta, och ett måste för den som är intresserad av svensk kultur- och nöjeshistoria. Finns på ett bibliotek nära dig!

Jag köpte bara en helt ny bok på mässan. Man kunde ju inte låta bli när man dessutom fick den signerad, både av författaren och huvudpersonen.

Gösta Ekman Klas Gustafson Farbrorn som inte vill va' stor, bokmässan bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2010 foto anders n
Gösta Ekman signerar på Bokmässan i Göteborg 2010 (Foto Anders N)

Nästan lika många hade samlats som hos skåningen. Så fort fick det gå, för kön var lång. Och det var ändå bara det första av dagens två signeringspass. Jag passade på att ge Klas lite beröm också, så han inte kände sig bortglömd när alla slogs om att komma fram till Gösta. Det berömda svenska strikta kösystemet var som bortblåst. När Gösta skrivit klart i boken på bilder här ovanför så tittade han upp, såg sig omkring och frågade:

-Vems var den här?
-Min! svarade jag.
-Jaså, sa han. Varsågod.
-Tack så mycket, sa jag.

Och så fick jag ett vänligt leende av "farbror Gösta". Det är ju liksom så det känns. Man har vuxit upp med honom hemma i vardagsrummet. Tänk att jag har pratat med honom i verkligheten också. Det känns stort...

Sunday, October 3, 2010

Kulturnatten i Karlshamn

Den här helgen har jag gjort en snabbvisit nere i Karlshamn. I går Lördag var det nämligen den årliga Kulturnatten. Massor av kulturella aktiviteter i hela staden. Själv befann jag mig på Lotsgatan, där jag var en av fyra utvalda unga kulturskapare som presenterades av konstnären Johnny Martinsson. En kompositör, en teaterregissör, en smyckesdesigner och så jag: fotograf, kortfilmare, med mera. Hemligt utvalda ska tilläggas, det är därför det inte har stått något här på bloggen, och därför som du inte fick någon inbjudan. Top secret, vet du.

anders nilsson galleri lotsen lotsgatan johnny martinsson kulturnatten karlshamn 2010 fotografier olofström film svart kaffe, tack, foto anders nHär ser du min vägg. Fotografier och film bjöd jag på. I brist på Karlshamnsbilder så visade jag ett par av alla mina bilder från Olofström. Lokala bilder brukar alltid vara populärt tänkte jag. Tyvärr var inte Karlshamnsborna så bekanta med Olofström som jag trodde. Desto mer intresserade var de av filmen Svart Kaffe, tack, som visades på väggen till höger för de som så önskade. Den måste ha visats minst 15 gånger under dagen, och var mycket uppskattad. Jättekul att få se folks reaktioner och få kommentarer och frågor som jag försökte besvara så gott jag kunde. Jag lyckades också med att vara ovanligt social för att vara jag. Nästan en riktig minglare.

Stort tack till Johnny Martinsson och hans medarrangörer för möjligheten att få visa upp mig och mina verk för alla besökare. Och tack också till Johnny för en mycket trevlig kväll och god mat.

Innan jag åkte hem hann jag även med att ta en runda på stan och se ett par andra utställningar samt ett stort fyrverkeri:

kulturnatten karlshamn 2010 blekinge fyrverkerier fireworks gata street foto anders nOK, riktigt så stort som på bilden var det kanske inte.
Men snyggt var det... (Foto Anders N)