Saturday, March 30, 2013

Ett riktigt falskt matexperiment... (och en Glad Påsk!)

Tillåt mig härmed önska dig och övriga bloggläsare en riktigt Glad Påsk! med detta matexperiment från ett par veckor tillbaka...

Historien handlar om hur man kan tro att man lagar en sak, men i själva verket lagar något helt annat. Går det? Ja, som jag härmed tänker bevisa...

Det kom sig så att jag en morgon noterade att jag endast hade ett ensamt ägg kvar i äggkartongen i kylskåpet. Senare på dagen befann jag mig i matvarubutiken och inhandlade där en ny stor kartong med tolv ägg. När jag kom hem och skulle försöka få in den i kylskåpet, insåg jag att jag redan hade en stor kartong med tolv ägg där. Förutom den med det ensamma ägget alltså. Det var nämligen inte den första morgonen den veckan som jag hade upptäckt att jag bara hade ett ägg kvar. Ja, jag är tankspridd. Men det vet du ju redan...

Nu hade jag alltså 25 ägg i kylskåpet. Vad gör man med dem? 16,67 Carbonaror? Ja, fast jag hade redan klämt i mig två Carbonaror den veckan och var ganska nöjd på den fronten. För ovanlighetens skull. Jag sökte på nätet efter recept på "riktig skånsk äggakaga", som jag hört så mycket om, men upptäckte till min besvikelse att det visade sig vara i princip samma sak som den ugnspannkaka jag brukar laga, och ibland stoppar riven potatis och några droppar blod i och kallar Ugnsraggmunk. Den är visserligen mycket god, men det var inte länge sedan jag lagat den heller. Jag behövde något nytt och spännande. Jag tog fram min bästa kokbok och letade på äggrätter. Hittade så småningom ett recept på Ugnsomelett. Omeletter är ju goda (även om jag, liksom med vanliga pannkakor, aldrig lyckas få ihop dem själv...), och nog har jag ätit ugnsomelett någonstans förut? Det lät väldigt bekant. Många ägg skulle man lägga i den också, så det verkade vara precis vad jag behövde. Jag gick till attack...

När jag tog ut den ur ugnen möttes jag av följande syn:

solen, fläckar, solfläckar, sun, spots, sunspots, macchie, macchia, solare, sonnenfleck, tache solaire, mancha solar, солнечные пятна, ηλιακή κηλίδα, 太陽黒点
Flygfoto över solen, med fläckar och allt... (Foto Anders N)

Jag skar upp en bit och smakade. Jag ska inte säga att det smakade illa, men den var inte speciellt god heller. Smakade underligt bekant, men som sagt föga upphetsande. Morgonen efter var jag måttligt sugen på att fortsätta äta av den. Funderade på att slänga ut eländet direkt, men jag avstod och lät den stå i ett hörn medan jag lagade lunch. Eftermiddagen kröp sakta framåt och jag lyckades inte bli kvitt smaken i munnen från gårdagskvällen. Så plötsligt kände jag igen den!

Jag slet upp dörren till köksskåpet, fick tag på en tallrik. Skar en bit av mitt matexperiment och slängde på russin och hallonsylt. Och så lite gräddmjölk (i mitt fall lättmjölk med en skvätt matlagningsgrädde). Och sedan åt jag! Och nu, som efterrätt, var den läcker!

kalvdans, falsk kalvdans, falskare kalvdans, falskast kalvdans

Det som hänt var att jag plötsligt lyckats placera smaken. Det var ju Kalvdans! Nja, inte riktigt förstås. Riktig kalvdans ska lagas på råmjölk. Det vill säga den första, extra proteinrika, mjölken som kommer ur en ko som precis har kalvat. En svensk delikatesshusmansefterrätt.

Riktig kalvdans har jag bara smakat två gånger, vad jag minns. Senast var häromåret hemma i Olofström när en vänlig bekant bonde hade bjudit på lite råmjölk. Första gången var på lågstadiet. Jag minns att fröken berättade att man även kunde laga Falsk kalvdans, utan råmjölk. Enligt Wikipedia lagas Falsk kalvdans av proteinberikad barristamjölk, torrmjölkspulver och ägg. Skitsnack! Nu vet både du och jag att det räcker med vanlig lättmjölk och en j-la massa ägg. Då får man en riktigt falsk kalvdans. Den är så falsk att den inte ens vill berätta vem den är. Den utger sig för att vara en ägglig huvudrätt, när den i själva verket är en äggande efterrätt. En Falsk falsk kalvdans med andra ord. Eller varför inte Falskare kalvdans...

Glad påsk!

Hemresor med angenäma omvägar...

tåg, tågresenärer, perrong, spår, järnvägsstation, centralstationen, stockholm, stockholms central, stockholm c, stockholm waterfront, stadshuset, stockholms stadshus, förseningar, försenade tåg
Då var man tillbaka hemma i Göteborg efter musikalfilmningen hemma i Olofström. Ja, som jag har skrivit förut här på bloggen så åker jag "hem" på båda hållen nuförtiden. Resan hem till Olofström gick som vanligt via Lund, med regionaltrafik, så jag hann stanna några timmar extra i den förtjusande universitetsstaden. Detta var strax innan det då utlovade snöovädret skulle komma. Något oväder dök som du säkert vet aldrig upp, men blåste gjorde det. Promenaden söderut längs Stora Södergatan (också känd som Stora Vindfånget) gick dubbelt så snabbt som vanligt, promenaden tillbaka tog inte bara längre tid än vanligt, dessutom blåste mössan av mig flera gånger. Observera att det inte var någon mössa med skärm, eller något annat som kunde fånga vinden. Bara en helt vanlig mössa. Jag har aldrig varit med om att en sådan blåst iväg någon gång tidigare...

Hemfärden till Göteborg, efter avslutat musikalfilmande, tog en lite längre omväg. Inte bara i kilometer räknat, den tog faktiskt flera dagar extra, men det var en planerad omväg och ingen egentlig försening. Se bilden ovan, så förstår du vad jag menar. Allting var Henris fel. Sista biten av resan skedde med ett gammalt fint svenskt proggbands namne. Det skötte sig ganska väl, och jag nådde Göteborg endast 40 minuter efter utsatt tid. Inte på grund av storm, eller snö, eller åska, eller spårbyte, eller grillade fåglar, eller andra elfel, eller Henri, eller någonting alls egentligen. Det var inte ens Blå tågets fel. Det bara var en massa andra försenade tåg i vägen. Varför de var försenade vet jag inte. Och som du säkert vet, en tågförsening kortare än en timme är ju inte ens en försening. Förutom Henri och tågresan blev det naturligtvis ett antal böcker släpade och ett än större antal fotografier tagna. Mer om dessa senare, men låt mig härmed förklara min Östsvenska resa för invigd. Jag har rest i östra Sverige förut, men har för avsikt att göra det mer i framtiden. Först ska jag redigera musikalDVD, sedan ska jag göra en ny västsvensk resa i en månad, och därefter en annan, hemlig resa...och så kanske ett par skånska resor...sedan får vi se...

Friday, March 22, 2013

Skånetrafiken tar inte kontanter. Det gör Blekingetrafiken, men...

Olofström ligger i Blekinge, precis på gränsen till Skåne. Bussterminalen trafikeras av både Blekingetrafiken och Skånetrafiken. Sedan den förste juni 2011 kan man inte betala med kontanter på Skånetrafikens gula bussar. Det är ingen nyhet. Jag minns skyltarna på bussarna och i väntkurarna. Det kändes tråkigt, som alltid när servicen försvåras. Ur kundens perspektiv är det naturligtvis bättre och smidigare, ju fler betalningsalternativ som erbjuds. Samtidigt förstår jag varför man inte vill ha kontantbetalning. Ju färre kontanter i bussen, desto mindre risk för rån. Det är för busschaufförernas skull, och det får man acceptera. Jag köper sällan bussbiljett kontant ändå. Inte ens i Göteborg. Där har jag resekort. Antingen månadskort eller med kontoladdning för enstaka resor. Om jag glömmer det, så har jag alltid mitt VISA-kort. Med det klarar man sig i princip överallt nuförtiden. Förutom någon enstaka loppis där fortfarande kontanter krävs. Och offentliga toaletter. Det är ingen tvekan att vi går mot ett kontantlöst samhälle, och heller inget att sörja. Fördelarna med elektronisk betalning är långt större än nackdelarna.

När jag reser i Blekinge är det oftast sommar, och jag har månadskort. Det lönar sig inte på julen, då det oftast bara blir en eller två bussresor. Det känns inte ens lönt att skaffa resekort med kontoladdning när man åker så sällan. Sist jag var hemma i Olofström, i januari, tänkte jag åka ner till Karlshamn och hälsa på en god vän. En halvtimmes resa som brukar gå på ungefär en femtiolapp. Jag klev på 600-bussen (snabbussen genom Blekinge, mycket praktisk, när den går...) nere vid bussterminalen. Den körs av Blekingetrafiken, och de tar fortfarande kontanter. Tydligen är inte rånrisken lika stor i Blekinge som i Skåne. Jag betalade naturligtvis med kort. Eller rättare sagt, jag försökte. Jag plockade upp mitt VISA och började leta efter kortläsaren. Jag hittade ingen. Jag tittade frågande på chauffören. Han skrattade åt mig.

-Nejdu. Det där kan du inte betala med här...

Blekingetrafiken tar nämligen inte betalkort...

Thursday, March 21, 2013

En HÅRibel natt med Holje Musikklasser

holje musikklasser, en håribel natt, hår, håribelt, horrible, horribel, musikklasser i blekinge, blekinge, olofström, musikal, show, 2013, tsyfpl, foto anders n
En Håribel natt - Holje Musikklasser 2013 - Foto Anders N

Befinner mig sedan ett par dagar i Olofström, där jag filmar Holje Musikklassers senaste musikal "En Håribel natt". Årets tema är skräck...och hår... Föreställningar nästan varje dag den här veckan. På vardagarna för skolelever, på fredag och lördag kvällar för allmänheten. Se den om du är i närheten och får tag på en biljett!

Wednesday, March 20, 2013

Vad är motsatsen till ett solur?

skuggur, solur, motsats, sundial, opposite, shadowdial, foto anders n, tsyfpl
Skuggur (Foto Anders N)

(What is the opposite of a sundial? A Shadowdial, of course...)

Saturday, March 16, 2013

Sydsvenska stadsportar

norreport, norrport, stadsport, city gate, sverige, svensk, sweden, swedish, skåne, skånsk, kristianstad
Norreport, Kristianstad

norreport, norrport, stadsport, city gate, sverige, svensk, sweden, swedish, halländsk, halland, Halmstad
Norreport, Halmstad

söderport, stadsport, city gate, sverige, svensk, sweden, swedish, blekinge, blekingsk, olofström, o-town
Söderport, Olofström

(Foto Anders N, 2009-2013)

Friday, March 15, 2013

Ur led är tiden...

ur led är tiden, hamlet, william shakespeare, citat, klocka, trasig, visare, böjd, krokig, vriden, clock, broken
Ur led är tiden...* (Foto Anders N)

*Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den
vrida rätt igen. (Hamlet, William Shakespeare)

Thursday, March 14, 2013

Överflygsställe (med trafikljus)

övergångsställe, trafik, flygplan, flyg, ryanair, cyklist, tsyfpl, foto anders n
Överflygsställe (med trafikljus)
Foto Anders N, Mars 2013

Monday, March 11, 2013

Skolan


Skolan (Foto Anders N) 2013-03-09

Swing it...

swing it magistern, student, studenter, graduation, sweden, sverige, studentflak, studentfirande, utspark
Studenter 2012 (Foto Anders N)

Är du riktigt säker?

Här skulle någon ha vilat som måste ha lyckats
ångra sig i bokstavligen sista minuten...

(Foto Anders N)

Tjuven som svalde...

Under en skånsk tågfärd i mellandagarna blev jag törstig. Färden gick med Öresundståg från Lund till Bromölla, där jag som vanligt skulle ta bussen vidare hem till Olofström. Törsten anföll mig redan före Hässleholm, och jag kände mig tvungen att uppsöka tågets dryckesautomat. Det var enda chansen att få tag på dryck på en dryg timme...

Tjugo kronor för en burk cola, eller chokladmjölk, eller energidryck, eller en flaska vatten, är egentligen oskäligt. Men måste man så måste man. Jag letade fram mynt, stoppade i automaten och tryckte på knappen för coca cola. Ingenting hände. Jag tryckte en gång till. Fortfarande ingenting. Jag tittade närmare på automaten. Det fanns en knapp för var sorts dryck, och vid varje knapp satt en liten röd lampa. Lamporna vid chokladmjölkknappen och energidryckknappen lyste rött. Det tolkade jag som att dessa drycker var slut. Men det var inget problem, eftersom det var cola jag skulle ha, och ingen lampa lyste rött där. Kanske lampan var sönder? Jag testade att trycka på vattenknappen istället. Fortfarande ingenting.

Jag fann det osannolikt att både colalampan och vattenlampan skulle ha gått sönder. Kanske det var tvärtom, kanske det var de varor med lampor som lyste rött som fanns, och de med släckt lampa som var slut. Inte helt logiskt, men fullt möjligt. Jag tryckte på knappen för energidryck. Ingenting hände. Jag tryckte på knappen för chokladmjölk. Ingenting hände. Ingen knapp verkade fungera. Då ville jag ha mina pengar tillbaka. Bredvid hålet där man stoppade in pengar fanns en omärkt knapp. Det borde betyda "Retur" eller "Ångra" eller "Nu är jag trött på det här, jag vill ha mina pengar tillbaka". Oavsett vilket, så tryckte jag på knappen. Ingenting hände...

Nu var jag inte bara törstig, utan även irriterad. Jag såg mig omkring efter personal. Ingen tågvärd syntes till. En annan passagerare, en yngling, noterade att jag verkade ha problem. Han kom till undsättning. Frågade vad som stod på, och jag förklarade. Han kliade sig i huvudet. Han kunde liksom jag notera att det stod "20" på displayen. Alltså hade jag betalat korrekt summa pengar. Sedan tryckte han på knapparna, i tur och ordning. Fortfarande hände ingenting. Han höll med mig om att det var något som inte stämde, men kunde naturligtvis inte göra mer än jag. Han var ju inte anställd eller ansvarig för automaten. Han återvände till sin plats.

Jag började återigen se mig omkring efter en tågvärd. Ingen syntes till. Jag var inte sugen på att gå alltför långt från automaten, den innehöll trots allt tjugo kronor som var min egendom, och som jag inte ville bli av med. Sannolikheten att någon skulle få ut dem, eller kunna handla något för dem, var förstås ganska liten. Men några meter bort hade jag dessutom min packning, som jag inte ville släpa runt i onödan, och inte heller lämna obevakad. Där fanns fotoutrustning för flera tusenlappar. Till slut vågade jag lämna den för ett ögonblick, och gå bort till det lilla rum mitt i tåget där tågvärden brukar sitta. Jag minns att jag stod utanför och lyssnade på tågvärdarnas diskussioner med diverse passagerare under senare delen av det andra stora skånska tågstoppet i somras. Jag knackade på dörren. Ingenting hände. Jag knackade en gång till. Fortfarande hände ingenting. Jag fick en Déjà vu-upplevelse. Att knacka på den här dörren påminde mig väldigt mycket om att trycka på en viss knapp på en viss automat. Ingenting hände ju nu heller. En man som satt tvärs över gången ropade på mig. Han sa att tågvärden inte var där, utan befann sig ute på tåget någonstans...

Jag återvände till automaten, från vilken jag också hade uppsikt över min packning. Där stod jag sedan tills vi anlände Kristianstad. Jag försökte trycka på knapparna ett par gånger till. Det hände ingenting. Men fortfarande stod det på displayen att jag hade betalat in 20 kr. Dessa pengar befann sig alltså nu i Limbo. Jag kunde se att de existerade, men jag kunde inte använda dem. Det var mina pengar, som automaten gladeligen mottagit, men den vägrade låta mig handla för dem, och den vägrade att återbetala dem. Den bara behöll dem.

I Kristianstad delar sig tåget, som du som läst den här bloggen förut kanske vet. Ena delen åker tillbaka ner mot Malmö, den andra fortsätter mot Bromölla och Blekinge. Det gäller att sätta sig i rätt del från start, annars får man byta i Kristianstad. Hade jag nu befunnit mig i fel del, hade jag dessutom fått lämna automaten med mina pengar och sett den åka iväg med dem i riktning mot Malmö. Men jag befann mig i rätt del, med destination Blekinge, så mina pengar och jag var säkra. Trodde jag...

SVÄLJ! I samma ögonblick som tåget delade sig, bröts strömmen. Bara för ett ögonblick, men det räckte. Då så passade automaten på att slockna, och samtidigt med ett ljudligt klunkande, svälja mina tjugo kronor. Jag kunde höra dem under hela deras skramlande väg från automatens mun, ner genom dess långa matstrupe tills de landade i säkert förvar i den stora rymliga magen. Sedan tändes displayen igen. Nu fanns inga spår av mina tjugo kronor, istället hånflinade den åt mig med en stor lång rad med nollor. Om den menade att jag var en nolla, eller bara försökte hävda att den inte alls mottagit några tjugo kronor, det vet jag inte. Men frustrerande var det. Efter en stund började tåget rulla igen. Nu i riktning mot Bromölla, där jag skulle kliva av.

En tjej i tonåren kom promenerande genom tåget. Hon stannade bredvid mig vid automaten. Jag såg vad hon var på väg att göra, så jag varnade henne.

-Stopp! Stoppa ingenting i den där automaten. Den är en tjuv, som sväljer dina pengar, och du får ingenting för dem!

Hon höll med mig om att det var ett jäkla sätt. Några minuter senare, strax innan vi var framme i Bromölla, kom tågvärden genom tåget i en ryslig fart. Jag blockerade vägen.

-Hördudu! Vet du om att den här automaten är en TJUV! Jag stoppade tjugo kronor i den i Hässleholm, men fick inte ut någon dricka. Och nu har den jäkeln SVALT MINA PENGAR!

Tågvärden tittade på mig. Och sa sedan:

-Jadu, det var ju tråkigt att höra. Men det kan inte jag göra något åt. Det är inte mitt ansvarsområde. Öresundstrafiken har ingenting att göra med automaterna. Jag får hänvisa dig till det här numret.

Och pekade på en liten lapp med ett servicenummer som man kunde ringa. Någonstans i utlandet. +45 och så en massa siffror. Bör vara i Danmark. Vilket jag naturligtvis inte hade tid att ringa. För nu skulle jag av. Tåget saktade in i Bromölla. Jag frågade om tågvärden möjligen kunde tänka sig att sätta en lapp där det stod "UR FUNKTION" på automaten, så att inte fler behövde råka illa ut. Jo, det gick tydligen för sig...

Jag i min enfald trodde att tågbolaget ansvarade för alla tjänster som erbjöds på tåget. Förutom själva transporten även toaletter, dryckesautomater med mera. Det är ju faktiskt dem som jag köpt tjänsten/biljetten av. Jag anmäler problemet hos dem, och sedan får de ta upp det med sina underleverantörer, i det här fallet dryckesautomatföretaget. Jag ser inte varför jag ska behöva ringa dyra samtal till företag i utlandet, för att göra ytterligare en felanmälan. Det ska väl räcka med en? Det är väl inget kabelTV-bolag det här?

OK, de kanske menar att det här var en affär jag gjorde med automaten, och inte med tågbolaget. Själv anser jag att automaten är en del av den helhetsservice som tågbolaget erbjuder mig när jag köper deras biljett. Jag har köpt en resa som inkluderar "förmånen" att få köpa en burk 33 cl coca-cola för 20 kr. Jag hade knappast försökt köpa dricka för det där priset om jag inte hade köpt tågbiljetten först.

Och det är knappast någon tillfällighet att automaten står där på tåget. Den står där, därför att automatbolaget har gjort en affärsöverenskommelse med tågbolaget. Det är tågbolaget som har bestämt att det är just den där automaten, och ingen annan, som jag måste använda om jag ska köpa dryck på deras tåg. Är det då inte deras ansvar att den ska fungera? I alla fall ur mitt perspektiv som kund.

Om nu tågbolaget skjuter på ansvaret, kan ju automatföretaget göra det också. Tänk om de säger att det inte är deras ansvar, de bara hyr ut automaten, och hänvisar mig till tillverkaren. I ett nytt land. Som hänvisar till företaget som har sålt den speciella elektroniska komponent som är ansvarig för problemet. De hänvisar mig sedan till den fabrik som tillverkat komponenten. Som hänvisar mig till den barnarbetare som skruvat ihop den. Som hänvisar mig till sina föräldrar, som gjort honom. Som hänvisar till sina föräldrar, som gjort dem. Som hänvisar till sina föräldrar. Som inte ens lever. Och det slutar med att det inte är någons fel. Utom möjligen mitt eget. Som var så dum att jag stoppade pengar i en automat och trodde att jag skulle få en dricka...

Jämför: Om jag mår dåligt av en färdiglagad maträtt som jag har köpt, kontaktar jag naturligtvis först affären som sålde den. Sedan är det deras ansvar ta upp det med tillverkaren, som får ta upp det med kocken, som får ta upp det med leverantören av köttet, som får ta upp det med slakteriet, som får ta upp det med hästhandlaren, som får ta upp det med råttan, som får ta upp det med repet... Det är väl rimligare än att jag måste kontakta alla dessa led, bara för att hänvisas till nästa. Findus tog ansvar mot kunderna för sin lasagne och IKEA för sina köttbullar. Sedan kan de avkräva sina underleverantörer deras ansvar i sin tur. Alla led är ansvariga för den produkt de levererar till nästa led. Tågbolaget erbjuder mig möjligheten att köpa kall dryck ombord på deras tåg. Då är de ansvariga för att automaten fungerar.

Men det är klart, det är alltid lättare att skylla på någon annan...

Ser in i dåtiden och framtiden, på samma gång... (Kvillebäcken)

kvillebäcken, hisingen, vägmästareplatsen, vågmästarplatsen, rivning nybygge, nya hus, rivningshus
Kvillebäcken 2013-03-10

Gårdagens västsvenska resa gick bara inom stan.
En plats jag och min kamera gärna återvänder till är området
kring Kvillebäcken, vid Vågmästareplatsen på Hisingen
.
Stora byggnationer är på gång, men ett av de gamla
husen står fortfarande, och ger mig möjligheten att
fotografera dåtiden och framtiden i samma bild...

kvillebäcken, hisingen, vägmästareplatsen, vågmästarplatsen, rivning nybygge, nya hus, rivningshus
När jag var nyinflyttad i stan, var denna stadsdel
minst sagt nedgången. Minns du Boris hus?

kvillebäcken, hisingen, vägmästareplatsen, vågmästarplatsen, rivning nybygge, nya hus, rivningshus
Boris hus jämnades med marken ganska snart efter att jag
hade fotograferat det. Sedan försvann husen ett efter ett...

Jag fångade dem när de drog sina sista suckar...

Denna kurort stod länge kvar. Men så småningom
blev även den en stor grop...
 kvillebäcken, hisingen, vägmästareplatsen, vågmästarplatsen, rivning nybygge, nya hus, rivningshus
Nu finns alltså bara ett hus, i detta kvarter, kvar.
Alla andra har sjunkit ner i marken.
Ur gropen där bakom har nya hus börjat växa upp.
Stort och dyrt blir det...

kvillebäcken, hisingen, vägmästareplatsen, vågmästarplatsen, rivning nybygge, nya hus, rivningshus
Här inne någonstans låg Boris hus...
 
 ...och härunder låg kurorten.


(Foto Anders N 2008-2013)

Thursday, March 7, 2013

Har det verkligen gått så långt?

(Foto Anders N)
2013-03-06

Triss i utställningstips!

För de av mina bloggläsare som råkar befinna sig i Göteborg, så kommer här ett par utställningstips. Fotoklubben Nyans (Bergsjöns Fotoklubb) visar ett trettiotal bilder från en mycket kort visit i Berlin, på Bergsjöns bibliotek. Här nedan ses några exempel...

fotoutställning, nyans, fotoklubb, fotoklubben, bergsjön, begsjöns bibliotek, utställning, berlin, berlinbilder

fotoutställning, nyans, fotoklubb, fotoklubben, bergsjön, begsjöns bibliotek, utställning, berlin, berlinbilder

Som du kanske har anat så är ett par av bilderna mina. Om du inte har möjlighet att besöka utställningen, så kommer bilderna att dyka upp här på bloggen under den närmaste framtiden. Nedanstående bild visade sig vara oväntat provokativ när jag presenterade den på klubben. Själv förstår jag inte riktigt varför. Gör du?

berlin, piggelin, by night, nattfoto, glass, skyskrapa, skyscraper, höghus, isglass, potsdamer platz, fotoutställning, nyans, fotoklubb, fotoklubben, bergsjön, begsjöns bibliotek, utställning, berlin, berlinbilder
Berlin - Piggelin! (Foto Anders N)


***

För den som vill se fler fina fotoutställningar, så rekommenderar jag ett besök på biblioteket i Kortedala där fotoklubben Nyans ordförande Börje Rydén visar bilder från en Amerikaresa, samt porträtt från en lokal församling.




Fotoutställning av Börje Rydén

Sist men inte minst bör du göra ett besök på bokhandeln/galleriet Lohrs Pocket MedMera vid Kapellplatsen där ordföranden i den andra fotoklubben jag är med i, Göran Olofsson från Göteborgs Fotoklubb (se tidigare inlägg om honom här) har en utställning vars vernissage jag bevistade häromkvällen. Han visar nytagna gatufotografier i färg och kvadrat.

göran olofsson, fotograf, göteborg, utställning, vernissage, gatufoto, gatufotografi, street photo, lohrs pocket medmera, kapellplatsen, bokhandel, galleri, göteborg
göran olofsson, fotograf, göteborg, utställning, vernissage, gatufoto, gatufotografi, street photo, lohrs pocket medmera, kapellplatsen, bokhandel, galleri, göteborg
Fotoutställning av Göran Olofsson

Alla tre utställningarna kommer att hänga ett tag, men se dem så fort du kan. Om man inte går och ser en utställning direkt, så har den alltid försvunnit när man väl lyckas ta sig dit. Så är det i alla fall för mig...

Wednesday, March 6, 2013

Från en av mina svenska resor: En svår uppväxt...

En svår uppväxt... (Foto Anders N)

Fingerklåda

Mitt långfinger drabbades nyligen av en synnerligen svårartad klåda. Varifrån den kom vet jag inte. Ännu mer svårartat var det att uppbringa så mycket självbehärskning som krävdes för att låta bli att klia. Det gick till slut, till stor del tack vare ett helt oväntat men mycket vältajmat hembesök från TV-programmet Fråga Doktorn. Tackar för det!

Chili con Arne! (Ett praktiskt matlagningstips)

chili con carne, arne
Chili con Arne (Foto Anders N)

...kallar jag min egen variant av Chili con Carne. Namnet är hämtat ur en text jag skrev till ett spex sista året på gymnasiet. Receptet har jag arbetat mig fram till under åren sedan dess. Erfarenhet är en ofta förbisedd krydda. En annan sak man lär sig av erfarenhet är att inte tömma konservburken med vita bönor direkt ner i köttfärssåsen. Det gjorde jag förra gången. Det var strax före jul. Aldrig mer. Fick slänga hela Arnen, som vore den en hästlasagne...

Denna gång tömde jag först burken i en skål. Tur var det, för även denna burk hade passerat sista förbrukningsdatum. Nästa burk var riktig. Den ser du till vänster i bild. Ser konservburken ut som den till höger...Ja, det säger väl sig självt...

konservburk, konserv, konservburkar, konserver, rostig, rostiga, äcklig, äckliga, tin can, rusted

Det samma gäller för övrigt ägg. Låt dem mellanlanda i en skål eller kopp. Man vet aldrig riktigt vad som är i dem. Det kan vara en liten marsian. Och sådana vill du väl inte ha i pannkakssmeten?

Monday, March 4, 2013

Framtidens prinsessor...

prinsessa, prinsessor, princess, hyreshus, bostadsrätt, lägenhet
...bor i vanliga lägenheter. (Foto Anders N)



Kanske i något av följande hus (från några av de orter jag har besökt under mina västsvenska resor 2010-2012)

Floby

Alingsås

Falköping

Götene

Kinna

Skene

Skövde

Vänersborg

Uddevalla

Borås

Hjo


Partille

Skara

Surte

Tidaholm

Trollhättan

(Foto Anders N, 2010-2012)