Wednesday, December 17, 2008

Vi var först!

SVT visar just nu veckans konsert, Holocene. "En filmisk sciencefiction-konsert av Majgull Axelsson, text, Jonas Bohlin, musik och Lars Siltberg, videokonst." Sveriges radios symfoniorkester under Esa-Pekka Salonen och vackra isbilder på duk i bakgrunden...

yggdrasil reborn, karlshamns musiksällskap, stefan johnsson, matthew b nichols, bildspel, is, konsert, symfonisk musik
...och jag kan inte låta bli att notera att det där gjorde vi för flera år sedan hemma i Olofström. När Stefan Johnssons symfoniska verk Yggdrasil Reborn, med text av Matthew B. Nichols, uruppfördes av Karlshamns Musiksällskap under Lars-Eric Andersson. Då visades videokonst med vackra is-, vatten- och eldbilder av mig och Thomas Andersson på duk i bakgrunden. 2003 tror jag att det var...

Sunday, December 14, 2008

och har det ej två vitor...

ägg, stekt, två vitor, vitor, egg, fried, whites, two whites, frying panDet påstås vara något speciellt om man får ett ägg med två gulor. Det talas betydligt mer sällan om motsatsen: Ett ägg med en gula och två vitor. Men det är precis vad du ser här ovanför...

Ny skiva med David Byrne och Brian Eno! Att köpa eller lyssna på gratis!



Klicka på "Show playlist", välj vilka låtar från skivan du vill höra, och lyssna på dem - Alla låtar! - Hela låtarna! Köp om du gillar det, eller låt bli. En uppmaning att länka till spelaren, så att fler får möjlighet att höra musiken. Ett utmärkt sätt att göra sin musik tillgänglig på nätet, från två gamla rävar (Byrne f. 1952 och Eno f. 1948) som förmodligen har råd att inte ta betalt för sin musik, men också insett internets möjligheter att få ut låtarna...

David Byrne skriver om detta här.

Wednesday, December 10, 2008

Vem körde taxin?

Tog en promenad utmed en skogsväg i Göteborgs utkant idag. Plötsligt möter jag en taxi, som tutar och föraren vinkar. Jag vinkade tillbaka, men jag såg aldrig vem eller vad det var i den. Och sedan var den borta. Känner jag någon som kör taxi här i stan? Uppenbarligen...men vem?

En liknande händelse skedde i Stockholm, ute i Frihamnen, när jag praktiserade på Mastiff. Det var dock ingen taxi, och personen gav sig så småningom till känna. Men den här gången kan det inte vara den personen, för hon bor vad jag vet inte här i stan...

Friday, November 28, 2008

TV4-premiär!

Om du tycker att jag varit dålig med att skriva här på sistone, så beror det på att jag har haft fullt upp med att hjälpa Revygänget i Olofström att göra en reklamfilm. Den visas den här helgen på TV4 Blekinge, och sedan en omgång till i slutet på året. Min första TV-reklam!!! Jag har ansvarat för det tekniska, klippt och animerat, och ungefär halva filmen består av material som jag filmade i samband med förra revysäsongen...

Glöm inte att boka biljetter till årets föreställning: Arena Olofström

Wednesday, November 26, 2008

Först i kön på bostadsförmedlingen...

...jag var alltså där strax efter de hade öppnat, och tog kölappen med nummer 001. Men de upplyste mig snabbt om att det visst inte var det samma som först i bostadskön...

Wednesday, November 19, 2008

Aftonbladet hemma hos mig...

Olofström är huvudnyhet, högst upp, på Aftonbladets hemsida just nu. Kunde ha varit i ett lite roligare sammanhang dock...

Monday, November 17, 2008

Maratonmannen!

Igår var jag på en kvarts Fotomaraton, anordnad av FotoVäst. En hel Fotomaraton är 24 timmar, och denna var bara 6 timmar. Vad är då en Fotomaraton? Jo, alla vi tävlande - ca 25 personer - Träffades klockan 11 utanför ett café i centrala Göteborg. Där fick vi varsitt kuvert som innehöll tre teman. Sedan gällde det att gå ut och försöka hitta motiv som passade in på dessa. Efter tre timmar fick vi ett SMS med tre teman till. Senast klockan 17 fick vi lämna in våra minneskort - som bara fick innehålla 6 bilder - en per tema, och alla tagna i rätt ordning. Kul, men det känns i benen idag. Å andra sidan blir det lättare att hålla sig hemma och läsa romersk litteratur till kursen nu...

Uppgifterna var i tur och ordning:

1: Vatten
2: Tid
3: Underbar(t)
---
4: Romantik*
5: Trångt
6: Ljus

Men tyvärr så får jag inte lägga ut några bilder förrän efter jurybedömningen, och den kommer att ta ett par veckor. Ni får stå ut tills dess...

*Påverkad av all den senaste tidens Litteraturvetenskap så sprang jag runt och försökte hitta en bokläsande hund - men det slutade med att jag fick välja en mer ordinär tolkning...

Friday, November 7, 2008

Ingen som förstod dragspelsskämtet?

...ett dragsspel med ett trasigt giss/ass = A Bad Ass Accordion!

Fast för övrigt var dragspelsinlägget inte roligt alls.

Thursday, November 6, 2008

Höstkväll i Blekinge

(Här borde det ha stått ett plommonträd.)

Höstlov - Eller är det jullov?


Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Hur kan det komma sig att allt händer samtidigt? Deadlines på tävlingar man vill medverka i och kursuppgifter man behöver göra, lyckas sammanfalla både med varandra och med den där helgen som man vill åka hem och äta kalkonmiddag med släkten. Men det blev i alla fall en liten blixtvisit, ett litet höstlov. Eller var det jullov? När jag kom hem så möttes jag av SNÖ!


...vilket lyckligtvis inte hindrade någon från att äta kalkon, och det var ju huvudsaken.

Thursday, October 23, 2008

Ännu ingen Lasse… (Att Vara…)

För ett par månader sedan gick jag in på Ticnet, som jag gör ibland. De artister som jag gillar brukar sällan spela någonstans i närheten. Oftast spelar de inte i Sverige alls. Om de överhuvudtaget spelar någonstans. Döm om min överraskning och förtjusning när jag upptäckte att Lars Hollmer skulle ut på turne. Du vet förmodligen inte vem Lars Hollmer är, men du har säkert hört honom. Tror du mig inte? Vill du höra mer?

Lars Hollmer (1948-) är en världsberömd svensk musiker, kompositör, klaviaturspelare och dragspelare, men inte så berömd i Sverige. Stor i Japan. Medlem i Samla Mammas Manna på 70-talet. Experimentell och mysig i största allmänhet. Som en korsning mellan Philip Glass och Frank Zappa, med dragspelet som favoritinstrument. Galet, njutbart och med en stor dos humor. Vandrar den musikaliskt smala tråden mellan oljud och rytmiskt geni. Vänta? Vart tog du vägen? OK, jag förstår, du tappade intresset när jag skrev dragspel. Varför det? Vad har du emot dragspel? Dragspelsmusik kan vara så mycket mer än Roland Cedermark och Kalle Jularbo.

Mitt intresse för dragspel har jag fått av min farfar, tillsammans med hans dragspel med ett trasigt Giss…eller är det ett Ass? Han fick sitt dragspelsintresse av sin farfar, Nils Månsson, tillsammans med ett dragspel. Tyvärr är det inte samma dragspel som jag fick som han fick, för det försvann någonstans på vägen…

Men åter till Lars Hollmer. Du påstår att du inte hört honom någon gång. Det skulle jag betvivla. De flesta svenska har hört hans vackra Boeves psalm. Om du inte har gjort det så är det dags nu… Bland många andra fantastiska musikstycken av honom kan jag bland en rik produktion rekommendera t.ex. Starlep Signs (Humoristisk), Eyeliner (Melodiös och medryckande), Spanska trappan (Rockig), Pompen (Suggestivt repetativ), Inga pengar (En av mina personliga favoriter) och Vill du höra mer (Experimentell och med ett allvarligt tema).

Nåväl, jag har väntat flera år på att få uppleva Lars Hollmer i verkligheten. Närmare bestämt sedan jag köpte min första skiva med honom, vilket bör ha varit 2002 eller så. Enligt Ticnet skulle han bara göra ett fåtal spelningar i Sverige och naturligtvis ingen i Göteborg. Men väl i Vara. Var då? Säger du då förmodligen… Jo i Vara. Ett litet samhälle ute på slätten med ett omotiverat stort och fint konserthus som man byggde för några år sedan. Orten ligger i Västergötland. Och Västergötland gränsar ju till Göteborg, så det borde väl inte vara några större problem? Sticka dit en eftermiddag, gå på konserten och sedan ta tåget hem? Nej, så enkelt var det visst inte. Konserten skulle sluta vid klockan 10, och sista tåget gick vid 9. Jag mailade vandrarhemmet i Vara som aldrig svarade, och det visade sig bero på att de bara har öppet på sommaren. Hotell fanns det, men hotellrum är dyrt. Kostade 3 gånger så mycket som konsertbiljetten. Jag letade runt och hittade en förening som skulle ha konferens i Vara den aktuella kvällen, gå på konserten och som hade hyrt en buss som gick hem till Göteborg på kvällen. Det skulle ju vara perfekt. Jag mailade dem och undrade om de hade någon plats över som jag kunde få köpa. Så fick de in extra pengar till bussen, tänkte jag. Men jag fick bara ett kyligt svar där de upplyste mig om att jag inte var medlem i föreningen, och det visste jag väl. Då får de väl betala sin gamla buss själva då!

Med en vecka kvar till konserten återstod inget annat alternativ än att hyra ett rum på det dyra hotellet. 740 kr - Det var hälften av vad jag hade på kontot… Nåväl, om man får höra Lars Hollmer i verkligheten så kan det vara värt att äta blodkorv resten av månaden. Inget fel på blodkorv förresten, men det kan bli lite enformigt i längden… I torsdags var det dags för den stora dagen. Vid lunchtid tog jag Oslotåget från Göteborg. Första anhalten på resan var Öxnered, en station utan samhälle, som jag förra året brukade beskåda från tåget till Sunne. Denna gång klev jag av där och bytte till ett lokaltåg som via Vänersborg tog mig ut på Västgötaslätten. Bytet gick utan några som helst problem.


Öxnereds station

Västgötaslätt och Vänern

Framme i Vara var det utmärkt fotoväder och jag tog en promenad. Fler bilder kommer här på bloggen och på fotobloggen så småningom.

Lagerhuset i Vara

Besökte Varas stora arkitektoniska sevärdhet: Det berömda lagerhuset i Vara. Ritat av den kände Gunnar Asplund som även ritat Stockholms stadsbibliotek och tingshuset i Sölvesborg. Det är ett av tre kvarvarande, och det enda som fortfarande är i drift av de nio lagerhus som svenska staten lät uppföra 1917-1919. Lagerhuset i Eslöv var länge rivningshotat, och som sådant fotograferade jag det när jag var där 2002 (analogt, så jag kan inte lägga ut några bilder just nu), men det lär nu ha räddats och ombyggts till bostäder.

Torget i Vara

Vara verkar vara ett trevligt litet samhälle. Små mysiga hus och gator och torg. En vänligare stämning än i storstaden. Ingen som tittar konstigt på en när man kommer med sin kamera. Till och med mammor med småbarn ler vänligt mot okända fotografer.

Konserthuset i Vara

Vädret var som sagt strålande, jag gick bort till konserthuset så jag visste hur jag skulle hitta dit senare på kvällen. Hittade en affisch med höstens konsertprogram:

Där stod det. Det var en härligt pirrande känsla när jag tänkte på att jag skulle få höra Lars Hollmer Live!

Och medan solen sakta sjönk så gick jag till hotellet och checkade in. Råkade nämna att jag skulle gå på konserthuset på kvällen, och då fick jag 100 KRONOR I RABATT PÅ RUMMET! Fortfarande dyrt, men naturligtvis mycket bra med rabatt. Den här dagen kändes allting bara så rätt! Lastade av min ryggsäck och kamera och gick och tog en hamburgare i väntan på konserten.

Hotellrum. 640 kr.

Ja, du läste rätt. Jag hade alltså inte kameran med mig till konserten. Jag ville inte riskera att fastna i någon väskkontroll och missa konserten. Det var det inte värt, när jag nu skulle få se LARS HOLLMER! Och det vill inte säga lite, det inser ni som känner mig. Om jag lämnar kameran hemma frivilligt, så är det ett mycket speciellt tillfälle. Och det är också värt att nämna att jag hade fått bästa möjliga plats. Tredje raden i mitten. Rad 1 och 2 var i orkesterdiket och användes inte. Med andra ord så satt jag så nära att jag nästan skulle kunna se att det var Lars Hollmer som satt framför mig och spelade, även om jag tog av mig glasögonen. När klockan var kvart i sju på kvällen så promenerade jag bort till allegatan och följde den upp till konserthuset. Det tog bara 15 minuter. Jag kunde ju vägen sedan jag gått den tidigare på dagen.

I konserthusets foaje var det en hel del folk. Inte överfyllt, men ett par hundra var det nog. De flesta hade namnskyltar så jag insåg att de hörde till den stora konferensen. De med bussen vet du… I övrigt ett antal kulturella gråhåriga par från regionen. Inga ungdomar alls. Jag tror vi var totalt 2 st. som var under 40 på den där konserten. Här ska ett av Sveriges stora musikaliska genier uppträda och så kommer ingen. Mer än de som ändå är där på konferensen, och så några lokala gamlingar som inte vet vem Lars Hollmer är utan går dit bara för att det är något som händer i Vara. Det var i alla fall det intrycket jag fick när jag tjuvlyssnade på dem. Vid utsatt tid, halv åtta, hade vi inte blivit insläppta ännu, men bandet hade redan dragit igång. Dörrvakten tittade in och jag hörde Avlägsen Strandvals. Hollmers röst var sig inte riktigt lik, men det måste vara 25 år sedan han spelade in skivan, så det är föga förvånande. Tio minuter för sent så släpptes vi in och jag gick in och satte mig. En fantastiskt bra plats, precis som jag hade misstänkt. Det här skulle bli så j***a kul, om uttrycket ursäktas. En man klev upp på scenen och tog till orda... (Ungefärligt citerat ur minnet…)

"För fyra år sedan så åkte Lars Hollmer till Kanada för att träffa en gammal vän. Där lärde han känna orkestern Fanfare Pourpour, och det blev kärlek vid första ögonkastet. Under dessa fyra år har han varit där vid flera tillfällen, spelat med dom, och försökt få dom till Sverige. Nu har han lyckats. Här är dom, den enda som inte är här är tyvärr Lars Hollmer som är sjuk… Varsågoda…"

Jag kunde inte röra mig och inte få fram ett ord. Jag blev bara sittande. Drev de med mig? Efter ett par låtar så sa de att de skulle presentera en speciell gäst. Aha, tänkte jag. Det var bara ett skämt. Han har gömt sig ute i kulissen och kommer nu. Trots allt så hörde jag ju honom sjunga tidigare... Men det var inte Lars Hollmer. Det var hans brorson Nils… I pausen satt jag alldeles ensam, mitt på första raden i Vara konserthus. Hoppades att han skulle tillfriskna och dyka upp efter pausen. Men nej, ingen Lasse…

I efterhand kan sägas att konserten var riktigt riktigt bra. Nitton kanadensare - Två dragspel, gitarr, banjo, klarinetter, trumpeter, saxofoner, fioler, bas och två slagverkare. Nils Hollmer sjöng Avlägsen strandvals och Kanadensarna försökte själva klara resten av sånginsatserna - på svenska - med blandat resultat. Fantastiskt bra musik (ca 2/3 var Hollmerlåtar) i fantastiska arrangemang. Boeves psalm i en lysande tolkning. Kanske den bästa konsert jag varit på. Förmodligen världens bästa kompgrupp utan huvudattraktion. Väl värd sina 270 kronor. Jag skulle betala 270 kronor för att se och höra den en gång till. Och Vara var ett mysigt samhälle. Väl värd tågresan. Men hotellrummet… Det var en väldigt underlig känsla. Glad och uppspelt efter en mycket god dag med en fantastisk konsert. Men ändå ett mycket gnagande tomrum inuti mig… Och i plånboken också, men det är högst sekundärt i sammanhanget. Jag åkte dit för att se, höra och uppleva Lars Hollmer. Och han var inte där. Musikerna stannade kvar på scen efter föreställningen och de som ville kunde gå fram och prata med dem. Inga sådana där divor som försvinner ut i logen och aldrig mer syns till. Fast jag hade inget att prata med kanadensarna om. Men jag hade velat prata med Lars Hollmer… Eller i alla fall skakat hand med honom… Jag hoppas han mår bra. Läste på nätet att han saknats på fler konserter, men att han var med och spelade i Uppsala (där han bor) dagen efter. Blandade känslor…

Ungefär så här såg det ut och lät: Fanfare Pourpour (utan Lars Hollmer) framför Lars Hollmers "En grekisk faster":

Tuesday, October 14, 2008

Urladdad...

Ska inte en mobilladdare hålla mer än två år? Kanske inte i dagsläget. Man ska ju byta telefon hela tiden. Med tanke att jag haft min mobil (den enda jag haft) sedan jag började i Gamleby hösten 2004, så är jag kanske snart unik. Laddaren försvann i flytten hit till Göteborg två år senare och en ny införskaffades. Och se bara vad som hände med den häromdagen...

Tuesday, October 7, 2008

Prov i Litteraturvetenskap...

Jag kom på att jag glömt skriva om Bokmässan som jag besökte häromveckan. Denna gång på fredagen, så jag såg inte lika många kändisar som förra gången. Har du klarat förra årets kändistest ännu, förresten? Här kommer årets, denna gång utan bilder, så det blir lite mera utmaning. Bland de jag såg har jag valt ut följande svenska författare. Två kvinnor, två män. Drygt 40 års åldersskillnad mellan äldst och yngst:

1: Fadern var bandyspelare, och fick så småningom anvisningar*.
2: Har aldrig varit gift med en citrusfrukt, även om man kan tro det.
3: Levde länge skymd av västlig granne, men inte nu längre.
4: Bor inte i ett träd, även om man kan tro det.

Vet du vilka de fyra är? Testa gärna på dina litteraturintresserade bekanta...

*Har förtydligat ledtråden.

Monday, October 6, 2008

Halv åtta hos mig...

...heter ett nytt program på TV4. Fyra svenskar bjuder varandra på middag hemma och betygsätter varandra. Först ut att laga mat och bli betygsatt var ingen mindre än Peter Barlach. Så det är klart man tittade. Han fick inte så bra betyg av sina gäster. Får man önska att det går dåligt för de andra? Nej, det är inte snällt. Så jag hoppas det går bra för allihop, men att det går bäst för Peter ändå...

(P.S Peter Barlach skrev och regisserade novellfilmen Två tennisskor som jag praktiserade på hösten 2005)

Nu har jag blivit med mellanformat...


...mellanformat. Smaka på det ordet. Mellanformat... Ett magiskt ord inom fotovärlden. Kameror med större negativ, och följaktligen bättre bild än vanliga "småbildskameror". Ordet för tankarna till klassiska kameror som Hasselblad och Rolleiflex. Men även Agfa gjorde sådana, och det är en av deras som jag kommit över nu. En Agfa Sollette II. Made in Germany. Sent Femtital. Den har dessutom en bälg. Bara det alltså! Och den kostade bara 0,018% av vad en ny digital Hasselbladare kostar. Om den fungerar? Inte en aning - men den är snygg...

Thursday, October 2, 2008

Det här börjar bli för många...

kyrkogård, stampens kyrkogård, göteborg, grav, gravar, höst, höstlöv, lövFör att inte den här bloggen ska börja likna en kyrkogård så väljer jag att inte skriva någonting om Paul Newman.

Wednesday, September 24, 2008

Olov Svedelid R.I.P

Författaren Olov Svedelid har avlidit, 76 år gammal. Mest känd för sina böcker (och filmatiseringarna av dem) om polisen Roland Hassel. Jag har aldrig varit så mycket för Hassel, men jag slukade Svedelids ungdomsböcker med teman ur den svenska historien när jag gick på mellanstadiet, och en och annan bok om Betongrosorna har också slunkit ner.

För ganska precis två år sedan mötte jag Olov Svedelid på Bokmässan här i Göteborg... Jag insåg inte då att jag borde ha passat på och tackat för Slottet brinner, en utmärkt bok, med en huvudperson som heter Anders...

Bredbandsproblem...eller inte?

Igår morse när jag slog på datorn så gick plötsligt internet otroooligt låååångsamt. Det tog ungefär två minuter att öppna upp en ny sida. Ofta gick det inte alls. Det gick med andra ord bara något snabbare än första gången jag surfade på nätet, på högstadiet. Men jag hade inte tid att sitta och vara nostalgisk. (Om det nu är faktiskt möjligt att bli nostalgisk av högstadieminnen) Jag hade en uppgift som jag behövde skicka in till litteraturvetenskapen. Inte heller kunde jag igårkväll säga till professor Forser på kvällskursen att jag inte skickat in uppgiften "eftersom mitt bredband inte fungerar..." för hur många gånger har man inte hört den dåliga ursäkten. Den är fullkomligt utsskämd av lata människor som aldrig haft bredbandstrassel i hela sitt liv... Så när han frågade så sade jag istället att han skulle få den "allra senast imorgon" (dvs idag). Och då gällde det att få iväg den idag också, och det gick på UB utan större problem.

Men jag gick hela dagen igår, och nästan hela dagen idag och irriterade mig över min bredbandsleverantör som inte lyckades fixa mitt bredband (nej, jag hade inte felanmält det. Jag vet ju sedan tidigare att det inte är lönt...De borde väl märka ändå om någon fått en megabyte på tvären...) När jag kom hem från biblioteket fortsatte jag med min irritation, och ännu mer frustrerad blev jag när bredbandstestet på nätet påstod att mitt bredband visserligen var långsamt, men inte så långsamt som jag påstod. Det påstod nämligen att mitt bredband bara var hälften så snabbt som vanligt. Det skulle betyda att det i vanliga fall tar mig en minut att öppna upp en sida på nätet, eftersom det just nu tog mig två. Och det brukar inte ta mig en minut att öppna upp en sida, det tar några sekunder... Som för alla andra nuförtiden...

Jag vet inte hur jag kom på idén att installera en ny webbläsare. Men det gjorde jag. Det tog visserligen en halv evighet att leta upp den på mitt långsamma nät, men när jag väl hittat den så installerades den på några sekunder... Jag öppnade upp programmet, och plötsligt flöt internet på precis som vanligt igen. Varför? Vem vet? Inte jag... Och varför blev det fel på den andra så där bara över en natt? Ytterligare en av livets stora frågor som man aldrig kommer att få svar på...

Sunday, September 21, 2008

Postkodvinnare i Olofström

Postkodlotteriet har varit i Olofström och delat ut pengar. Dock inte i mina kvarter utan hemma hos dessa personer. Förvånar mig lite att jag inte kände igen någon av Olofströmarna på filmen, men jag kände i alla fall igen hyreshusen vid Petreplan... Grattis till vinnarna i alla fall!

Tuesday, September 16, 2008

Musiktips: Björnson band

Mannen som lärde mig spela mitt livs första F-ackord har en ny skiva på gång. Fick ett tips om ett reportage om Ingvar Björnson på SVT där han berättar om sin musik och om en återfunnen gammal kärlek. Passa också på att kolla in Björnson Bands hemsida och Myspace-sida.

R.I.P Richard Wright (1943-2008)

Genomgående för rockhistorien är att klaviaturspelarna glöms bort. Gitarristerna och sångarna får tjejerna, berömmelsen, pengarna och överdoserna...

Låter namnet Richard Wright bekant? (Förmodligen inte...)
Låter namnen Syd Barrett, Roger Waters och David Gilmour bekanta? (Förmodligen, om du är rockintresserad...)
Låter gruppnamnet Pink Floyd bekant? (Med största sannolikhet, om du är född efter 1935 och/eller någon gång hört en radio...)

Hittade följande klipp på YouTube:

Richard Wright (sång, keyboard) och David Gilmour (gitarr, sång) 2002. Uppmärksamma tittare kan se och höra en annan avliden storhet, Michael Kamen (1948-2003) bakom flygeln.

Sunday, September 14, 2008

Jag älskar automatiska översättningar...

...sökte efter info om en gammal vinylsingel på nätet häromdagen, och kom in på ett diskussionsforum där jag fann följande inlägg som ursprungligen var på engelska. Kunde inte låta bli att prova Googles automatiska översättningsfunktion på texten. Här kommer den nu, översatt av Googles alldeles egna tolkhamster:

Olika: Morgan Records presentera en härlig Musical Preview (Morgan) 1968 sampler featuring den briljanta röster i latin version av Sunshine Superman och några anständiga nedskärningar av Harry Beck, Ray Swinfield, Ike Isaacs, The Inn Keepers (Ray Davies) och andra - som och de obligatoriska filler, självklart.

45s är tillbaka Street Luv av Böjd Air och Groovin med herr Bloe c / w syndig av herr Bloe ... inte avbildas är Medium Wave Band: s maltesiska Calypso / Space Medley 45 där en Cabaret agera göra 2001, Syndrome's Vi kommer att följa Du Derby County 45 (pic ärm), Albert Hammond's Free Electric Band i spanska pic ärm version, Tremeloes Instant Whip (lite av en kladd, men spelar med buller), The Marmalade kusin Norman / Lonely Man, och Kenny Roger's Ruby Ta inte din ove To Town (som har en fin cut kallade Girl Get a Hold av dig själv om flip).

Följande översättningar hoppas jag från och med nu kommer att bli odödliga:
"några anständiga nedskärningar" = decent cuts (= hyfsade spår)
"Böjd air" = curved air (=
brittisk rockgrupp) Varför översatte den inte "air"?
"ärm version" = sleeve (kan betyda båda ärm och skivomslag)
"Vi kommer att följa du" =We will follow you
"lite av en kladd, men spelar med buller" = a bit of a rough copy, but plays with noise
"Ta inte din Ove to town" =don't take your (l)ove to town

Resten får ni försöka tolka ut själva...om det blir för svårt så finns originaltexten här.

Trädknäckarduett...

I torsdags (den 11:e september) var jag ute på stan, och när jag passerade Stigbergstorget så såg jag att en gren på ett av träden utanför Sjöfartsmuseet hade knäckts och låg ut över gatan. Bilarna var tvungna att köra runt det, och därför ge sig ut på spårvagnarnas del av vägbanan. Ingen speciellt minnesvärd händelse egentligen, om det inte hade varit för att jag senare fick veta av föräldrarna att samma morgon hade vårt gamla plommonträd till slut gett upp, knäckt sig själv och fallit.

Monday, September 8, 2008

Registreringsummer och Rupert Hine

Såg en artikel i Aftonbladet idag. Om en familj som protesterade mot att deras nyfödda dotter tilldelats ett personnummer som innehöll 666 (the number of the beast). Vägverket har en lista över olämpliga registreringsnummer för bilar, men det är visst inte lika känsligt för människor... Hursomhelst, det hela fick mig att tänka på en bra låt:

"They couldn't think of a number, so they gave me a name..." - The Set Up (Rupert Hine)

Sunday, September 7, 2008

Minnenas bro... Järnvägsbron i Sunne R.I.P.

järnvägsbron, järnvägsbro, gammal, gamla, sunne, värmland Gamla järnvägsbron i Sunne
För snart ett år sedan stod jag och fotograferade den vackra gamla gula järnvägsbron över Frykensundet i Sunne. En gammal man kom fram till mig och tilltalade mig på Värmländska. Så småningom lyckades jag urskilja vad han sa, och det handlade om bron. Han sa att det var bra att jag fotograferade den, eftersom den inte skulle finnas kvar så länge till. Jag trodde inte riktigt på honom. En sån fin gammal bro, mitt inne i Sunne. Inte kunde väl någon vilja ha bort den? Och så sent som i somras när jag senast var i Sunne, så var den kvar. Men nu är den borta, den ska klippas i bitar och skrotas. Och bytas ut mot en vanlig slät, grå, modern bro. Så ni som aldrig fick en möjlighet att se den, ni får hålla till godo med mina bilder:

järnvägsbron, järnvägsbro, gammal, gamla, sunne, värmlandJärnvägsbron i Sunnejärnvägsbron, järnvägsbro, gammal, gamla, sunne, värmlandGamla Järnvägsbron i Sunnejärnvägsbron, järnvägsbro, gammal, gamla, sunne, värmland Gamla järnvägsbron i Sunne
järnvägsbron, järnvägsbro, gammal, gamla, sunne, värmlandGamla järnvägsbron i Sunne
järnvägsbron, järnvägsbro, gammal, gamla, sunne, värmland Gamla järnvägsbron i Sunne
Varför måste de ha sönder allting?

Stora gnälldagen...

...måste man få ha ibland. Fast det är inte roligt medan den pågår. Själv hade jag en gnälldag i Torsdags, men det är först idag jag har fått så mycket distans till den att jag kan skriva ner alltihop. Gnälldag? frågar du. Jo du vet en sådan där dag när allt verkar gå emot dig och du blir gnällig och irriterad. Oftast försöker jag se det som om det finns en mening med allting, men när det är stora gnälldagen så hjälper inte det. Allting är irriterande, och ju mer desto bättre, så man får gnälla av sig och slipper göra det på vanliga dagar. Förhoppningsvis råkar man inte ut för gnälldagar så ofta, och för min del var det rätt länge sedan, så det var väl dags för en i Torsdags. Här kommer några av de större irritationsmomenten:

Läser mina mail på morgonen och hittar ett från CSN, som påstår att det finns något som hindrar dem att betala ut mitt vid det här laget mycket efterlängtade studiemedel. Men för att få veta vad så måste jag logga in på "Mina sidor" på deras hemsida. Men se, min vanliga kod räcker inte vid sådana här viktiga tillfällen, utan jag måste logga in med Bank-ID, och mitt bank-ID har inte fungerat på länge. Så in på bankens hemsida, och fixa ett nytt. Förvånansvärt enkelt. Nå, vad ville CSN då? Jo, de påstod att jag inte hade läst tillräckligt många poäng förra terminen. Jag hade bara läst 20, och de ville ha 25 till. Vadå? Jag läste som ett djur under våren. Både manuskursen på heltid + Musik & Bildmedier på halvfart. Sista månaden hade jag så fullt upp så jag knappt visste vad jag gjorde, men jag blev klar med allt. Manuskursen har jag Examensbevis på, och på halvfartskursen har jag visserligen inte fått något betyg på sista delkursen ännu, eftersom de hade kaos på institutionen före sommarlovet, men det var bara manuskursen jag sökt CSN på, och den är förvisso färdig!

Jag mailade CSN och frågade vilken kurs de menade att jag inte skulle vara färdig med. När jag skickat mailet så kom det upp en ruta där det stod att det kunde ta upp till 3 arbetsdagar innan jag skulle få svar. Då fick jag väl ringa till dem istället. Jag slog numret på hemsidan, och de bad mig knappa in om jag var utländsk medborgare respektive om jag skulle studera utomlands. När jag förnekat båda dessa påståenden så ombads jag knappa in mitt personnummer. Som vanligt när jag ska knappa in mitt personnummer, så godkänns det inte. Vad det är för fel på mitt personnummer vet jag inte, men det duger aldrig. Jag gjorde ett försök till, denna gång med 19 framför xxxxxx-xxxx. Fortfarande inte OK. Tredje gången försökte jag återigen utan 19. Då sattes jag i telefonkö, inte för att det var rätt, utan för att jag misslyckats för tredje gången.

Välkommen till CSN, det är många som ringer just nu. Din plats är 17 (helt annan röst och betydligt högre volym), och det beräknas ta 3 min.

Jag kom fram ganska snabbt, och förklarade mitt ärende för den vänliga tjejen. Jaha, sa hon, men då ska du få prata med en handläggare. Och så sattes jag i en ny kö...

En stund senare svarade en kille och jag förklarade mitt problem. Han undrade om jag skulle fortsätta på manuskursen under det här året, vilket jag förnekade. Jag är färdig med den! Jag har examensbevis!!! Jaha, sa han. Men då ska du ju skicka in en kopia på det till oss. -Varför? sa jag. Och framförallt, hur ska jag kunna veta att borde göra det? Det är inte vad som står i pappren? Jo, men det är så på vissa utbildningar, svarade han. Han höll med om att det var något otydligt formulerat i det meddelande jag fått.

Kommentar: Dagen efter fick jag ett nytt, omformulerat meddelande från CSN, där de istället bad mig skicka in den där lilla förhatliga blanketten som heter "Redovisning av studieresultat", och som brukar ligga i kuvertet från CSN när man påbörjar sina studier. Ni vet, den där som man inte ska skriva på, utan istället är det skolan som ska skriva på den. Varför skickas den överhuvudtaget till mig, när jag inte ska fylla i den? Kunde inte skolan rapportera in vilka elever som är färdiga med utbildningen? Då hade man ju sluppit sådana här problem. Och framförallt...VARFÖR SKRIVER DE INTE TILL MIG ATT JAG HAR GLÖMT SKICKA IN DEN DÄR IDIOTISKA LAPPEN? VARFÖR SKRIVER DE ATT JAG INTE HAR LÄST TILLRÄCKLIGT MÅNGA POÄNG FÖR ATT FÅ STUDIEMEDEL? JAG BLIR JU STRESSAD, FATTAR DE INTE DET!!!

Nåväl, lugn nu... Åter till gnälldagen. Medan jag sitter vid datorn och försöker reda ut CSN-grejen, så hör jag från TV:n bakom ryggen att någon har bränt ner Apotekarvillan. Varför måste de ha sönder allting? Irritationen växer.

Jag åker in till stan och tittar på förödelsen. Sedan tar jag en promenad. Någon timme senare står jag i kassakön i en mataffär. Tanten (ca 35, men är det stora gnälldagen så räcker det för att göra någon till tant) framför ska precis betala och kommer på att hon ska ha en kvällstidning också och går tillbaka för att hämta en. Under tiden börjar jag lasta upp mina varor på bandet. Hon kommer tillbaka, och kommer på att hon bara ska ha några tuggummin också. När hon sträcker sig för att ta dem så råkar hon slå omkull mina juicepaket. OK, det kan hända vemsomhelst. Jag är en riktig klant själv när det gäller sådant. Men det är ingen fara, man bara ställer tillbaka juicepaketen och ber om ursäkt. Det har hänt mig ofta. Det är oftast ganska roligt när jag klantar mig, så jag brukar bjuda på det och skratta lite generat jag också...

Men tanten struntar fullkomligt i mina juicepaket! Hon tittar varken på dem eller mig. Ignorerar mig fullständigt. Jag tar ett av juicepaketen, lyfter upp det och ställer sedan ner det precis framme vid kassan, bestämt, och med en ordentlig duns, nästan så att botten går ur det. Och så spänner jag blicken i tanten. Liksom för att visa henne hur juicen ska stå, om du förstår vad jag menar. Men hon ignorerar mig fullständigt. Kassörskan också. Kassörskan kastar inte blick på mig förrän hon får betalt...

Full av irritation så går jag bort till spårvagnen och åker hem. Men naturligtvis är det inte så enkelt. Vagnen stannar strax före Bellevue. Där står fullt med vagnar på vändspåret, för det är stopp på vägen bort mot nästa hållplats. Och där står en massa folk och väntar. Vi väntar en bra stund innan vi blir avsläppta och får gå och ställa oss tillsammans med de andra som väntar. Jag skulle gissa på att där stod omkring hundra personer. I högtalaren meddelas ett flertal gånger att det är stopp, men inte vad de tänker göra åt det. Jag märker hur inte bara min irritation ökar, utan hela folkmassans temperatur stiger långsamt i samma takt som mina kylvarors i matkassarna. Då plötsligt kommer en spårvagn och kör fram till hållplatsen. Folk blir glada och strömmar in i vagnen. Då kommer en röst i högtalaren. Föraren hade kört fel, och ska backa ut från hållplatsen. Alla måste gå ut igen. Detta gör knappast stämningen bättre. Vi väntar och väntar. Ser en kranbil köra ut på spåret. Långt om länge kommer en ersättningsbuss. En liten klen ersättningsbuss som snabbt fylls med folk. De flesta får fortsätta att vänta. Jag går hem istället, med min varma mjölk. Funderar på vilket som egentligen är viktigast i ett sådant här sammanhang? Att laga felet, eller att se till att ett hundratal betalande kunder kommer hem någon gång? Fundera på det...

Och när jag till sist kom hem och skulle äta min blodpudding med lingonsylt, så hade sylten jäst. Men det märkte jag förstås inte förrän den låg på blodpuddingen...

Friday, September 5, 2008

Filmtips!

Såg Bo Harringer på TV i morse. Han pratade om sin senaste film Jag vill inte leva detta livet som handlar om drogmissbrukande ungdomar i Göteborg.

Se inslaget på SVT:s hemsida och håll utkik efter filmen som kommer på SVT i framtiden.

Thursday, September 4, 2008

Nu är apotekaren också hemlös...

Hörde på nyheterna i morse att det brann i Änggården. Och precis som jag misstänkte så är det någon idiot som har satt fyr på Apotekarvillan. Återigen: Varför ska de ha sönder allting?

Apotekarvillan, Änggården, Göteborg
Apotekarvillan, Änggården, Göteborg
Apotekarvillan, Änggården, Göteborg

Apotekarvillan, Änggården, Göteborg

Wednesday, September 3, 2008

Hittade ett klipp på Youtube...



...från Hiroshima Amplifiers spelning i Karlshamn i juli. Och vem kan det vara som kan skymtas smygande i diket framför scenen? (Se tidigare inlägg)

Tillbaka där det hela startade...

...på Humanisten, för två år sedan. Fast nu är jag tvärs över korridoren och en trappa upp. I och med detta har jag nu studerat på nästan alla sätt som går: Folkhögskola, KY, universitet: Heltid, Universitet: Deltid, Distans och nu då alltså kvällskurs. Vilket betyder hemfärd i den blå timmen...

Monday, September 1, 2008

Passa på att njuta...så länge det går...

Redan September...men ingen jacka, däremot en stor glass!

Friday, August 29, 2008

Nu har de rivit Boris hus!

...varför måste de ha sönder allting? Och var ska Boris bo nu då?

Wednesday, August 27, 2008

Eggande mönster...

Men vad är detta?

Fantastiska mönster. Som små galaxer i den våta asfalten...

Och ett och annat skal...

Om man tar några steg tillbaka så ser man helheten.

Små galaxer i den stora världsrymden? Eller kanske snarare...

Ajaj... Någon som haft lite för bråttom till spårvagnen...

Allt för att göra det lite enklare för oss studenter...

Jag vet inte riktigt varför man ska betala kåravgift, men betala den ska man. Så igår gick jag till kåren och hämtade ett inbetalningskort. Tjejen på kontoret sa att det gick bra att betala den avgiftsfritt på vilket Swedbank-kontor som helst i stan. Det lät bra, tidigare år var det bara på ett särskilt kontor, en särskild dag, som det var avgiftsfritt. Jag gick ner till avenyn. Där var det kontoret jag betalat på tidigare år, men det var inte Swedbank, det var ju SE-banken. Jag tittade mig omkring. Där borta då, där jag brukar ta ut pengar på bankomaten? Nej, det var visst Handelsbanken.

Vad finns det mer för banker i den här stan? Ligger det inte en vid korsvägen? Jomenvisst, där som det brukar vara så lång kö till bankomaten när det är bokmässa. Jag beslöt mig för att åka till Korsvägen. Och se, kom inte 5:ans spårvagn (röda linjen) där precis nu. Helt perfekt. Jag åkte bort till Korsvägen och kunde konstatera att där inte längre fanns någon bank. Tomt, och med en stor container utanför...

Var hade jag sett Swedbank då? Tankarna flög snabbt till Swedbank i Olofström. Den är inte svår att hitta. Bara följa Bredgatan (min gata) ner till låtsasrondellen vid Storgatan så ligger banken där. Och i Gamleby fanns det väl också en Swedbank. Den låg precis nedanför huset där jag bodde. I Degeberga finns det en Swedbank, precis bredvid där min farfar bodde. I Kristianstad går man alltid förbi Swedbank när man har parkerat i parkeringshuset bredvid Domus, och är på väg in till gågatorna. Och i Karlshamn? Ja, den ligger väl vid Drottninggatan som allt annat, vill jag minnas. Men i Göteborg? Jomenvisst, vid St Sigfridsplan! Där brukade jag se en när jag åt lunch på pizzerian bredvid... Så jag åkte till St Sigfridsplan...

St Sigfridsplan låter som om det borde ligga i Växjö, men faktum är att det är bara två hållplatser från Korsvägen, ute i Örgryte. Man bara fortsätter på den röda linjen, så det gjorde jag...

Väl framme vid St Sigfridsplan så såg jag mig omkring. Där låg en SE-bank...och där borta såg jag Swedbank-loggan. Jag gick dit. Men vänta nu? Det här ser inte ut som en bank? "Föreningssparbankens fastighetsbyrå". Suck...

Jag åkte tillbaka in till stan och funderade länge. Om man inte hittar Swedbank i Göteborg? Vart åker man då? Västra Frölunda förstås. I Frölunda centrum har de allt man kan tänka sig, och lite till... Så jag tog spårvagnen ner dit. Nu har de kommit så långt med ombyggnaden att spårvagnen kommer så nära som en hållplats ifrån torget. Sist jag var där så fick man åka buss de sista hållplatserna. Jag såg de oranga husen som jag bodde i första hösten här i stan, strax därefter var jag framme. Centrum var lika välfyllt som vanligt. Där var Handelsbanken (min bank), SE-banken, och där var den tredje banken som jag brukade gå förbi. Var det inte en Swedbank? Nej, det var visst en Nordea. Nordea??? Hur många olika sorters banker ska man behöva egentligen?

Jag hittade ingen Swedbank i Frölunda heller, så jag åkte hem istället. Gick in på Swedbanks hemsida. Hann inte mycket mer än att klicka på kartan förrän jag kom ihåg att det ligger en Swedbank i Gamlestaden (ungefär 1 kilometer, eller två hållplatser från där jag bor). Det var ju den de hade rånat häromåret när jag var på apoteket, och tanterna därinne var så uppjagade. Apoteket ligger ju precis bakom Coop där jag brukar handla, och Swedbank ett kvarter från Apoteket. När jag sedan fått upp kartan kunde jag också konstatera att om jag inte hade hoppat på den där förföriskt röda 4-ans spårvagn uppe på avenyn, utan gått några hundra meter upp mot Götaplatsen istället, så fanns det en Swedbank där också.

Men idag åkte jag ner till Gamlestaden, och betalade min kåravgift. Och det var inga problem alls...

Wednesday, August 20, 2008

Olofströms nya profilfilm klar!

Nu är den färdig! Olofströms kommuns nya profilfilm. Producerad av Stausfilm, och med kompletterande filmmaterial av mig. Det är sekvenserna från Holje Musikklasser, Fordonsprogrammet på Nordenbergsskolan och Ebbamåla bruk som jag har filmat.

Se filmen här!

Sunday, August 17, 2008

Bara ett stort hål kvar...

Vem har snott Bellevuemacken? Kan det vara utomjordingar?

För den såg ut som ett ufo om kvällarna, så jag förmodar att den bara har flugit hem. Hoppas vi ses igen gamle vän...

Friday, August 15, 2008

Ett oväntat besök...

Ett oväntat besök en afton i Kviberg. Självaste Eniroballongen på visit.

Inte var dag man ser en luftballong ovanför grannens tak.

Monday, August 11, 2008

En skymt i Kamera&Bild...

Nu är Kamera&Bilds reportage från PlanketGBG uppe. Min plankmeter med bilder kan skymtas bakom mannen längst till vänster på översta bilden...

Sunday, August 10, 2008

PlanketGBG

Igår anordnades PlanketGBG, det vill säga fotoutställning på ett plank i Göteborg.


Drygt 200 fotografer fick en meter plank vardera att
visa upp sig på...Vänta, det där ser bekant ut...

Det ser ut som jag...



Friday, August 1, 2008

Olofströms mest fotograferade motiv, nu utan vatten...

Kraftverket vid Södra Sund i centrala Olofström.
Med vattenfall och omgivet av vackra lövträd
är det ett populärt motiv på vykort och som
bakgrund på bröllops- och studentfoton.

Och den tillhörande spegelblanka
kraftverksdammen...Men vänta nu?

Vad i hela friden har hänt här?

För er som inte varit i Olofström,
så kan det vara på sin plats att
visa hur det brukar se ut...

En viss skillnad, eller hur?