Stora gnälldagen...

...måste man få ha ibland. Fast det är inte roligt medan den pågår. Själv hade jag en gnälldag i Torsdags, men det är först idag jag har fått så mycket distans till den att jag kan skriva ner alltihop. Gnälldag? frågar du. Jo du vet en sådan där dag när allt verkar gå emot dig och du blir gnällig och irriterad. Oftast försöker jag se det som om det finns en mening med allting, men när det är stora gnälldagen så hjälper inte det. Allting är irriterande, och ju mer desto bättre, så man får gnälla av sig och slipper göra det på vanliga dagar. Förhoppningsvis råkar man inte ut för gnälldagar så ofta, och för min del var det rätt länge sedan, så det var väl dags för en i Torsdags. Här kommer några av de större irritationsmomenten:

Läser mina mail på morgonen och hittar ett från CSN, som påstår att det finns något som hindrar dem att betala ut mitt vid det här laget mycket efterlängtade studiemedel. Men för att få veta vad så måste jag logga in på "Mina sidor" på deras hemsida. Men se, min vanliga kod räcker inte vid sådana här viktiga tillfällen, utan jag måste logga in med Bank-ID, och mitt bank-ID har inte fungerat på länge. Så in på bankens hemsida, och fixa ett nytt. Förvånansvärt enkelt. Nå, vad ville CSN då? Jo, de påstod att jag inte hade läst tillräckligt många poäng förra terminen. Jag hade bara läst 20, och de ville ha 25 till. Vadå? Jag läste som ett djur under våren. Både manuskursen på heltid + Musik & Bildmedier på halvfart. Sista månaden hade jag så fullt upp så jag knappt visste vad jag gjorde, men jag blev klar med allt. Manuskursen har jag Examensbevis på, och på halvfartskursen har jag visserligen inte fått något betyg på sista delkursen ännu, eftersom de hade kaos på institutionen före sommarlovet, men det var bara manuskursen jag sökt CSN på, och den är förvisso färdig!

Jag mailade CSN och frågade vilken kurs de menade att jag inte skulle vara färdig med. När jag skickat mailet så kom det upp en ruta där det stod att det kunde ta upp till 3 arbetsdagar innan jag skulle få svar. Då fick jag väl ringa till dem istället. Jag slog numret på hemsidan, och de bad mig knappa in om jag var utländsk medborgare respektive om jag skulle studera utomlands. När jag förnekat båda dessa påståenden så ombads jag knappa in mitt personnummer. Som vanligt när jag ska knappa in mitt personnummer, så godkänns det inte. Vad det är för fel på mitt personnummer vet jag inte, men det duger aldrig. Jag gjorde ett försök till, denna gång med 19 framför xxxxxx-xxxx. Fortfarande inte OK. Tredje gången försökte jag återigen utan 19. Då sattes jag i telefonkö, inte för att det var rätt, utan för att jag misslyckats för tredje gången.

Välkommen till CSN, det är många som ringer just nu. Din plats är 17 (helt annan röst och betydligt högre volym), och det beräknas ta 3 min.

Jag kom fram ganska snabbt, och förklarade mitt ärende för den vänliga tjejen. Jaha, sa hon, men då ska du få prata med en handläggare. Och så sattes jag i en ny kö...

En stund senare svarade en kille och jag förklarade mitt problem. Han undrade om jag skulle fortsätta på manuskursen under det här året, vilket jag förnekade. Jag är färdig med den! Jag har examensbevis!!! Jaha, sa han. Men då ska du ju skicka in en kopia på det till oss. -Varför? sa jag. Och framförallt, hur ska jag kunna veta att borde göra det? Det är inte vad som står i pappren? Jo, men det är så på vissa utbildningar, svarade han. Han höll med om att det var något otydligt formulerat i det meddelande jag fått.

Kommentar: Dagen efter fick jag ett nytt, omformulerat meddelande från CSN, där de istället bad mig skicka in den där lilla förhatliga blanketten som heter "Redovisning av studieresultat", och som brukar ligga i kuvertet från CSN när man påbörjar sina studier. Ni vet, den där som man inte ska skriva på, utan istället är det skolan som ska skriva på den. Varför skickas den överhuvudtaget till mig, när jag inte ska fylla i den? Kunde inte skolan rapportera in vilka elever som är färdiga med utbildningen? Då hade man ju sluppit sådana här problem. Och framförallt...VARFÖR SKRIVER DE INTE TILL MIG ATT JAG HAR GLÖMT SKICKA IN DEN DÄR IDIOTISKA LAPPEN? VARFÖR SKRIVER DE ATT JAG INTE HAR LÄST TILLRÄCKLIGT MÅNGA POÄNG FÖR ATT FÅ STUDIEMEDEL? JAG BLIR JU STRESSAD, FATTAR DE INTE DET!!!

Nåväl, lugn nu... Åter till gnälldagen. Medan jag sitter vid datorn och försöker reda ut CSN-grejen, så hör jag från TV:n bakom ryggen att någon har bränt ner Apotekarvillan. Varför måste de ha sönder allting? Irritationen växer.

Jag åker in till stan och tittar på förödelsen. Sedan tar jag en promenad. Någon timme senare står jag i kassakön i en mataffär. Tanten (ca 35, men är det stora gnälldagen så räcker det för att göra någon till tant) framför ska precis betala och kommer på att hon ska ha en kvällstidning också och går tillbaka för att hämta en. Under tiden börjar jag lasta upp mina varor på bandet. Hon kommer tillbaka, och kommer på att hon bara ska ha några tuggummin också. När hon sträcker sig för att ta dem så råkar hon slå omkull mina juicepaket. OK, det kan hända vemsomhelst. Jag är en riktig klant själv när det gäller sådant. Men det är ingen fara, man bara ställer tillbaka juicepaketen och ber om ursäkt. Det har hänt mig ofta. Det är oftast ganska roligt när jag klantar mig, så jag brukar bjuda på det och skratta lite generat jag också...

Men tanten struntar fullkomligt i mina juicepaket! Hon tittar varken på dem eller mig. Ignorerar mig fullständigt. Jag tar ett av juicepaketen, lyfter upp det och ställer sedan ner det precis framme vid kassan, bestämt, och med en ordentlig duns, nästan så att botten går ur det. Och så spänner jag blicken i tanten. Liksom för att visa henne hur juicen ska stå, om du förstår vad jag menar. Men hon ignorerar mig fullständigt. Kassörskan också. Kassörskan kastar inte blick på mig förrän hon får betalt...

Full av irritation så går jag bort till spårvagnen och åker hem. Men naturligtvis är det inte så enkelt. Vagnen stannar strax före Bellevue. Där står fullt med vagnar på vändspåret, för det är stopp på vägen bort mot nästa hållplats. Och där står en massa folk och väntar. Vi väntar en bra stund innan vi blir avsläppta och får gå och ställa oss tillsammans med de andra som väntar. Jag skulle gissa på att där stod omkring hundra personer. I högtalaren meddelas ett flertal gånger att det är stopp, men inte vad de tänker göra åt det. Jag märker hur inte bara min irritation ökar, utan hela folkmassans temperatur stiger långsamt i samma takt som mina kylvarors i matkassarna. Då plötsligt kommer en spårvagn och kör fram till hållplatsen. Folk blir glada och strömmar in i vagnen. Då kommer en röst i högtalaren. Föraren hade kört fel, och ska backa ut från hållplatsen. Alla måste gå ut igen. Detta gör knappast stämningen bättre. Vi väntar och väntar. Ser en kranbil köra ut på spåret. Långt om länge kommer en ersättningsbuss. En liten klen ersättningsbuss som snabbt fylls med folk. De flesta får fortsätta att vänta. Jag går hem istället, med min varma mjölk. Funderar på vilket som egentligen är viktigast i ett sådant här sammanhang? Att laga felet, eller att se till att ett hundratal betalande kunder kommer hem någon gång? Fundera på det...

Och när jag till sist kom hem och skulle äta min blodpudding med lingonsylt, så hade sylten jäst. Men det märkte jag förstås inte förrän den låg på blodpuddingen...