Batman valde att inte ge sig till känna,
utan övervakade människorna
från skuggorna...
Snart, tänkte han. Någonting är på gång...
utan övervakade människorna
från skuggorna...
Snart, tänkte han. Någonting är på gång...
Showing posts with label Best of. Show all posts
Showing posts with label Best of. Show all posts
Sunday, May 5, 2013
Monday, April 29, 2013
Åka vidare? (Kommunikationsproblem/Tågvärdar & kebabmän)
 |
| Sommarkväll vid Bromölla station (Foto Anders N) |
-Ska du åka vidare?
Frågade tågvärden på Öresundståget en kväll i somras. Vi var på väg från Kristianstad i riktning mot Bromölla. Jag hade precis visat honom mitt Skånekort. Det är inte så ofta tågvärdarna på Öresundstågen är intresserade av vart jag ska. Ibland har jag undrat varför. Åker man på säg, X2000 från Stockholm, så frågar de oftast om man ska åka vidare från den destination som står på biljetten. Vad som är min slutdestination. Om jag ska byta i Linköping till exempel, då skriver de upp det i sin lilla bok och om tåget blir försenat och jag missar bytet, då letar de upp en ersättningsresa. Ibland blir det väldigt fel, som den gången jag åkte till Växjö helt i onödan, men oftast är det en ovärderlig hjälp. Jag har dock aldrig varit med om att en tågvärd på ett Öresundståg har frågat om mina byten förut. Det var därför jag blev lite förvånad, men mest positivt överraskad. I vanliga fall är de totalt ointresserade av om jag hinner med min buss i Bromölla, de kan inte ens kontakta den och be den vänta några minuter om tåget är sent. Trots att de båda körs av Skånetrafiken. Men denna dag var en stor dag. De frågade om jag skulle åka vidare! Jag svarade naturligtvis:
-Ja, till Olofström.
-Men det här är ett Skånekort. Det gäller bara till Bromölla.
-Ja, det vet jag. Men jag har ett månadskort i Blekinge också.
-Kan jag få se det?
Det var om möjligt ännu ovanligare. Jag har aldrig behövt visa biljett för min fortsatta bussresa på tåget förut. Det är inte ens var dag jag behöver visa Blekingekortet på bussen. När jag kliver av tåget i Bromölla, och kliver ombord på bussen, så är det fortfarande Skånekortet jag reser med. Blekingekortet gäller bara för den sista biten av bussresan. Tio minuter av trettiofem ungefär. Blekingekortet har absolut ingenting med tågresan att göra, och nu skulle jag alldeles strax kliva av i Bromölla...
-Det behövs väl inte?
-Visa mig kortet.
-Men det har ju inte med er att göra?
-Jo, jag vill se det!
-Varför?
-Ge mig kortet!!!
-Jaja, om du envisas då.
Jag plockade fram kortet. Han ryckte det till sig och gick bort till sin kollega. Detta var nämligen vid den tid som tågvärdarna på Öresundstågen inte fick arbeta ensamma. Av säkerhetskäl. Tågvärden lämnade över kortet till kollegan. Pekade på mig och sa någonting som jag inte kunde uppfatta. Kollegan plockade fram sin kortläsare och läste av mitt kort. Han gjorde tummen upp till mig. Sedan ropade han.
-Två zoner Olofström! Fungerar perfekt!
Han sa något till den förste tågvärden, som tappade hakan. Han fick mitt kort och gick tillbaka till mig. Han blängde surt.
-Ska du åka vidare MED BUSS?
-Ja, naturligtvis. Det måste jag. Jag ska till Olofström...
-Ja men varför...Åååå!
Han gick därifrån. Jag klev av tåget i Bromölla, och det fortsatte över länsgränsen in i Blekinge, i riktning mot Sölvesborg. Så här i efterhand så förstår jag varför han uppförde sig så konstigt. Han ville veta om jag skulle åka vidare MED TÅGET in i Blekinge. Till Sölvesborg, Karlshamn, Ronneby eller Karlskrona. Jag trodde att han ville veta om jag skulle byta. Kanske jag borde ha förstått att han var helt ointresserad av mina byten. Men kan man verkligen begära det av mig som kund? Dessutom borde han väl veta att om man kommer från Skåne och ska till Olofström, så byter man till buss i Bromölla. Det går naturligtvis att byta i Sölvesborg och Karlshamn också, men det är onödiga omvägar. Detta är ett utmärkt exempel på att kommunikation inte bara handlar om vad man säger, eller tror att man säger, utan lika mycket om vad mottagaren uppfattar. Eller, om frågan är otydlig, hur mottagaren tolkar det. Är det inte bättre att ställa en fråga som inte går att misstolka? Jag skulle rekommendera:
-Ska du fortsätta med det här tåget över länsgränsen?
eller kanske ännu enklare:
-Var ska du kliva av?
Då hade jag svarat:
-Bromölla.
Och så hade allt varit klart. Jag är medveten om att mina svar också lämnar möjlighet för tolkning, men jag var fullkomligt övertygad om att diskussionen rörde mitt byte i Bromölla. Och nog är det i första hand tågvärdens uppgift att klargöra vilket ämne samtalet handlar om. Jag förstår visst att om man redan har frågat hundra passagerare så är man ganska trött på frågan. Det är lätt att bortse från att den man frågar just nu, kanske aldrig har hört frågan förut. Det kan bli en slarvig kortform, typ:
-Ska du åka vidare?
Precis som när Kebabmannen frågar:
-Sås?
Och eftersom jag naturligtvis vill ha sås i min kebabrulle, så svarar jag:
-Ja, tack.
När han egentligen menar:
-Vilken sorts sås vill du ha? Stark, mild eller vitlökssås?
Det tog ett antal rullar innan jag lärde mig hur det fungerade. Numera vet jag precis vad han menar, och svarar naturligtvis omedelbart:
-Vitlök!
Jag behöver alltså inte lämna ett svar i fullständig form:
-Vitlökssås!
För vi känner varandra, och både han och jag vet att det handlar om sås. Det finns ingen risk att han istället för sås lägger ett par vitlökar i min rulle. Men om inte båda parterna garanterat vet vad diskussionen gäller, då måste man tala klarspråk. Det måste ingå i grundutbildningen för alla som har ansvar för så mycket kunder som en tågvärd...
Saturday, April 6, 2013
Hur lite vanlig skit på fel ställe kan väcka minnen från barndomen...
Jag är på väg till tvättstugan, men har inte hunnit längre än precis ut genom dörren från min lägenhet. Jag låser dörren och tittar sedan upp. Det sitter lagom i ögonhöjd. Min första tanke är att jag plötsligt har fått två dörrkikare. Min andra tanke är att någon har tryckt fast en chokladboll på min ytterdörr. Min tredje tanke är att det nog inte är en chokladboll, men att jag inte har någon som helst lust att ta reda på vad det egentligen är...
Sedan kommer känslan krypande. Samma känsla som i sjunde klass när jag kom till mitt elevskåp, och någon med stora bokstäver ristat in DIN LILLA HORA. Vem är det som tycker så illa om mig? Även om jag redan då tyckte att det var ett underligt ordval.
Roligt var det inte. Inte nu sjutton år senare heller. Sedan ser jag mig omkring. Noterar att min dörr är långt ifrån den enda i korridoren som har dekorerats med ...chokladbollar. En ny känsla tar över. Känslan man fick när man för ovanlighetens skull inte var den siste som blev vald på gympan, känslan av att få vara en i gänget. Äntligen! Också en stark känsla...
Sedan ser jag att min dörrs ...chokladboll är den största och praktfullaste av alla. Och en tredje känsla vaknar. Den sköna känslan av att vara...nej, känslor som aldrig har funnits kan tyvärr inte vakna...
Hursomhelst...Usch...
Sedan kommer känslan krypande. Samma känsla som i sjunde klass när jag kom till mitt elevskåp, och någon med stora bokstäver ristat in DIN LILLA HORA. Vem är det som tycker så illa om mig? Även om jag redan då tyckte att det var ett underligt ordval.
Roligt var det inte. Inte nu sjutton år senare heller. Sedan ser jag mig omkring. Noterar att min dörr är långt ifrån den enda i korridoren som har dekorerats med ...chokladbollar. En ny känsla tar över. Känslan man fick när man för ovanlighetens skull inte var den siste som blev vald på gympan, känslan av att få vara en i gänget. Äntligen! Också en stark känsla...
Sedan ser jag att min dörrs ...chokladboll är den största och praktfullaste av alla. Och en tredje känsla vaknar. Den sköna känslan av att vara...nej, känslor som aldrig har funnits kan tyvärr inte vakna...
Hursomhelst...Usch...
Wednesday, April 3, 2013
Ett kort besök vid uttagsautomaterna...
Följande historia utspelade sig igår när jag var på väg till fotoklubbens möte: På denna fotoklubb kostar fikat 25 kr per möte och de tar inte kort. Jag var följaktligen tvungen att besöka en bankomat för mötet. Den större knutpunkt som ligger närmast möteslokalen är Redbergsplatsen. Jag tog för givet att där skulle finnas en bankomat.
Jag hade både rätt och fel. Närmare bestämt ett rätt och två fel. Jag hade rätt så till vida att det fanns en uttagsautomat där. Fel nummer ett så till vida att det var ingen bankomat, och inte heller Swedbanks variant. Men väl en tredje sorts uttagsautomat. En sådan där som inte har med någon specifik bank att göra, och som visar lite reklam medan du loggar in. Annars fungerar den precis som en vanlig uttagsautomat. Förutom att du inte får något kontobesked, bara ett kvitto på ditt uttag. Och det var väl helt ok denna kväll.
Jag gick fram till uttagsautomaten och plockade fram mitt bankkort. Men när jag skulle stoppa in det, såg jag plötsligt att automaten inte mådde så bra... Det var fel nummer två.
Att folk inte har bättre saker för sig än att mucka gräl med uttagsautomater? De stackarna kan ju inte försvara sig...
Jag fortsatte ner mot Olskrokstorget och utanför Lidl fick jag se en bankomat. En helt vanlig bankomat. Blå. Och med en alldeles vanlig bankomatkö också, så jag förmodade att den fungerade och inte hade fått stryk. Jag ställde mig i kön. Tiden gick fort, och snart var damen som stod före mig färdig. Nästan färdig.
-PIIIIIP! sa bankomaten.
-Vad i...? sa damen
Bankomaten sa inget mer. Damen vände sig därför till mig.
-Den säger att jag ska ta kvittot. Men det finns inget kvitto. Det kom inget!
Det lät ju skumt.
-Men du fick ut pengarna i alla fall? frågade jag.
Jodå, det hade hon fått. Det var väl bara kvittona som var slut. Men det borde väl automaten veta om. De brukar veta sånt. "Kontobesked kan ej lämnas" står det ju ibland när man ska logga in.
Damen gick iväg. Jag gick fram till bankomaten. Tittade på skärmen. Där stod inget om att det var slut på kvitton. Jag satte in mitt kort och knappade in min kod. Den frågade hur mycket jag ville ta ut. Jag behövde bara 25 kr, men det minsta bankomater brukar vilja lämna ut är 100 kr. Jag knappade in 100 kr. Sedan frågade den om jag ville ha ett kontobesked. Det behövde jag egentligen inte. Men jag var ju tvungen att testa... Jag tryckte "JA".
Bankomaten tänkte någon sekund, sedan kom mitt kort ut igen. Jag tog det och stoppade det i plånboken. Sedan kom min hundralapp. Jag stoppade den också i plånboken. Sedan hände inget mer. Jo, bankomaten sa:
-PIIIIP!
Den ville att jag skulle ta mitt kvitto. Men det fanns inget kvitto att ta. Kvittohålet var tomt, men där lyste en stor grön lampa. Riktigt frisk var den nog inte... Jag stoppade ner plånboken i fickan och tog tre steg i riktning mot fotoklubben.
-VÄNTA! ropade någon.
-Va? sa jag.
-KVITTOT! ropade mannen som stått bakom mig i kön.
-Det finns inget! var jag på väg att ropa. Men då fick jag se. Där satt ett kvitto nu. Jag gick fram och tog det. Då kom det ett kvitto till!
-Vad i...? sa jag.
Jag tog det andra kvittot. Då kom det ETT TREDJE KVITTO!!!
-Såg du? sa jag till mannen.
Han nickade förvånat. Jag hade nu tre kvitton. Jag frågade mannen om han ville ha ett. Det ville han inte. Jag tog ett steg åt sidan och studerade mina tre kvitton. Strax var den andre mannen klar med sitt uttagsärende.
-Hur många fick du? frågade jag.
-Bara ett, skrattade han och började gå vidare ner mot Olskrokstorget.
Jag plockade fram min kamera ur ryggsäcken och dokumenterade mina tre kvitton. Noterade att två var från Swedbank och ett från Nordea. Jag är inte kund hos någondera, men jag förmodade att det berodde på något slags banksamarbete. Fast transaktionerna såg inte bekanta ut heller...
Efter en halv minut kom den andre mannen tillbaka. Han sa att hans kvitto såg väldigt konstigt ut. Det var för lite pengar kvar på kontot. Dessutom var det från fel bank. Jag frågade vilken bank det var ifrån. Det var från min bank. Jag fick titta närmare på det. Senaste transaktionerna var bland annat Myrorna och Stadsmissionen i Stockholm. Det lät misstänkt likt min resa i förra veckan. Den lilla summan på kontot var också misstänkt likt min. Jag sa att det var mitt. Han gav det till mig. Sedan blev vi stående och tittade på mina tre övriga kvitton. Vi tänkte samma tanke. Men nej, sa han. Det vore för osannolikt. Närmast övernaturligt. Jag kunde inte ha fått hans kvitto. I stället gick han bort till bankomaten och kollade.
-Kanske det kommer efter en stund?
Han väntade. Jag väntade. Sedan gick han och jag stod kvar en lång stund och väntade. Men det kom inget mer kvitto. Jag tror det var en bankomat som tog från de rika och gav till den fattige kulturarbetaren. Det vill säga mig. För att jag skulle se och skämmas för att jag inte har lika mycket pengar som dem på mitt konto...
Jag hade både rätt och fel. Närmare bestämt ett rätt och två fel. Jag hade rätt så till vida att det fanns en uttagsautomat där. Fel nummer ett så till vida att det var ingen bankomat, och inte heller Swedbanks variant. Men väl en tredje sorts uttagsautomat. En sådan där som inte har med någon specifik bank att göra, och som visar lite reklam medan du loggar in. Annars fungerar den precis som en vanlig uttagsautomat. Förutom att du inte får något kontobesked, bara ett kvitto på ditt uttag. Och det var väl helt ok denna kväll.
Jag gick fram till uttagsautomaten och plockade fram mitt bankkort. Men när jag skulle stoppa in det, såg jag plötsligt att automaten inte mådde så bra... Det var fel nummer två.
Att folk inte har bättre saker för sig än att mucka gräl med uttagsautomater? De stackarna kan ju inte försvara sig...
Jag fortsatte ner mot Olskrokstorget och utanför Lidl fick jag se en bankomat. En helt vanlig bankomat. Blå. Och med en alldeles vanlig bankomatkö också, så jag förmodade att den fungerade och inte hade fått stryk. Jag ställde mig i kön. Tiden gick fort, och snart var damen som stod före mig färdig. Nästan färdig.
-PIIIIIP! sa bankomaten.
-Vad i...? sa damen
Bankomaten sa inget mer. Damen vände sig därför till mig.
-Den säger att jag ska ta kvittot. Men det finns inget kvitto. Det kom inget!
Det lät ju skumt.
-Men du fick ut pengarna i alla fall? frågade jag.
Jodå, det hade hon fått. Det var väl bara kvittona som var slut. Men det borde väl automaten veta om. De brukar veta sånt. "Kontobesked kan ej lämnas" står det ju ibland när man ska logga in.
Damen gick iväg. Jag gick fram till bankomaten. Tittade på skärmen. Där stod inget om att det var slut på kvitton. Jag satte in mitt kort och knappade in min kod. Den frågade hur mycket jag ville ta ut. Jag behövde bara 25 kr, men det minsta bankomater brukar vilja lämna ut är 100 kr. Jag knappade in 100 kr. Sedan frågade den om jag ville ha ett kontobesked. Det behövde jag egentligen inte. Men jag var ju tvungen att testa... Jag tryckte "JA".
Bankomaten tänkte någon sekund, sedan kom mitt kort ut igen. Jag tog det och stoppade det i plånboken. Sedan kom min hundralapp. Jag stoppade den också i plånboken. Sedan hände inget mer. Jo, bankomaten sa:
-PIIIIP!
Den ville att jag skulle ta mitt kvitto. Men det fanns inget kvitto att ta. Kvittohålet var tomt, men där lyste en stor grön lampa. Riktigt frisk var den nog inte... Jag stoppade ner plånboken i fickan och tog tre steg i riktning mot fotoklubben.
-VÄNTA! ropade någon.
-Va? sa jag.
-KVITTOT! ropade mannen som stått bakom mig i kön.
-Det finns inget! var jag på väg att ropa. Men då fick jag se. Där satt ett kvitto nu. Jag gick fram och tog det. Då kom det ett kvitto till!
-Vad i...? sa jag.
Jag tog det andra kvittot. Då kom det ETT TREDJE KVITTO!!!
-Såg du? sa jag till mannen.
Han nickade förvånat. Jag hade nu tre kvitton. Jag frågade mannen om han ville ha ett. Det ville han inte. Jag tog ett steg åt sidan och studerade mina tre kvitton. Strax var den andre mannen klar med sitt uttagsärende.
-Hur många fick du? frågade jag.
-Bara ett, skrattade han och började gå vidare ner mot Olskrokstorget.
Jag plockade fram min kamera ur ryggsäcken och dokumenterade mina tre kvitton. Noterade att två var från Swedbank och ett från Nordea. Jag är inte kund hos någondera, men jag förmodade att det berodde på något slags banksamarbete. Fast transaktionerna såg inte bekanta ut heller...
Efter en halv minut kom den andre mannen tillbaka. Han sa att hans kvitto såg väldigt konstigt ut. Det var för lite pengar kvar på kontot. Dessutom var det från fel bank. Jag frågade vilken bank det var ifrån. Det var från min bank. Jag fick titta närmare på det. Senaste transaktionerna var bland annat Myrorna och Stadsmissionen i Stockholm. Det lät misstänkt likt min resa i förra veckan. Den lilla summan på kontot var också misstänkt likt min. Jag sa att det var mitt. Han gav det till mig. Sedan blev vi stående och tittade på mina tre övriga kvitton. Vi tänkte samma tanke. Men nej, sa han. Det vore för osannolikt. Närmast övernaturligt. Jag kunde inte ha fått hans kvitto. I stället gick han bort till bankomaten och kollade.
-Kanske det kommer efter en stund?
Han väntade. Jag väntade. Sedan gick han och jag stod kvar en lång stund och väntade. Men det kom inget mer kvitto. Jag tror det var en bankomat som tog från de rika och gav till den fattige kulturarbetaren. Det vill säga mig. För att jag skulle se och skämmas för att jag inte har lika mycket pengar som dem på mitt konto...
Monday, April 1, 2013
Wednesday, March 20, 2013
Monday, March 11, 2013
Thursday, March 7, 2013
Wednesday, March 6, 2013
Sunday, March 3, 2013
Friday, March 1, 2013
Från höstens Stockholmsresa i Västergötland...
Varför åka till Stockholm? När du kan göra allt detta i Västergötland:
1: Strosa på Götgatan.
(Sjukhemmet de hänvisar till bör väl vara Södersjukhuset.
Det ligger ju inte på Götgatan, men nästan...)
2: Shoppa loss på Norrmalm.
Om du inte är nöjd efter detta, så kan du ju avsluta med att
låta dig begravas på Skogskyrkogården...
Friday, February 22, 2013
Saturday, February 2, 2013
Monday, December 31, 2012
Gott nytt år! (En nyårskrönika)
Ljus vid horisonten (Foto Anders N)
Ljusare tider på väg? Låt oss hoppas så.
Nya färska blogginlägg kommer i alla fall i januari.
Höjdpunkter från året som gick:
Januari:
Hur många kundtjänster har posten egentligen?
Februari:
Blandade underliga tågreseminnen
Postens kundtjänst, del 2
Det automatiska mailsvaret
Boktransport med förhinder
Vintergatan, Bergsjön
Salut i bokhyllan
En halv sekund
Ett nyttigt mellanmål
Mars:
Omvägar, omvägar, omvägar...
Koder, ignoranter & smurfar
Bananlådans förbannelse...
Vem är det som kör?
April:
Här kan du betala själv!
Ooops! They did it again
Posten, del 4
Ett försök att köpa majblomma...
Uppsägning av icke existerande abonnemang
Skorpan? Är det verkligen du?
Vårpaj!
Renströmska sjukhuset, Göteborg
Skrivarlyan
Juni:
Sponsrad och bestulen (hemresa via Malmö)
Juli:
Cykelvägen till Amerika
Tillfälligt tågstopp
Plastikkirurgi (Före och efter)
Sagan om ersättningsbussen som inte var någon...
En resa genom ingenmansland.
Augusti:
Kortbekymmer
Godnattsaga om den första nedrivna kontaktledningen...
Vid civilisationens början (eller slut?)
Nu har jag sett Polarprisgalan...nästan...
September:
Vad är en VHS?
Ett snällt odjur på bussen...
En oroad politiker.
Telefonförsäljaren som glömde sälja...
Linus syster
GåBort Nu IGEN?
Skogskyrkogården
Oktober:
Uppringd av 0850123825
Godnattsagan om Sommarens stora tågstopp
Orakad nakenchock (ett äventyr bakom spegeln)
Bokmässan - Årets Kändistest
På hemvägen...
En studie i prissättning och kundbemötande (Expert Outlet)
November:
Chockbesked om mitt bredband!
Dramaten (traditioner & ANDRA RADEN HÖGER)
En tia till lite mat?
Eldfågeln
Rågkåldolmburgaren
December:
Telia och Omega3 (en ohelig allians)
Ronneby mister sin landshövding
Nya uppgifter om jordens undergång...
Frusen och bortglömd
Ljusare tider på väg? Låt oss hoppas så.
Nya färska blogginlägg kommer i alla fall i januari.
Höjdpunkter från året som gick:
Januari:
Hur många kundtjänster har posten egentligen?
Februari:
Blandade underliga tågreseminnen
Postens kundtjänst, del 2
Det automatiska mailsvaret
Boktransport med förhinder
Vintergatan, Bergsjön
Salut i bokhyllan
En halv sekund
Ett nyttigt mellanmål
Mars:
Omvägar, omvägar, omvägar...
Koder, ignoranter & smurfar
Bananlådans förbannelse...
Vem är det som kör?
April:
Här kan du betala själv!
Ooops! They did it again
Posten, del 4
Ett försök att köpa majblomma...
Uppsägning av icke existerande abonnemang
Skorpan? Är det verkligen du?
Vårpaj!
Renströmska sjukhuset, Göteborg
Skrivarlyan
Juni:
Sponsrad och bestulen (hemresa via Malmö)
Juli:
Cykelvägen till Amerika
Tillfälligt tågstopp
Plastikkirurgi (Före och efter)
Sagan om ersättningsbussen som inte var någon...
En resa genom ingenmansland.
Augusti:
Kortbekymmer
Godnattsaga om den första nedrivna kontaktledningen...
Vid civilisationens början (eller slut?)
Nu har jag sett Polarprisgalan...nästan...
September:
Vad är en VHS?
Ett snällt odjur på bussen...
En oroad politiker.
Telefonförsäljaren som glömde sälja...
Linus syster
GåBort Nu IGEN?
Skogskyrkogården
Oktober:
Uppringd av 0850123825
Godnattsagan om Sommarens stora tågstopp
Orakad nakenchock (ett äventyr bakom spegeln)
Bokmässan - Årets Kändistest
På hemvägen...
En studie i prissättning och kundbemötande (Expert Outlet)
November:
Chockbesked om mitt bredband!
Dramaten (traditioner & ANDRA RADEN HÖGER)
En tia till lite mat?
Eldfågeln
Rågkåldolmburgaren
December:
Telia och Omega3 (en ohelig allians)
Ronneby mister sin landshövding
Nya uppgifter om jordens undergång...
Frusen och bortglömd
Sunday, November 25, 2012
Ursäkta, har du en tia till lite mat?
...frågade mannen som stoppade mig på gatan utanför Nordstan. Han såg snäll och hungrig ut. Jag letade i min plånbok. "En hamburgare hade suttit fint" mumlade han. Jag hittade två enkronor och räckte över till honom. "Har du ingen tia?" frågade han. Nej, det hade jag tyvärr inte. Och han såg inte ut att ta kort heller. Då gav han tillbaka mina pengar. Han förklarade för mig att två kronor inte räckte till någon hamburgare. Sedan gick han vidare...
Saturday, November 24, 2012
Finkulturell debut nr 2: Dramaten! (En godnattsaga om traditioner, och ANDRA RADEN HÖGER)
Jag fortsätter min rapport om Stockholmsresan. Jag skrev nyligen om mitt första besök på Liljevalchs. Två dagar tidigare gjorde jag mitt första besök på en ännu mer anrik kulturinstitution. Kungliga Dramatiska Teatern. Eller i vardagsspråk: Dramaten. Här härjade en gång Ingmar Bergman, numera spökar han där, förmodar jag. Inte minst eftersom man har omarbetat en av hans mest kända filmer till en helaftonsteaterföreställning. Fanny och Alexander. Den måste man ju se. Det året jag bodde i Stockholm brukade jag gå på Stadsteatern ibland. Att gå på Dramaten vågade jag inte. Det var ju ett sånt där FINT ställe. Och förmodligen förfärligt dyrt. Men det är inte riktigt sant. Man kan köpa budgetbiljetter, platser med lite sämre läge. På Stadsteatern kostar alla biljetter lika mycket. Men nu kände jag att det var dags för lite anrik dramatik, så jag köpte mig en sådan där budgetbiljett. Och jag begav mig till Nybroplan, där teatern ligger...
Vad jag inte hade tänkt på, var att det på en sådan anrik teater finns traditioner. Vissa saker man förväntas veta, och följa. Att hitta sin plats var till exempel ett äventyr bara det. Låt mig berätta:
Jag tog tunnelbanans blå linje från Fridhemsplan till Kungsträdgården. I Kungsan var redan isbanan isad, och där var fullt med folk. Jag noterade att det var få som använde hjälm. Däremot ett flertal unga tjejer som åkte med glödande cigaretter i handen istället. Någon hade den i munnen. Jag har aldrig tänkt på att cigaretter fungerar som skydd för huvudet. Men det är väl ett nytt rön, och var brukar dessa först dyka upp om inte i Huvudstaden. Om några år kommer ni att kunna se de små barnen i Sveriges alla ishallar, utan hjälm men med glödande cigaretter i händer och munnar. Kanske rent av skolan kan stå till tjänst med dessa. Nog kan kommunen sponsra ett så enkelt och billigt skydd för vår uppväxande generation.
Nåväl, det var Dramaten jag var på väg till. Jag sneddade uppför den lilla gatan bort till Berns, genom Berzeli park och till Nybroplan. Klockan var halv sju på kvällen och det var mörkt. I hörnet ut mot gatan stod Marie-Louise Ekmans staty av Margareta Krook. Också med en cigarett i handen. Det sägs att det var där hon brukade stå och röka. Några skridskor hade hon däremot inte. Några damer i sextioårsåldern var framme och klappade Maggan på magen och blev alldeles till sig när de märkte att hon var VARM. Det är ju också ett litet genidrag med den statyn...
Jag fortsatte förbi tanterna och in genom huvudentrén. Jag visste att föreställningen skulle vara i stora salongen. Så det kunde väl inte vara så svårt att hitta? Jag köpte ett program i informationsluckan och såg mig omkring. Där fanns två vägar att gå. En in till vänster och en in till höger. Min plats var för att vara exakt på "ANDRA RADEN FOND HÖGER". Andra raden låter som en fantastiskt bra plats. På Lars Hollmer-konserten i Vara och på Aniara på Stadsteatern satt jag på första raden. Allra längst fram, med strålande utsikt. Fantastiskt bra platser. Andra raden borde ju vara nästan lika bra. Näst längst fram. Men på Dramaten har man andra regler och benämningar...
När jag bokade biljetten såg jag en skiss över Dramatens salong. ANDRA RADEN betydde inte andra raden, näst längst fram utan något helt annat. Längst fram var det PARKETT med ett antal rader med platser. De var jättedyra. Bakom dessa på skissen, men egentligen ovanför, fanns FÖRSTA RADEN, det vill säga en våning upp. Sedan ANDRA RADEN och TREDJE RADEN. Det vill säga andra och tredje våningen. Jag skulle alltså sitta på andra våningen. Tredje raden/våningen var ännu billigare, men jag ville inte råka ut för en ny Nina Hagen-upplevelse.
Om jag skulle sitta på ANDRA RADEN HÖGER, skulle jag då gå in genom entréhallen och sedan till höger? I den riktning ungefär hälften av alla människor tycktes vara på väg? Man kan tro det, men det verkade bara vara vägen till parketten. De fina platserna. Det måste alltså finnas någon annan väg. Jag såg mig omkring. Framförallt till höger, eftersom det var på den sidan jag skulle sitta. Då hittade jag en liten diskret dörr på höger sida, precis innanför entrédörren. Lite diskret, för andra klassens publik. Sådana som inte har råd att sitta på parketten. Där stod en skylt: FÖRSTA RADEN.
Ok. En dörr till höger till första raden. Men ingen till ANDRA? Om dörren till första raden, för andra klassens publik, var precis innanför entrén, borde dörren till andra raden, för tredje klassens publik, vara utanför entrédörren. Eller? Jag vände mig om. På motsatt sida om entrén, det vill säga till vänster, fanns en likadan dörr. Där stod det ANDRA RADEN och TREDJE RADEN. Jaha, det var bättre. Då slapp jag gå ut. Dit skulle jag alltså gå. Lite oklart det där med att man skulle gå till vänster för att komma till ANDRA RADEN HÖGER, men bara man visste om det, så var det väl helt ok.
Jag gick in genom dörren. Där fanns en trappa. Jag gick uppför trappan. När jag kom upp såg jag två skyltar på väggen framför mig. ANDRA RADEN och TREDJE RADEN. Båda pekade till vänster. Jag gick vänsterut genom en dörröppning och en kort hall tills jag kom fram till en stängd dörr och en ny trappa. På den stängda dörren stod det något om någon restaurang, så dit skulle jag nog inte gå. Trappan då? Där satt en liten skylt som pekade uppåt, med texten TREDJE RADEN. Fast jag skulle inte till tredje raden, utan bara till andra. Fanns den bakom den stängda dörren då? Jag drog i dörren. Den var låst...
Jag hade alltså följt skyltarna, vänsterut, mot ANDRA och TREDJE RADERNA. Nu fanns det bara en skylt, mot TREDJE RADEN. Betydde det att jag redan befann mig på andra raden? Det var det enda sättet jag kunde tolka det på. Men här fanns ingen teater, bara en trappa och en dörr. Och trappan var fel och dörren var låst. Dessutom stod det "Restaurang" på den. Jag blev inte klok på det där. Jag gick tillbaka till skyltarna. De som satt precis ovanför den första trappan. Men de pekade fortfarande vänsterut. Trots att där inte fanns någon andra rad. Bara en stängd dörr. Och en trappa till TREDJE RADEN. Vem hade snott den ANDRA RADEN? Jag hörde en massa röster från andra hållet. Det vill säga högerut. Och det var ju faktiskt så att jag skulle sitta på ANDRA RADEN HÖGER. Det kändes mer naturligt att gå högerut, så då gjorde jag det. Där var ett stort vackert rum med vackra utsmyckningar och väggmålningar. Där fanns en liten servering och massor av folk. Jag fick syn på en tjej som gick omkring och sålde programblad. Så jag dök på henne...
-Ursäkta, vilken rad är detta?
Hon log vänlig mot mig. Detta var FÖRSTA RADEN. Vilket kändes logiskt med tanke på att jag bara gått en våning upp. Men för att komma till första raden skulle jag ju ha gått uppför trappan till höger i entrén. Enligt skyltarna. Och jag gick ju uppför den till vänster. Sedan frågade hon...
-Vilken rad har du?
Och log ännu vänligare. ANDRA RADEN? Ja, den är inte helt lätt att hitta. Och så följde hon med mig tillbaka till den vänstra trapphallen där jag nyss kom ifrån. Bort till den första trappan, och de två skyltarna på väggen. De som pekade vänsterut. Men sa hon, för att komma till ANDRA RADEN skulle jag gå uppför DEN trappan. Och nu när hon pekade, så fanns det plötsligt en trappa till. Till ANDRA RADEN. Jag tackade henne, och hon gick tillbaka igen. Hur kunde jag missa denna trappa? Jo, det var fortsättningen på den trappa jag ursprungligen gick. Den som kom från entrén. Jag skulle inte alls ha gått till vänster när jag kom upp, jag skulle ha vänt mig helt om och fortsatt på samma trappa. Där satt till och med en liten skylt med ANDRA RADEN. Men man blev ju lurad av två pilar som pekade vänsterut, in i nästa rum. När pilen till ANDRA RADEN egentligen borde ha pekat rakt upp. Eller inte funnits alls. Så att man bara hade fortsatt uppför trappan man kom i...
Jag fortsatte uppför min ursprungliga trappa. Ovanför den satt en trött herre som såg ut som Göran Greider. "Är det här den svårfunna ANDRA RADEN?", frågade jag. Han svarade inte. Men han signalerade att han ville se min biljett. Och det fick han naturligtvis. Han suckade djupt. "Du är på fel sida" sa han.
-Nej, det kan jag inte vara. Det stod att jag skulle gå upp här.
-Nejnej. Du har andra raden HÖGER. Det här är vänstra sidan.
-Ja, det vet jag mycket väl. Men skylten med ANDRA RADEN stod på vänster sida.
Han såg ut att tänka att jag var bakom flötet. Sedan fortsatte han:
-HÖGER är andra sidan. Du får gå ner igen och gå upp på rätt sida.
-Ner?
-Ja, du KAN komma in från det här hållet. Men det är inte rätt.
-Ok...?
-Gå ner i foajén en stund. Det är ändå inte öppet i salongen.
-Då gör jag väl det...
Det kan vara besvärligt att klämma sig förbi en massa folk inne i salongen om man kommer från fel håll, det vet jag av erfarenhet. Så jag gick ner igen. Först ner för första trappan, och sedan ner för andra. Ut genom dörren vid entrén, förbi informationsdisken och tvärs över entréhallen och in genom dörren på andra sidan. På HÖGER sida. Den som det stod "FÖRSTA RADEN" på. Fast jag skulle till ANDRA. Uppför trappan. Där såg likadant ut som på motsatta sidan. Fast spegelvänt. Några skyltar minns jag inte att jag såg alls på den här sidan, men jag visste ju vart jag skulle. Jag såg ett stort vackert rum med väggmålningar och servering. Fast nu på vänster sida. Jag tittade in. Ja, det var samma rum, fast från andra hållet. Samma människor, samma tjej som sålde program. Man behövde alltså inte gå ner till entrén, man kunde gå igenom här också.
Det måste vara det här vackra rummet som var foajén. Jag är inte van vid teatrar som är så fina att de har en separat foajé, den brukar ligga i anslutning till entrén. Jag trodde helt enkelt att det var entréhallen han menade. Då har jag lärt mig det nu.
Men om tjejen med programbladen hade visat mig till höger istället för vänster så hade jag kommit rätt utan att behöva möta Göran Greider. Men hon visste väl inte vilken sida jag satt på, frågade inte och tog för givet att jag satt till vänster, eftersom skyltningen var oklar där. Skyltningen till höger var snarare obefintlig. Vilket inte är så konstigt, eftersom skyltarna i entrén visar att man ska gå till vänster. Alltså behövs det ingen skyltning till höger.
Jag fortsatte uppför trappan till HÖGER. En våning till, till vad som måste vara ANDRA RADEN. Trappan gick inte längre. Äntligen! Den första jag mötte där var Göran Greider-gubben. Igen? Här också? Han förde en livlig diskussion med en annan gäst. Som förmodligen också kommit upp på fel sida. Men hur kunde Greider vara på den här sidan nu? Jag tittade förbi honom. Där fanns en stor lång hall, lätt krökt, som sträckte sig utanför alla ingångarna till salongen. Med utsikt ner mot foajen. Med toaletter och rockhängare. Den sträckte sig från rummet med trappan där jag kom upp, bort till rummet med trappan där jag mötte honom förra gången. Naturligtvis. Man kunde gå runt. Det sa han ju. Utan problem. Men man SKA inte göra det. Det är inte RÄTT. Man måste tänka på att det här är en traditionsfylld plats. Man SKA gå på RÄTT sida. För det har man alltid gjort. Hur skulle det se ut om folket som ska sitta till HÖGER, plötsligt går upp för trappan till VÄNSTER?
Salongen var öppen. Jag gick in och satte mig. Strax efter mig kom ett par äldre damer. Efter dem rusade Göran Greider. Han förmanade dem för att de inte hade visat sina biljetter för honom. Vilket inte var helt logiskt, det inser jag, eftersom han stod en bit bort och diskuterade med en annan person. Mig jagade han inte. Han kände igen mig. Han nickade till mig och sa:
-Se där! Nu är du på rätt sida!
Värt att nämna i sammanhanget är att jag satt mitt på raden. Jag satt till höger, men det var inte lätt att se. Lättast såg man det på biljetten, ANDRA RADEN HÖGER. Platsen bredvid mig räknades förmodligen som ANDRA RADEN VÄNSTER. Det skilde inte många centimeter. Men HAR MAN PLATS TILL HÖGER SÅ SKA MAN TA TRAPPAN TILL HÖGER! ÄVEN OM DET STÅR PÅ SKYLTEN I ENTRÈN ATT ANDRA RADENS PUBLIK SKA GÅ IN TILL VÄNSTER. ÄVEN OM MAN KAN GÅ IN GENOM VILKEN DÖRR SOM HELST TILL SALONGEN NÄR MAN VÄL KOMMER UPP! PÅ VILKEN SIDA SOM HELST! TRADITIONER ÄR TRADITIONER! REGLER ÄR TILL FÖR ATT FÖLJAS! MAN KAN INTE ACCEPTERA VAD SOM HELST. DET ÄR JU SKYLTAT! FÖLJ DOM! OM INTE SKYLTARNA VISAR FEL FÖR DÅ SKA DU GÖRA TVÄRTOM! DET FATTAR VÄL VARENDA MÄNNISKA! VÄNSTER ÄR VÄNSTER OCH HÖGER ÄR HÖGER. SÅ HAR DET ALLTID VARIT OCH SÅ SKA DET ALLTID FÖRBLI!
Saturday, October 20, 2012
Godnattsagan om sommarens stora tågstopp i Skåne...
Jag har fortfarande många minnen kvar från sommarens resor att dela med mig av. Här kommer ett av de största. Torsdag kväll den 2:e augusti. Malmö central. Ganska precis en vecka efter mitt tågstoppsäventy i Eslöv. Det kan du förresten läsa om här. När du har gjort det, eller om du kommer ihåg hur det gick till, så är det dags att börja med dagens historia. Välkommen in i mitt minne:
Jag står på perrongen och ser på informationstavlan. Tågstopp mellan Tjörnarp och Höör på grund av nedriven kontaktledning. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv. Ersättningsbussar beställda... Det är lustigt, på något sätt känns det som att det alltid är tågstrul när jag varit i Malmö och ska hem till Blekinge igen på kvällen. Det känns också som att det är precis samma sak som hände när jag var i Eslöv förra veckan. Nedriven kontaktledning. Finns det någon på trafikverket som håller koll på när just jag ska bege mig hemåt, och då ser till att riva ner någon kontaktledning på vägen. I denna stund känns det verkligen så...
Men vem han än är, så har jag lurat honom den här gången. För jag ska inte till Olofström nu. Jag ska bara till Åkarp. Ett litet samhälle mellan Malmö och Lund. Min plan är att ta pågatåget 16:53 mot Höör, hoppa av i Åkarp (Vad kan det ta dit? 5-10 minuter?), tillbringa en timme på Erikshjälpen där och sedan ta mig tillbaka med Malmö, med buss. Äta en smaskig Carbonara på favoritstället och FÖRST DÄREFTER bege mig till järnvägsstationen för att åka hem. Det vill säga om typ tre och en halv timme. Om kontaktledningen är nedriven redan nu, så bör ju de värsta problemen vara åtgärdade vid det laget. Ersättningstrafiken ska ha kommit igång. Ja, stämningen bör helt enkelt ha lugnat ner sig. Har man varit med om så många tågstrul som jag, så vet man hur det brukar gå till...
Vi spolar snabbt framåt i berättelsen. Pågatåget kom, jag hoppade av i Åkarp. Promenerade till Erikshjälpen. När jag var färdig där tog jag bussen till Malmö. Frågan var, var bussen stannade i Malmö. Till min förtjusning noterade jag att den verkade gå rakt i riktning mot restaurangen med den delikata Carbonaran. Härligt! Jag hade ju bara ätit två Malmöcarbonaror den här sommaren, och bara en på det rätta stället. Nu var sommarens resande snart slut, och vad passade bättre att avsluta den med, än en riktigt läcker Carbonara?
Vart åker vi nu? Det finns ju en risk att han svänger av strax innan, och jag vet inte vilken som blir närmaste hållplats. Jag får gå på gehör. Titta, där ser jag pizzerian! Och där är en hållplats. Bäst att trycka...
Och jag tryckte på stoppknappen. Ingenting hände. Och jag tryckte en gång till. Fortfarande ingenting. Nu var vi snart framme vid hållplatsen. Jag kastade mig över mittgången till platserna mittemot, och tryckte på stoppknappen där. Det karaktäristiska ljudet hördes, och jag kunde se på bussens display att den nu skulle stanna. Men...det gjorde den inte. Den körde rakt förbi. Jag ställde mig upp och tittade på busschauffören. Jag gick fram till mittdörren. Jag tittade på busschauffören. Han tittade tillbaka på mig i backspegeln. Sedan sa han något. Ungefär så här:
-Du måste trycka i god tid innan. Du kan inte trycka precis när vi passerar.
Vadå? God tid? Jag tryckte i väldigt god tid. Tyckte jag. Men knappen fungerade ju inte. På ett sätt kan jag förstå hans resonemang, men inte hade vi passerat hållplatsen ännu när jag hittade en fungerande knapp heller? Vi hade gott om tid. Åtminstone i mitt tycke. Jag vet ju inte hur många timmar innan han ville veta att han skulle stanna, men för min del räckte det bra så här. Ursäkta min grinighet, men det här var inte vilken hållplats som helst, det här var Sveriges Carbonarahållplats nummer 1. Och jag var hungrig. Jag hade varit hela dagen i Malmö, och sedan en bra stund i Åkarp. Jag vill minnas att jag hade ätit en macka vid lunch, men nu var jag hungrig. Och inte på vad som helst. Det var ju Carbonara för tusan! Sveriges bästa! Jag fick väl hoppa av vid nästa hållplats då. Kom den inte någon gång? Nej, nu var det tydligen långt till nästa. Jag stod där och väntade. Såg Carbonarastället försvinna bortåt, sedan svängde vi in på en tvärgata och restaurangen försvann helt och hållet. Jag mumlade för mig själv...
Jag trycker väl när jag vill av? Jag kan inte hela stan utantill, jag är turist. Jag kan inte veta i förväg när jag ska av. Jag trycker när jag vet var jag är. Grrr...
Vi lämnar mitt gnälliga hungriga jag och spolar framåt lite till. Så småningom stannade bussen och jag kunde kliva av och börja gå tillbaka. Jag började fundera på hur det hade gått med tågstoppet. Det borde väl vara åtgärdat nu. Men om inte... jag kunde inte vänta hur länge som helst. Då kanske jag inte kom hem överhuvudtaget. Hade jag nu haft en sån däringa Smartphone hade jag ju kunnat kolla upp det på nätet. Men jag har en vanlig gammal dumfån. Jag plockade fram den och slog en signal hem till föräldrarna i Olofström. Kunde de möjligen tänka sig att kolla upp hur läget var i tågtrafiken? Det kunde de, och lovade att återkomma...
När de ringde tillbaka hade jag precis hunnit fram till restaurangen. Jag visste att om det fortfarande var problem, skulle jag bli tvungen att skippa Carbonaran och bege mig direkt till stationen. Jag ryste vid tanken. Och tyvärr var det så. Det var fortfarande stora störningar i trafiken. Jag vinkade adjö till sommarens sista Carbonara, innan jag ens hunnit se den, och gick till stationen...
Strax efter klockan 19 såg jag på informationstavlan uppe i stora hallen. Där stod bland annat att:
Strömlöst mellan Tjörnarp-Höör. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv...Ingen prognos när felet kan vara åtgärdat. Återkommer...
Det vill säga precis samma sak som sist. På två timmar och tjugo minuter hade det inte tillkommit någon ny information. Men några direkta förseningar såg jag inte till. Stockholmståget 19:11 var 19 minuter försenat, men det är ju inget ovanligt, även utan stopp på spåren. Mitt tåg, mot Kristianstad och Karlskrona, skulle avgå planenligt 19:30. Jag gick ner till min perrong.
Klockan var 19:15 och tåget stod redan inne. Utmärkt! Och så stod det en massa folk vid informationstavlan. Tåget var misstänkt tomt. Men dörrarna var upplåsta och lyste välkomnande grönt. Jag tittade på tåget. På displayen ovanför dörren lyste bara en ensam gul prick. Nå, då var den väl trasig då. Displayen på perrongen kunde inte misstolkas. Nästa tåg som skulle avgå från den här perrongen, 4a, var mitt...
Jag gick ombord...
Bara för att i nästa sekund bli utjagad av en aggressiv tågvärd. Det här tåget skulle inte gå någonstans sa han. Så jag fick inte gå ombord. Jag förstod inte riktigt vad han menade, och jag fick inte tillfälle att fråga heller, för han sprang bort till nästa dörr, där några andra passagerare hade gått in. Om man nu inte vill att någon ska gå in i ens tåg, varför ställer man det inne på en järnvägsstation full med folk? Vid en perrong skyltad med ett tåg som snart ska avgå. Och dessutom med alla dörrar öppna? Lås, så slipper ni problemet...
Nå, någon minut senare hände något. Klockan var 19:22 när följande meddelande kom i högtalaren.
"Just nu är det strömlöst på sträckan...vilket kommer att medföra inställda tåg och förseningar. Vi återkommer med mer information när felavhjälpare är på plats..."
Felet har pågått i minst två timmar och 40 minuter och felavhjälparna har inte ens hunnit dit? Skylten på perrong 4a ändrades. Nu skulle tåget som man inte fick gå ombord på, gå till Växjö istället. Men först 19:48. Mitt tåg skulle nu avgå från perrong 3a. Spårändringar i sista minuten är mer regel än undantag för mig. Åtminstone om jag har bokkasse eller välfylld väska. Idag hade jag båda. Därför var jag glad att spårändringen kom i god tid, sex minuter innan, och att jag dessutom bara behövde gå över till andra sidan perrongen.
19:26 avgick tåget som man inte fick gå ombord på. Vart? Vem vet? Inga passagerare fanns ombord. Enligt informationstavlan var nu felet på banan delvis avhjälpt. Ett spår skulle öppnas 19:30. Snabbt jobbat av felavhjälparna som tydligen var framme nu. Dock skulle det bli vissa förseningar på grund av signalfel. Nå, det var väl inga större problem. Mitt tåg skulle avgå 19:30, och om spåret hade öppnat så... Ja, inga större problem helt enkelt. Värre var det för det försenade Stockholmståget 19:11. Det skulle nu enligt tavlan avgå 19:45. 34 minuter sent. Som om inte detta var nog så var det dessutom inställt. Men det skulle tydligen fortfarande avgå 19:45. Jag får fortfarande inte riktigt ihop det där...
Sedan kom mitt tåg. Dörrarna öppnades och denna gång fick jag faktiskt gå in. Tågvärden protesterade inte det minsta. Jag hittade en plats i tågets mittparti bland alla barnvagnar och slog mig till ro. Vi avgick i någorlunda rätt tid och satte kurs, eller kanske snarare räls, mot Lund...
Följande text utgår från de anteckningar jag gjorde i min svarta anteckningsbok medan allt hände:
19:34. Meddelande i högtalaren: "Det är för närvarande strömlöst vid Tjörnarp. Ersättningsbussar sätts in mellan Höör och Hässleholm."
Fem barnvagnar runtom mig börjar stöna. Ersättningsbussar brukar sällan vara anpassade för barnvagnar. Och vad hände med det utlovade öppna spåret klockan 19:30? För min del går det lika bra med buss som tåg. Bara jag kommer hem. Jag är glad att de i alla fall har ordnat bussar. Jag känner inte för att stå och vänta en timme i Eslöv igen...
En stund senare stannar vi i Lund. Displayen i tågets tak upplyser oss om att vi är i "vogn 13", tåget tror alltså att det är i Danmark. Dessutom står det att detta är tågets "Slutstation". Men så är det tydligen inte. Det är bara dags för en längre paus...
19:39: "Meddelande från trafikverket i Lund. Stationerna i Eslöv och Höör är alldeles igenkorkade, så vi får stå här i Lund och vänta. Vi har ingen prognos..."
19:46: "För alla som undrar så är det totalstopp mellan Lund och Eslöv. Alla spår är upptagna, så inga tåg kan köra förbi. Inga tåg kan köra uppåt. Vi får stanna här. Tyvärr är det ingen prognos..."
Jag saknar min oätna Carbonara. Hur har det gått med bussarna? Tågen skulle ju gå som vanligt och sedan buss en bit. Bussarna var ju bokade redan 16:40. En medpassagerare har pratat med någon som vet. Bussarna går tydligen mellan Höör och Hässleholm. Men hur ska vi komma till Höör? Vi kommer inte ens till Eslöv. Vi sitt kvar här i Lund. utan prognos... Ser en annan Olofströmare borta vid drickaautomaten. En medpassagerare frågar henne om den är en spelautomat...
19:59: "Vi står fortfarande stilla..."
Jaså, det menar du inte...
"...och väntar på att få köra vidare till Höör. Från Höör blir det buss till Hässleholm där övriga tåg väntar på att avgå till olika destinationer. Vi kan inte ge några hålltider ännu, för vi har ingen prognos om när vi kan köra vidare.."
20:01 anländer ett Pågatåg. Från andra hållet. Destination Hyllie. Men var kom det ifrån? Definitivt inte från Eslöv. Kanske från Helsingborg? Skulle man kanske försöka åka den vägen? Nej, det är inte värt risken...Jag är glad att jag har sittplats. Och att vi får kontinuerlig information. Även om den egentligen inte säger något...
20:04 Ett Veoliatåg anländer. På väg till Stockholm? Pågatåget kör. Förutom oss och Veolia står det ytterligare ett Pågatåg på stationen.
20:05 (Mansröst) "Ja, mina damer och herrar. Vi söker info med ljus och lykta. Det är svårt att komma fram på telefonlinjerna. Vi har nu fått löfte om att få köra inom en inte alltför lång framtid...i alla fall till Eslöv..."
20:07 (Kvinnoröst) "Tyvärr har det inte hänt så mycket. Vi står stilla och väntar på att få köra till Höör. Sedan blir det buss eftersom spåret är strömlöst. Vi har ingen prognos om när vi ska få köra vidare..."
Jodå, fråga din kollega. Han har fått "ett löfte..."
20:10 Jag öppnar pepsin som jag lyckligtvis köpte innan vi åkte...eller ja, vad vi nu ska kalla det...
20:12 Veoliatåget som stått bredvid oss i 8 min. får köra. Vi har stått här i en dryg halvtimme. Luddigt meddelande i högtalaren. Något om att vi är två tåg som "står på samma plats i kön men de andra ska stanna i Eslöv. Vi beklagar detta..." Ja nog är det synd om dem som måste stanna i Eslöv...Eller?
En man har letat upp en artikel om oss på nätet. Ja, om förseningen i allmänhet. Han läser högt för oss andra. "Fullt kaos. Djungelns lag råder. Ingen hjälper handikappade och barn..." Är det måhända i Höör detta väntar oss?
20:15 Ett öresundståg till "Hässleholm via Eslöv och Höör" anländer där Veoliatåget nyss stod. Är det dom som vi delar plats i kön med? Kan de inte sluta skicka nya tåg hela tiden? Varför inte skicka några bussar istället?
20:18 (mansröst): "Nu har jag fått lite info här. Vi ska få köra precis efter det pågatåg som nyss körde. Vi kommer att köra direkt till Eslöv, där bussarna väntar..."
Jaså, de är i Eslöv nu. Men det är ju ännu bättre. Står de verkligen där och väntar på oss? Det tror jag när jag ser det...
20:21 VI KÖR! "Välkomna på tåget till Eslöv. Vi beklagar förseningen. Problemet har pågått hela dagen..."
Nåja, inte riktigt hela...
20:24. Tågets display visar beräknade ankomsttider. Kristianstad 21:30. Då kommer man väl fortfarande hem i alla fall. Efter Kristianstad kommer Bromölla, där jag ska av. Sista bussen från Bromölla går klockan 23. Det är två och en halv timme tills dess. Det bör vi hinna på. Normal restid på sträckan är en dryg timme.
20:26 (Förinspelat meddelande spelas upp i tågets högtalare) "Vi kör för närvarande med nedsatt hastighet på grund av ett långsammare tåg framför oss"
20:31. Jag skymtar lagerhuset i Eslöv genom fönstret. Vi är nästan framme! Ja, i Eslöv alltså.
20:32 "Vi är nu framme i Eslöv. Bussarna kommer att avgå från bussterminalen. Ner i tunneln och så till vänster. Just nu ser jag bara en buss, men där är sju styck till som pendlar..."
20:35 Vi vandrar i lämmeltåg längs perrongen. Posttåget kör förbi oss i full fart, på väg norrut, och tutar förtjust. "Haha. Småfjantar. Jag behöver ingen el. Jag går på diesel..." tror jag han menar.
20:37 har jag tagit ner genom tunneln och upp i stationshuset. På väg ut hör jag ytterligare ett helt obegripligt utrop i högtalaren. Precis som veckan innan. Den som ansvarar för högtalare och akustik på Eslövs station måste göra något åt det där...
20:38. Jag är framme vid bussterminalen. Jag möter känd svensk musikalstjärna med hustru och storgråtande dotter. De är på väg i riktning mot tågen...
20:50: Massor av folk på terminalen. Tre ersättningsbussar har precis kört. Folkmängden har inte minskat nämnvärt. Var är kön? Var är organisationen? Vem kan man fråga?
20:55: Min mobil ringer. Orolig moder. "Nu står det på hemsidan att för resande mot Blekinge ersätter buss hela vägen..." Det låter onödigt. Tågen går väl från Hässleholm? Om inte, var hittar man Blekingebussen i så fall? Här finns ju inga bussar, inga köer och fortfarande ingen att fråga...
Meddelande i högtalaren: "Öresundståg mot Lund, Malmö och Köpenhamn 20:49 har ny beräknad tid 21:27. Pågatåg mot Kristianstad och Hässleholm är idag ersatt med buss."
21:00: "Titta! Där är en!" Någon får syn på en buss som stannat i kanten av bussterminalen. En stor folkmassa rivstartar och sätter fart i riktning mot bussen. Då kör den vidare...och försvinner... På något sätt har ändå folkmassan börjat tunna ut. Några bussar har hämtat. Några har gett sig av på annat vis...
21:05: Gul skånetrafikenbuss med texten "Hässleholm" kör förbi. Några ungdomar därinne vinkar och flinar dumt. Och hela bussen skrattar åt oss. Ett högt och gnälligt skratt. Kanske är det bara hjulen som gnisslar, men det låter som ett skratt. Och det känns som ett skratt...
21:07 Ett godståg med ett par tomma vagnar passerar (och gnisslar förfärligt). Några ungdomar försöker få lift. Tåget saktar in, men stannar inte...
21:09 "Öresundståg mot Alvesta och Hässleholm med ordinarie avgångstid 20:59 inkommer strax till spår 5..." Samtidigt kommer ett Pågatåg som rullar in bredvid oss. Destination "Kristianstad" står det. Men alla - och då menar jag ALLA passagerare väller ut på busshållplatsen där vi redan står och väntar. Det verkar inte som att det tåget tänker fortsätta. Nej visst nej, det sa de ju nyss. Ersatt med buss. Det kanske är därför jag står här och väntar?
Enligt informationstavlan ska Öresundståg 20:10 möt Hässleholm, Alvesta, Kalmar avgå 21:11. Nu är klockan 21:14 och var är det tåget?
21:15. Folk går ombord på Pågatåget, som det fortfarande står Kristianstad på. Samtidigt kommer ett Öresundståg söderifrån. Är det mitt tåg? Inte många ombord, men de kliver också av. Allihop. Det tänker inte köra vidare heller. "19:30 öppnas det ena spåret" sa de i Malmö. Jag börjar tro att de ljög. Bredvid mig står SJ:s tågpersonal. Många vill prata med dem. De pratar gärna, men de vet inget. Var är Skånetrafikens personal? Och var är trafikverkets informatörer? Eller vem som nu organiserar ersättningsbussarna... Det finns fortfarande inga köer, folk slåss om att få komma ombord på nästa buss, och det är ändå inte lätt, för man vet inte när och framförallt inte var nästa buss kommer att stanna...
21:18 Pågatåget som står bredvid mig ska inte längre åka till Kristianstad utan nu står det att det ska mot Malmö Hyllie. Det är mer folk än som mest tidigare på bussterminalen. Och inga bussar har synts till på länge... Fortfarande lastar tågen av folk här. "VAR ÄR BUSSEN!" skriker ett gråtande barn. Den allmänna ljudvolymen påminner om Kiviks marknad. En man ser att jag antecknar, frågar om jag är Eslövs tidning och ber mig skriva något bra.
Upprörda röster har omringat tågvärden vid Pågatåget. "Varför kör ni inte?" (Vi väntar på rött ljus) "Är det fri ombokning?" (Inte vad jag vet) "Jamen det stod ju där. Vi ska till Göteborg" (Jaja, kliv ombord då) "Jag måste sälja min KENT-biljett nu..." (Inget svar)
21:27: meddelande i högtalaren: "Bussar avgår även från Eslöv varje hel timme..." Hela folksamlingen fnyser i kör.
21:29 Öresundståget kör söderut igen. 4 taxibilar dyker upp. Beställda eller bara förhoppningsfulla? SJ-mannen bredvid mig förklarar för någon att "Vi har inte fått någon information på hela dagen..."
21:34 Fortfarande inga fler bussar.
21:38: En buss kommer. Kör förbi oss och terminalen och bort till stationen. (Hallå! Det är inte där vi står!) En annan stannar vid medborgarhuset. (På andra sidan terminalen) Varför inte här där vi är?
21:40 En man med kamera och ett objektiv för 20000 springer förbi mig. Pressen? Ny buss kommer. Några lyckas slå och bita sig ombord, men det märks ingen direkt förändring på folkmassan. Det är fortfarande j*ligt mycket folk som står och väntar...
21:43. Flygplan (på väg ner?) passerar över våra huvuden. Inte heller det vill ta upp några liftare...
21:45: Högtalarröst: "Öresundståg mot Hässleholm och Karlshamn inkommer 21:50. Resande till Hässleholm, ta detta tåg."
Kompletterande meddelande strax efter: "Resande med SJs snabbtåg hänvisas till Öresundståg som ankommer om några minuter."
Därefter ett dementerande meddelande: "På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."
Nu får ni väl ändå ta och bestämma er?
En stor fet taxi anländer och hinner knappt stanna innan den är full med folk.
21:49: Buss full med folk kör bort till stationen - och försvinner...
Så småningom kommer det utlovade Öresundståget. Jag lämnar bussterminalen och går dit. Strax innan jag kommit in kommer ett nytt meddelande i högtalaren. Det är samma dementi som sist:
"På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."
Men tågvärden insisterar på att tåget visst ska åka norrut, att det finns ström och att vi är välkomna att åka med... Tåget är fullt, ingen sittplats för mig, men jag är nöjd att jag får komma med...
22.00: Tåget rullar! "Jag hoppas att vi går hela vägen..." mumlar tågvärden.
22:09: Vi står stilla. (Kvinnoröst 1): "Vi väntar på att rött ljus ska bli grönt."
Därefter (Kvinnoröst 2): "Vi har nu nått utkanten av Höör och det är härifrån det bedrivs enkelspårsdrift. Vi står och väntar på en signal, och det kommer att ta ungefär 15 min..."
22:21: "Nu kommer det mötande tåget norrifrån..."
22:22: Vi rullar igen.
22:23: "Nu har vi en rödsignal framför oss, och eftersom man inte kan styra den från Trafikverket så krävs ett specialtillstånd, och det kommer att ta ett par minuter..." Och vi stannar igen...
22:27: Tågvärdarna får veta att en av passagerarna inte mår bra, och rusar till undsättning. Samtidigt börjar vi sakta rulla in i Höör.
22:29: Stannar i Höör.
22:31: Vi rullar igen. "Mina damer och herrar, alla signarer upp till Tjörnarp är röda. Jag har fått specialtillstånd att köra förbi dem, men jag får bara köra i 40km/h."Javisst, ett spår öppet, men "signalfel". Så stod det ju på tavlan i Malmö...
22:35. Tåget brummar tyst. Kolsvart ute. Jag vet inte om vi rör oss, men jag hoppas det.
22:36 En passagerare lyckas förhandla sig till ett stopp i Vinslöv. Kommer vi att ta oss dit?
22:40 Jag går på toaletten. "Lås"-lampan fungerar inte. Jag kan alltså inte se om dörren verkligen är låst. Trycker ett par gånger extra på knappen. Då rycker tåget till. Bromsar? Hostar ett par gånger men rullar sedan vidare. Strax kommer ett meddelande i högtalaren "Ombordpersonalen, var vänlig kontakta föraren..." Det bådar inte gott. Jag gör det jag ska, och går sedan ut igen...
22:43: "Ny information. Vi kommer att gå hela vägen till Karlshamn..."
Har det varit någon som påstått något annat?
"...med stopp i Vinslöv. Ni får mer information strax innan Hässleholm."
22:46: "Ja, då har vi passerat Tjörnarp. Nu är det normal signalgivning, vilket betyder att vi kan hålla normal hastighet..."
Trevligt att höra, men det finns inte en chans att jag hinner med sista bussen från Bromölla nu. Den går om 14 min. och jag är inte i Kristianstad ännu. Jag är inte ens i Hässleholm...Jag ringer föräldrarna och avtalar hämtning...
23:00: Rullar in i Hässleholm. "Ändstation" står det på tågets display. En stressad dam som ska till Kalmar frågar tågvärdarna om råd. De undersöker saken och rekommenderar ersättningsbuss och förklarar var den går ifrån. Precis innan tåget stannat ringer den ene tågvärdens telefon. "Det kommer ett försenat Kalmartåg om en timme". Damen ser lättad ut. Tåget stannar, damen säger tack till tågvärdarna och ska precis kliva av. Då kommer ett meddelande i högtalaren. "Ni som ska till Kalmar. Det står ett tåg på spår 3 just nu..." Tågvärden stönar. "Har de ingen koll på vilka tåg som står inne?
23:08: Tåget har kört vidare. Det säger "Pling" i högtalaren. Men inget meddelande kommer. Efter en stund ett nytt pling, och meddelandet "Vinslöv nästa".
23:09: Vi stannar i Vinslöv. Tågets display meddelar att detta är tåget till Hässleholm. (Där vi var nyss, jag trodde vi var på väg mot Kristianstad och Blekinge. Dvs åt andra hållet...)
23:11: Nu tror tåget att det är i Danmark. Nästa stopp Örestad. Beräknad ankomsttid till Hässleholm 00:28. Ankomsttid till Kristianstad och Karlshamn anges ej.
23:20: Ankommer Kristianstad.
23:24: Nu vet tåget var det är, och vart det ska. Beräknad ankomsttid till Bromölla: 23:35.
Där slutar mina anteckningar. Men jag vill minnas att sista biten till Bromölla gick utan större problem. Resan mellan Malmö och Bromölla hade tagit 4 timmar. Det är nästan fyra gånger längre tid än vanligt. Å andra sidan fick jag ett minne från livet. Folkstorm på Eslövs bussterminal. Som jag brukar säga, fel kan alltid uppstå. Frågan är hur de ansvariga väljer att hantera det. Helt uppenbart fanns det för få ersättningsbussar. Ska man verkligen behöva slåss för att få plats på dem? Det fanns ingen som helst organisation i Eslöv. Man bara släppte av mer och mer folk där, utan att verka bry sig om vad som hände med dom. Dumpning, kanske är rätta ordet. Jag brukar rekommendera Kaffe och bullar, men i det här fallet så hade det nog inte gått att få fram tillräckligt. Någon kontaktperson borde ha funnits på platsen. Sedan är ju frågan vad personen hade kunnat göra. Risken för lynchning var inte så liten...
Men som alltid så hänger det på informationen. Så länge vi satt på tåget i Lund, så fanns det tågpersonal som gav oss kontinuerliga rapporter. Det var bra. Folk var irriterade, men inte frustrerade. I Eslöv fanns ingen att prata med. De meddelanden som kom i högtalarna gjorde oss ibland ännu mer frustrerade, och motsade vid flera tillfällen varandra. Då är det nästan bättre med ingen information alls. Nästan. När vi så småningom kom på tåget igen, så fanns det åter personal som tog hand om oss. Och de slet verkligen. Jag befann mig nära tågvärdarnas utrymme och kunde höra deras samtal med varandra och passagerare. En tågvärd som egentligen skulle ha gått av sitt pass på vägen, valde att stanna kvar och hjälpa sin kollega och passagerarna. All heder åt honom och kollegan. Problemet ligger förmodligen som så ofta i den övergripande organisationen...
Jag känner inte till exakt hur den övergripande organisationen ser ut, och avslutar därför min analys här, men hoppas att denna skildring ur passagerarperspektiv kommer att läsas av många, förhoppningsvis också av någon med insyn och makt, och att den kommer att vara till nytta...Så alla vi som stod där på stationen i Eslöv, inte gjorde det förgäves...
Några mediers rapporter om händelsen:
Tågkaoset fortsätter... (Expressen, med video från Eslöv)
Tågavgångar ställs in i Skåne (DN, med bild från Eslöv)
"Vi fick vänta i fem timmar" (DN)
Jag står på perrongen och ser på informationstavlan. Tågstopp mellan Tjörnarp och Höör på grund av nedriven kontaktledning. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv. Ersättningsbussar beställda... Det är lustigt, på något sätt känns det som att det alltid är tågstrul när jag varit i Malmö och ska hem till Blekinge igen på kvällen. Det känns också som att det är precis samma sak som hände när jag var i Eslöv förra veckan. Nedriven kontaktledning. Finns det någon på trafikverket som håller koll på när just jag ska bege mig hemåt, och då ser till att riva ner någon kontaktledning på vägen. I denna stund känns det verkligen så...
Men vem han än är, så har jag lurat honom den här gången. För jag ska inte till Olofström nu. Jag ska bara till Åkarp. Ett litet samhälle mellan Malmö och Lund. Min plan är att ta pågatåget 16:53 mot Höör, hoppa av i Åkarp (Vad kan det ta dit? 5-10 minuter?), tillbringa en timme på Erikshjälpen där och sedan ta mig tillbaka med Malmö, med buss. Äta en smaskig Carbonara på favoritstället och FÖRST DÄREFTER bege mig till järnvägsstationen för att åka hem. Det vill säga om typ tre och en halv timme. Om kontaktledningen är nedriven redan nu, så bör ju de värsta problemen vara åtgärdade vid det laget. Ersättningstrafiken ska ha kommit igång. Ja, stämningen bör helt enkelt ha lugnat ner sig. Har man varit med om så många tågstrul som jag, så vet man hur det brukar gå till...
Vi spolar snabbt framåt i berättelsen. Pågatåget kom, jag hoppade av i Åkarp. Promenerade till Erikshjälpen. När jag var färdig där tog jag bussen till Malmö. Frågan var, var bussen stannade i Malmö. Till min förtjusning noterade jag att den verkade gå rakt i riktning mot restaurangen med den delikata Carbonaran. Härligt! Jag hade ju bara ätit två Malmöcarbonaror den här sommaren, och bara en på det rätta stället. Nu var sommarens resande snart slut, och vad passade bättre att avsluta den med, än en riktigt läcker Carbonara?
Vart åker vi nu? Det finns ju en risk att han svänger av strax innan, och jag vet inte vilken som blir närmaste hållplats. Jag får gå på gehör. Titta, där ser jag pizzerian! Och där är en hållplats. Bäst att trycka...
Och jag tryckte på stoppknappen. Ingenting hände. Och jag tryckte en gång till. Fortfarande ingenting. Nu var vi snart framme vid hållplatsen. Jag kastade mig över mittgången till platserna mittemot, och tryckte på stoppknappen där. Det karaktäristiska ljudet hördes, och jag kunde se på bussens display att den nu skulle stanna. Men...det gjorde den inte. Den körde rakt förbi. Jag ställde mig upp och tittade på busschauffören. Jag gick fram till mittdörren. Jag tittade på busschauffören. Han tittade tillbaka på mig i backspegeln. Sedan sa han något. Ungefär så här:
-Du måste trycka i god tid innan. Du kan inte trycka precis när vi passerar.
Vadå? God tid? Jag tryckte i väldigt god tid. Tyckte jag. Men knappen fungerade ju inte. På ett sätt kan jag förstå hans resonemang, men inte hade vi passerat hållplatsen ännu när jag hittade en fungerande knapp heller? Vi hade gott om tid. Åtminstone i mitt tycke. Jag vet ju inte hur många timmar innan han ville veta att han skulle stanna, men för min del räckte det bra så här. Ursäkta min grinighet, men det här var inte vilken hållplats som helst, det här var Sveriges Carbonarahållplats nummer 1. Och jag var hungrig. Jag hade varit hela dagen i Malmö, och sedan en bra stund i Åkarp. Jag vill minnas att jag hade ätit en macka vid lunch, men nu var jag hungrig. Och inte på vad som helst. Det var ju Carbonara för tusan! Sveriges bästa! Jag fick väl hoppa av vid nästa hållplats då. Kom den inte någon gång? Nej, nu var det tydligen långt till nästa. Jag stod där och väntade. Såg Carbonarastället försvinna bortåt, sedan svängde vi in på en tvärgata och restaurangen försvann helt och hållet. Jag mumlade för mig själv...
Jag trycker väl när jag vill av? Jag kan inte hela stan utantill, jag är turist. Jag kan inte veta i förväg när jag ska av. Jag trycker när jag vet var jag är. Grrr...
Vi lämnar mitt gnälliga hungriga jag och spolar framåt lite till. Så småningom stannade bussen och jag kunde kliva av och börja gå tillbaka. Jag började fundera på hur det hade gått med tågstoppet. Det borde väl vara åtgärdat nu. Men om inte... jag kunde inte vänta hur länge som helst. Då kanske jag inte kom hem överhuvudtaget. Hade jag nu haft en sån däringa Smartphone hade jag ju kunnat kolla upp det på nätet. Men jag har en vanlig gammal dumfån. Jag plockade fram den och slog en signal hem till föräldrarna i Olofström. Kunde de möjligen tänka sig att kolla upp hur läget var i tågtrafiken? Det kunde de, och lovade att återkomma...
När de ringde tillbaka hade jag precis hunnit fram till restaurangen. Jag visste att om det fortfarande var problem, skulle jag bli tvungen att skippa Carbonaran och bege mig direkt till stationen. Jag ryste vid tanken. Och tyvärr var det så. Det var fortfarande stora störningar i trafiken. Jag vinkade adjö till sommarens sista Carbonara, innan jag ens hunnit se den, och gick till stationen...
Strax efter klockan 19 såg jag på informationstavlan uppe i stora hallen. Där stod bland annat att:
Strömlöst mellan Tjörnarp-Höör. Tågen vänder i Hässleholm respektive Eslöv...Ingen prognos när felet kan vara åtgärdat. Återkommer...
Det vill säga precis samma sak som sist. På två timmar och tjugo minuter hade det inte tillkommit någon ny information. Men några direkta förseningar såg jag inte till. Stockholmståget 19:11 var 19 minuter försenat, men det är ju inget ovanligt, även utan stopp på spåren. Mitt tåg, mot Kristianstad och Karlskrona, skulle avgå planenligt 19:30. Jag gick ner till min perrong.
Klockan var 19:15 och tåget stod redan inne. Utmärkt! Och så stod det en massa folk vid informationstavlan. Tåget var misstänkt tomt. Men dörrarna var upplåsta och lyste välkomnande grönt. Jag tittade på tåget. På displayen ovanför dörren lyste bara en ensam gul prick. Nå, då var den väl trasig då. Displayen på perrongen kunde inte misstolkas. Nästa tåg som skulle avgå från den här perrongen, 4a, var mitt...
Jag gick ombord...
Bara för att i nästa sekund bli utjagad av en aggressiv tågvärd. Det här tåget skulle inte gå någonstans sa han. Så jag fick inte gå ombord. Jag förstod inte riktigt vad han menade, och jag fick inte tillfälle att fråga heller, för han sprang bort till nästa dörr, där några andra passagerare hade gått in. Om man nu inte vill att någon ska gå in i ens tåg, varför ställer man det inne på en järnvägsstation full med folk? Vid en perrong skyltad med ett tåg som snart ska avgå. Och dessutom med alla dörrar öppna? Lås, så slipper ni problemet...
Nå, någon minut senare hände något. Klockan var 19:22 när följande meddelande kom i högtalaren.
"Just nu är det strömlöst på sträckan...vilket kommer att medföra inställda tåg och förseningar. Vi återkommer med mer information när felavhjälpare är på plats..."
Felet har pågått i minst två timmar och 40 minuter och felavhjälparna har inte ens hunnit dit? Skylten på perrong 4a ändrades. Nu skulle tåget som man inte fick gå ombord på, gå till Växjö istället. Men först 19:48. Mitt tåg skulle nu avgå från perrong 3a. Spårändringar i sista minuten är mer regel än undantag för mig. Åtminstone om jag har bokkasse eller välfylld väska. Idag hade jag båda. Därför var jag glad att spårändringen kom i god tid, sex minuter innan, och att jag dessutom bara behövde gå över till andra sidan perrongen.
19:26 avgick tåget som man inte fick gå ombord på. Vart? Vem vet? Inga passagerare fanns ombord. Enligt informationstavlan var nu felet på banan delvis avhjälpt. Ett spår skulle öppnas 19:30. Snabbt jobbat av felavhjälparna som tydligen var framme nu. Dock skulle det bli vissa förseningar på grund av signalfel. Nå, det var väl inga större problem. Mitt tåg skulle avgå 19:30, och om spåret hade öppnat så... Ja, inga större problem helt enkelt. Värre var det för det försenade Stockholmståget 19:11. Det skulle nu enligt tavlan avgå 19:45. 34 minuter sent. Som om inte detta var nog så var det dessutom inställt. Men det skulle tydligen fortfarande avgå 19:45. Jag får fortfarande inte riktigt ihop det där...
Sedan kom mitt tåg. Dörrarna öppnades och denna gång fick jag faktiskt gå in. Tågvärden protesterade inte det minsta. Jag hittade en plats i tågets mittparti bland alla barnvagnar och slog mig till ro. Vi avgick i någorlunda rätt tid och satte kurs, eller kanske snarare räls, mot Lund...
Följande text utgår från de anteckningar jag gjorde i min svarta anteckningsbok medan allt hände:
19:34. Meddelande i högtalaren: "Det är för närvarande strömlöst vid Tjörnarp. Ersättningsbussar sätts in mellan Höör och Hässleholm."
Fem barnvagnar runtom mig börjar stöna. Ersättningsbussar brukar sällan vara anpassade för barnvagnar. Och vad hände med det utlovade öppna spåret klockan 19:30? För min del går det lika bra med buss som tåg. Bara jag kommer hem. Jag är glad att de i alla fall har ordnat bussar. Jag känner inte för att stå och vänta en timme i Eslöv igen...
En stund senare stannar vi i Lund. Displayen i tågets tak upplyser oss om att vi är i "vogn 13", tåget tror alltså att det är i Danmark. Dessutom står det att detta är tågets "Slutstation". Men så är det tydligen inte. Det är bara dags för en längre paus...
19:39: "Meddelande från trafikverket i Lund. Stationerna i Eslöv och Höör är alldeles igenkorkade, så vi får stå här i Lund och vänta. Vi har ingen prognos..."
19:46: "För alla som undrar så är det totalstopp mellan Lund och Eslöv. Alla spår är upptagna, så inga tåg kan köra förbi. Inga tåg kan köra uppåt. Vi får stanna här. Tyvärr är det ingen prognos..."
Jag saknar min oätna Carbonara. Hur har det gått med bussarna? Tågen skulle ju gå som vanligt och sedan buss en bit. Bussarna var ju bokade redan 16:40. En medpassagerare har pratat med någon som vet. Bussarna går tydligen mellan Höör och Hässleholm. Men hur ska vi komma till Höör? Vi kommer inte ens till Eslöv. Vi sitt kvar här i Lund. utan prognos... Ser en annan Olofströmare borta vid drickaautomaten. En medpassagerare frågar henne om den är en spelautomat...
19:59: "Vi står fortfarande stilla..."
Jaså, det menar du inte...
"...och väntar på att få köra vidare till Höör. Från Höör blir det buss till Hässleholm där övriga tåg väntar på att avgå till olika destinationer. Vi kan inte ge några hålltider ännu, för vi har ingen prognos om när vi kan köra vidare.."
20:01 anländer ett Pågatåg. Från andra hållet. Destination Hyllie. Men var kom det ifrån? Definitivt inte från Eslöv. Kanske från Helsingborg? Skulle man kanske försöka åka den vägen? Nej, det är inte värt risken...Jag är glad att jag har sittplats. Och att vi får kontinuerlig information. Även om den egentligen inte säger något...
20:04 Ett Veoliatåg anländer. På väg till Stockholm? Pågatåget kör. Förutom oss och Veolia står det ytterligare ett Pågatåg på stationen.
20:05 (Mansröst) "Ja, mina damer och herrar. Vi söker info med ljus och lykta. Det är svårt att komma fram på telefonlinjerna. Vi har nu fått löfte om att få köra inom en inte alltför lång framtid...i alla fall till Eslöv..."
20:07 (Kvinnoröst) "Tyvärr har det inte hänt så mycket. Vi står stilla och väntar på att få köra till Höör. Sedan blir det buss eftersom spåret är strömlöst. Vi har ingen prognos om när vi ska få köra vidare..."
Jodå, fråga din kollega. Han har fått "ett löfte..."
20:10 Jag öppnar pepsin som jag lyckligtvis köpte innan vi åkte...eller ja, vad vi nu ska kalla det...
20:12 Veoliatåget som stått bredvid oss i 8 min. får köra. Vi har stått här i en dryg halvtimme. Luddigt meddelande i högtalaren. Något om att vi är två tåg som "står på samma plats i kön men de andra ska stanna i Eslöv. Vi beklagar detta..." Ja nog är det synd om dem som måste stanna i Eslöv...Eller?
En man har letat upp en artikel om oss på nätet. Ja, om förseningen i allmänhet. Han läser högt för oss andra. "Fullt kaos. Djungelns lag råder. Ingen hjälper handikappade och barn..." Är det måhända i Höör detta väntar oss?
20:15 Ett öresundståg till "Hässleholm via Eslöv och Höör" anländer där Veoliatåget nyss stod. Är det dom som vi delar plats i kön med? Kan de inte sluta skicka nya tåg hela tiden? Varför inte skicka några bussar istället?
20:18 (mansröst): "Nu har jag fått lite info här. Vi ska få köra precis efter det pågatåg som nyss körde. Vi kommer att köra direkt till Eslöv, där bussarna väntar..."
Jaså, de är i Eslöv nu. Men det är ju ännu bättre. Står de verkligen där och väntar på oss? Det tror jag när jag ser det...
20:21 VI KÖR! "Välkomna på tåget till Eslöv. Vi beklagar förseningen. Problemet har pågått hela dagen..."
Nåja, inte riktigt hela...
20:24. Tågets display visar beräknade ankomsttider. Kristianstad 21:30. Då kommer man väl fortfarande hem i alla fall. Efter Kristianstad kommer Bromölla, där jag ska av. Sista bussen från Bromölla går klockan 23. Det är två och en halv timme tills dess. Det bör vi hinna på. Normal restid på sträckan är en dryg timme.
20:26 (Förinspelat meddelande spelas upp i tågets högtalare) "Vi kör för närvarande med nedsatt hastighet på grund av ett långsammare tåg framför oss"
20:31. Jag skymtar lagerhuset i Eslöv genom fönstret. Vi är nästan framme! Ja, i Eslöv alltså.
20:32 "Vi är nu framme i Eslöv. Bussarna kommer att avgå från bussterminalen. Ner i tunneln och så till vänster. Just nu ser jag bara en buss, men där är sju styck till som pendlar..."
20:35 Vi vandrar i lämmeltåg längs perrongen. Posttåget kör förbi oss i full fart, på väg norrut, och tutar förtjust. "Haha. Småfjantar. Jag behöver ingen el. Jag går på diesel..." tror jag han menar.
20:37 har jag tagit ner genom tunneln och upp i stationshuset. På väg ut hör jag ytterligare ett helt obegripligt utrop i högtalaren. Precis som veckan innan. Den som ansvarar för högtalare och akustik på Eslövs station måste göra något åt det där...
20:38. Jag är framme vid bussterminalen. Jag möter känd svensk musikalstjärna med hustru och storgråtande dotter. De är på väg i riktning mot tågen...
20:50: Massor av folk på terminalen. Tre ersättningsbussar har precis kört. Folkmängden har inte minskat nämnvärt. Var är kön? Var är organisationen? Vem kan man fråga?
20:55: Min mobil ringer. Orolig moder. "Nu står det på hemsidan att för resande mot Blekinge ersätter buss hela vägen..." Det låter onödigt. Tågen går väl från Hässleholm? Om inte, var hittar man Blekingebussen i så fall? Här finns ju inga bussar, inga köer och fortfarande ingen att fråga...
Meddelande i högtalaren: "Öresundståg mot Lund, Malmö och Köpenhamn 20:49 har ny beräknad tid 21:27. Pågatåg mot Kristianstad och Hässleholm är idag ersatt med buss."
21:00: "Titta! Där är en!" Någon får syn på en buss som stannat i kanten av bussterminalen. En stor folkmassa rivstartar och sätter fart i riktning mot bussen. Då kör den vidare...och försvinner... På något sätt har ändå folkmassan börjat tunna ut. Några bussar har hämtat. Några har gett sig av på annat vis...
21:05: Gul skånetrafikenbuss med texten "Hässleholm" kör förbi. Några ungdomar därinne vinkar och flinar dumt. Och hela bussen skrattar åt oss. Ett högt och gnälligt skratt. Kanske är det bara hjulen som gnisslar, men det låter som ett skratt. Och det känns som ett skratt...
21:07 Ett godståg med ett par tomma vagnar passerar (och gnisslar förfärligt). Några ungdomar försöker få lift. Tåget saktar in, men stannar inte...
21:09 "Öresundståg mot Alvesta och Hässleholm med ordinarie avgångstid 20:59 inkommer strax till spår 5..." Samtidigt kommer ett Pågatåg som rullar in bredvid oss. Destination "Kristianstad" står det. Men alla - och då menar jag ALLA passagerare väller ut på busshållplatsen där vi redan står och väntar. Det verkar inte som att det tåget tänker fortsätta. Nej visst nej, det sa de ju nyss. Ersatt med buss. Det kanske är därför jag står här och väntar?
Enligt informationstavlan ska Öresundståg 20:10 möt Hässleholm, Alvesta, Kalmar avgå 21:11. Nu är klockan 21:14 och var är det tåget?
21:15. Folk går ombord på Pågatåget, som det fortfarande står Kristianstad på. Samtidigt kommer ett Öresundståg söderifrån. Är det mitt tåg? Inte många ombord, men de kliver också av. Allihop. Det tänker inte köra vidare heller. "19:30 öppnas det ena spåret" sa de i Malmö. Jag börjar tro att de ljög. Bredvid mig står SJ:s tågpersonal. Många vill prata med dem. De pratar gärna, men de vet inget. Var är Skånetrafikens personal? Och var är trafikverkets informatörer? Eller vem som nu organiserar ersättningsbussarna... Det finns fortfarande inga köer, folk slåss om att få komma ombord på nästa buss, och det är ändå inte lätt, för man vet inte när och framförallt inte var nästa buss kommer att stanna...
21:18 Pågatåget som står bredvid mig ska inte längre åka till Kristianstad utan nu står det att det ska mot Malmö Hyllie. Det är mer folk än som mest tidigare på bussterminalen. Och inga bussar har synts till på länge... Fortfarande lastar tågen av folk här. "VAR ÄR BUSSEN!" skriker ett gråtande barn. Den allmänna ljudvolymen påminner om Kiviks marknad. En man ser att jag antecknar, frågar om jag är Eslövs tidning och ber mig skriva något bra.
Upprörda röster har omringat tågvärden vid Pågatåget. "Varför kör ni inte?" (Vi väntar på rött ljus) "Är det fri ombokning?" (Inte vad jag vet) "Jamen det stod ju där. Vi ska till Göteborg" (Jaja, kliv ombord då) "Jag måste sälja min KENT-biljett nu..." (Inget svar)
21:27: meddelande i högtalaren: "Bussar avgår även från Eslöv varje hel timme..." Hela folksamlingen fnyser i kör.
21:29 Öresundståget kör söderut igen. 4 taxibilar dyker upp. Beställda eller bara förhoppningsfulla? SJ-mannen bredvid mig förklarar för någon att "Vi har inte fått någon information på hela dagen..."
21:34 Fortfarande inga fler bussar.
21:38: En buss kommer. Kör förbi oss och terminalen och bort till stationen. (Hallå! Det är inte där vi står!) En annan stannar vid medborgarhuset. (På andra sidan terminalen) Varför inte här där vi är?
21:40 En man med kamera och ett objektiv för 20000 springer förbi mig. Pressen? Ny buss kommer. Några lyckas slå och bita sig ombord, men det märks ingen direkt förändring på folkmassan. Det är fortfarande j*ligt mycket folk som står och väntar...
21:43. Flygplan (på väg ner?) passerar över våra huvuden. Inte heller det vill ta upp några liftare...
21:45: Högtalarröst: "Öresundståg mot Hässleholm och Karlshamn inkommer 21:50. Resande till Hässleholm, ta detta tåg."
Kompletterande meddelande strax efter: "Resande med SJs snabbtåg hänvisas till Öresundståg som ankommer om några minuter."
Därefter ett dementerande meddelande: "På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."
Nu får ni väl ändå ta och bestämma er?
En stor fet taxi anländer och hinner knappt stanna innan den är full med folk.
21:49: Buss full med folk kör bort till stationen - och försvinner...
Så småningom kommer det utlovade Öresundståget. Jag lämnar bussterminalen och går dit. Strax innan jag kommit in kommer ett nytt meddelande i högtalaren. Det är samma dementi som sist:
"På grund av en nedriven kontaktledning är det strömlöst mellan Höör och Hässleholm. Resande hänvisas till bussar..."
Men tågvärden insisterar på att tåget visst ska åka norrut, att det finns ström och att vi är välkomna att åka med... Tåget är fullt, ingen sittplats för mig, men jag är nöjd att jag får komma med...
22.00: Tåget rullar! "Jag hoppas att vi går hela vägen..." mumlar tågvärden.
22:09: Vi står stilla. (Kvinnoröst 1): "Vi väntar på att rött ljus ska bli grönt."
Därefter (Kvinnoröst 2): "Vi har nu nått utkanten av Höör och det är härifrån det bedrivs enkelspårsdrift. Vi står och väntar på en signal, och det kommer att ta ungefär 15 min..."
22:21: "Nu kommer det mötande tåget norrifrån..."
22:22: Vi rullar igen.
22:23: "Nu har vi en rödsignal framför oss, och eftersom man inte kan styra den från Trafikverket så krävs ett specialtillstånd, och det kommer att ta ett par minuter..." Och vi stannar igen...
22:27: Tågvärdarna får veta att en av passagerarna inte mår bra, och rusar till undsättning. Samtidigt börjar vi sakta rulla in i Höör.
22:29: Stannar i Höör.
22:31: Vi rullar igen. "Mina damer och herrar, alla signarer upp till Tjörnarp är röda. Jag har fått specialtillstånd att köra förbi dem, men jag får bara köra i 40km/h."Javisst, ett spår öppet, men "signalfel". Så stod det ju på tavlan i Malmö...
22:35. Tåget brummar tyst. Kolsvart ute. Jag vet inte om vi rör oss, men jag hoppas det.
22:36 En passagerare lyckas förhandla sig till ett stopp i Vinslöv. Kommer vi att ta oss dit?
22:40 Jag går på toaletten. "Lås"-lampan fungerar inte. Jag kan alltså inte se om dörren verkligen är låst. Trycker ett par gånger extra på knappen. Då rycker tåget till. Bromsar? Hostar ett par gånger men rullar sedan vidare. Strax kommer ett meddelande i högtalaren "Ombordpersonalen, var vänlig kontakta föraren..." Det bådar inte gott. Jag gör det jag ska, och går sedan ut igen...
22:43: "Ny information. Vi kommer att gå hela vägen till Karlshamn..."
Har det varit någon som påstått något annat?
"...med stopp i Vinslöv. Ni får mer information strax innan Hässleholm."
22:46: "Ja, då har vi passerat Tjörnarp. Nu är det normal signalgivning, vilket betyder att vi kan hålla normal hastighet..."
Trevligt att höra, men det finns inte en chans att jag hinner med sista bussen från Bromölla nu. Den går om 14 min. och jag är inte i Kristianstad ännu. Jag är inte ens i Hässleholm...Jag ringer föräldrarna och avtalar hämtning...
23:00: Rullar in i Hässleholm. "Ändstation" står det på tågets display. En stressad dam som ska till Kalmar frågar tågvärdarna om råd. De undersöker saken och rekommenderar ersättningsbuss och förklarar var den går ifrån. Precis innan tåget stannat ringer den ene tågvärdens telefon. "Det kommer ett försenat Kalmartåg om en timme". Damen ser lättad ut. Tåget stannar, damen säger tack till tågvärdarna och ska precis kliva av. Då kommer ett meddelande i högtalaren. "Ni som ska till Kalmar. Det står ett tåg på spår 3 just nu..." Tågvärden stönar. "Har de ingen koll på vilka tåg som står inne?
23:08: Tåget har kört vidare. Det säger "Pling" i högtalaren. Men inget meddelande kommer. Efter en stund ett nytt pling, och meddelandet "Vinslöv nästa".
23:09: Vi stannar i Vinslöv. Tågets display meddelar att detta är tåget till Hässleholm. (Där vi var nyss, jag trodde vi var på väg mot Kristianstad och Blekinge. Dvs åt andra hållet...)
23:11: Nu tror tåget att det är i Danmark. Nästa stopp Örestad. Beräknad ankomsttid till Hässleholm 00:28. Ankomsttid till Kristianstad och Karlshamn anges ej.
23:20: Ankommer Kristianstad.
23:24: Nu vet tåget var det är, och vart det ska. Beräknad ankomsttid till Bromölla: 23:35.
Där slutar mina anteckningar. Men jag vill minnas att sista biten till Bromölla gick utan större problem. Resan mellan Malmö och Bromölla hade tagit 4 timmar. Det är nästan fyra gånger längre tid än vanligt. Å andra sidan fick jag ett minne från livet. Folkstorm på Eslövs bussterminal. Som jag brukar säga, fel kan alltid uppstå. Frågan är hur de ansvariga väljer att hantera det. Helt uppenbart fanns det för få ersättningsbussar. Ska man verkligen behöva slåss för att få plats på dem? Det fanns ingen som helst organisation i Eslöv. Man bara släppte av mer och mer folk där, utan att verka bry sig om vad som hände med dom. Dumpning, kanske är rätta ordet. Jag brukar rekommendera Kaffe och bullar, men i det här fallet så hade det nog inte gått att få fram tillräckligt. Någon kontaktperson borde ha funnits på platsen. Sedan är ju frågan vad personen hade kunnat göra. Risken för lynchning var inte så liten...
Men som alltid så hänger det på informationen. Så länge vi satt på tåget i Lund, så fanns det tågpersonal som gav oss kontinuerliga rapporter. Det var bra. Folk var irriterade, men inte frustrerade. I Eslöv fanns ingen att prata med. De meddelanden som kom i högtalarna gjorde oss ibland ännu mer frustrerade, och motsade vid flera tillfällen varandra. Då är det nästan bättre med ingen information alls. Nästan. När vi så småningom kom på tåget igen, så fanns det åter personal som tog hand om oss. Och de slet verkligen. Jag befann mig nära tågvärdarnas utrymme och kunde höra deras samtal med varandra och passagerare. En tågvärd som egentligen skulle ha gått av sitt pass på vägen, valde att stanna kvar och hjälpa sin kollega och passagerarna. All heder åt honom och kollegan. Problemet ligger förmodligen som så ofta i den övergripande organisationen...
Jag känner inte till exakt hur den övergripande organisationen ser ut, och avslutar därför min analys här, men hoppas att denna skildring ur passagerarperspektiv kommer att läsas av många, förhoppningsvis också av någon med insyn och makt, och att den kommer att vara till nytta...Så alla vi som stod där på stationen i Eslöv, inte gjorde det förgäves...
Några mediers rapporter om händelsen:
Tågkaoset fortsätter... (Expressen, med video från Eslöv)
Tågavgångar ställs in i Skåne (DN, med bild från Eslöv)
"Vi fick vänta i fem timmar" (DN)
Thursday, October 11, 2012
Orakad nakenchock!!! (Ett litet äventyr bakom spegeln...)
Ja, jag vet att rubriken kan låta lite väl kvällstidningsaktig, men du förstår nog när du har läst hela inlägget... Jag har liksom Alice varit bakom spegeln, och så här gick det till..
En lördagsmorgon för ett par veckor sedan tog jag tåget till Falköping för att hälsa på några släktingar, som har en stuga i trakten. Jag stannade över natten och åkte hem på söndagen, efter ett besök på en närliggande loppis. Kvällen före avfärd packade jag, inte mycket, bara det viktigaste, men jag kunde inte hitta min rakapparatsladdare! Den var helt försvunnen. Jag vände bokstavligen upp och ner på hela lägenheten. Tömde nästan alla bokkassar, för att se om den trillat ner i någon av dem. Grävde i min stora väska, som jag brukar ha när jag åker iväg någon längre tid. Inte där heller. Började fundera på om jag överhuvudtaget hade fått den med mig till Göteborg när jag åkte från Blekinge.
Visst hade jag rakat mig vid flera tillfällen sedan jag kom upp, men jag hade nog inte laddat apparaten. Batteriet tog slut några dagar tidigare, och med min snabbväxande hårväxt hade jag ett hyfsat skägg nu. Släkten skulle nog känna igen mig även som skäggig, men jag skulle ju på utlandsresa med fotoklubben några dagar senare, och då ville jag se respektabel ut. Därför tömde jag nu bokkassar och kröp under sängen för att försöka hitta laddaren. Men den var helt borta... Det slutade med att jag fick leta upp en ny på nätet. Det var inte helt lätt. Originalladdare är förfärligt dyra. Till slut hittade jag en "piratladdare" för 10$ inklusive frakt. Det var överkomligt. Men den skulle inte hinna fram innan utlandsresan. Den fanns nämligen i HongKong.
Jag såg på mitt skäggiga jag i spegeln. Apropå pirater. Jag skulle vara ännu mer pirat innan utlandsavfärden i nästa vecka. Men, det var inget att göra åt nu. Kvällen var sen, och jag måste sova. Jag skulle upp tidigt nästa morgon...
Väckarklockan ringde. Jag for upp direkt. Ja, nästan i alla fall. Snabbt in i duschen, lika snabbt ut. Tog två rågkakor ur frysen och stoppade i brödrosten. Jodå, det går faktiskt alldeles utmärkt att tina djupfrysta rågkakor i brödrosten. Fram med lite smör och leverpastej och snart var jag redo att gå till till bussen. På väg ut skulle jag ta mobilen som satt på laddning, men då kom jag på att jag skulle på loppis på vägen hem. Då behövde jag en påse också. Jag dök ner under sängen och tog första bästa plastpåse. Den var underligt tung. Jag tittade i den. Du har säkert redan gissat vad som låg där... Rakapparatsladdaren... Jag kände mig ganska dum...
Men, det var ju positivt. Då kunde jag kanske raka mig på tåget. Där finns ju eluttag till laptops och telefonladdare och dylikt... Jag stoppade laddare, påse och apparat i ryggsäcken. Sedan ner till busshållplatsen. Precis när bussen kom insåg jag att mobilen fortfarande satt på laddning i köket. Men det var så dags då. Bussen hittade stationen utan problem. Tåget väntade, och jag klev ombord. Där var mer folk än jag hade väntat mig. Jag hittade en plats med eluttag, men vågade inte dra igång rakapparaten. Folk var morgontrötta. Någon sov. Visserligen låter den här rakapparaten betydligt mindre än den jag hade förr, men ändå tillräckligt för att väcka sovande björnar... Jag satte den på laddning, och lutade mig tillbaka...
En bit efter Alingsås gick jag på toaletten. Jag satt där i godan ro, och tittade på mitt skäggiga ansikte i spegeln mittemot mig. Då lossnade plötsligt spegeln, och kom farande rakt emot mig!!!
Spegeln ovanför handfatet alltså. Lyckligtvis har jag varit med om det förut. Jag har ju åkt mycket tåg på sistone. Jag vet att den stora spegeln ovanför handfatet sitter fast på en skåpdörr. När man säger till om att toalettpapperet är slut, brukar tågvärden öppna spegelskåpet och sträcka in handen. Spegelskåpet ska vara låst, men ibland glömmer någon. Då kan dörren öppna sig när tåget svänger. Sitter man på toaletten ser man sin egen spegelbild komma farande mot en i hög fart. Det kan vara riktigt skrämmande. Men jag var beredd. Jag fångade spegeldörren när den kom mot mig. Jag var på väg att stänga den igen, men började fundera: Vad fanns det mer än toalettrullar i det mystiska skåpet? Jag öppnade lite till, och kikade in. Det var en fascinerande syn. Förutom ett par toalettrullar, var skåpet fullt av rör och kompressorer och mojänger och manicker. En hel stor maskin stånkade därinne. Förmodligen vattensystemet som såg till att det gick att spola i handfat och toalett.
Spännande såg det i alla fall ut. Jag lutade mig bakåt och svängde spegelskåpdörren förbi mig, tills den inte gick att öppna längre, utan stoppade mot toalettdörren. Sedan plockade jag fram min kamera. Ja, naturligtvis hade jag kameran med mig in. Jag har alltid kameran med mig, det vet du väl. Sedan tog jag ett par bilder...
Bakom spegeln... (Foto Anders N)
Medan jag satt där på toaletten med byxorna nere, spegelskåpdörren öppen och kameran i högsta hugg, kunde jag inte låta bli att tänka på vilken tur det var att ingen såg mig just då. Jag hoppades att det inte fanns någon säkerhetsanordning någonstans. Tänk om det lyste en liten röd lampa hos lokföraren eller trafikledningen. "Någon har öppnat det hemliga skåpet inne på toaletten..." Tänk om tågvärden skulle bryta sig in. Men nej, det var högst osannolikt. I samma ögonblick ÖPPNADES TOALETTDÖRREN!
Där satt jag alltså, med byxorna nere, kameran uppe och hade öppnat det hemliga skåpet. Jag kunde inte se vem som fanns därute. Jag såg nästan bara baksidan på spegelskåpdörren som täckte övre halvan av dörröppningen. Därunder såg jag minst två par ben, dock såg inget av dem ut som någon tågvärd. Efter den första pinsamma tystnaden hörde jag ett försiktigt "ojojoj...ursäkta..." Dörren stängdes igen. Jag såg på låset. Det var inget elektriskt lås, där man trycker på en knapp för att låsa. Det finns på Öresundstågen. Då är man alltid lite orolig. Fungerar det verkligen? Det här var ett mekaniskt lås. Ett handtag som man vrider tills dörren låser. Visst hade jag väl låst? Tydligen inte. Jag skyndade mig att bli klar, torka, spola, tvätta händerna och stänga spegelskåpdörren. Sedan gick jag ut. Där utanför stod ett uppskrämt par i 85-årsåldern. De vågade först inte säga något till mig, men jag varnade dem för spegelskåpdörren som kom farande när tåget svängde. De tackade tyst, tanten gick in efter mig, och jag gick och satte mig.
Efter en stund insåg jag vad som egentligen hade hänt. Det var inte så att gubben och tanten blev uppskrämda av att se mig sitta och fotografera in i ett hemligt skåp. Nej, det såg de aldrig. För när de öppnade dörren, möttes de av sig själva. Spegelskåpdörren var ju öppen och befann sig just då precis innanför toalettdörren. De fick se sig själva, i alla fall sina förskrämda ansikten och om de såg något mer, så var det min avklädda underhalva som satt på toaletten. Tänk dig själv att öppna en dörr och möta din egen överhalva, och därtill en okänd nakenchockande underhalva. Stackars gamlingar...
En lördagsmorgon för ett par veckor sedan tog jag tåget till Falköping för att hälsa på några släktingar, som har en stuga i trakten. Jag stannade över natten och åkte hem på söndagen, efter ett besök på en närliggande loppis. Kvällen före avfärd packade jag, inte mycket, bara det viktigaste, men jag kunde inte hitta min rakapparatsladdare! Den var helt försvunnen. Jag vände bokstavligen upp och ner på hela lägenheten. Tömde nästan alla bokkassar, för att se om den trillat ner i någon av dem. Grävde i min stora väska, som jag brukar ha när jag åker iväg någon längre tid. Inte där heller. Började fundera på om jag överhuvudtaget hade fått den med mig till Göteborg när jag åkte från Blekinge.
Visst hade jag rakat mig vid flera tillfällen sedan jag kom upp, men jag hade nog inte laddat apparaten. Batteriet tog slut några dagar tidigare, och med min snabbväxande hårväxt hade jag ett hyfsat skägg nu. Släkten skulle nog känna igen mig även som skäggig, men jag skulle ju på utlandsresa med fotoklubben några dagar senare, och då ville jag se respektabel ut. Därför tömde jag nu bokkassar och kröp under sängen för att försöka hitta laddaren. Men den var helt borta... Det slutade med att jag fick leta upp en ny på nätet. Det var inte helt lätt. Originalladdare är förfärligt dyra. Till slut hittade jag en "piratladdare" för 10$ inklusive frakt. Det var överkomligt. Men den skulle inte hinna fram innan utlandsresan. Den fanns nämligen i HongKong.
Jag såg på mitt skäggiga jag i spegeln. Apropå pirater. Jag skulle vara ännu mer pirat innan utlandsavfärden i nästa vecka. Men, det var inget att göra åt nu. Kvällen var sen, och jag måste sova. Jag skulle upp tidigt nästa morgon...
Väckarklockan ringde. Jag for upp direkt. Ja, nästan i alla fall. Snabbt in i duschen, lika snabbt ut. Tog två rågkakor ur frysen och stoppade i brödrosten. Jodå, det går faktiskt alldeles utmärkt att tina djupfrysta rågkakor i brödrosten. Fram med lite smör och leverpastej och snart var jag redo att gå till till bussen. På väg ut skulle jag ta mobilen som satt på laddning, men då kom jag på att jag skulle på loppis på vägen hem. Då behövde jag en påse också. Jag dök ner under sängen och tog första bästa plastpåse. Den var underligt tung. Jag tittade i den. Du har säkert redan gissat vad som låg där... Rakapparatsladdaren... Jag kände mig ganska dum...
Men, det var ju positivt. Då kunde jag kanske raka mig på tåget. Där finns ju eluttag till laptops och telefonladdare och dylikt... Jag stoppade laddare, påse och apparat i ryggsäcken. Sedan ner till busshållplatsen. Precis när bussen kom insåg jag att mobilen fortfarande satt på laddning i köket. Men det var så dags då. Bussen hittade stationen utan problem. Tåget väntade, och jag klev ombord. Där var mer folk än jag hade väntat mig. Jag hittade en plats med eluttag, men vågade inte dra igång rakapparaten. Folk var morgontrötta. Någon sov. Visserligen låter den här rakapparaten betydligt mindre än den jag hade förr, men ändå tillräckligt för att väcka sovande björnar... Jag satte den på laddning, och lutade mig tillbaka...
En bit efter Alingsås gick jag på toaletten. Jag satt där i godan ro, och tittade på mitt skäggiga ansikte i spegeln mittemot mig. Då lossnade plötsligt spegeln, och kom farande rakt emot mig!!!
Spegeln ovanför handfatet alltså. Lyckligtvis har jag varit med om det förut. Jag har ju åkt mycket tåg på sistone. Jag vet att den stora spegeln ovanför handfatet sitter fast på en skåpdörr. När man säger till om att toalettpapperet är slut, brukar tågvärden öppna spegelskåpet och sträcka in handen. Spegelskåpet ska vara låst, men ibland glömmer någon. Då kan dörren öppna sig när tåget svänger. Sitter man på toaletten ser man sin egen spegelbild komma farande mot en i hög fart. Det kan vara riktigt skrämmande. Men jag var beredd. Jag fångade spegeldörren när den kom mot mig. Jag var på väg att stänga den igen, men började fundera: Vad fanns det mer än toalettrullar i det mystiska skåpet? Jag öppnade lite till, och kikade in. Det var en fascinerande syn. Förutom ett par toalettrullar, var skåpet fullt av rör och kompressorer och mojänger och manicker. En hel stor maskin stånkade därinne. Förmodligen vattensystemet som såg till att det gick att spola i handfat och toalett.
Spännande såg det i alla fall ut. Jag lutade mig bakåt och svängde spegelskåpdörren förbi mig, tills den inte gick att öppna längre, utan stoppade mot toalettdörren. Sedan plockade jag fram min kamera. Ja, naturligtvis hade jag kameran med mig in. Jag har alltid kameran med mig, det vet du väl. Sedan tog jag ett par bilder...
Bakom spegeln... (Foto Anders N)
Där satt jag alltså, med byxorna nere, kameran uppe och hade öppnat det hemliga skåpet. Jag kunde inte se vem som fanns därute. Jag såg nästan bara baksidan på spegelskåpdörren som täckte övre halvan av dörröppningen. Därunder såg jag minst två par ben, dock såg inget av dem ut som någon tågvärd. Efter den första pinsamma tystnaden hörde jag ett försiktigt "ojojoj...ursäkta..." Dörren stängdes igen. Jag såg på låset. Det var inget elektriskt lås, där man trycker på en knapp för att låsa. Det finns på Öresundstågen. Då är man alltid lite orolig. Fungerar det verkligen? Det här var ett mekaniskt lås. Ett handtag som man vrider tills dörren låser. Visst hade jag väl låst? Tydligen inte. Jag skyndade mig att bli klar, torka, spola, tvätta händerna och stänga spegelskåpdörren. Sedan gick jag ut. Där utanför stod ett uppskrämt par i 85-årsåldern. De vågade först inte säga något till mig, men jag varnade dem för spegelskåpdörren som kom farande när tåget svängde. De tackade tyst, tanten gick in efter mig, och jag gick och satte mig.
Efter en stund insåg jag vad som egentligen hade hänt. Det var inte så att gubben och tanten blev uppskrämda av att se mig sitta och fotografera in i ett hemligt skåp. Nej, det såg de aldrig. För när de öppnade dörren, möttes de av sig själva. Spegelskåpdörren var ju öppen och befann sig just då precis innanför toalettdörren. De fick se sig själva, i alla fall sina förskrämda ansikten och om de såg något mer, så var det min avklädda underhalva som satt på toaletten. Tänk dig själv att öppna en dörr och möta din egen överhalva, och därtill en okänd nakenchockande underhalva. Stackars gamlingar...
Subscribe to:
Posts (Atom)