Tuesday, June 30, 2015

Var bor tomten?

...är en fråga många barn (och vuxna) har ställt sig.
I amerikanska filmer påstås det att han bor på Nordpolen.
Finnarna tror att han bor i Rovaniemi.
Dalmasarna att han bor i Mora.

Fel fel fel! som Brasse Brännström skulle ha sagt.

Naturligtvis bor tomten i Lappland. Det vet jag.
Och du också nu.
Mer exakt än så vill jag inte vara, av orsaker som framgår
senare i detta inlägg...

Det var en ren tillfällighet att jag sprang på hans hus. Och jag
hade så när missat det. Det var mycket mindre än på film...

tomtens stuga

Men att det var tomtens stuga, det gick inte att ta miste på.
Du ser väl den röda skylten!

var bor tomten?
Observera också den krossade rutan i dörren.
Förmodligen några inte så snälla små barn
som inte fick det där tv-spelet de önskade sig...
Det är därför Tomten sprider ut falska rykten om sin adress.
Annars hade ju varenda unge åkte dit och klagat.

Tomten själv syntes inte till. Förmodligen höll han sig undan
i väntan på att ligisterna skulle lugna ner sig och åka hem.
Eller hade han helt enkelt bara semester.

Om jag blev ledsen att jag inte fick träffa tomten? Nejdå.
Vi har träffats förut. I Göteborg för ett somrar sedan
utanför min bostad. Det var varmt. Han gick klädd i byxor,
hängslen och solglasögon. Inget mer.

Jo, det stora vita skägget, naturligtvis.
Annars hade jag ju inte känt igen honom.
Han var förmodligen och hälsade på någon bekant.
Möjligen påskharen. Han lär bo i trakten.
Jag sa hej till tomten och han hälsade vänligt tillbaka...

Den där typen i stor röd rock och matchande mössa
som kom på besök på dagis julfest en gång
när jag var fyra-fem år däremot. Han var en bedragare. 
Det insåg jag redan då...Han hade ju mask!

Man kan inte leva av Carbonara allena...

Naturligtvis provade jag lite lokala specialiteter. Som renskav.
Det är helt och hållet mikrovågsugnens fel att det på bilden
liknar något av mina matexperiment hemma från Göteborg.
Det smakade förträffligt!

Monday, June 29, 2015

Endast i nödfall!

handlampa, ficklampa, strömavbrott, nödfall
OBS! Handlampan får bara användas
vid strömavbrott
(Foto Anders N)

Sunday, June 28, 2015

Norrländsk bildgåta...

bildgåta
Sådana här märkligheter fanns lite här och var i övre Norrland.
Finns det någon norrlänning, fantasifull Skåning eller
eventuellt både och, som kan upplysa mig om vad det är?

Söndagsbuss och snödjup...

Kiruna, shopping, affärer
Låt mig spola tillbaka bandet tillfälligt. Kom plötsligt ihåg.
Första helgen i Norrland. Första Söndagen för att vara exakt.

Gick till Kirunas shoppingcentrum, i utkanten av stan,
för att storhandla. Såg mycket av stan på vägen.
Flera bloggbilder togs under den promenaden.

Tanken var att ta bussen hem. Stadsbussen. Observera att
jag då inte visste ännu att mitt kort inte gällde i stadstrafik.
Det hade inte gjort något. Jag hade gärna betalat en enkel
bussbiljett för att komma hem med mina tunga kassar...

Men jag fick aldrig chansen. Fyra busslinjer passerade
affärerna. Enligt tidtabellen i kuren. Gul, Röd och Blå
mjölk buss gick endast måndag till fredag.
Grön linje endast Lördag.

Söndagar kan man inte åka buss i Kiruna.
Jag förstår inte riktigt varför...

Trött gick jag ut ur kuren. Ett kort stycke snö fanns
mellan gatan/busskuren och gångbanan hem.
Jag sneddade. Som jag alltid gör...

Som Bleking insåg jag inte vad en Norrlänning
alltid vet. Vi har inte samma referensramar.
Som sydsvensk bedömer jag snö utifrån
längd och bredd. X och Y.
Norrlänningen tar även ställning till Z.

Djupet...

Det lilla snötäcket, som stack obetydligt upp
ovanför gata och gångbana, var i själva verket
ett djupt dike. Fullt med snö. Jag satte ner foten,
som omedelbart satte kurs ner mot botten. Jag tappade
balansen och föll framlänges.
Instinktivt skyddandes kameran.

Min hjärna har präglats 32 år i Blekinge, Skåne
och Göteborg. Här finns inget snöDJUP. Snötäcken
är stora, breda och PLATTA. De når aldrig över
mina vinterkängor...

Det tar tid att lära om.
Jag gjorde samma misstag gång på gång under
den första veckan i Norrland. Insåg inte att snö
kan vara djup. Och vanligtvis är det
fortfarande i april i Lappland.

Det är inte lätt att vara helt ny på en plats
som i det mesta är så snarlik hemma,
men som i andra fall skiljer sig helt och hållet...

Friday, June 26, 2015

Stickat staket...

sticka, stickat, staket, plank, små kläder, barnkläder, stickade
Stickat staket... (Foto Anders N)

"En liter röd mjölk, tack..."

När jag var liten var livet enkelt. Det fanns röd mjölk, grön mjölk och blå mjölk. Ja, inte den faktiska mjölken alltså. Men förpackningarna. I Blekinge hade vi mjölk från Arla. Precis som de flesta svenskar som inte bor i Skåne eller Norrland utan därimellan. Och enligt Arla är:

Röd mjölk = Standardmjölk = Vanlig Mjölk (3%)
Grön mjölk = Mellanmjölk = 1,5%
Blå mjölk = Lättmjölk = 0,5%

Lätt och enkelt för ett barn att komma ihåg. Röd mjölk, Grön mjölk, Blå mjölk. Inga problem. Allt var frid och fröjd...

Tills man åkte till farmor och farfar i Skåne. 7 mil bort. De hade mjölk från Skånemejerier. I helt andra färger.

Gul mjölk = Standardmjölk = Vanlig Mjölk (3%)
Blå mjölk = Mellanmjölk = 1,5%
Röd mjölk = Lättmjölk = 0,5%

Plötsligt var röd mjölk lättmjölk. Röd mjölk var alltså blå mjölk. Om du förstår vad jag menar. Blå mjölk var grön mjölk och den röda mjölken hade blivit GUL mjölk. Gul??? Gul som inte ens var en riktig mjölkfärg! Detta var svårt för en femåring att ta in. Nästan omöjligt...

Med tiden har jag lärt mig. Kan nu utan större problem handla mjölk på båda sidor Skånegränsen utan att ta fel. Det tog sisådär tjugofem år. Men det gick...

Sedan åker jag till Norrland. Och då börjar allt om igen! För i Norrland, där är Standardmjölken - den som var röd hemma och gul hos farmor och farfar - den är GRÖN!

Och mellanmjölken. Den gröna. Som var blå. Den är RÖD!

Och som om inte detta vore nog. Lättmjölken. Den BLÅ mjölken. Som var röd hos farmor och farfar. Den är ta mig *** GUL!

Hur många gånger ska jag behöva säga det? GUL ÄR INTE EN RIKTIG MJÖLKFÄRG!!! Visst, vi har med tiden fått en gul mjölk även i Blekinge. Minimjölken. Men den är väl egentligen ingen riktig mjölk heller?

norrmejerier mjölk

Skämt åsido. Är det inte kul att tre mejerier lyckas med att välja färger så att ingen mjölksort har samma färg på två ställen? Trots att det bara är fyra olika färger de använder. Röd mjölk är lätt i söder, mellan i norr och standard därimellan.

Och visst är gul en riktig mjölkfärg. Både i Skåne och i Norrland. Men inte därimellan. Inte nuförtiden. På den här intressanta och informativa sidan med mjölkpaket genom tiderna kan man se att även Arlas standardmjölk var gul tidigare. 1985 kom de nuvarande färgerna. Ungefär samtidigt som jag börjar minnas något överhuvudtaget. Mellanmjölken med den blommiga skuttande kon från året efter är mitt främsta barndomsminne av hur ett mjölkpaket ser ut. Om jag hade fått välja hade den fortfarande sett ut så.

Det här inlägget är egentligen ett försök att påvisa problemen med att bara utgå ifrån sin egen personliga och begränsade erfarenhet när man ska bedöma något. För en Blekingsk femåring är gul inte någon mjölkfärg. För en skånsk femåring är tanken på grön mjölk omöjlig, liksom blå mjölk för en liten norrlänning. Femåringar må vara ursäktade att de tänker så. Problemet är att detta sätt att tänka också är mycket vanligt bland betydligt vuxnare personer som borde veta bättre. Du har säkert träffat några stycken. Alla har fel utom jag!

Mjölkpaketsfärger är synnerligen relativa. Det enda som inte är relativt är mjölkens egen färg. Mjölken inuti paketen är alltid vit. NÄSTAN alltid. En gång i barndomen har jag varit med om att mjölken som rann ur det gröna mjölkpaketet och rakt ner i glaset, också var grön. Men det var så äckligt att det ska jag nog inte skriva mer om...

Thursday, June 25, 2015

För din och dina medpassagerares säkerhet...

...Använd Bältet!

Du har säkert sett skyltarna på bussen. Förhoppningsvis följer du dom också. I Norrland kan man på vissa bussar se dessa skyltar kompletterade med en säkerhetsskylt till...

Använd bilbälte
Jag är lite osäker på betydelsen. Men jag tolkar den som att knivar och knogjärn ska förvaras hos föraren under färd. Liknande skyltar borde snarast införas på bussarna i Stockholm, Göteborg och Malmö...

Svappavaara - In i och ut ur malpåsen...

Svappavaara
Svappavaara. En liten by längs vägen mellan Kiruna
och Gällivare. Namnet var svagt bekant för mig men inte
mer före min Norrländska resa...

Att Vaara betyder berg minns du från mina inlägg
med Kirunavaara och Luossavaara. Svappa betyder björkticka.
En svamp som växer på björkar.
Svappavaara, gruvkyrkogård, kyrkogård, minnessten
Folk födda före 1970 minns Svappavaara och dess gruva.
Redan på 1600-talet bröts här koppar.
Gruvan "lades i malpåse" 1983.
Det har vi hört om förut. Företag lägger ner.
"Det är bara tillfälligt. Vi kanske startar igen senare."
Sedan brukar det inte hända så mycket mer..

Svappavaara, gruva, Svappavaaragruvan, koppar, koppargruva, gruvberget, LKAB

Svappavaara, gruva, Svappavaaragruvan, koppar, koppargruva, gruvberget, LKAB

Men 2010 började man på nytt igen i Svappavaara.
Med nya metoder i en gammal gruva.

Svappavaara

Svappavaara
Under min resas första vecka åkte jag
ofta genom Svappavaara.

Svappavaara, affär, coop, konsum
Bussen brukade stanna utanför affären.

gammal buss
Genom fönstret såg jag en sömnig by..

Svappavaara
...som påminde mig om min mormors hemby Nämpnäs,
på andra sidan Östersjön.

Svappavaara, hembygdsgården, staty
En kväll tog jag chansen...

svappavaara, busshållplats, norrbottens länstrafik, lappland, hållplats, busskur
...och hoppade av.
Svappavaara, Qstar, bensinmack, mack, macken, tapp, tappen, pizzeria
 Jag såg nu nu en helt annan by. Med detaljer jag
inte kunnat uppfatta från bussen. Det är ofta så.
Som att bensinmacken även är en Pizzeria.

Svappavaara, hyreshus, Solbacken
Och jag hittade ett helt område med igenspikade hyreshus.
Bostadsbristens Sverige är fullt av sådana.
Märkligt men sant.

Svappavaara, Ormen Långe, Ralph Erskine
Uppe vid skolan låg en byggnad som inte riktigt passade in.
Ralph Erskine, han med höghusen i Kiruna har varit
här också. Men här byggde han på längden. "Ormen Långe"
kallades huset. Efter det gamla vikingaskeppet.

Svappavaara, Ormen Långe, Ralph Erskine
Ursprungligen var huset dubbelt så långt. Men när gruvan
lades i malpåse flyttade folk. Halva huset lades också i
malpåse. Och for så illa att man var tvungen att riva det.
Ormen Långe blev Ormen Korte...

Svappavaara, Solbacken
De andra hyreshusen vi nyss såg har en
liknande historia. "Solbacken" som de kallas stod och förföll.
2003 ville kommunen riva dem. En utflyttad Svappavaarabo
la ett anbud på 100 kr och fick köpa dem. 
Sedan gick hen i konkurs...

Svappavaara
Nu kan det låta som att det går dåligt för Svappavaara.

Svappavaara, kyrka
  Pendlingstiden till Kiruna respektive
Gällivare/Malmberget är en knapp timme åt vardera hållet.

Svappavaara, skola
Svappavaara, bruksvallen, idrottsplats, fotbollsplan
Svappavaara har affär, skola, kyrka,
idrottshall, idrottsplats, bensinmack och pizzeria.

Svappavaara
Rad efter rad av välskötta hus. Gruvbyn har blivit ett
prydligt villasamhälle.

Svappavaara hus
Svappavaara har haft 1000 invånare. Just nu har de 400.
Allt talar för att de kommer att växa igen...

Tuesday, June 23, 2015

Norrlänningen och hens skyltar

Sammanfattningsvis. Malmberget hade mått bra av lite fler, och aktuellare, skyltar. Man verkar inte vara så intresserade av att turistinformationen ska vara aktuell. Eller hemsidorna. Eller att någon ska kunna hitta biblioteket. Eller veta vart bussarna går. Och när. Det är väl inte så viktigt. Egentligen. Eller? Alla vet ju ändå. Nästan i alla fall. De som vet, de vet. De som inte vet behöver förmodligen inte veta. Förmodligen vill de inte veta. Hade de velat veta hade de vetat...eller?

Samma inställning verkade återkomma på många ställen under de kommande veckorna av min resa. Skyltar är för mesar och sydsvenskar, förmodar jag. Med två undantag.

Undantag 1: En norrländsk stad har fler skyltar än resten av Norrland tillsammans. Varenda hus och sten har en skylt med dess äldre historia. Men mer om den när jag kommer dit...

Undantag 2: Förbudsskyltar. Aldrig har jag sett så många förbudsskyltar någonstans i Sverige som i övre Norrland...

ej kommunal badplats
Ej kommunal badplats...
(Men får man bada eller inte?)

rastning av hund och katt förbjuden


Samtidigt var det uppenbart att lokalbefolkningen
inte tog alltför allvarligt på förbuden...

cykelparkering förbjuden
 Cykelparkering Förbjuden

parkering förbjuden
Parkering vid väggen förbjuden

snötippning förbjuden
Snötippning förbjuden

Gårdsparkering förbjuden
 Gårdsparkering förbjuden
(trots det fanns laddstolpar för motorvärmare utplacerade)

nedskräpning förbjuden
Nedskräpning förbjuden! Förbjudet att avstjälpa avfall
(Kommunal Återvinningscentral)

Jag anar en viss uppfriskande anarkism hos Norrlänningen...

Sedan är förstås frågan om den stora mängden skyltar beror på Norrlänningens ovilja att följa regler, eller om Norrlänningens ovilja beror på den stora mängden skyltar...

Monday, June 22, 2015

På spaning efter det bibliotek som...

Efter att ha beskådat Malmbergets inlåsta sevärdheter och besökt det stängda (eller i alla fall oöppna) gruvmuseet och den nedlagda loppisen, gav jag mig ut på jakt efter ortens bibliotek. Det var i alla fall inte nedlagt. Jag såg ett färskt anslag om det på Gällivares bibliotek dagen innan. Biblioteket fanns. Frågar var bara var...

Jag begav mig tillbaka till kartan uppe vid bussterminalen. Den där målade, som du kanske minns...

Malmberget

Jag fann det snabbt. BIBLIOTEK stod det med stora bokstäver på Folkets Hus-byggnaden på kartan. Den som kallas Nordan, som du kanske minns.

Folkets Hus, Malmberget

Jag gick dit. Bara rakt över gatan. Som du kanske minns. Samtidigt som jag korsade gatan stannade en buss utanför Nordan och ett trettiotal mellanstadiebarn vällde in genom dörrarna samtidigt som jag. Inne i huset stod en man med en pärm. Han hälsade vänligt på mig och frågade:

-Är det XXX-skolan som kommer här?

Jag svarade lika vänligt att jag inte hade en aning. För även om jag och alla barnen anlände samtidigt hade vi ingenting alls med varandra att göra. Jag var bara på väg till biblioteket, sa jag.

-Biblioteket?
-Ja. Det ligger väl här någonstans?
-Nej. Inte här inne. Det ligger på baksidan.
-Baksidan av huset? Samma kvarter?
-Ja. Bara runt hörnet.


Jag tackade så mycket för hjälpen och lämnade mannen och hans pärm. Sedan gick jag runt hörnet.

Lapplands lärcentra

På baksidan av kvarteret fanns två dörrar. På den första stod det "Lapplands Lärcentra." Jag tittade in genom fönstret. Det var inget bibliotek. Så jag gick vidare.

IF Metall

På den andra dörren stod det "IF Metall". Som i fackföreningen. Den känner jag naturligtvis till. Jag är uppvuxen i Olofström. Där är alla med i IF Metall. Därmed inte sagt att alla i IF Metall är från Olofström. Men nästan. Förre ordföranden i IF Metall heter Stefan Löfven. Ja, just det. Han som är statsminister nu. Han är inte från Olofström. Men hans företrädare var det...

IF Metall är ju inte heller något bibliotek. Men för säkerhets skull öppnade jag dörren och gick in. Där satt en gubbe och drack kaffe. Han blängde så surt på mig att jag skyndade mig ut igen. Men jag hann se att inte heller det var något bibliotek. Sedan fanns det inte fler dörrar... Mycket märkligt. Pärmmannen sa ju "på baksidan".

Någon timme senare gick jag förbi en skola. Där stod en skylt.

bibliotek

Och jag funderade. Kunde det här vara Malmbergets bibliotek? Eller var det bara ett skolbibliotek? Ibland är det ju samma sak. Åtminstone på mindre orter. Jag gick in och kollade.

Visst var det Malmbergets bibliotek. Den vänliga damen vid utlåningsdisken bekräftade det.

-Ni är inte lätta att hitta, sa jag.

Hon sa att det fanns en skylt någonstans. Inte vid huvudgatan, men vid parkeringen. Jag påtalade att de enligt kartan vid bussterminalen skulle finnas i Folkets Hus. I Nordan.

-Ja, det stämmer. Där låg vi tidigare. Men sedan flyttade vi hit.

Malmbergets bibliotek

Jag frågade när de flyttade. Var det nyligen? Hon svarade. Jag skrev inte ner svaret, och den dryga månad som har passerat sedan dess har jag gått och funderat på om jag verkligen hörde rätt. Eller om jag kanske har drömt. Efter att ha googlat på ämnet inser jag att jag inte alls hörde fel. Hon svarade nämligen:

-Nej. Inte direkt. Det var någon gång omkring år 2000...

Gunillagatan, Malmberget...

Gunilla
Gunillagatan (Foto Anders N)

Vem är den Gunilla som har en egen gata i Malmberget?
Det fick jag aldrig veta... Vet du?

Digitus Impudicus

Under min promenad i Malmberget mötte jag en buss av samma typ som den jag åkte dit med. Det här var dock en annan buss, med en annan förare. Jag lyfte kameran och tog en bild av bussen när den rullade ner för backen. En vacker solgul buss omgiven av svartvita björkar. Vad som sedan hände var jag inte beredd på. Busschauffören tackade mig för att jag hade fotograferat hans fina buss genom att ge mig fingret. Eller Digitus Impudicus som de gamla romarna sa...

På Frälsningsarméns Loppis i Malmberget...

Efter att ha promenerat runt i Malmberget ett par timmar tog jag sikte på Frälsningsarmén. Enligt sin hemsida på nätet har de "Loppis varje tisdag mellan 13-18. Fem damer arbetar med att plocka upp och sortera." På en bild poserade sex glada människor, varav fem i hatt. Och så skulle det finnas café också. Det verkade trevligt. Människor i hatt brukar alltid vara trevliga...

Frälsningsarméns hus ligger centralt i Malmberget. Jag såg det på förmiddagen när jag gick förbi. Då var där stängt och släckt. Nu var det eftermiddag och de borde ha öppnat. Jag gick dit.

Det såg märkligt mörkt och stängt ut fortfarande. Huvudentrén var låst. Jag gick runt huset och hittade en källardörr på baksidan. Den var också låst. Men där satt i alla fall en skylt:

Frälsningsarmen Malmberget
Klädinsamling Måndagar 17-18.

Men inte något om någon loppis. Jag grävde fram min Smartphone. När jag nu gick in på Frälsningsarmén i Malmbergets hemsida och klickade på Second Hand fick jag ett nytt besked:

"Butiken är numera stängd. Vi tackar alla som stöttat vår hjälpverksamhet genom åren."

Det var ju typiskt. Men de sex glada människorna i hatt då? Vad var det för sida? Jag testade återigen att googla "Frälsningsarmén Malmberget Second Hand". Och fick återigen upp hattmänniskorna. På den GAMLA hemsidan.

"Varför ligger den kvar? Det där måste de göra något åt", tänkte jag.

Nej, egentligen tänkte jag något helt annat. Men det ska jag inte skriva här.

I stället styrde jag kosan mot Malmbergets bibliotek. För ett bibliotek visste jag att man hade. Fortfarande. Det hade jag läst på ett anslag på Gällivare bibliotek. Dagen innan. Frågan var bara var biblioteket låg någonstans...

Sunday, June 21, 2015

(EP)A-traktorn

Aldrig har jag sett så många EPA-traktorer som i Malmberget. Eller A-traktorer som väl är det korrekta namnet nuförtiden.

För eventuella stadsbor som läser den här bloggen kan en liten förklaring vara på sin plats. Det handlar om ett märkligt fenomen som brukar uppstå på landsbygden. Det som krävs är långa avstånd, kreativa motorintresserade ungdomar och gamla uttjänta bilar...

Ungdomarna har långt till vänner och större samhällen. De är trötta på att cykla och åka moped. De vill trimma sin moped, men det tycker inte polisen om. De få gånger han besöker orten. Och det är kallt att köra moped på vintern. Egentligen vill de inget annat än att köra bil. Men de är för unga. De ser längtansfullt på farsans gamla avställda Volvo som står i ett skjul på gården. Det är i sådana stunder som kreativiteten vaknar. De dyker ner i motorn på Volvon och börjar trimma. Inte trimma upp. Utan ner. Snart har de byggt om bilen till en traktor. För traktorer får man köra när man är 15. Det går inte snabbt, men ändå. Och man kan köra och hälsa på vänner. Eller köra in till stan och ragga...

När ungdomarnas farfar får se resultatet säger han: "Så där gjorde vi redan på min tid. För vi hade inte råd att köpa en riktig traktor att köra på åkern. Då kallade vi det för EPA-traktor".

"EPA? Vad f-n är det?"
undrar ungdomarna.

EPA (Enhetsprisaktiebolaget) var en kedja med billighetsvaruhus i mitten av förra seklet. En EPA-traktor var alltså en billig traktor. En budgetlösning. EPA-varuhusen blev senare Tempo, och heter numera oftast Åhlens. EPA-traktorn blev så småningom så vanlig att den fick ett officiellt namn och ett eget regelverk. En A-traktor (eller Vägtraktor, till skillnad från B-traktorn som bonden kör på åkern) får inte köra mer än 30 km/h. Men det räcker långt...

Att mängden A-traktorer i ett samhälle ökar ju mer avlägset det ligger är väl knappast förvånande. I Göteborg ser man dom aldrig. Där kan man åka spårvagn istället. I Olofström finns ett par. I Malmberget är det fullt av dem. Att det enbart skulle vara killar som kör A-traktor är däremot bara en fördom. Jag har träffat flera tjejer som har haft A-traktor. Och i Malmberget mötte jag en A-traktor som innehöll inte mindre än fyra tjejer på en gång...

epa-traktor
 Klassisk (EP)A-traktor.
(Bild från Pajala, några dagar senare)

a-traktor
(EP)A-traktorer - Nutida standardmodeller.

a-traktor lyx
(EP)A-traktor - Lyxmodell.