Sammanfattningsvis. Malmberget hade mått bra av lite fler, och aktuellare, skyltar. Man verkar inte vara så intresserade av att turistinformationen ska vara aktuell. Eller hemsidorna. Eller att någon ska kunna hitta biblioteket. Eller veta vart bussarna går. Och när. Det är väl inte så viktigt. Egentligen. Eller? Alla vet ju ändå. Nästan i alla fall. De som vet, de vet. De som inte vet behöver förmodligen inte veta. Förmodligen vill de inte veta. Hade de velat veta hade de vetat...eller?
Samma inställning verkade återkomma på många ställen under de kommande veckorna av min resa. Skyltar är för mesar och sydsvenskar, förmodar jag. Med två undantag.
Undantag 1: En norrländsk stad har fler skyltar än resten av Norrland tillsammans. Varenda hus och sten har en skylt med dess äldre historia. Men mer om den när jag kommer dit...
Undantag 2: Förbudsskyltar. Aldrig har jag sett så många förbudsskyltar någonstans i Sverige som i övre Norrland...
Ej kommunal badplats...
(Men får man bada eller inte?)
Samtidigt var det uppenbart att lokalbefolkningen
inte tog alltför allvarligt på förbuden...
Cykelparkering Förbjuden
Parkering vid väggen förbjuden
Snötippning förbjuden
Gårdsparkering förbjuden
(trots det fanns laddstolpar för motorvärmare utplacerade)
Nedskräpning förbjuden! Förbjudet att avstjälpa avfall
(Kommunal Återvinningscentral)
Jag anar en viss uppfriskande anarkism hos Norrlänningen...
Sedan är förstås frågan om den stora mängden skyltar beror på Norrlänningens ovilja att följa regler, eller om Norrlänningens ovilja beror på den stora mängden skyltar...
No comments:
Post a Comment