Skum men inte Plupp...

Kartan i förra inlägget finns på Gällivare museum. I gamla
folkskolan vid torget. Där även myggorna bor.


Kommunpolitiker har jag träffat en del i mina dagar.
Få så färgstarka som dessa. Porträtterade av
Gällivarekonstnären Erling Johansson.


Norrländsk natur, här i uppstoppad form.


Samestatyn i Gällivare. Av skulptören Allan Wallberg. Namnet Gällivare kommer från samiskans Jiellovárre som betyder Sprickberget. Förmodligen är det Malmberget som avses. Samerna själva kallar orten Váhtjer, efter namnet på den same som ägde området 1597-1604.


Hembygdsparken i Gällivare. Vid mitt besök ganska insnöad.
Caféet var stängt. Förmodligen mer gästvänligt på sommaren.


Mitt huvudsakliga mål med att besöka Gällivare
hembygdspark var att beskåda Skums ateljekåta.

Nils Nilsson Skum var en legendarisk samekonstnär,
verksam i Gälivaretrakten. Han målade tavlor av renhjordar
och tog betalt per ren. Bara en sån sak.

Skums genombrott kom på världsutställningen i Paris 1937.
Han blev så populär att han fick en egen järnvägsstation,
eller i alla fall hållplats. Sjisjka heter den.

Inga tåg stannade i Sjisjka när jag åkte förbi.
Enligt uppgift på nätet måste man använda den så kallade
Plåtstinsen, det vill säga Semaforen. Det vill säga en
uppfällbar skylt på perrongen. Om man inte fäller upp den
stannar inte tåget. Jag begriper inte hur man ska kunna fälla
upp den när man befinner sig ombord på tåget...

Skum byggde en egen ateljekåta, mitt ute i Sjisjka.
Med elektriskt ljus från eget vindkraftverk. Han var en
pionjär. Idag har Sjisjka 30 vindkraftverk och en av
Sveriges största landbaserade Vindkraftsparker.

Skums atelje har flyttats till hembygdsparken. Tyvärr var
den samiska delen av parken täckt av ett tjockt lager snö.
Det var fullkomligt omöjligt att ta sig in. Jag fick smyga
längs kanten utanför staketet. Jag har sett ateljen på bild
tidigare och tror att det var den jag fångade på bilden där uppe.


Kommer du ihåg Plupp? Ett fjällväsen i barnböcker från 1955
och framåt. Känd för sitt snygga blåa hår långt innan sådant
blev populärt, och för att vara en hen långt innan den stora 
allmänheten visste att sådana fanns. Och för att hen
kan prata med djuren. Barnens och djurens bästa vän i fjällen.

Plupp påstås bo i hembygdsparken i Gällivare. Jag letade och
letade. Men hen syntes inte till... Jag ser på nätet att jag inte är
den ende som letat. Jag ser också att Plupp häromåret ersattes
av Illo. Illo är en fjällvarelse med oklar könstillhörighet som
gillar barn, djur och natur. Misstänkt lik Plupp med andra ord.
Förutom att Illo INTE har blått hår. Men samma frisyr för övrigt.
Jag gissar att det hela är en fråga om copyright. I vilket fall
syntes inte Illo heller till. (Kåtan på bilden har inget med Plupp
och förmodligen inte heller något med Illo att göra.)


Det enda jag hittade var Baltiska Stallet. Ej att blanda ihop med
Baltiska Hallen. Den senare ligger i Malmö och är uppkallad
efter den Baltiska utställningen där 1914. Vad det Baltiska
Stallet uppkallats efter blev jag aldrig klok på...