Ungefär kvart över nio klev jag av utanför järnvägsstationen i Gällivare. 09:35 skulle jag kliva på buss 424 till Malmberget. Det hade jag spanat in på länstrafikens hemsida kvällen innan. Det framgick också av informationstavlan inne på stationen.
Det gällde att inte missa bussen. Nästa buss till Malmberget gick en timme och femtio minuter senare. Det var en stadsbuss. De stod på en separat informationstavla, ovanför den andra.
Klockan 09:25 gick jag ut från stationshuset. Där fanns tre väntkurer: A, B och C. På tavlan framgick inte vilken busskur Malmbergsbussen skulle stanna vid. Jag ställde mig mittemellan för säkerhets skull. Sedan väntade jag...
Klockan 09:40 hade ingen buss synts till. Men lite försening kan man ju behöva räkna med ibland. Jag såg att det satt en bussinformationstavla utanpå stationshuset också. Jag gick bort till den för att kolla.
Jag gick tillbaka till busskurerna. På avstånd hörde jag en större motor närma sig. Och strax såg jag...
En hjullastare kom runt hörnet och körde förbi ute på gatan. Efter någon minut ett nytt stort motoljud. Denna gång var det...
En stor fet lastbil som kom från andra hållet.
En knapp minut senare en något mindre lastbil.
09:45 skymtade jag en buss på avstånd. Äntligen! 10 minuter försenad. Tur att jag inte hade något mer byte att passa.
Bussen körde in på stationsområdet och stannade vid kur C. "Gällivare via Malmberget" stod det på den. Lite märkligt, för den var ju i Gällivare nu. Förmodligen kom den från Malmberget, skulle vända och hade inte hunnit skylta om ännu. Dörren öppnades. Jag klev in. Hälsade på chauffören. Höll fram mitt kort.
PPIIPIIPIP!
Skrek kortläsaren ilsket. Jag försökte igen.
PPIIPIIPIP!
Skrek kortläsaren ännu ilsknare. Busschauffören tittade förvånat på mig. En gubbe på bussen, på pasagerarplatsen längst fram, sa till mig:
-Du håller kortet upp och ner!
Det var det dummaste jag hade hört. Busskort har inget upp och inget ner. Men jag har ett öppet sinne. Så jag vände det upp och ner.
PPIIPIIPIP!
Skrek kortläsaren. För säkerhets skull plockade jag ut kortet ur fodralet och testade en gång till. Kanske var det mitt skånska kortfodral som störde signalen?
PPIIPIIPIP!
Nähä. Inte det heller.
"Inte så!" Sa gubben. "Vänd på det!"
Jag orkade inte lyssna på honom. Busschauffören frågade vad det var för kort jag hade.
-Ett länskort, sa jag. "Så det borde fungera."
-Länskort? sa chauffören. "Det fungerar inte på den här bussen."
-Inte? sa jag. "Varför inte? Är vi inte i Norrbottens län?"
-VÄND PÅ DET! skrek gubben.
Busschauffören förklarade att mitt kort var länstrafikens. Och det här var en STADSbuss. Och den hör inte till länstrafiken.
-2300 spänn för ett busskort, och så fungerar det inte på alla bussar?
Mumlade jag. Men chauffören hörde inte. För gubben bakom mig vrålade.
-VÄÄÄND PÅ DET!
Jag vände mig om mot gubben. Spände blicken i honom och satte kortet i handen på honom. Han tystnade. Sedan reste han sig med visst besvär och gick fram till kortläsaren. Han vinklade och siktade noga. Sedan höll han fram kortet.
PPIIPIIPIP!
-Vad kostar din biljett då? frågade jag chauffören.
-Vart ska du? frågade han.
PPIIPIIPIP!
Skrek kortläsaren bredvid mig. Gubben kliade sig i huvudet.
-Malmberget, sa jag.
-Då är du på fel buss, sa chauffören.
-Fel?
-Ja, jag kommer FRÅN Malmberget.
-Vart ska du då?
-Till sjukhuset.
PPIIPIIPIP!
Skrek kortläsaren. Gubben mumlade några norrländska svordomar och gav mig kortet tillbaka. Sedan gick han och satte sig igen. Jag påpekade för busschauffören att länstrafikens hemsida hade hänvisat mig till bussen 9:35 till Malmberget. Var det inte den här bussen? Nej, sa han. Det här är en stadsbuss, och den är i tid...
-Vad ska jag göra då? sa jag.
-Du får ta nästa buss, sa han. "De går ganska ofta."
Jag tackade för mig och klev av bussen. Den körde vidare. Jag kliade mig i huvudet. Vadå ofta? Nästa buss till Malmberget gick 11:23. Om en timme och trettioåtta minuter. Men det kanske är ofta med Gällivaremått..
Men framförallt undrade jag vart min buss hade tagit vägen. Den var försvunnen från informationstavlan. Jag gick bort till väntkuren. Där satt inga tidtabeller. Det finns inga sådana i busskurerna i Norrbotten för Norrbottenstrafiken tror att alla bussåkare har tillgång till internet. Har man inte det så får man ringa. Så jag ringde...
"Välkommen till Länstrafiken. Tryck 1 för Västerbotten..."
Västerbotten? Jag är i Norrbotten.
"Tryck 2 för Norrbotten. Tryck 3 för Västernorrland. Tryck 4 för Jämtland. Eller stanna kvar så kopplas du automatiskt till Västerbotten."
Det där sista förstod jag inte. Varför tar de för givet att den som inte har knapptelefon är från Västerbotten? Är fingerskivor vanligare i Västerbotten än i resten av Norrland?
Jag tryckte 2. Kopplades tämligen omgående till en vänlig dam. Jag frågade henne vart bussen till Malmberget hade tagit vägen. Hon kollade på datorn. Hittade inte buss. Sedan bad hon mig stanna kvar i luren medan hon ringde bussbolaget(!)
Nej, hon skulle alltså inte ringa sig själv, som jag först trodde. Hon satt på Länstrafiken. Någon annanstans. De köper in busstjänsten från ett Lokalt bussbolag. Det var dom hon skulle ringa till. Jag väntade. Det var tyst i luren. Sedan kom hon tillbaka.
-De vet inte heller var bussen är...men de försöker ta reda på det...
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Eller göra. Men hon hade ett förslag. Eller rättare sagt, bussbolaget hade gett henne ett förslag.
-Det kommer snart en annan buss. Men den går inte från stationen...
-OK. Var går den ifrån då?
-50 meter längs gatan in mot centrum, sa de.
Jag såg mig omkring.
-Vilken av dem?
-Vilken?
-Det finns två...
Två gator går från Gällivare station. En snett bort åt vänster och en snett bort åt höger. Den ena går till vänster om Centrum, den andra till höger om. Centrum ligger alltså mellan gatorna.
-Det sa de inte...
-Är det en stadsbuss? undrade jag.
-Ja.
-Stannar inte den vid stationen?
-Nej. De sa att de stannar vid den där andra busskuren. 50 meter bort.
-Men jag pratade precis med en stadsbuss. Den stannade vid en kur utanför stationen.
-Då är det nog den kuren de menar.
-Men den ligger inte 50 meter från stationen...
-Inte?
Hon lovade att ringa tillbaka när hon visste var bussen till Malmberget hade tagit vägen. Jag lovade att försöka hitta busskuren. Vi avslutade samtalet. Jag stod i dörren till stationen. Såg bort mot kuren där jag nyss pratat med Stadsbussen. Jag stegade upp avståndet. Knappt 10 meter. Sedan kom stadsbussen. Den stannade bredvid mig. Det var samma buss, med samma chaufför, som nyss.
-Ska du till Malmberget nu då? fråga jag.
-Jo, svarade han på vänligt korthuggen norrländska.
Jag klev ombord. Försökte inte med mitt kort den här gången. Biljetten kostade tjugofyra kronor. Nej, de tog naturligtvis inte kort. Jag satte mig och bussen körde.
Jag funderade på vad som egentligen kunde ha hänt. En försenad buss är inget ovanligt. En försvunnen buss är ovanligare. Bussen från Bergsjön till centrala Göteborg försvinner ibland. Men att inte ens länstrafiken och bussbolaget vet var bussen har tagit vägen har jag aldrig varit med om förut.
Jag funderade också på informationstavlan med bussar på stationen. Nästa buss till Malmberget skulle gå 11:23. Nu var klockan 10:00 och jag satt på en buss till Malmberget. Förmodligen den buss som enligt tavlan skulle gå till Kullegatan. På nätet kan jag nu se att Kullegatan ligger i Koskullskulle, ett litet samhälle strax utanför Malmberget. Bussen till Kullegatan går därför genom Malmberget. Denna information finns varken på stationen eller i väntkuren. Förmodligen tycker man att det är för självklart för att skrivas ut. Men kan man verkligen förvänta sig att en turist ska förstå det?
Och så tänkte jag på mitt busskort. 2300 kronor för ett länskort. Som inte gäller på alla bussar i länet. I Skåne, Blekinge, Västergötland/Bohuslän/Dalsland och i Värmland gäller länskorten på regionbussar såväl som på lokal/stadsbussar. Men tydligen inte i Norrbotten. Jag tycker att damen i Kiruna kunde ha nämnt det när jag köpte kortet. Men det kanske var så självklar information för henne att hon inte tyckte att hon behövde berätta det. Vad hon definitivt borde ha nämnt är att jag för 250 kronor extra hade fått ett kort som gällde ÄVEN tätortstrafik. Enligt prislista på Norrbottenstrafikens hemsida. Mest av allt undrar jag varför det överhuvudtaget finns två olika länskort? Om man köper ett kort för att åka MELLAN alla tätorter i Norrbottens län, varför skulle man inte vilja åka I tätorterna också?
Senare på dagen såg jag att jag hade ett missat samtal. Ett för mig okänt nummer. Förmodligen från länstrafiken. Kanske hittade de bussen till slut? Men åter till bussen jag nu satt på.
Vi rullade förbi Gällivare centrum. I utkanten av Gällivare låg några stora affärer. Bakom dom låg en dunge. En mycket liten dunge. Runt dungen låg villor. I dungen stod två renar...
En tredje var på väg ner till cykelvägen. Precis utanför fönstret.
Sedan var jag i Malmberget...
No comments:
Post a Comment