Söndagsbuss och snödjup...

Låt mig spola tillbaka bandet tillfälligt. Kom plötsligt ihåg.

Första helgen i Norrland. Första Söndagen för att vara exakt.

Gick till Kirunas shoppingcentrum, i utkanten av stan,
för att storhandla. Såg mycket av stan på vägen.
Flera bloggbilder togs under den promenaden.

Tanken var att ta bussen hem. Stadsbussen. Observera att
jag då inte visste ännu att mitt kort inte gällde i stadstrafik.
Det hade inte gjort något. Jag hade gärna betalat en enkel
bussbiljett för att komma hem med mina tunga kassar...

Men jag fick aldrig chansen. Fyra busslinjer passerade

affärerna. Enligt tidtabellen i kuren. Gul, Röd och Blå

mjölk buss gick endast måndag till fredag.

Grön linje endast Lördag.

Söndagar kan man inte åka buss i Kiruna.

Jag förstår inte riktigt varför...

Trött gick jag ut ur kuren. Ett kort stycke snö fanns
mellan gatan/busskuren och gångbanan hem.
Jag sneddade. Som jag alltid gör...

Som Bleking insåg jag inte vad en Norrlänning
alltid vet. Vi har inte samma referensramar.
Som sydsvensk bedömer jag snö utifrån
längd och bredd. X och Y.
Norrlänningen tar även ställning till Z.

Djupet...

Det lilla snötäcket, som stack obetydligt upp
ovanför gata och gångbana, var i själva verket
ett djupt dike. Fullt med snö. Jag satte ner foten,
som omedelbart satte kurs ner mot botten. Jag tappade
balansen och föll framlänges.
Instinktivt skyddandes kameran.

Min hjärna har präglats 32 år i Blekinge, Skåne
och Göteborg. Här finns inget snöDJUP. Snötäcken
är stora, breda och PLATTA. De når aldrig över
mina vinterkängor...

Det tar tid att lära om.
Jag gjorde samma misstag gång på gång under
den första veckan i Norrland. Insåg inte att snö
kan vara djup. Och vanligtvis är det
fortfarande i april i Lappland.

Det är inte lätt att vara helt ny på en plats
som i det mesta är så snarlik hemma,
men som i andra fall skiljer sig helt och hållet...