Monday, July 27, 2015

Samekonst...

Nils Nilsson Skum
Brandsläckare, inspirerad av den samiske
konstnären Nils Nilsson Skum. (Se tidigare inlägg).

Förstörelse av fornminnen...

Jokkmokk, gamla marknadsplatsen, vattenfall, fornlämningar
Läser i dagens nätupplagor att Vattenfall lägger ny kraftledning i Jokkmokk. Gräver ett schakt rakt igenom 400-åriga fornlämningar. "Av misstag". Det har blivit fel. Underentreprenören har inte sökt alla nödvändiga tillstånd innan de började gräva, säger Vattenfall.

Visst har man hört talas om någon bonde som av misstag råkat plöja upp några gamla fornminnen som gömt sig i hans åker. Men det är inte alls vad det här handlar om. Jag känner igen platsen på bilderna. Det är inte vilken åker eller skog som helst. Jag har gått där själv. Gamla Marknadsplatsen. Ett slags hembygdspark idag.

Och jag undrar vad man menar med Sökt alla nödvändiga tillstånd? De har uppenbarligen inte sökt något tillstånd alls. Man kan inte ha frågat någon överhuvudtaget. Varken över- eller underentreprenör kan ens ha nämnt sina planer för någon med minsta kunskap om skogsdungen. Hade de gjort det hade de fått reda på att det var ett sällsynt dumt ställe att gräva på. Det var först när lokalbefolkningen upptäckte vad som pågick som det blev stopp.

Vem gräver ett kraftledningsschakt rakt genom en hembygdspark, eller vilken annan mark som helst, utan att i alla fall fråga markägaren först? Oavsett om där finns fornlämningar eller inte?

Sunday, July 26, 2015

Leaving Kiruna...

Kiruna

Kirunabesöket närmade sig sitt slut. Den norrländska resan hade däremot bara börjat. Jag har material till att fylla bloggen till oktober, minst. Och då räknar jag inte in sommarens skånska resor och tågförseningar, som jag har varit med om i verkligheten, parallellt med att jag berättat om Norrland här på bloggen. Men var bara lugn. Tågförseningarna finns i tryggt förvar i min anteckningsbok. Kanske jag smyger in någon försenat skånsk tåg mellan Norrlandsrapporterna. Vi får väl se. Men åter till Lappland...

Under den dryga vecka jag var i Kiruna hade mycket hänt. Det blev uppenbart när jag tog min bagagevagn och rullade från vandrarhemmet, genom centrum och ner mot bussterminalen. Plötsligt insåg jag att snön var borta! Inte all snö, men snögröten i backen. Du minns väl hur min första bild här på bloggen såg ut? Om inte, så ser du den här ovanför. Det var första dagen i Kiruna. Sista dagen såg samma backe ut så här.

Kiruna

Snön var borta. Tanten kunde lämna sparken hemma. Våren var på väg. Det skulle dock dröja ett bra tag innan jag fick vårkänslor på allvar. Ungefär två veckor...

Efter skidsemestern...

skidsemester, pjäxor, Pistvakt II: Pjäx in the city
Efter skidsemestern (Foto Anders N)

Sjukvårdspolitik

sjukvård
Sjukvårdspolitik (Foto Anders N)

På Premiär i Kiruna!

"Idag inleds rivningen av de första byggnaderna i Kiruna. SVT sänder direkt med start 12.15" sa Åsa Avdic i Gomorron Sverige. Det lät som en historisk händelse som man ville närvara vid. Inte framför TV:n utan i verkligheten. När man nu ändå var i Kiruna. Det förvånade mig lite att jag varken hade hört eller läst något om detta arrangemang. Inga affischer på stan. Inget skvaller på ICA. Det kändes ju som om halva Kiruna borde vara där och titta. Folkfest är kanske fel ord, men jag tänkte i alla fall vara där. Är det premiär så är det...

Gruvstadsparken, Kiruna
Vid lunchtid begav jag mig till Gruvstadsparken.

Gruvstadsparken
Det är den park som har uppstått mellan Kirunas centrum och gruvan när man har städat undan de hus som kommit för nära gruvan. Stadshuset balanserar bokstavligen på kanten, och om några år är hela Kirunas nuvarande centrum park...

B1, Kiruna
 B1:an, Kirunas äldsta byggnad, ligger i Gruvstadsparken. Har flyttats en gång, och kommer att flyttas med till den nya staden.

Hjalmar Lundbohmsgården
Hjalmar Lundbohmsgården. Här bodde Hjalmar Lundbohm, Kirunas fader. Numera museum. Gården kommer att flyttas. Hjalmar Lundbohm själv ligger begravd bredvid Kiruna kyrka. Han kommer också att grävas upp och flyttas.

gruvhotellet, Kiruna
Det praktfulla gruvhotellet, den största kvarvarande byggnaden i Gruvstadsparken, kommer däremot att rivas.

Ullspiran, Kiruna
På andra sidan parken ligger kvarteret Ullspiran. Det är i detta bostadsområde som rivningarna börjar. Eller stadsomvandlingen, som det officiella namnet är.


Ullspiran, Kiruna
Halva området döljs bakom ett stort plank.

Ullspiran, Kiruna
Andra halvan är fortfarande tillgängligt. Ett ganska ordinärt svenskt bostadsområde i rött tegel. Snarlika finns i de flesta svenska städer.

Observera att Ullspira inte är en felstavning av Gullspira, geten i Barnen från Frostmofjället, som jag trodde. Det är i själva verket en blomma. En snyltros. Förekommer ej i Sverige enligt wikipedia. Så det är ett mycket lämpligt namn på ett bostadsområde som snart inte heller förekommer.

rivning, Ullspiran, Kiruna, stadsomvandling
Efter en stund fick jag syn på en folksamling. Jag följde efter dem. Fler nyfikna anslöt.

rivning, Ullspiran, Kiruna, stadsomvandling
Vid en gallergrind i planket blev det stopp. Showen var endast för inbjudna. Mestadels
journalister.

byggarbetsplats, Kiruna, dass
 Vi andra fick sticka näsor och öron genom staketet. Lyssna till ljudet av rivningen och beskåda byggjobbarnas utedass. Folket bredvid mig talade om gamla minnen. Jag hade naturligtvis inga att dela med mig av, men jag lyssnade. En dam hade bott i Ullspiran i 37 år. Då hinner man få många minnen...

Thursday, July 23, 2015

Cosplay? (Rhapsody in blue)

tvättställning, rhapsody in blue
Efter en vecka i egen våning i Kiruna började jag känna mig som hemma. Jag hann till och med ha tvättid. Utan att någon snodde den. Så riktigt som hemma var det inte.

Om du tycker att min klädstil ser något enahanda ut så har du delvis rätt. Men bara delvis. Visst är jag något tråkig när det gäller hur jag klär mig. Rent av förutsägbar. Trivs bäst i fyra nyanser av blått. Men det här var väl att gå lite för långt, tänker du nu. Jag skulle hålla med dig i vanliga fall. Men här var blåheten av rent praktiska skäl. Blått var en signalfärg.

Jag hade två veckors uppsättningar av t-shirts med mig till Norrland. Hälften var blå. När de blåa tog slut visste jag att jag var halvvägs igenom klädlagret och att det var dags att tvätta... Det är lätt att glömma sådana världsligheter annars när man är ute och far i främmande Norrland...

Apropå blått. Det var på TV:n du ser till höger som jag en kväll satt och såg en god vän som hade fått blå ögon. I vanliga fall hade jag blivit förbannad om någon gett vännen ett eller flera blå ögon. Men det var inte lika farligt som det låter. I stället för att bli förbannad nöjde jag mig med att bli en smula förvånad. De matchade nästan t-shirtarna i bakgrunden.

Det var också på denna TV jag under en frukost fick beskedet som gjorde att jag begav mig till bostadsområdet Ullspiran i Kiruna. Varför? Det ska jag snart berätta...

Ge mig! (Bankomaten)

bankomat
Suck. Nu vill till och med bankomaten
ha pengar av mig...
(Foto Anders N)

Tuesday, July 21, 2015

Sunday, July 19, 2015

Rosa Kaninfrukt???

När man reser på sytrådsbudget får man passa på att dra nytta av allt som är gratis. Då tänker jag inte bara på sol, vind och vatten - det som naturen har att erbjuda, utan även det som vandrarhemmets skåp och hyllor har att erbjuda. Det vill säga det som tidigare gäster har lämnat kvar. Halvfulla pastapaket, halvfulla ketchupflaskor, halvfulla schampoflaskor och halväten frukt. Vad gäller livsmedel rekommenderas en koll på bäst före-datum samt grundläggande besiktning meddelst ögon och näsa. Vissa efterlämnade varor kan ha några år på nacken...

I duschen på vandrarhemmet i Kiruna fanns ett stort urval av halvfulla schampoflaskor. Jag hittade dessutom en flaska med hårbalsam. Varför inte? tänkte jag. Kanske är det balsam mitt oregerliga hår har saknat alla dessa år. Numera har jag inte så mycket hår. Men det jag har är desto oregerligare.

hårbalsam
Enligt baksidestexten: "Balsam med kamomillextrakt ger näring åt torrt och skadat hår, och tar hand om håret slinga för slinga, från rot till topp. Resultatet är ett lent, skinande och livfullt hår..."

Det lät precis som vad jag behövde. Kamomill. Vilket härligt namn på en växt. Låter mjukt, milt och naturligt. Lär hjälpa för matsmältningen också. Kanske inte om man gnider det i håret. Men man vet ju aldrig...

"Massera in i fuktigt hår. Låt verka 1-2 minuter och skölj sedan håret noggrant..."

Jag masserade in det i mina fuktiga hårstrån. Medan det verkade, läste jag vidare på flaskan. Innehållsförteckningen närmare bestämt:

innehållsförteckning, rosa kanin

"Ingredienser: Aqua, Alcohol, Behentrimonium Chloride, Cetyl Alcohol, Isopropyl Alcohol, Benzyl Alcohol, Bis-Aminopropyl Dimethicone, PARFUM, Propyle Glycol, Disodium EDTA, Polysorbate 20, Linalool, Butylphenyl Methylpropional, Hexyl Cinnamal, Sodium Hydroxide, Benzyl Salicylate, Citronellol, Limonene, Magnesium Nitrate, Rosa Canina Fruit Extract (!), Chamomilla Recutita Flower Extract, Phenoxyethanol, Methylparaben, Methylchloroisothiazolinone (!!! Pust, pust...), Narcissus Jonquilla Extract, Magnesium Chloride, Butylparaben, Methylisothiazolinone, Ethylparaben, Propylparaben."

Det var rätt mycket mer än kamomill. En ryslig massa alkohol... Och vad i hela friden är Rosa Kaninfruktsextrakt? Kan det vara en hallucinogen bieffekt av all alkoholen?

Saturday, July 18, 2015

Friday, July 17, 2015

Sons (and daughters) of the pole...

polarssons
Sons (and daughters) of the pole
(Foto Anders N)

Can you see me?

Jukkasjärvi Skola

Vad? tänkte jag. Vem är det som ropar? Och på engelska? Rösten kom från skolan i Jukkasjärvi. Jag vandrade längs bygatan, på trottoaren på andra sidan gatan.

-Can you see me?

Ropade rösten igen. Då såg jag honom. I ett av skolans fönster stod en liten pojke och vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka.

Can you take a picture from me?

Nej. Tänkte jag. Jag har ingen lust att sno några bilder av dig. Men egentligen menar du väl "take a picture of me". Fotografera dig. Naturligtvis. Jag möter ofta barn som ser min kamera och vill vara med på bild. Ibland vuxna också. Och naturligtvis tar jag en bild av dem. Om det gör dem gladare. Någon gång, om många år, ska jag göra något av alla sådana bilder jag har tagit genom åren.

Men just den här gången är det nog bäst att låta bli att ta en bild. Om jag ställer mig utanför skolan och börjar fotografera skolbarn så kommer jag att få åka polisbil tillbaka till Kiruna.

Lustigt att pojken tog för givet att jag var från utlandet bara för att jag gick omkring med kamera på gatan i den lilla byn Jukkasjärvi. En liten by som tack vare ishotellet säkert fylls av engelsktalande turister under vinterhalvåret.

Jag vinkade till honom en gång till, och gick vidare...

Thursday, July 16, 2015

Sameviste...

Sameviste, same, samer, lappland
Sameviste...
(...Renar, Utställningar, Samiskt hantverk, Café,
Samisk lunch, Stugor & "Activities")
Foto Anders N

En världsberömd smältande ruin... (Jukkasjärvi)

Jukkasjärvi
Jukkasjärvi. 550 invånare. Knappt två mil öster om Kiruna
som tillhör Jukkasjärvi församling. Kirunavaara är
inom synhåll. Innan gruvan i Kiruna öppnades var
Jukkasjärvi metropolen i trakten. Čohkkirasjávri betyder
"Mötesplatssjön". Här ser du Jukkasjärvi tvärs över sjön,
som egentligen inte är någon sjö utan ett sel.
En bredare, långsamt flytande del av en älv.

Coop, affären, Jukkasjärvi
Busschauffören hade rätt. Det finns inget centrum i
Jukkasjärvi. Bara en affär.

skolbuss
Det mesta i byn ligger vid samma huvudgata.
Observera de oasfalterade trottoarerna.

bottnisk klockstapel, Jukkasjärvi kyrka
Längst ner på huvudgatan ligger den förtjusande
kyrkan. Liten och söt och röd och öppen. Det senare är
ovanligt för de norrländska kyrkor jag har besökt.
Klockstapeln är snarlik den i min mormors hemsocken
Närpes i Österbotten. Numera vet jag att typen är vanlig
och har ett eget namn. Den bottniska klockstapeln
förekommer på båda sidor botten. Både i
svenska Norrbotten och finska Österbotten.
Den skapades förmodligen av den Österbottniske
kyrkobyggaren Hans Biskop (vilket perfekt namn
på en kyrkobyggmästare. Och nej han var inte biskop
till yrket. Inte ens präst...)

Jukkasjärvi kyrka, Bror Hjorth
Interiör från Jukkasjärvi kyrka. Kyrkan är Lapplands äldsta
med delar från 1600-talet. Den tredelade altartavlan
är från 1900-talet och har hjorths av Bror Hjorth.
bottnisk klockstapel
Genom den bottniska klockstapeln kommer man tillbaka ut
till huvudgatan...

gamla hus, lappland, jukkasjärvihembygdsgård, jukkasjärvinorrlänningar
Jukkasjärvi
Folkets Hus, Jukkasjärvi
Jukkasjärvi
Jukkasjärvi
Jukkasjärvi
hus, Jukkasjärvi
Jukkasjärvi
igloo
Efter en promenad rakt igenom Jukkasjärvi står jag framför
byns andra stora sevärdhet. Eller i alla fall resterna av den...

ishotellet, Jukkasjärvi
Det världsberömda ishotellet byggs upp varje år.
5500 kvadratmeter lyxhotell.

ice hotel, Jukkasjärvi
Jag var någon månad för sen. Hotellet hade börjat smälta.
Byggnadsmaterialet, is från älven, till nästa års hotell låg
redan färdigt i en stor frys någonstans i närheten.
Hotellet byggs efter nya ritningar varje gång, och den
första delen brukar invigas i början av december.
Varje vecka invigs en ny del, tills hela hotellet står
färdigt i januari. Sedan kör man på tills det smälter...

ishotellet, smälter, smältande, ruin, Jukkasjärvi
Isbar, iskyrka (för isbröllop) och sviter för 100 gäster.
Allt smyckat med skulpturer av världens främsta iskonstnärer.

ice hotel, melting
Vissa delar av hotellet såg fortfarande hela ut,
men hade av säkerhetsskäl blockerats. Våren närmade sig.
ice hotel, ishotelletm Jukkasjärvi
Genom gluggar här och var skymtade jag
fantastiska interiörer. Imponerande även som ruin...

Wednesday, July 15, 2015

Halvdagsutflykt...

Dags för en ny utflykt. Denna gång inte så långt. Bussen går strax efter nio på morgonen. Sovmorgon med andra ord. Vi är rätt många som går ombord. Mestadels välkammade prydliga män i min egen ålder. Själv är jag varken prydlig eller välkammad. Det blir så när man tillbringat ett antal dagar med att fotvandra i små och stora norrländska samhällen. En äldre man med rullator och medföljande barnbarn kliver på utanför sjukhuset. Vi kör ut ur Kiruna. Eller rättare sagt nej. Vi hinner inte ut ur Kiruna. Precis vid stadsgränsen kör vi upp i skogen till ett stort hus med en pampig glasentré.

IRF, Institutet för Rymdfysik, Kiruna

IRF. Institutet för Rymdfysik. Inte att blanda ihop med Esrange. Sveriges raketbas. Vid IRF kliver alla av. Alla de prydliga välkammade männen, och även gubben med rullator och barnbarn. Säkert rymdingenjörer hela bunten. Sedan är jag och chauffören ensamma i bussen.

Lappland, landsväg, väg

Vi kör vi tillbaka ner till stora vägen. Där åker vi ett par kilometer innan vi svänger av norrut. Och över Torne älv. Mer om den så småningom. Så mycket längre är det inte. När vi närmar oss resans mål ropar busschauffören till mig:

-Var vill du kliva av?
-Jag vet inte. Jag har aldrig varit här förut.
-Inte?
-Men du kan släppa av mig i centrum.
-Det finns inget centrum. Bara Coop.

Jag går fram till honom. Vi diskuterar ett tag. Vi kommer fram till att han kan köra bort till kyrkan och släppa av mig. Längst bort i byn. Så kan jag gå tillbaka. Jag har gått om tid på mig. Nästa buss kommer först om fyra timmar. På den tiden bör jag ha hunnit sett allt säger han.

Han stannar utanför kyrkan. Jag kliver av. Busschauffören ropar till mig:

-Om du ångrar dig så kommer jag tillbaka om några minuter. Jag ska bara köra och vända...