Halvdagsutflykt...

Dags för en ny utflykt. Denna gång inte så långt. Bussen går strax efter nio på morgonen. Sovmorgon med andra ord. Vi är rätt många som går ombord. Mestadels välkammade prydliga män i min egen ålder. Själv är jag varken prydlig eller välkammad. Det blir så när man tillbringat ett antal dagar med att fotvandra i små och stora norrländska samhällen. En äldre man med rullator och medföljande barnbarn kliver på utanför sjukhuset. Vi kör ut ur Kiruna. Eller rättare sagt nej. Vi hinner inte ut ur Kiruna. Precis vid stadsgränsen kör vi upp i skogen till ett stort hus med en pampig glasentré.

IRF. Institutet för Rymdfysik. Inte att blanda ihop med Esrange. Sveriges raketbas. Vid IRF kliver alla av. Alla de prydliga välkammade männen, och även gubben med rullator och barnbarn. Säkert rymdingenjörer hela bunten. Sedan är jag och chauffören ensamma i bussen.



Vi kör vi tillbaka ner till stora vägen. Där åker vi ett par kilometer innan vi svänger av norrut. Och över Torne älv. Mer om den så småningom. Så mycket längre är det inte. När vi närmar oss resans mål ropar busschauffören till mig:

-Var vill du kliva av?

-Jag vet inte. Jag har aldrig varit här förut.
-Inte?
-Men du kan släppa av mig i centrum.
-Det finns inget centrum. Bara Coop.

Jag går fram till honom. Vi diskuterar ett tag. Vi kommer fram till att han kan köra bort till kyrkan och släppa av mig. Längst bort i byn. Så kan jag gå tillbaka. Jag har gått om tid på mig. Nästa buss kommer först om fyra timmar. På den tiden bör jag ha hunnit sett allt säger han.

Han stannar utanför kyrkan. Jag kliver av. Busschauffören ropar till mig:

-Om du ångrar dig så kommer jag tillbaka om några minuter. Jag ska bara köra och vända...