Thursday, April 30, 2009

Chalmerskortegen 2009 - Publikbilder

Chalmerskortegen 2009 Foto Anders N
Chalmerskortegen 2009 Foto Anders N Göteborg kortegeChalmerskortegen 2009 Foto Anders NChalmerskortegen 2009 Foto Anders N Göteborg kortegeChalmerskortegen 2009 Foto Anders NChalmerskortegen 2009 Foto Anders N Göteborg kortegeChalmerskortegen 2009 bilder Foto Anders N
Chalmerskortegen 2009 Foto Anders N Göteborg kortege Götaplatsen Poseidon Carl MillesChalmerskortegen 2009 bilder Foto Anders NChalmerskortegen 2009 Foto Anders N Göteborg kortegeChalmerskortegen 2009 Foto Anders N
Chalmerskortegen 2009 Foto Anders N Göteborg kortegeChalmerskortegen 2009 bilder Foto Anders NChalmerskortegen 2009 Foto Anders N Göteborg kortegeHedersläktaren?
Chalmerskortegen 2009 Foto Anders N

Chalmerskortegen 2009 Foto Anders N Göteborg kortege, Karin BoyeKarin & Co
Chalmerskortegen 2009 Foto Anders N
Foto Anders N

Monday, April 27, 2009

Idag för tre år sedan...

2006-04-27
Den huvudlösa tanten...

Sunday, April 26, 2009

Michael B. Tretow - Moderna tider (Youtube)

Ett av Sveriges få musikaliska genier - Michael B. Tretow - delar här med sig på sin syn på begreppet "Det var bättre förr...". Inspelad någon gång i slutet av 80-talet, men fortfarande lika aktuell. För de allra yngsta kan vissa gammalmodiga uttryck behöva översättas:

Presley och Sedaka = 1950-talets svar på Eminem och Johan Palm
Video = Som DVD-spelaren, fast på band istället för skiva
CD-skivor = Det där som musiken låg på innan den lades ut på Pirate Bay



Tretow är kanske mest känd som ABBAs ljudtekniker och för den tämligen uttjatade "Den makalösa manicken". Men han har gjort en massa betydligt mer spännande och roligare inspelningar än "manicken". Den här är faktiskt dessutom en ganska vass satir. Missa för allt i världen inte slutet...

Idag för sex år sedan...

2003-04-26 06:47
Knoppar genom stängsel

Strax efter jag tagit denna bild, stannar en Securitasbil bakom mig, och någon frågar:
-Varför fotograferar du in på företagets område?

John Waters

Förr i tiden, före bredbandets intåg i hemmen så kunde man inte bara smita ut på nätet och kolla upp en film som man var intresserad av att se. Däremot fanns det något som hette Cinemania. Ett filmuppslagsverk på CD-ROM (Just det, CD-ROM, inte DVD - så länge sedan var det. Närmare bestämt 1997) Det slukade jag glupskt, och än idag så tror jag att jag skulle kunna identifiera majoriteten av skådespelarporträtten i biografidelen.

Hursomhelst, förutom filmrecensioner och biografier om filmfolk, så fanns det ett slags "rundturer" man kunde köra i programmet. En känd filmpersonlighet berättade om någon del av filmhistorien som intresserade honom/henne. Och så fick man höra personens röst, samtidigt som man surfade fram bland artiklarna om de filmer och personer som omnämndes. Det kunde handla om De svartas filmhistoria, eller Varför jag älskar svartvit film. Men min favorit var den som handlade om "Showmanship". Konsten att visa sin film, och med detta menas inte bara att projicera den på en duk på en biograf, utan också alla gimmicks som använts i dessa sammanhang under filmhistorien. Från Alfred Hitchcocks förbud mot att släppa in folk efter att visningarna av Psycho hade börjat, via 50-talets 3D-glasögon, till kultproducenten William Castles elchocksgivande biografstolar. Denna historia berättades av regissören John Waters. En mycket underhållande värd, som själv placerat sig i denna del av filmhistorien genom sitt "luktfilmssystem" Odorama. Det gick ut på att alla biobesökare gavs ett skrapkort med
numrerade rutor vid filmens början, och när siffror visades på duken under filmen så skulle man skrapa motsvarande rutor på kortet, och få fram olika äckliga lukter.

Nästa gång jag kom i kontakt med regissören John Waters var när jag en eftermiddag halkade in på filmen Cry-Baby med Johnny Depp som gick på TV. Jag minns att jag hade sett affischen för filmen när den gick på bion i Olofström (och att jag då hade trott att filmen hette Cry-Baby för att huvudrollsinnehavaren var så Depp-ig...) men inte tänkt mer på saken. Nu upptäckte jag att det var en härligt skruvad komedi, och då jag insåg att den var regisserad av samme man som jag tidigare hört i Cinemania så blev jag väldigt nyfiken på honom och hans filmer...

John Waters (1946-) har kallats för både "Pope of trash" och "Prince of Puke". Han började göra film hemma i Baltimore med smalfilmskamera och bäste vännen, den storvuxne transvestiten Divine (1945-1988) i huvudrollen. Hans fascination för skräpkultur, och det osmakliga ledde till kultrykte, inte minst för filmen Pink Flamingos (1972) där Divine äter hundbajs - på riktigt... Samtidigt så kan man i hans filmer se ett stort intresse och solidaritet med de som inte riktigt passar in i samhället. Och naturligtvis väldigt mycket humor, om man är i rätt sinnesstämning.

Som alla provokatörer så har John Waters blivit mer mainstream med åren, inte minst efter den oväntade framgången med musikalen Hairspray (1988), som blivit både Broadway-föreställning och nyinspelning häromåret... Därmed inte sagt att Waters tappat stinget: Serial Mom, med Kathleen Turner som den perfekta amerikanska hemmafrun, som samtidigt mördar alla som går emot henne, är en lysande satir om folks fascination vid seriemördare. Cecil B Demented handlar om "filmterrorism" och senaste filmen A dirty shame om sexmissbrukare. Samtidigt så dyker John Waters själv upp i småroller i film och TV. Bland annat i det Emmy-belönade Simpsons-avsnittet Homer's Phobia, som Homers nye vän John.

Waters tidiga filmer är svåra att komma över, så de har jag inte lyckats se. Jag minns också att jag var något tveksam efter att ha sett Cecil B Demented. Men Cry-Baby och Serial Mom är två av mina absoluta favoriter. Polyester, med Divine som plågad hemmfru som blir sol-och-vårad av den åldrade 50-tals idolen Tab Hunter, är också definitivt sevärd. Pecker, om killen som ständigt fotograferar sin omvärld, och som ser det vackra i det vardagliga, fula och annorlunda, har jag på något vis också väldigt lätt att identifiera mig med...

Framförallt är John Waters en intressant personlighet, och hans filmer fortfarande en frisk fläkt i jämförelse med Hollywoods ofta så utslätade filmer. Därför var jag naturligtvis tvungen att gå och lyssna på honom när han kom hit till Göteborg i går med sin enmansföreställning "This Filthy world". Trots förkylning och feber gav jag mig ut, och det var väl värt det. Han bjöd på anekdoter från filminspelningarna, blandat med egna tankar kring udda företeelser ur samhället idag. Välformulerad och mycket rolig, även när det handlade om nekrofilil... Man kan faktiskt skämta om allt så länge man, vilket han betonade, bara gör det med hjärta.

Det var dessutom överraskande att notera hur bra koll han hade på Sverige. Han hade tex. med spänning följt Knutbyhistorien. I ett sammanhang hade han till och med bättre koll än publiken, och det var när han nämde Lars Görling (1931-1966), författaren bakom skandalboken 491, filmatiserad av Vilgot Sjöman. Det skämtet gick inte hem, för honom kommer folk inte ihåg här längre...

Det var också oväntat när han på slutet ordnade en spontan frågestund, och släppte på distansen till oss i publiken. Inga stjärnfasoner där inte, och det är alltid glädjande. Synd bara att jag inte lyckades komma på någon fråga att ställa...


Hittade ett klipp ur showen på YouTube. Kanske inte den mest spännande biten, men alltid något. Början är ganska kul...och slutet också...


Och när vi ändå håller på: Här har vi Inga from Sweden, ur Cry-Baby:
...som jag hade med i mitt specialarbete på gymnasiet.

Wednesday, April 22, 2009

Baudelaire så länge du lever...

På något vis lyckades jag få VG på senaste tentan i litteraturvetenskapen. Barocken till och med romantiken. Jag var ganska nöjd med del 1 (diktanalys: Till förruttnelsen av Stagnelius), men jag tyckte inte jag hade lyckats lika väl med del 2 (analys av utanförskapet i romanen Jane Eyre och i dramat Fedra). Speciellt eftersom jag hade haft så svårt med att ta till mig Fedra. Men det satt inte helt fel med ett VG, det är mitt första på litteraturvetenskapen. Återstår att se hur det kommer att gå nu på modernismen... Du vet - Rimbaud: First Blood och Nils Verlaine och grabbarna...

Sunday, April 19, 2009

Apropå vad man kan hitta vid vägkanten...

franciskuskapellet, kapell, varvsberget, tidaholm, västergötlandFranciskuskapellet Varvsberget Tidaholm Västergötland
...så snubblade jag över den här byggnaden för snart ett år sedan under en tur i Västergötland. Franciskuskapellet på Varvsberget utanför Tidaholm. Ett litet kapell, inrett i en gammal jordkällare mitt ute i skogen, och precis bredvid vägen...

franciskuskapellet, kapell, varvsberget, tidaholm, västergötlandFranciskuskapellet Varvsberget Tidaholm Västergötland
franciskuskapellet, kapell, varvsberget, tidaholm, västergötlandFranciskuskapellet Varvsberget Tidaholm Västergötland
franciskuskapellet, kapell, varvsberget, tidaholm, västergötlandFranciskuskapellet Varvsberget Tidaholm Västergötland
franciskuskapellet, kapell, varvsberget, tidaholm, västergötlandKarin-Åke?

Saturday, April 18, 2009

Av alla underliga saker...

can, läskburk, ölburk, rostig, slängd, kastad2007-03-03

...man kan hitta vid vägkanten: Ölburkar, plastpåsar, hästspillning, döda fåglar och smådjur, äggmackor...

äggmacka, smörgås, ägg, kastad2007-03-02

...så är det inte mycket som förvånar mig nuförtiden. Men ett halvt paket ihopklistrad spagetti???

spagetti, pasta, klistrad2009-04-18

Thursday, April 16, 2009

Inte nu igen!

Terje Hellesö är en av Sveriges intressantaste naturfotografer. Jag läste på hans blogg att han nyligen blivit bestulen på en bild. En konstnär har utan tillstånd, målat av en av hans bilder (spegelvänd) och säljer reproduktioner av den på sin hemsida. Det är tråkigt, men ganska vanligt nuförtiden, och jag hade väl inte reagerat om jag inte hade börjat läsa kommentarerna till hans inlägg. Dessa argument om att "fotografering bara är att trycka på en knapp". Som om att skriva en roman bara är att trycka på datortangenter om och om igen i ett år eller två. Och om att fotografier inte skulle kunna betraktas som konstnärliga verk, eftersom det bara handlar om att fånga verkligheten rakt av (och "det kan väl alla göra"). Det är naturligtvis helt fel:

1: Fotografi handlar inte om att trycka på en knapp. Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Om att välja bästa sätt/tillfälle att fånga ett speciellt motiv. Största delen av tiden man lägger ner som fotograf är den som det tar att hitta rätt motiv och rätt sätt att fånga det.

2: Det är följaktligen inte motivet (haren) som Terje har copyright på, utan på det speciella sätt som han valt att skildra den på. Det kan mycket väl finnas 1500 andra fotografer som fotograferat samma hare före och efter Terje gjorde det, och lika många målare som målat av den före och efter. Men för att resultatet skulle se ut precis som hans bild så måste fotografen/målaren ha stått precis där Terje stod, precis när han stod där. Och det borde ju Terje ha märkt i så fall...

3: Konstnären tar betalt för sin kopia. Om avmålandet skett för rent privat bruk så hade ingen utomstående fått reda på det, och förmodligen hade ingen brytt sig heller. Som det är nu så vill hon ha betalt för verket, och då är det en annan sak. Om man tar någon annans arbete utan att varken fråga eller betala för det, och sedan säljer det vidare som sitt eget, då är det stöld. Och nej, det är inget argument att konstnären har lagt ner x antal timmar på själva målandet, lika lite som det är intressant hur många timmar det tagit Terje Hellesö att trycka ner avtryckaren.

4: Vad gäller verkshöjd så handlar det naturligtvis om på vilket sätt man valt att skildra något. Och om man tillför något eget. Om jag är i Stockholm och tar en bild på Stockholms stadshus, så anser jag mig inte ha rätt till byggnaden, men till min bild. Om den får en verkshöjd avgörs om jag tillför något när jag skapar den, om jag lägger till något eget i bilden, eller om jag skildrar motivet på något sätt som skiljer den från alla andra miljoner bilder av Stockholms stadshus. Om jag letar upp en bild av Stockholms stadshus på nätet, och kopierar den rakt av, så blir det inte någon verkshöjd, oavsett om jag spegelvänder den eller hur lång tid det tar för mig att fotografera/måla av bilden.

5: Framförallt så kunde hon ha frågat först. Eller skrivit ut att målningen baserats på ett foto av Terje. Då hade hon visat respekt för hans arbete istället för att bara ta det. Hon lägger ju inte ut sina tavlor utan att det framgår att det är hon som målat dem, eller hur?

Wednesday, April 15, 2009

"Skolutflykt" (2009) - Nu på Youtube!

Härom helgen var det SM i minutfilm i samband med SFV-festivalen, och jag medverkade som vanligt. Denna gång med filmen "Skolutflykt", med ett rykande aktuellt tema. Sedan ett par dagar finns filmen även på Youtube:

Sunday, April 5, 2009

Missa inte! (Filmtips)

Mera från filmepidemin... Jag skrev om den i höstas, och nu är den här: Jag vill inte leva detta livet, en film om GHB-missbruk av Bo Harringer och Renzo Aneröd. En viktig film. Se den på SVT2 9/4 15.55 och SVT24 11/4 21.00. Läs mer på http://www.filmateljen.com/

Saturday, April 4, 2009

Den sjungande korpen (och den skrattande spårvagnsföraren...)

Var på filmpremiär igår kväll. För ett knappt år sedan såg jag Korpen på Göteborgs stadsteater och igår var det alltså premiär för Jonas Myrstrands dokumentär Den sjungande korpen, om föreställningen och dess stjärna, Freddie Wadling. Filmen kombinerar Myrstrands stumfilmspastischer från föreställningen med snapshots bakom kulisserna och stämningsfyllda musiknummer. Två plågade själar ställs mot varandra, Edgar Alan Poe och Freddie Wadling. Allt i högt tempo och uttrycksfullt klippspråk. Lou Reeds "Perfect day" tolkas av Wadling och bildsätts av filmaren på ett sådant sätt att helt nya budskap framträder i låten. Myrstrandkännare ser också med förtjusning hur små fragment ur hans tidigare filmer letar sig in i bakgrunden och smälter samman med helheten...

En upplevelse som varmt rekommenderas, och jag hoppas på en snar visning på en biograf eller TV-kanal nära dig. I väntan på det kan du se en trailer här:



...och läsa mer på Jonas Myrstrands hemsida här.

På väg ut från biografen knäppte jag ett par bilder, och vid närmare betraktande så tror jag faktiskt jag känner igen några av de som stod där utanför. Kan du känna igen någon?

hagabion, biograf, göteborg, kväll, wadling, den sjungande korpen, cinemaUtanför Hagabion, Göteborg. 20090403

Efteråt promenerade jag bort till Järntorget för att hoppa på en 11:a hemåt. Men det kom aldrig någon. På grund av en vattenläcka vid Hagakyrkan så skulle trafiken ledas om och spårvagnen istället gå från en reservhållplats på andra sidan torget. Det stod på informationstavlan. Så jag gick bort till reservhållplatsen, och efter en stund kom en spårvagn...och körde rakt förbi mig! Jag tittade förvånat på hur den försvann ner för Linnegatan innan jag gick tillbaka till ursprungshållplatsen. Kanske jag hade läst fel. Men nej, det stod fortfarande att det var reservhållplatsen som gällde. Torget var fullt med folk som var osäkra på vart de skulle ta vägen. Jag gick till reservhållplatsen igen och ställde mig och väntade. Strax svängde en 11:a runt hörnet från Första Långgatan. Den här gången klev jag ut en bit i gatan för att han skulle se mig, inte framför vagnen, men ändå en bit ut. Jag ser föraren, en ung kille. Han tittar sig omkring, på människorna och kaoset, sedan skrattar han...och kör rakt förbi hållplatsen han också...Skitstö---!!!

Så småningom kommer en tredje också, ingen 11:a men ändå. Och stannar. Och jag åker med den bort till centralen där jag hittar en 7:a som tar mig nästan hela vägen hem...

Friday, April 3, 2009

Sveriges största skivmässa!

sveriges största skivmässa, skivmässa, solnahallen, stockholm, sunjay, sunjay productionsMin diptyk (dubbelbild) från Sveriges största skivmässa finns numera att beskåda på arrangörens, Sunjay productions, hemsida...

Tidlöst...

gammal volvo, veteranbil, volvo, amazonhus, kedjehus, radhus, olofström, blekingeNu eller då?

Thursday, April 2, 2009

Maurice Jarre (1924-2009)

Ännu en av favoriterna har gått ur tiden. Denne man hann dock uppnå den aktningsvärda åldern av 84 år innan det blev hans tur. Maurice Jarre, kompositören bakom musiken till ungefär 150 filmer och far till den inte helt okände Jean-Michel Jarre. Om du mot förmodan inte tror dig ha hört honom så har du nog ändå hört den här:


(Om inte förr så bör du identifiera den vid ungefär 1 min. in i klippet) En av filmhistoriens största "hits", som så småningom blivit tämligen uttjatad...

Bland andra kända verk av Jarre märks musiken till Lawrence av Arabien, och till ett flertal av Peter Weirs filmer (kanske framför allt Vittne till mord). På 80-talet började Jarre experimentera med Synthesizers (kanske inspirerad av sin son), och detta resulterade i en rad fina musikstycken, som denna:



Maurice Jarre var verksam i nästan 50 år, fram till 2001. Min personliga favorit bland hans kompositioner är förtextmusiken till John Hustons underskattade (och mycket udda) västern The life and times of Judge Roy Bean. Den finns inte på Youtube, men väl på CD och kan provlyssnas på skivbolagets hemsida. (Klicka på Judge Roy Bean's theme, i spalten till höger). Sista framträdandet gjorde Maurice Jarre så sent som häromveckan när han mottog en hedersnalle på filmfestivalen i Berlin. Se honom gosa med den i ett tyskt reportage om hans bortgång här. Vila i frid Maurice!