Tuesday, December 24, 2013

God jul! (Merry Christmas)

god jul, merry christmas, x-mas, xmas
Alla läsare av den här bloggen, och i synnerhet du,
tillönskas härmed en riktigt god jul!

Sunday, December 22, 2013

Musikhjälpen 2013!

musikhjälpen
Musikhjälpen 2013 tog slut häromdagen. Drygt 28 miljoner kronor samlades in och Sverige får lov att visa sig från sin mest givmilda sida. Jag har sagt det förut och säger det igen: Det är ett helt fantastiskt program, mer Public Service än så kan det väl inte bli?

Det är bara synd att det är nästan ett helt år kvar innan man får lov att hjälpa utsatta och behövande igen.

Eller...?

Friday, December 20, 2013

Ugnsbakad falukorv - Farfars recept...

Ugnsbakad falukorv - Farfars recept... (Foto Anders N)

Godnattsagan om ersättningsbussen, tågtoaletterna, rymdskeppet, rullstolen och någon annans taxiresa...

Jag hade knappt hämtat mig från äventyren med ersättningsbussarna häromveckan, när jag nu kastade mig rakt ut i ett nytt äventyr. Med en ny ersättningsbuss. Det handlar om en hemresa till Blekinge. Som du som brukar läsa den här bloggen säkert märkt, försöker jag alltid tolka allt som händer mig som äventyr. Det kan rädda en annars långtråkig femtimmars tågresa. Problem uppstår förstås när något verkligen inträffar, och äventyret blir lite FÖR äventyrligt. Och drar ut på tiden. Vilket inte sällan inträffar under längre tågresor, i synnerhet mellan Lund och Olofström...

Jag skulle egentligen ha rest hem redan i helgen, men det kom en vernissage och en massa julstädning i mellan. Fördelen med resor mellan Göteborg och Olofström, via Lund, är att de inte behöver bokas i förväg. Man kan åka med regionaltrafiken hela vägen.

Jag packade mina väskor på förmiddagen. Strax innan jag packade ner datorn gick jag ut på nätet och kollade trafikläget. Och tur var det. En tågväxel hade lagt av i Kristianstad. Ersättningsbuss mellan Hässleholm och Kristianstad. Jag packade datorn i ryggsäcken istället för i stora väskan, eftersom jag vet att på ersättningsbussar måste jag lämna ifrån mig stora väskor. Jag vill inte ha några värdesaker i obevakade bagageutrymmen.

Jag tog buss 58 mot centralen. Tyvärr är stadsbussar inte anpassade resväskor. Jag fick ta två platser. En för mig och en för väskorna. Det kändes inte helt bra. Bussen blev allt fullare. Hade någon gammal skröplig pensionär klivit ombord, hade jag naturligtvis upplåtit min sittplats. Väskorna kunde jag inte flytta, för det fanns ingenstans att lägga dem. Men ingen klagade. De verkade förstå min situation. I höjd med Bellevue var bussen överfull. Alla platser var upptagna och mittgången full med folk.

Kanske var det därför busschauffören körde rakt förbi hållplatsen vid SKF utan att stanna. Det gick inte in mer folk. Vilket naturligtvis inte uppskattades av de som stod och väntade vid busskuren, och än mindre av de i bussen som hade tänkt gå av. Det skreks och svors, och till slut stannade bussen, några kvarter längre bort än vanligt. Passagerarna strömmade av, och de som stått och väntat i busskuren kom springande med andan i halsen. Bussen blev lika full igen, och resan fortsatte in mot stan...

Vid Svingeln, sista hållplatsen före järnvägsstationen, gick de flesta av. Det blev trafikstockning vid utgångsdörren. Jag hörde en äldre dam skrika "Ta det lugnt! Jag ska också av!" till någon som uppenbarligen försökte tränga sig före. I nästa ögonblick flög en ung tjej av bussen, vände sig mot dörren hon nyss lämnat och skrek "DU RÖR INTE MIG!" Och så några ord till som inte passar på den här bloggen. Och vi åkte vidare...

Jag laddade mitt JOJO-kort med pengar i en automat på stationen, köpte en biljett och begav mig bort till tåget som redan stod inne. Jag gick ombord och direkt till toaletten. Det var inte överhängande, men nästan. Just nu var det upptaget. Fler passagerare klev ombord och strax kom även en trött dam med neonfärgad jacka och en stor sopsäck. Hon var tågstäderska, och det var hennes uppgift att städa och tömma sopor under den korta tiden tåget stod inne på stationen. Hon fick naturligtvis gå före mig i toalettkön. Hon frågade förresten inte om hon fick. Hon bara ställde sig där ändå.

Där stod vi och väntade. Länge. Ingen kom ut, och inga livstecken hördes inifrån. Städerskan blev allt mer irriterad. Tågvärdinnan dök så småningom upp, och konstaterade snabbt att:

"Har den låst sig nu igen?"

Och med några små tågvärdstrick så fick hon upp dörren. Där inne var det tomt. Städerskan knuffade undan tågvärdinnan och dök in. Hon var erfaren och jobbade snabbt. Sedan lika snabbt ut. Tåget skulle strax avgå. När jag skulle gå in på toaletten var det låst igen. Jag hade bara tittat bort för ett ögonblick. Efter några minuter avgick tåget, på utsatt tid, och tuffade söderut. I Mölndal hade fortfarande ingen kommit ut, och när tågvärdinnan inspekterade min biljett påtalade jag att dörren nog hade låst sig igen, och hon öppnade åt mig. Innan jag gick in frågade jag henne om vad jag skulle göra om dörren låste sig med mig där inne. Hon förklarade, mycket pedagogiskt, att det borde gå att låsa upp inifrån, men att jag annars kunde:

A: Ta tag i dörrspringan och slita isär den automatiska dubbeldörrens båda halvor.

eller

B: Banka på dörren tills någon hörde och hämtade hjälp.

Lugnad av detta gick jag in, gjorde det jag skulle, och sedan fort ut igen. Utan problem. Jag slog mig ner på närmast lediga plats och intog den lunch jag inhandlat på stationen. Strax därefter, en bit ner i Halland, såg jag tågvärdinnan sucka över toalettdörren som återigen låst sig, och som hon därför försåg med en klisterlapp märkt "TRASIG".

Vi anlände till Lund 16:39. Tåget mot Blekinge avgick 16:41. Jag hade alltså två minuter på mig att byta. Inte på grund av försening, utan enligt normal tidtabell.

Naturligtvis tror inte trafikbolaget att man ska hinna ut från tåget, bort till informationstavlan, leta upp vilket spår Blekingetåget går från, vidare bort till rulltrappan, åka upp till gångbron, gå över bron, åka ner till spåret och hinna ombord på tåget, på två minuter. Nej, enligt hemsidan har man en hel timme, och sedan två minuter till, på sig att byta. Man förväntas invänta nästa tåg, som går en timme senare. Det känns onödigt. Hade man lagt Blekingetåget några minuter senare hade man kunnat spara tid för en ryslig massa passagerare.

Som det nu är krävs det att man är ung och stark, hyfsat snabb och lätt lastad, och kan stationen utantill. Så man inte behöver leta efter vilket spår man ska till. Med andra ord hann jag med Blekingetåget klockan 16:41. Med mycket liten marginal. Jag slog mig även här ned bredvid tågtoaletten. Det var ett par timmar sedan sist, och en lunch och en språngmarsch senare var det dags för ett nytt besök. Jag gick fram till toalettdörren:


Toaletten ur funktion.

Jag minns i somras hur irriterade folk blev på alla tåg med trasiga toaletter. Fullt förståeligt, i synnerhet eftersom de flesta inte visste att det vanligtvis finns en toalett till på tåget. Hur ska de kunna veta det? Därför var det föredömligt att den här klisterlappen försetts med ett handskrivet tillägg: WC och en pil i rätt riktning. Jag tog mina väskor och gick genom tåget i pilens riktning.

Nästan framme, så nära att jag kunde se den andra toaletten, hindrades jag av en glasdörr. De finns här och var i tåget och öppnas med en liten sensor. Man sträcker fram handen, så ska dörren öppnas. Jag höll fram handen. Men inget hände. Jag försökte igen. Fortfarande ingenting. Då såg jag lappen: Dörren ur funktion!

En ung man som satt på andra sidan dörren fick se mig. Han log vänligt mot mig och höll handen över huvudet. Jag förstod vad han menade. Sensorn till dörren sitter i taket. Men det hjälpte inte den här gången. Jag skakade på huvudet och pekade på lappen. Nu såg jag det finstilta. Att man kunde "Dra isär dörrhalvorna manuellt" eller något liknande. Dörren var inte låst, det var bara motorn som strulade. Jag suckade, och släppte väskorna jag bar. Det var trångt, och de fick knappt plats på golvet bredvid mig. När jag tittade upp igen stod ynglingen på andra sidan och viftade med båda händerna framför sensorn på sin sida dörren. Utan resultat. Först blev han förvånad, sedan förbannad, och till slut gick han och satte sig igen.

På tredje försöket fick jag in mina korta nyklippta naglar i den smala skåran mellan de två dörrhalvorna, och med en viss ansträngning drog jag isär dem. Sedan satte jag snabbt foten mellan dem, så att de inte stängdes helt igen medan jag lutade mig bakåt för att plocka upp väskorna. Därefter kunde jag med hjälp av ena axeln och andra armbågen få isär dörrhalvorna igen medan jag klämde mig och väskorna igenom. Jag kastade en blick på den innan så vänlige och hjälpsamme ynglingen som nu blängde surt på mig. Jag förstod inte riktigt varför...

Toaletten fungerade. När jag var klar, hittade jag en plats där jag tillbringade återstående tid av resan. Vilket inte var så många minuter, för snart stannade vi i Hässleholm. Där fick vi besked om att det var byte till buss, för vidare färd till Kristianstad. På grund av växelfel. Men det visste jag ju. Dessutom fick vi det något förvånande beskedet att det bakom oss fanns ett Pågatåg, som också skulle till Kristianstad. Det skulle inte ersättas av buss, utan fortsätta till Kristianstad några minuter senare. Varför Pågatåget kunde köra till Kristianstad när inte vårt Öresundståg kunde det, framgick inte.

Jag har aldrig varit med om ett smidigare byte till ersättningsbuss. Ut från tåget, upp för rulltrappan, till höger i gångtunneln, ner för en ny rulltrappa och runt ett hörn. Där väntade två bussar. Chauffören tog hand om min stora väska och, efter att ha kollat att jag verkligen skulle till Kristianstad (exemplariskt!), lastade in den i bagageutrymmet. Bussarna fylldes snabbt. Förmodligen eftersom man inte väntade tills en var full innan man började fylla den andra, som i somras, utan fyllde båda samtidigt. Jag hamnade i en väldig lyxig långfärdsbuss vid namn "Sundets pärla", med en interiör som med sina många små färgade myslampor gav tankarna till ett rymdskepp.

USS Enterprise Star Trek

Bussen startade, orkade utan problem upp för backen vid stationen, och körde direkt till Kristianstad. Jag satt längst in, och kom näst sist av. Chauffören hade redan lyft ut väskan till mig. Jag tackade för hjälpen och gick bort till det väntande tåget...



Som var låst, släckt och allmänt dött. Passagerarna kliade sig i huvudet. Klockan på stationen var fem över halv nio. Tåget mot Bromölla och Blekinge avgår tjugo minuter i varje hel timme. Bara minuter kvar. Inne i väntsalen på stora informationstavlan stod att läsa att:



Tio minuter senare, klockan 20:45 var tåget fortfarande låst och släckt. Men vänta nu? Tåget från Lund gick 16:41. Resan från Lund till Kristianstad brukar ta ungefär en timme. Visserligen tar det lite längre tid med ersättningsbuss de sista milen, men hur kunde klockan redan vara 20:47?



Jag plockade fram min mobil. Den var 17:55(!). Det är lätt att bli lurad vid den här tiden på året när det mörknar tidigt


I hörnet av väntsalen fanns en ny dörr. Innanför fanns en  helt ny resebutik. Där samlades folk. Den fungerande informationstavlan där inne upplyste oss om att nästa tåg mot Blekinge avgick 18:39. Om fyrtio minuter! Jag hörde också av någon som suttit i den första ersättningsbussen att vårt tåg avgick precis när bussen anlände till stationen. Tåget bör då redan ha varit försenat, men kunde de inte ha väntat någon minut till? Varför kör tåget precis innan dess passagerare har hunnit fram? Jag som satt längst bak i buss nummer två var lyckligt ovetande. Det tåg som jag såg ståendes inne på stationen, mörkt, tyst och stilla som ett försovet luciatåg, hade inte med oss att göra överhuvudtaget.

Du undrar kanske hur det överhuvudtaget kunde komma ett nästa öresundståg, när inga öresundståg gick mellan Hässleholm och Kristianstad. Det beror på att det fortfarande kom tåg från andra hållet, från Blekinge, som vände i Kristianstad.

Mina tankar kretsade som vanligt mest kring bytet i Bromölla. Jag har nio minuter på mig att hoppa av tåget och kliva ombord på Olofströmsbussen. Inga problem så länge tåget är i tid. Minsta försening så missar jag bussen och får vänta en timme på nästa. Nu hade jag missat både tåg och buss, och fick vänta fyrtio minuter på nästa tåg, som förhoppningsvis skulle vara i tid till nästa buss i Bromölla...

Ungefär 18:00 anlände Pågatåget från Hässleholm. Jag förstår fortfarande inte varför inte vi också kunde ha gjort det.

18:26 klev jag ombord på ett nyligen anlänt, öppet och upplyst Öresundståg. Nio minuter kvar till avgång. En dam frågade mig om det var tåget mot Karlskrona. Jag svarade ärligt att jag hoppades det, men att man inte kunde vara helt säker. Jag hade knappt hunnit sätta mig, precis innanför dörren och nära den naturligtvis avstängda toaletten, när jag hörde ett utrop i högtalaren på perrongen utanför...

Tåget 18:39 beräknas avgå 18:50

Elva minuter sent? Redan? Varför? Vi står ju här. Det är väl bara att köra? Eller?

Strax efter kom en man i rullstol med två personliga assistenter. De kunde inte köra ombord. På grund av höjdskillnaden mellan tåg och perrong, men också det ungefär decimeterlånga avståndet mellan perrongen och tågets fotsteg, som vid närmare koll svajade misstänkt bara man satte foten på det. Mannens rullstol var av den tyngre typen. Vanligtvis brukar tågvärden lägga dit en specialbyggd ramp, sedan är det lätt att köra ombord. Men någon tågvärd syntes inte till.

Jag som ofta åker tåg vet var rampen finns. Men man behöver en nyckel för att få fram den. Och utan tågvärd ingen nyckel. En annan passagerare visste var det fanns en knapp för att påkalla hjälp från personalen. Hon tryckte. En av de personliga assistenterna tryckte också. Men inget hände...

När klockan närmade sig 18:50 kom ett nytt automatiskt utrop ute på perrongen:

Tåget 18:39 beräknas avgå 18:55

Vad som uppehöll oss visste vi inte. Personalen på tåget gjorde inga utrop. Och de syntes inte till. Tågvärden verkade vara försvunnen, lokföraren var uppenbarligen stum. Mannen i rullstolen frös. Snart hördes ett nytt automatiskt utrop ute från perrongen.

Tåget 18:39 beräknas avgå 19:00

När klockan nästan var 19:00, inga nya utrop gjorts, och ingen tågvärd dykt upp under hela tiden de stått där, kanske tjugo minuter, tog de personliga assistenterna det något riskabla beslutet att köra ombord utan ramp. De ville inte bli lämnade i kylan på perrongen. Det var inte lätt, och mannen i rullstolen blev ordentligt omskakad. När de var inne stängdes dörren, förmodligen för att de inte blockerade den längre, och vi kunde inte längre höra några av de automatiska utropen på perrongen. Men det blev i alla fall lite varmare. Fortfarande inga utrop i tågets egna högtalare. Ingen förklaring till varför vi stod där vi stod...

Jag visste också att jag vid denna tid precis hade missat ytterligare en buss från Bromölla. Det vill säga minst en timme till nästa.

Tio minuter senare, klockan 19:08, och fortfarande utan minsta kontakt med omvärld eller tågvärd, uppenbarar sig plötsligt inte bara en utan två personer i tåguniform utanför vårt mörka fönster. De står där någon sekund, och försvinner sedan i riktning mot tågets främre delar.

19:09 börjar det susa i tågsystemet. Motorn värmer upp.

19:11 piper det till i tågdörren, som låses. Och långsamt börjar vi rulla.

19:12 kommer det första livstecknet. En trött röst i högtalaren önskar oss:

"God kväll och hjärtligt välkomna ombord på detta tåg...vi är 39 minuter sena, det beror på att jag och er lokförare åkte taxi mellan Hässleholm och Kristianstad...och den anledningen får man tycka vad man vill om...vi ska försöka köra in förseningen, men när vi anländer till Karlskrona står skrivet i stjärnorna, för det beror helt på var vi får tågmöte...vi beklagar och hoppas att ni får en trevlig fortsatt kväll och resa..."

Jag blev helt stum. Har det inte funnits någon personal på tåget överhuvudtaget medan vi stått och väntat? Hur kom tåget överhuvudtaget till Kristianstad? Någon måste väl ha kört det dit? Vart tog den lokföraren vägen? Har han och hans tågvärd också skickats iväg med taxi? Åt andra hållet? Det är den enda rimliga förklaringen. Om han inte har gått av sitt skift, men då skulle väl någon ha bytt av honom? Kan man verkligen lämna ett tåg fullt med passagerare helt obemannat och utan information i 45 minuter på Kristianstad station?

Tydligen kan man det. För det var ju precis vad de gjorde.

19:14 kommer tågvärden och kollar biljetter. Han säger till tjejen bredvid mig, som jag tror att jag har gått i samma skola som en gång i tiden, och som också skulle till Olofström, att "det blir byte till buss i Bromölla". Då kan jag inte låta bli att surt påtala att jag redan har missat två av de där bussarna. Han svarar att det är beklagligt, men inget han kan göra något åt. Sedan försvinner han snabbt. Jag vet att det inte är hans fel, inte hans personliga fel alltså, men han är likväl representant för trafikföretaget. De är ansvariga, inte för den första missade bussen, det vill säga växelfelet, vilket väl bör vara trafikverkets ansvar, men det är definitivt tågbolaget som körde ifrån oss en gång och sedan lämnade oss på ett obemannat tåg utan information i 45 minuter. Han måste vara väldigt försiktig med vad han säger. Att önska en "fortsatt trevlig kväll och resa" kan misstolkas.

Jag har sagt det förut, och jag tänker upprepa det tills det går fram till de som behöver höra det: Fel kommer alltid att uppstå. Det viktiga är att man försöker lösa dem, och att man informerar passagerarna. Om vad som hänt, vad man gör åt saken och vad som kommer att hända. Om folk bara vet varför de sitter där de sitter, och känner att trafikbolaget tar hand om dem och bryr sig om dem, så brukar de acceptera det mesta. Att bara lämna sina betalande passagerare ensamma och utan information om vad som pågår är inte acceptabelt.

I det här fallet fanns en hel resebutik med personal bara några meter bort. Men vi kunde ju inte lämna tåget. Det skulle precis avgå. Hela tiden skulle det precis avgå. Avgångstiden flyttades fram i små, små steg. Hade jag gått in på stationen kunde tåget ha kört under tiden. Det är sånt man inte vet, när man inte har någon information. Varför kom ingen ut och informerade oss? Men den stora frågan är fortfarande: Hur kan man lämna ett helt tåg fullt med passagerare obemannat i 45 minuter? (Och varför kunde Pågatåget köra till Kristianstad om inte Öresundståget kunde det...)

19:30 anlände jag till Bromölla. En halvtimme efter att bussen gått, en halvtimme kvar till nästa. Jag försökte registrera min resa på den kortläsare som satts upp vid perrongen speciellt för registrering av förseningar. Utan registrering, ingen ersättning. Den fungerade som vanligt inte. Det stod bara "Vänta..."



Informationsskärmen i busskuren var släckt, och väntsalen på stationen, som inte är en vanlig väntsal utan ett dinosauriemuseum, stänger klockan 17. Det blev en kall halvtimme...

20:01 klev jag på bussen hem. 20:40 var jag framme. Två timmars försening igen. En timme på grund av växelfel. Den andra på grund av...ja, jag vet fortfarande inte...en timmes försening på grund av taxiresande lokförare?

Monday, December 16, 2013

Sunday, December 8, 2013

Och plötsligt blev det vinter...

vinter, soffa, snö, snöig
Och plötsligt blev det vinter... (Foto Anders N)

Saturday, December 7, 2013

Spår av Sven

stormen sven, nedblåst träd
 Spår av Sven (Foto Anders N)

Thursday, December 5, 2013

Nå, det var ju skönt att höra...

kjol
Kjolen är snart tillbaka... (Foto Anders N)

Tillägg till föregående två inlägg...

västtrafik
Hittade precis en bild jag tog i samband med trafikstörningarna förra helgen (se föregående två inlägg). Detta är informationsskärmen i väntkuren vid Kortedala Torg. Jag vet inte om det är samma information som stod vid övriga tillfälligt avstängda hållplatser, men förmodligen är det så, och vi kan bortse från att just den här skärmen är förskjuten i sidled så att högerkanten av texten inte går att läsa (det var den fortfarande häromkvällen när jag bytte spårvagn där på väg hem från fotoklubben) men observera meningen "Buss 6 kör via Kortedala T(org?) och buss 11 kör via Teleskopgatan."

Vad menar de egentligen? Spårvagnslinje 6 går ju ALLTID via Kortedala, och linje 11 går ALLTID via Teleskopgatan (efter att ha åkt genom Kortedala). Denna helg, liksom i vanliga fall. Det är en fullkomligt meningslös information.

Varför inte istället skriva ut den betydligt väsentligare informationen att linje 11 denna helg INTE går via Kortedala, som den brukar göra. Varför skrev man inte Resande till Kortedala, välj buss 6. Buss 11 till Bergsjön går INTE via Kortedala?

Sunday, December 1, 2013

Ersättningsbuss = Äventyr, del 2 (hemfärd, dag2 och en förklaring)

Så var det dags för andra delen av den kollektivtrafiksbetraktelse jag påbörjade i måndags. Om du inte har läst den ännu så hittar du den här.

Om du inte orkar läsa den, eller har läst den förut och bara glömt hälften, så kan jag sammanfatta den:

Förra helgen gick inte spårvagnarna. Istället fick man åka ersättningsbuss. Det var inga problem om man skulle åka hela vägen in till stan. Skulle man bara åka 3, 4, eller 5 hållplatser till närmaste förorten Kortedala, var man denna helg tvungen att byta buss på halva vägen. Inget större problem, om inte trafikbolaget glömt bort att informera om det. Jo, vid de flesta hållplatser fanns både skyltar och informatörer. Vid min fanns ingetdera. Busschauffören informerade vid påstigning vart bussen var på väg, vilket var bra. Men han berättade inte att han inte körde samma väg som den spårvagnslinje som han ersatte. Det var naturligtvis mindre bra.

Nu börjar fortsättningen. Jag klev av bussen vid Kortedala torg där jag tidigare sett en lapp om en frälsningsarméns loppis denna lördag. Men var fanns då Frälsningarmén? Jag försökte googla hemma innan jag åkte, utan resultat. Vanligtvis brukar jag fotografera alla loppislappar jag passerar, men just denna gång var jag kameralös. Jag hittade lappen utanför Hemköp. Där stod det:

"Petterkattsgatan"

Hade jag aldrig hört talas om. Gatorna i Kortedala heter alla någonting med som kan kopplas till tid. "Januarigatan", "Östra Midvintergatan", "Ljusårsgatan" och sådant där. Vad en katt vid namn Petter hade med saken att göra förstod jag inte. Inte heller visste jag var hans gata låg.

Nu vet jag att Petterkatt är en folklig förkortning och förvanskning av Petrus Cathedraticus, en katolsk dag som firas till minne av att Petrus blev biskop i Antiokia.

Jag vet också nu att gatan i Kortedala med detta namn är så liten att den knappt finns. Det är i princip bara infarten till Frälsningsarméns hus. Med hjälp av personalen på Kortedala bibliotek fick jag en vägbeskrivning.

Det visade sig att Frälsningsarmén i Kortedala ligger precis vid Januarigatans spårvagnshållplats. Hade jag kommit med rätt ersättningsbuss från rätt håll, hade jag sett skylten genom fönstret och kunnat kliva av där direkt. Nu fick jag åka halvvägs in till stan, sedan halvvägs tillbaka igen, och därefter ta en rask promenad på 1,2 kilometer. Väl framme klev jag in genom dörren...

...och fick se att hela lokalen var full av pensionärer som satt och sjöng andliga sånger. En väl tilltagen kaffetermos stod på ett bord, i övrigt såg jag ingenting som på något vis kunde liknas vid en "loppis". Så jag gick ut igen. Tog en ersättningsbuss och fortsatte med spårvagn till Redbergsplatsen och gick på en riktig loppis. Sedan hemåt igen. Denna gång via Angered, för att slippa alla ersättningsbussar. Handlade lite mat i Angereds centrum och hoppade sedan på buss 74 mot Bergsjön.

Vid en hållplats längs vägen nekade chauffören en ung familj att följa med. Det fanns inte plats till deras barnvagn. Det stod redan två barnvagnar i bussen, och deras tredje hade i så fall stått mitt i gången och blockerat genomfarten. Familjen blev naturligtvis inte glada, men jag mindes den busschaufför som för något år sedan förklarade i högtalaren precis varför man inte ska ha en barnvagn i mittgången:

"Händer det en olycka, så kommer folk att springa rakt över din barnvagn för att komma ut."

Och det är förvisso inte bra, varken för ungen i barnvagnen, eller för folket som har problem att komma ut. Busschauffören i lördags förklarade inte så exakt varför han nekade den unga familjen plats, vilket kanske de hade uppskattat om han hade gjort, men han gjorde naturligtvis helt rätt när han nekade familjen att få följa med. Det enda som förvånade mig var att han under hela resan inte sa ett ord om den stora rullator som stod parkerad lite längre bak i samma mittgång. En rullator som vid en eventuell olycka, om bakdörren skadats och inte längre fungerat, effektivt hade blockerat vägen ut för mig och majoriteten av passagerarna i bussens bakre del. En stor rullator i mittgången är väl i princip lika illa som en barnvagn? Eller?

Nåväl, jag kom hem utan bussolycka. Dagen efter, i söndags, gav jag mig ut igen. Måste ju se om man hade rättat till bristerna i kommunikationen. Men nej, fortfarande inga skyltar eller trafikinformatörer vid Rymdtorgets busshållplats. Efter en kort promenad, mer om den senare, klev jag återigen ombord på ersättningsbuss nummer 11. Denna gång ropade busschauffören ut att:

"Jag stannar INTE vid teleskopgatan. Hör ni? Jag stannar INTE vid teleskopgatan! Bara så att alla förstår. JAG STANNAR INTE VID TELESKOPGATAN. Ska ni dit får ni ta bussen bakom..."

Ett föredömligt tydligt besked. Men också ganska förvånande. För Teleskopgatan är första hållplatsen på väg till stan från mitt håll. Och den ligger inte i Kortedala. Varför skulle han nu plötsligt hoppa över den också? Jag vände mig om och tittade på bussen bakom, som anlände till hållplatsen i samma stund som min buss körde. Den var skyltad till "KOMETTORGET". Det är ändhållplatsen på spårvagnslinje 11. Den ligger åt helt andra hållet. En resa dit på 1,3 km skulle i så fall förlängas med en 4 km avstickare (2 km dit, 2 km tillbaka) åt andra hållet. Helt ologiskt.

Och förresten. Han ropade inte ut något om Kortedala. Inte idag heller. Betydde det att han SKULLE köra via Kortedala idag? Eller väntade han med att ropa ut det tills det var dags att byta vid Galileis gata?

Nej, naturligtvis åkte vi inte via Kortedala, och naturligtvis ropade aldrig busschauffören ut att resande dit var tvungen att byta. Varför ignorerar man fortfarande avsiktligt en så pass viktig information?

Jag åkte ersättningsbussen hela vägen till Gamlestadstorget där jag bytte till spårvagn och fortsatte in till centrum. Några timmar senare återvände jag till Gamlestadstorget och hoppade på en ersättningsbuss hem. Jag hade tre bussar märkta 11 att välja på. Strax efter mig klev två killar ombord och frågade chauffören:

-Ska du till Kortedala?
-Nej. Denna buss går inte via Kortedala. Ni får ta 6:an.
-Men här finns ju inga 6:or. Bara 11:or
-Det ska finnas. Ni får kontakta Västtrafik.
-Det har vi gjort. De säger att de kan inget göra. Varför ska det vara så här? Vi blev en hel timme försenade i morse på grund av det här.
-Jag kan tyvärr inte hjälpa er.
-Nej, det är ju inte ditt fel...


Den här busschauffören ropade vid resans start klart och tydligt ut i högtalaren att han INTE körde via Kortedala. Det var mycket bra. Samma sak vid nästa hållplats: SKF. Vid tredje hållplatsen, Bellevue, stod en trafikvärd i gul väst i folksamlingen utanför väntkuren. Då gjorde busschauffören misstaget att tro att han inte behövde ropa ut. Det hörde jag honom berätta sedan. Följaktligen klev det på ett antal passagerare med destination Kortedala.

Två damer som satt nära mig blev mycket upprörda när bussen körde förbi Kortedala. Dock inte så upprörda som de två damerna dagen innan. Jag förklarade för dagens damer hur det låg till. Att de kunde byta vid Galileis gata. De undrade om jag var engelsman. Jag lät så. Nej, sa jag. Jag är bleking. Men det ligger ju nästan åt samma håll...

Sedan gick de fram till chauffören och klagade. Han förklarade att det var bestämt att han inte skulle köra via Kortedala, och att det fanns skyltar och informatörer ute för att informera om detta. Men de kunde ta 6:an tillbaka från Galileis gata.

Nu var ju frågan om det överhuvudtaget gick några 6:or. Det verkade ju inte så, om man fick tro killarna vid Gamlestadstorget. Men faktiskt, på vägen upp till Bergsjön mötte vi tre ersättningsbussar. Två 6:or och en 11:a. Och vid Galileis gata stod en vändande 6:a beredd och väntade på oss.Tyvärr stod där också en 57:a. Det är en liten buss som åker runt bland smågatorna i Bergsjön och hämtar och lämnar pensionärer. Med två bussar inne på hållplatsen fick inte vi plats. Busschauffören fick inte släppa av folk mitt ute på gatan, han var tvungen att vänta till 6:an hade kört. Det gjorde naturligtvis inte Kortedaladamerna gladare. Men chauffören lovade att det kom fler 6:or snart. Vi får hoppas att han hade rätt. Damerna klev av, efter att ha bett mig hälsa hem till England...

Bussen körde vidare mot Rymdtorget. Chauffören var tydligt irriterad. Informationen fungerade inte det var en massa passagerare som hamnat på hans buss av misstag under dagen. Jag hörde honom ringa till trafikcentralen och påpeka detta. Han verkade bry sig om problemet. Det tackade jag honom för innan jag klev av. Nu började bitarna falla på plats. Busschaufförerna informerar inte, för de tror att passagerarna redan är informerade. Av skyltar och informatörer.

Det stora problemet i den här historien är att bussarna utger sig för att vara spårvagn 11 och 6, men 11:an kör inte som spårvagn 11 brukar göra. Folk tror att resan kommer att ske som vanligt, fast med buss istället för spårvagn. Kanske skulle man ha kallat ersättningsbusslinje 11 för "Direktbuss Bergsjön" respektive "Direktbuss Gamlestadstorget" på andra hållet, istället. Skippat kopplingen till spårvagnarna helt den här helgen. För den här lösningen är ju egentligen bra, som jag förklarade i det förra inlägget. Om nu bara informationen nått ut...

Varför informationen inte gick ut via informatörerna vågar jag inte svara på. Förmodligen förväntade sig informatörerna att folk skulle fråga dem. Men folk frågar ju inte, om de tror att allt är som vanligt. Därför hade informatörerna behövt vara betydligt mer aktiva. Jag minns inne i stan för ett par månader sedan. En mycket liten tillfällig trafikomläggning, och en överaktiv informatör som ville veta precis hur jag skulle åka. Han släppte inte mig ombord på bussen förrän han kollat att den verkligen körde dit den skulle. Han var nästan för aktiv, men bättre det än inte alls.

Och naturligtvis skulle chaufförerna ha ropat ut att man måste byta buss för att komma till Kortedala. Inte vid varje station, bara när det var dags att byta. Det räcker. Återigen, det är bättre att säga till en gång för mycket...

Men den största frågan var naturligtvis varför man inte alls informerade om bussarnas färdvägar, på hållplatsen vid Rymdtorget. De andra hållplatser jag besökte hade både skyltar och informatörer. Här fanns ingenting alls. Inte ens en liten A4-utskrift i plastfickan avsedd för tillfälliga trafikomläggningar. Varför?

Jo, det finns faktiskt en förklaring. Jag hade en misstanke på lördagskvällen, som visade sig stämma på Söndagsmorgonen. Innan jag klev ombord på bussen gick jag upp till spårvagnshållplatsen. Det var en ordentlig omväg, men väl värd besväret...

Vid spårvagnshållplatsen fanns nu inte mindre än tre(!) stora skyltar som informerade om att spårvagnen inte gick under helgen, och var ersatt med ersättningsbuss. Mycket tydligt.


Skylt 1 i förgrunden, skylt 2 till vänster om bilen. Skylt 3 strax ovanför bilens framdörr, bredvid den gule gubben. Det som ser ut som en fjärde skylt, längst till höger, är en ordinarie informationstavla för tidtabeller... 

Det stod också att ersättningsbussen gick från busshållplatsen vid torget. Ingenting om var torget ligger, men vi får ta för givet att man vet det om man bor i Bergsjön. För en tillfällig besökare kan det vara lite klurigt. Det är en promenad på ungefär 400 meter, runt skolan, förbi kyrkan, biblioteket och centrumbyggnaden.

Och hur var det nu med informationen för ersättningsbussarnas alternativa färdvägarna? De syntes inte till. Eller?

Jag fortsatte förbi informationsskylten och upp till själva spårvagnshållplatsen. Där, på tavlan för tidtabeller och i plastfickan för alternativa färdvägar, satt ett litet A4-blad. Med tydlig information om precis vilken väg ersättningsbussarna körde:



Man hade inte glömt sätta ut bussinformationen, men man hade satt den 400 meter från busshållplatsen! Skyltarna om att spårvagnarna inte gick var på rätt ställe, men informationen om ersättningsbussarnas färdväg borde naturligtvis ha funnits i busskuren. Att springa 400 meter + 400 meter tillbaka, det vill säga totalt 800 meter för att kolla hur bussen gick är fullkomligt idiotiskt tänkt. Förmodligen är det inte tänkt alls. Det är det som är problemet...

Vid spårvagnshållplatsen fanns även en man i gul overall. Han skymtas på övre bilden. Jag vet inte vad hans uppgift var, för när jag var vid hållplatsen höll han sig inne i sin bil. Jag hoppas verkligen att han inte var Rymdtorgets trafikinformatör...