Om du inte orkar läsa den, eller har läst den förut och bara glömt hälften, så kan jag sammanfatta den:
Förra helgen gick inte spårvagnarna. Istället fick man åka ersättningsbuss. Det var inga problem om man skulle åka hela vägen in till stan. Skulle man bara åka 3, 4, eller 5 hållplatser till närmaste förorten Kortedala, var man denna helg tvungen att byta buss på halva vägen. Inget större problem, om inte trafikbolaget glömt bort att informera om det. Jo, vid de flesta hållplatser fanns både skyltar och informatörer. Vid min fanns ingetdera. Busschauffören informerade vid påstigning vart bussen var på väg, vilket var bra. Men han berättade inte att han inte körde samma väg som den spårvagnslinje som han ersatte. Det var naturligtvis mindre bra.
Nu börjar fortsättningen. Jag klev av bussen vid Kortedala torg där jag tidigare sett en lapp om en frälsningsarméns loppis denna lördag. Men var fanns då Frälsningarmén? Jag försökte googla hemma innan jag åkte, utan resultat. Vanligtvis brukar jag fotografera alla loppislappar jag passerar, men just denna gång var jag kameralös. Jag hittade lappen utanför Hemköp. Där stod det:
"Petterkattsgatan"
Hade jag aldrig hört talas om. Gatorna i Kortedala heter alla någonting med som kan kopplas till tid. "Januarigatan", "Östra Midvintergatan", "Ljusårsgatan" och sådant där. Vad en katt vid namn Petter hade med saken att göra förstod jag inte. Inte heller visste jag var hans gata låg.
Nu vet jag att Petterkatt är en folklig förkortning och förvanskning av Petrus Cathedraticus, en katolsk dag som firas till minne av att Petrus blev biskop i Antiokia.
Jag vet också nu att gatan i Kortedala med detta namn är så liten att den knappt finns. Det är i princip bara infarten till Frälsningsarméns hus. Med hjälp av personalen på Kortedala bibliotek fick jag en vägbeskrivning.
Det visade sig att Frälsningsarmén i Kortedala ligger precis vid Januarigatans spårvagnshållplats. Hade jag kommit med rätt ersättningsbuss från rätt håll, hade jag sett skylten genom fönstret och kunnat kliva av där direkt. Nu fick jag åka halvvägs in till stan, sedan halvvägs tillbaka igen, och därefter ta en rask promenad på 1,2 kilometer. Väl framme klev jag in genom dörren...
...och fick se att hela lokalen var full av pensionärer som satt och sjöng andliga sånger. En väl tilltagen kaffetermos stod på ett bord, i övrigt såg jag ingenting som på något vis kunde liknas vid en "loppis". Så jag gick ut igen. Tog en ersättningsbuss och fortsatte med spårvagn till Redbergsplatsen och gick på en riktig loppis. Sedan hemåt igen. Denna gång via Angered, för att slippa alla ersättningsbussar. Handlade lite mat i Angereds centrum och hoppade sedan på buss 74 mot Bergsjön.
Vid en hållplats längs vägen nekade chauffören en ung familj att följa med. Det fanns inte plats till deras barnvagn. Det stod redan två barnvagnar i bussen, och deras tredje hade i så fall stått mitt i gången och blockerat genomfarten. Familjen blev naturligtvis inte glada, men jag mindes den busschaufför som för något år sedan förklarade i högtalaren precis varför man inte ska ha en barnvagn i mittgången:
"Händer det en olycka, så kommer folk att springa rakt över din barnvagn för att komma ut."
Och det är förvisso inte bra, varken för ungen i barnvagnen, eller för folket som har problem att komma ut. Busschauffören i lördags förklarade inte så exakt varför han nekade den unga familjen plats, vilket kanske de hade uppskattat om han hade gjort, men han gjorde naturligtvis helt rätt när han nekade familjen att få följa med. Det enda som förvånade mig var att han under hela resan inte sa ett ord om den stora rullator som stod parkerad lite längre bak i samma mittgång. En rullator som vid en eventuell olycka, om bakdörren skadats och inte längre fungerat, effektivt hade blockerat vägen ut för mig och majoriteten av passagerarna i bussens bakre del. En stor rullator i mittgången är väl i princip lika illa som en barnvagn? Eller?
Nåväl, jag kom hem utan bussolycka. Dagen efter, i söndags, gav jag mig ut igen. Måste ju se om man hade rättat till bristerna i kommunikationen. Men nej, fortfarande inga skyltar eller trafikinformatörer vid Rymdtorgets busshållplats. Efter en kort promenad, mer om den senare, klev jag återigen ombord på ersättningsbuss nummer 11. Denna gång ropade busschauffören ut att:
"Jag stannar INTE vid teleskopgatan. Hör ni? Jag stannar INTE vid teleskopgatan! Bara så att alla förstår. JAG STANNAR INTE VID TELESKOPGATAN. Ska ni dit får ni ta bussen bakom..."
Ett föredömligt tydligt besked. Men också ganska förvånande. För Teleskopgatan är första hållplatsen på väg till stan från mitt håll. Och den ligger inte i Kortedala. Varför skulle han nu plötsligt hoppa över den också? Jag vände mig om och tittade på bussen bakom, som anlände till hållplatsen i samma stund som min buss körde. Den var skyltad till "KOMETTORGET". Det är ändhållplatsen på spårvagnslinje 11. Den ligger åt helt andra hållet. En resa dit på 1,3 km skulle i så fall förlängas med en 4 km avstickare (2 km dit, 2 km tillbaka) åt andra hållet. Helt ologiskt.
Och förresten. Han ropade inte ut något om Kortedala. Inte idag heller. Betydde det att han SKULLE köra via Kortedala idag? Eller väntade han med att ropa ut det tills det var dags att byta vid Galileis gata?
Nej, naturligtvis åkte vi inte via Kortedala, och naturligtvis ropade aldrig busschauffören ut att resande dit var tvungen att byta. Varför ignorerar man fortfarande avsiktligt en så pass viktig information?
Jag åkte ersättningsbussen hela vägen till Gamlestadstorget där jag bytte till spårvagn och fortsatte in till centrum. Några timmar senare återvände jag till Gamlestadstorget och hoppade på en ersättningsbuss hem. Jag hade tre bussar märkta 11 att välja på. Strax efter mig klev två killar ombord och frågade chauffören:
-Ska du till Kortedala?
-Nej. Denna buss går inte via Kortedala. Ni får ta 6:an.
-Men här finns ju inga 6:or. Bara 11:or
-Det ska finnas. Ni får kontakta Västtrafik.
-Det har vi gjort. De säger att de kan inget göra. Varför ska det vara så här? Vi blev en hel timme försenade i morse på grund av det här.
-Jag kan tyvärr inte hjälpa er.
-Nej, det är ju inte ditt fel...
Den här busschauffören ropade vid resans start klart och tydligt ut i högtalaren att han INTE körde via Kortedala. Det var mycket bra. Samma sak vid nästa hållplats: SKF. Vid tredje hållplatsen, Bellevue, stod en trafikvärd i gul väst i folksamlingen utanför väntkuren. Då gjorde busschauffören misstaget att tro att han inte behövde ropa ut. Det hörde jag honom berätta sedan. Följaktligen klev det på ett antal passagerare med destination Kortedala.
Två damer som satt nära mig blev mycket upprörda när bussen körde förbi Kortedala. Dock inte så upprörda som de två damerna dagen innan. Jag förklarade för dagens damer hur det låg till. Att de kunde byta vid Galileis gata. De undrade om jag var engelsman. Jag lät så. Nej, sa jag. Jag är bleking. Men det ligger ju nästan åt samma håll...
Sedan gick de fram till chauffören och klagade. Han förklarade att det var bestämt att han inte skulle köra via Kortedala, och att det fanns skyltar och informatörer ute för att informera om detta. Men de kunde ta 6:an tillbaka från Galileis gata.
Nu var ju frågan om det överhuvudtaget gick några 6:or. Det verkade ju inte så, om man fick tro killarna vid Gamlestadstorget. Men faktiskt, på vägen upp till Bergsjön mötte vi tre ersättningsbussar. Två 6:or och en 11:a. Och vid Galileis gata stod en vändande 6:a beredd och väntade på oss.Tyvärr stod där också en 57:a. Det är en liten buss som åker runt bland smågatorna i Bergsjön och hämtar och lämnar pensionärer. Med två bussar inne på hållplatsen fick inte vi plats. Busschauffören fick inte släppa av folk mitt ute på gatan, han var tvungen att vänta till 6:an hade kört. Det gjorde naturligtvis inte Kortedaladamerna gladare. Men chauffören lovade att det kom fler 6:or snart. Vi får hoppas att han hade rätt. Damerna klev av, efter att ha bett mig hälsa hem till England...
Bussen körde vidare mot Rymdtorget. Chauffören var tydligt irriterad. Informationen fungerade inte det var en massa passagerare som hamnat på hans buss av misstag under dagen. Jag hörde honom ringa till trafikcentralen och påpeka detta. Han verkade bry sig om problemet. Det tackade jag honom för innan jag klev av. Nu började bitarna falla på plats. Busschaufförerna informerar inte, för de tror att passagerarna redan är informerade. Av skyltar och informatörer.
Det stora problemet i den här historien är att bussarna utger sig för att vara spårvagn 11 och 6, men 11:an kör inte som spårvagn 11 brukar göra. Folk tror att resan kommer att ske som vanligt, fast med buss istället för spårvagn. Kanske skulle man ha kallat ersättningsbusslinje 11 för "Direktbuss Bergsjön" respektive "Direktbuss Gamlestadstorget" på andra hållet, istället. Skippat kopplingen till spårvagnarna helt den här helgen. För den här lösningen är ju egentligen bra, som jag förklarade i det förra inlägget. Om nu bara informationen nått ut...
Varför informationen inte gick ut via informatörerna vågar jag inte svara på. Förmodligen förväntade sig informatörerna att folk skulle fråga dem. Men folk frågar ju inte, om de tror att allt är som vanligt. Därför hade informatörerna behövt vara betydligt mer aktiva. Jag minns inne i stan för ett par månader sedan. En mycket liten tillfällig trafikomläggning, och en överaktiv informatör som ville veta precis hur jag skulle åka. Han släppte inte mig ombord på bussen förrän han kollat att den verkligen körde dit den skulle. Han var nästan för aktiv, men bättre det än inte alls.
Och naturligtvis skulle chaufförerna ha ropat ut att man måste byta buss för att komma till Kortedala. Inte vid varje station, bara när det var dags att byta. Det räcker. Återigen, det är bättre att säga till en gång för mycket...
Men den största frågan var naturligtvis varför man inte alls informerade om bussarnas färdvägar, på hållplatsen vid Rymdtorget. De andra hållplatser jag besökte hade både skyltar och informatörer. Här fanns ingenting alls. Inte ens en liten A4-utskrift i plastfickan avsedd för tillfälliga trafikomläggningar. Varför?
Jo, det finns faktiskt en förklaring. Jag hade en misstanke på lördagskvällen, som visade sig stämma på Söndagsmorgonen. Innan jag klev ombord på bussen gick jag upp till spårvagnshållplatsen. Det var en ordentlig omväg, men väl värd besväret...
Vid spårvagnshållplatsen fanns nu inte mindre än tre(!) stora skyltar som informerade om att spårvagnen inte gick under helgen, och var ersatt med ersättningsbuss. Mycket tydligt.
Skylt 1 i förgrunden, skylt 2 till vänster om bilen. Skylt 3 strax ovanför bilens framdörr, bredvid den gule gubben. Det som ser ut som en fjärde skylt, längst till höger, är en ordinarie informationstavla för tidtabeller...
Det stod också att ersättningsbussen gick från busshållplatsen vid torget. Ingenting om var torget ligger, men vi får ta för givet att man vet det om man bor i Bergsjön. För en tillfällig besökare kan det vara lite klurigt. Det är en promenad på ungefär 400 meter, runt skolan, förbi kyrkan, biblioteket och centrumbyggnaden.
Och hur var det nu med informationen för ersättningsbussarnas alternativa färdvägarna? De syntes inte till. Eller?
Jag fortsatte förbi informationsskylten och upp till själva spårvagnshållplatsen. Där, på tavlan för tidtabeller och i plastfickan för alternativa färdvägar, satt ett litet A4-blad. Med tydlig information om precis vilken väg ersättningsbussarna körde:
Man hade inte glömt sätta ut bussinformationen, men man hade satt den 400 meter från busshållplatsen! Skyltarna om att spårvagnarna inte gick var på rätt ställe, men informationen om ersättningsbussarnas färdväg borde naturligtvis ha funnits i busskuren. Att springa 400 meter + 400 meter tillbaka, det vill säga totalt 800 meter för att kolla hur bussen gick är fullkomligt idiotiskt tänkt. Förmodligen är det inte tänkt alls. Det är det som är problemet...
Vid spårvagnshållplatsen fanns även en man i gul overall. Han skymtas på övre bilden. Jag vet inte vad hans uppgift var, för när jag var vid hållplatsen höll han sig inne i sin bil. Jag hoppas verkligen att han inte var Rymdtorgets trafikinformatör...
No comments:
Post a Comment