Tag plats! (En liten tåggodnattsaga...)

Jag, som har en något försynt läggning, fick redan i skolan höra att jag borde "ta för mig" mer. Det är tydligen människans uppgift att "ta plats". Jag insåg redan då hur dum den tanken är. Om jag tar någon annans plats så kommer ju den att bli utan. På vilket vis gör det saken bättre? Att alla springer runt och försöker ta varandras platser, vilket är så populärt idag, kommer inte att leda till någon förändring överhuvudtaget. För att inte tala om all den energi och tid som slösas bort på kampen.  Tid och energi som kunde användas till betydligt nyttigare saker. I stället för att att kräva av den som är utan att "ta plats", borde det väl vara bättre att kräva av de som redan har att "lämna plats". Att dela med sig lite helt enkelt. Så får alla plats och inte krävs det någon nämnvärd energiförlust heller...

Tyvärr är denna tanke helt främmande i dagens samhälle. Vilket ibland kan leda till helt absurda situationer. Låt mig exemplifiera med följande fullkomligt otroliga men helt sanna anekdot från min återfärd till Göteborg efter den inbillat försenade hemfärd till Blekinge jag berättade om häromveckan:

Strax efter klockan 11 klev jag på bussen i Olofström. "Jag ska till Göteborg" sa jag till chauffören. "Då får jag plocka fram fusklappen..." sa chauffören och tog fram listan över vilka sifferkoder olika destinationer hade i datorsystemet. Nu har jag rest så många gånger att jag vet att Göteborg har kod 2510. Det är dessutom lätt för mig att komma ihåg, då jag har en kompis som fyller år den 25 oktober. Det är för övrigt en av få födelsedagar jag kommer ihåg. Jag är usel på att komma ihåg födelsedagar.

"2510...Det är en kompis som fyller år..."

Chauffören avbröt mig vänligt men bestämt. Hen trodde att jag höll på att börja berätta om varför jag skulle åka till Göteborg och klargjorde med en blick att hen inte hade lust att småprata med mig. Även om det var en bra stund till bussen skulle gå och bara jag som stod i kön. Hen småpratade däremot desto mer med en annan passagerare, i samband med hens biljettköp senare under resan, men jag gissar att hen var betydligt trevligare än mig...

En resa som gick utan något egentligt problem hela vägen ner till Lund. Du vet där som jag blev frånkörd, efter att ha haft 4 minuter på mig att byta tåg, när jag reste på andra hållet någon vecka tidigare. Denna gång anlände jag aningens försenad och hade en och en halv minut på mig att byta till Göteborgståget. Men det var inte alls lika mycket folk i vägen, och jag hann faktiskt springa flera meter uppför den första rulltrappan innan jag såg Göteborgståget lämna perrongen nedanför mig.

Någon timme senare och efter en sväng på Clemenstorgets loppis och Erikshjälpen stod jag på perrongen och väntade på nästa tåg. Det rullade in på stationen i tid. Jag och mina blivande medpassagerare samlades kring en av tågets bakre dörrar. Den öppnades inte. Vi tryckte på knappen. Ingenting hände. Så småningom insåg vi att hela tågsetet var avstängt. Jag sprang längs perrongen till de främre tågseten. Halvvägs dit kom jag på att tågen mot Göteborg vanligtvis brukar lämna ett tågset i Helsingborg. Det brukar vara bäst att sätta sig i rätt del från början, så man inte måste byta i Helsingborg...

"Går det här tågsetet till Göteborg?"

Frågade jag tågvärden.

"Alla tågset går till Göteborg!"

Svarade han.

"Även det sista? Det som är låst?"

Frågade jag.

"Nej, inte det. Det ska av i Helsingborg. Jag vet inte riktigt var det kom ifrån..."

Svarade han. Jag tänkte att det var lustigt. När jag åkte ner var tåget överfyllt, för det saknades ett tågset. Nu hade man råd att köra med ett som var helt tomt och låst. Betydde det att det var färre som åkte med det här tåget?

Nej, tvärtom. Även detta tåg var överfyllt. Trots att det var två tågset. Plus det tredje som var tomt och låst.

Jag kom in i tågets mittdel. Där som man förväntas åka om man har barnvagn eller väldigt mycket och stor packning. Jag hade ingen barnvagn, men väl min stora bagagevagn. Jag klämde mig in bland barnvagnar och fötter och hittade till slut en plats. Och med plats menar jag inte sittplats, men åtminstone en liten bit ledig golvyta där jag kunde klämma in min bagagevagn. På väg dit passerade jag visserligen en ledig sittplats, men där fanns inte utrymme för min vagn. En tjej med en något mindre bagagevagn än min klev ombord strax efter att jag hittat min golvyta. Hon försökte sätta sig på den lediga sittplatsen, men blev snabbt upplyst av en tjej som satt på platsen bredvid att "det är upptaget". Så tjejen med något mindre bagagevagn än jag fick stå. I hennes fall mitt i vagnen utan någon vägg att luta sig mot. Det enda hon hade att ta stöd mot var sin egen, något skrangliga, bagagevagn.

Jag tänkte lite försiktigt att om man gick på toaletten, eller vad nu den sittande tjejens bekant hade gjort, i ett så överfyllt tåg som detta, så kan man nog egentligen inte räkna med att ens plats ska vara ledig när man kommer tillbaka. Men den sittande tjejen var mycket bestämd.

Tåget körde och vagnen var alltså överfylld förutom den lilla ensamma tomma men ändå upptagna sittplatsen. Fortfarande i Landskrona hade platsens ockupant inte synts till. Några gick av, lika många gick på, men alla som kom för nära möttes fortfarande av ett barskt besked att platsen var upptagen. Till sist klev en mycket gammal tant med rullator ombord. Långsamt tog hon också sikte på den lediga platsen.

"UPPTAGEN!" skrek tjejen bredvid.

Tjejen med bagagevagnen, hon som nu åkt hela vägen från Lund ståendes mitt i tågvagnen med inget annat än sin bagagevagn att hålla sig i och luta sig emot, vände sig mot den sittande tjejen.

"Kom igen. Hon är så gammal. Hon måste väl få sitta..."
"Nej!" sa den sittande. Och tillade därefter att...
"...en barnvagn FÅR ta tre platser!"

Barnvagn? Tänkte jag. Och jo, faktiskt. Den sittande tjejen hade faktiskt en barnvagn med sig. Den stod vid sittplatsen på andra sidan om henne. Med kortsidan mot sittplatsen och ståendes rakt ut i den även för övrigt mycket välfyllda mittgången. Barnvagnen tog alltså inte upp mer än en sittplats (men desto mer av mittgången) . Tjejen själv tog inte heller upp mer än en plats. Men tydligen ansåg hon att hon ÄNDÅ hade rätt till att nyttja en tredje plats, även om hon inte behövde den. Att hon genom att ha ställt vagnen som den stod också tog upp en väsentlig del av mittgången, vagnens enda genomfartsled, var tydligen också något hon ansåg sig ha rätt till.

Hörde jag verkligen rätt? Jag hade nog tvivlat än idag på att mina öron verkligen fungerade som de skulle denna eftermiddag om inte tjejen med bagagevagnen, när det så småningom långt upp i Halland bara var hon och jag i vagnen, ringt en vän och berättade om vilken absurd människa hon hade träffat på tåget.

Tanten med rullatorn då? Hur gick det för henne? Jo, i samma ögonblick som den sittande tjejen förklarat sin rätt till en tredje sittplats som hon inte behövde, reste sig hälften av alla övriga sittande i vagnen och erbjöd rullatortanten sin plats.

Det finns fortfarande lite hopp för mänskligheten...

Godnattsagan om den inbillade tågförseningen...

Jag förstår att du bara väntar på att få läsa om sista delen av min norrländska resa. Jag har ju bloggat om den i snart ett år nu. Inte illa för en resa som bara varade i en månad. Enligt min ursprungliga plan skulle jag ha varit klar i november. Men det kom en ryslig höst emellan, som jag så småningom också har lovat att jag ska berätta om. Och nu för ett par veckor sedan hände det saker i släkten hemma i Skåne som gjort att jag inte haft tid att skriva något alls på länge. Det har blivit mycket åkande fram och tillbaka. I förra veckan var jag åter nere, denna gång för bouppteckning. Med denna följde naturligtvis en obligatorisk tågförsening. Något som du, om du brukar läsa den här bloggen, vet att jag har en märklig förmåga att kunna samla på mig. Tre stycken har det blivit på fyra resor.

Jag har därför nu äran att, i väntan på att mitt huvud skall samla sig så mycket att det ska kunna återvända till den ljuva våren, kunna bjuda på den första av den senaste tidens skånska tågförseningar. Delvis nedskriven på tåget under den senaste månadens tredje skånska tågförsening. Med förhoppning om att den och de två följande delarna ska kunna skänka en liten uppfattning om hur det är att åka tåg i Skåne 2016. Därtill förhoppningsvis kunna dig skänka lite nöje och tidsfördriv, eller kanske bara kunna hjälpa till att skingra tankar och tillfälligt glömma. Ibland kan det senare vara mer än nödvändigt. Det vet jag ju själv...

Låt berättelsen börja:

Allt var klart för hemfärden till Olofström. Nästan... Jag kunde inte hitta mitt kort!

Det är väldigt smidigt att kunna åka regionaltrafik hela vägen mellan Göteborg och Olofström. Blekingetrafiken, Skånetrafiken och Hallandstrafiken samarbetar och har ett gemensamt biljettsystem. Man laddar sitt regionaltrafikkort med pengar och kan sedan köpa en biljett till lägre pris än man hade kunnat göra utan kort. Kan inte bli bättre! Man behöver inte ens passa någon speciell tid. Om man bara har biljett kan man ta första bästa Öresundståg.

Vanligtvis åker jag med Skånetrafikens JOJO-kort. Ibland använder jag mitt kort från Blekingetrafiken. Det går precis lika bra vilket som. Men nu kunde jag inte hitta någotdera. Jag letade och letade. Klockan gick. Jag hittade ett kort från Jönköpings länstrafik! Det hjälpte mig inte alls. Jönköpings län är inte med i samarbetet, och passeras inte heller under resans gång. Till slut hittade jag ett kort från Hallandstrafiken! Jag visste inte ens att jag ägde ett sådant. Hallandstrafiken är med på biljettsamarbetet och Halland är ett av de tre län jag passerar under resan från Göteborg till Olofström, med byte i Lund och Bromölla. Det borde inte vara något som helst problem...

På järnvägsstationen hade jag 15 minuter till godo innan tåget gick. Jag letade upp biljettautomaten till Öresundstågen. Den är dessutom märkt "Hallandstrafiken", i stället för "Öresundstågen". Allt för att förvirra resenärerna...

Det borde vara om möjligt ännu enklare att ladda ett kort från Hallandstrafiken, än ett från Skåne- eller Blekingetrafiken, i en automat som är märkt "Hallandstrafiken".

Trodde jag.

Automaten kände inte igen kortet. Jag stod nu inför ett val. Antingen köpa en vanlig biljett, utan rabattkort överhuvudtaget, eller försöka lösa problemet. Jag hade fortfarande 12 minuter på mig, och man sparar trots allt 65 kr på att resa med rabattkort. Och 65 kronor är trots allt en hel enkelresa till Bollebygd...med rabattkort...

Varken Skåne- eller Blekingetrafiken har någon butik på Göteborgs Centralstation. Det kanske inte är så konstigt. Hallandstrafiken har inte heller någon, men om man är snäll så kan man gå till Västtrafik (Regionaltrafiken i Västra Götalandsregionen) och få hjälp där. Jag bestämde mig för att vara snäll.

För ovanlighetens skull var det ingen kö hos Västtrafik. Jag fick hjälp direkt. Jag förklarade att kortet inte gick att ladda. Tjejen i luckan reste sig från stolen och gick bort och öppnade en garderob. Det såg i alla fall ut som en sådan. Jag misstänker att det någonstans inne i denna garderob fanns en dator från Hallandstrafiken. Efter att ha försökt kunde hon också konstatera att det inte gick att ladda kortet. Hon letade fram ett nytt kort till mig. Jag laddade på 400 kronor. En resa till Olofström kostar 311 kronor, men man måste ladda jämna hundralappar på kortet.

Hon såg att jag började bli lite nervös. Ville jag köpa biljetten direkt av henne istället för att gå till automaten med mitt nyladdade kort? Det ville jag gärna. Det sparade mycket tid.

Tjejen försvann åter in i garderoben men kom ut nästan direkt igen. Hon kunde inte hitta någon hållplats i Olofström, sa hon. Och då kunde hon inte boka biljett dit. Det förvånade mig, eftersom det aldrig brukar vara några problem att boka resor från Göteborg till Olofström i automaten. När man har ett kort som fungerar.

Ännu mer förvånade det mig att hon faktiskt verkade veta var Olofström låg. Utan att jag behövde förklara. Det är mycket ovanligt. Hon erbjöd mig nämligen att köpa en biljett till Bromölla, där jag brukar byta från tåg till buss sista biten, och sa att jag kunde lösa en så kallad tilläggsbiljett på bussen när jag väl tagit mig dit...

Det var nu inte många minuter kvar till tåget skulle gå, så jag köpte biljetten till Bromölla och sprang sedan iväg. Så snabbt det gick. Jag hade en packning på hjul...

Men jag hann. Jag satte mig tillrätta på tåget som strax rullade ut från stationen. Jag satt vid dörren längst bak och fann mig efter någon timme omgiven av tågvärdar. Fyra styck för att vara exakt. Två som skulle gå av sitt pass och två som skulle gå på nästa. Jag tror aldrig jag har sett så många tågvärdar på en gång. De diskuterade rökning och simning. Dock inte samtidigt...

Apropå rök. I Laholm var det grått. Tjock dimma. På Båstads nya station likaså. Sedan blev det inte bara grått utan helt svart. Det var Hallandsåstunneln. Det var inte första gången jag åkte genom den. Jag har bara inte hunnit blogga om det ännu. Man tjänar visst några minuter i restid, men man går miste om den enda riktigt sevärda utsikten under hela resan. Ett dåligt byte om du frågar mig...

Mitt tågbyte i Lund närmade sig. I Landskrona reste jag mig, packade ihop mina saker och tog sikte på tågtoaletten. Som för ovanlighetens skull fungerade. Tyvärr nådde jag aldrig fram till den utan fastnade på halva vägen. Mellansektionen av tåget var alldeles fullt med folk.

"Vi beklagar att vi på grund av fordonsbrist är tvungna att köra med bara ett tågset..."
Sa någon i högtalaren. Vi skulle alltså ha kopplats ihop med ett till, så att tåget blev dubbelt så långt, i Helsingborg. Men inte idag. Det hade behövts, så mycket folk som fanns ombord. Toaletten befann sig bara några meter bort, men med min stora hjulförsedda packning och allt folket däremellan var det ingen möjlighet att ta mig framåt. Inte bakåt heller, för även där fyllde det snabbt på med folk. Jag var inte den ende som ska gå av i Lund.

Några minuter före Lunds station kommer det ett utrop i högtalaren. Ungefär så här:

"Vi närmar oss Lund. Lund nästa. I Lund blir det byte för resande mot Karlskrona..."
Det vill säga mitt tåg. Jag spetsade öronen för att höra vilket spår tåget skulle gå ifrån. För jag skulle inte ha många minuter på mig att ta mig dit. Inte för att vi var försenade, utan bara för att tidsschemat är väldigt snålt tilltaget...

"Tåget mot Karlskrona avgår från..."

"Ursäkta..."
Det var ett par medpassagerare som knackade mig på axeln.

"...kan vi få komma förbi? Vi ska gå av..."
Jag tog ett djupt andetag och bet ihop käkarna för att inte svara "OCH VARFÖR I ~d@£$ TROR DU JAG STÅR HÄR DÅ?" för så får man inte säga. Sedan förklarade jag så artigt jag kunde att det fick de inte alls, utan de fick nog stå kvar och vänta till tåget stannat och gå av när alla vi andra gick av. Det accepterade de.

Jag missade därmed också utropet om var Karlskronatåget avgick ifrån. Jag fick helt enkelt förmoda att det avgick från det spår det brukar avgå ifrån. När tåget stannade hade jag fyra minuter på mig att byta. Det tog minst en minut för alla som stod framför mig att komma av. Där ute var perrongen sedan full av folk. Både de som gått av och de som skulle gå på. Jag sneddade över något slags avsats/uteservering och flyttade, kanske lite bryskt, på en mobilförsjunken ungdom som stod i vägen. Det var inte läge att ställa mig och vänta på hissen och inte heller att försöka springa uppför den vanliga trappan med min stora vagn i släptåg. Istället tog jag den överfyllda rulltrappan upp till gångbron över spåren. Väl uppe såg jag tåget stå inne, ett par spår bort. Jag sprang bort till nästa rulltrappa, och åkte ner. Jag såg hur tåget stängde dörrarna!

Alla dörrar? Nej, dörren närmast min rulltrappa var fortfarande öppen. Tågvärden stod och väntade. På mig? Hen såg sig omkring. Jag sprang ner för rulltrappan med vagnen skumpande efter mig nerför trappstegen. Precis när jag kommit ner på perrongen klev tågvärden in i tåget. Och stängde dörren. Och låste. Precis framför näsan på mig!

Jag satte nyss nämnda näsa mot rutan i dörren. Tågvärden ignorerade mig och försjönk strax i sin smartfån. Där stod vi, jag med trynet mot rutan och hen med trynet mot skärmen på smartfånen. En halv minut eller så. Sedan körde tåget...

Tre minuter senare avgick ett Pågatåg till Kristianstad. Det var bättre än inget. Och lyckligtvis från spåret bredvid. Annars hade jag inte hunnit med det heller...

Sittandes på Pågatåget till Kristianstad konstaterade jag att jag, i samma ögonblick som tågvärden låste dörren framför näsan på mig, blev minst en timme försenad. Eller vänta...

Jag hade bara biljett till Bromölla. I Kristianstad kunde jag byta från det här Pågatåget till ett annat Pågatåg till Bromölla. Och anlända dit ungefär en halvtimme efter den tid jag hade anlänt om jag hunnit med Öresundståget. Sedan var jag förstås förmodligen tvungen att stå där och vänta en halvtimme på en buss till Olofström. Dit jag skulle anlända en timme försenad. Men jag hade bara biljett till Bromölla, och därmed var min försening officiellt bara en halvtimme. Den andra halvtimmens försening var bara inbillning. Man kan ju inte vara försenad om man inte har biljett ännu. Eller?

I vilket fall kan man inte få någon ekonomisk ersättning för en försening, om man inte har hunnit köpa biljett. Man kan alltså säga att genom att inte låta mig lösa biljett hela vägen sparade tjejen på biljettkontoret i Göteborg en slant åt Skånetrafiken. Även om det (förhoppningsvis) inte var hennes avsikt...

I Kristianstad skyndade jag mig bort till informationstavlan. Och vilken tur jag hade. Nästa tåg som skulle avgå var 18:38 mot Karlskrona!



Eller vänta?

Klockan var ju 19:00 redan. 18:38 var tåget jag redan hade blivit frånkörd av i Lund. Men det borde gå ett Pågatåg till Bromölla alldeles strax. De brukar gå strax efter hela timmar. Men nej. Den här timmen gick inget Pågatåg. Så jag fick ta nästa Öresundståg istället. De går en gång i timmen. En timme efter 18:38 borde bli 19:38. Knappt fyrtio minuter. Det kunde vara värre...

Och det var värre. För det gick inget Öresundståg heller. Det gick först 20:38! Vad var det som stod på? Öresundstågen går ju alltid varje timme!

Långsamt gick det upp för mig. Det var LÖRDAG. Tydligen behöver det inte gå något Öresundståg till Karlskrona på lördagar 19:38...

När tågvärden låste dörren framför näsan på mig så var hen alltså förmodligen fullt medveten om att nästa tåg gick först om två timmar. Visst, det är inte bara hens fel. Mest av allt är det trafikplanerarens. Vem lägger avsiktligt tågen så att man bara har fyra minuter på sig att byta?

Att en tågresa mellan Göteborg och Blekinge ska gå via Lund är märkligt i sig. Men det är den resväg som man vanligtvis rekommenderas. Än märkligare då att man inte har lagt tågen så att det finns tid att hinna byta mellan dem. Fem minuter till hade räckt långt...

Går man in på Skånetrafikens hemsida och kollar så kan man bara resa från Göteborg till Olofström (via Lund) vid 9:55, 10:55, 11:55, 12:55, 13:55, 15:55 och 17:55 på lördagar. Resorna tar fem timmar och 44 minuter, varav 1 timme och två minuter som går åt till att vänta i Lund. Det går tåg från Göteborg mot Lund även 14:55 och 16:55, men då finns det inget tåg mot Blekinge att byta till. Detta borde jag naturligtvis ha vetat om i förväg. Men min ursprungstanke var att åka kring lunch. Det var bara de tågen jag hade kollat upp. Och de gick ju en gång i timmen, precis som vanligt. Sedan tillbringade jag ju en längre tid med att försöka hitta mitt resekort, och kom därför till stationen först vid 14:40. Och hade ingen aning om att tåget 14:55 inte skulle kunna ta mig hela vägen.

Eller hur var det nu? Egentligen?

Faktum var att tågvärden ropade ut att det fanns ett tåg till Karlskrona när jag kom till Lund. Tror jag. Jag hörde ju inte exakt hur utropet löd eftersom jag blev störd. Men det skulle förvåna mig om utropet löd:

"Och ni som ska byta mot tåg till Blekinge får sätta er och vänta två timmar och två minuter, för vi har lagt avgångstiden så att ni inte ska kunna hinna med det tåg som kommer att stå inne på Lunds station när vi kommer dit. Och sedan går det inget förrän två timmar senare... Och det hjälper inte att ta Pågatåget, för ni kommer inte längre än till Kristianstad ändå..."

Jag kom till slut till Olofström. Då var klockan 21:39. Då hade jag varit på resande fot i sex timmar och fyrtiofyra minuter. Hade jag hunnit med tåget som låstes framför näsan på mig hade jag varit där 19:39. Två timmar tidigare. Trots detta var jag alltså inte försenad alls! Förlusten av den första timmen var mitt eget fel som hade gått på ett för tidigt tåg. Andra timmen var ingen försening, utan det räknas som helt normalt att behöva vänta en timme och två minuter på ett byte i Lund. För det tåg som står inne ska man inte hinna med. Mina två timmars försening var alltså inget annat än ren inbillning...

Indirekta observationer av Umeås undre värld...

Ibland när jag kliver in i en hiss kan jag bli lite osäker. Var är jag egentligen? Ja, inte osäker på om jag är i en hiss eller inte, det brukar vara ganska uppenbart. Men osäker på vilken våning. Och framförallt vad den ska kallas.

"Ground floor" säger engelsmännen. Det vill säga markvåningen, eller markplanet. Det kan inte misstolkas. Men vi svenskar brukar säga "Första våningen" för samma sak. Den våning man går in i huset på. "First floor" för en engelsman är däremot våningen ovanför "Ground floor". Det vill säga vad svensken skulle kalla "Andra våningen." "First floor" betyder alltså andra våningen. Det är där det brukar bli problem...

För att återgå till hissarna, är de så gott som alltid internationella. Och med internationella menar jag i det här fallet engelska. Hur arabiska eller kinesiska hissar ser ut har jag inte en aning om.

För att underlätta för mig och andra personer som tänker för mycket, har hissfabrikanterna oftast gjort en av våningsknapparna i en annan färg. Vanligtvis grön. Grön våning betyder "Ground floor" alltså markplan. "Första våningen" för en svensk. Där man går in i byggnaden. Eller ut.

Om hissen har en grön våningsknapp märkt "0" kan man vara ganska säker på att den följer internationell engelsk standard. Eller?

Jag stod vid spåret på Umeås station och klev in i hissen. Där fanns två knappar:



En grön "0" och en ogrön "1". Följer man logik och standard borde den gröna 0:an vara den våning jag befann mig på. Markplan. Och 1:an en våning uppåt. Problemet var att hissen inte gick uppåt utan ner till en gångtunnel under station och större gata. Alltså betydde grön 0:a källartunnelvåning. Och vanlig 1:a betydde markplan. Lite ovanligt, men inte så svårt att begripa ändå. Det fanns bara två våningar, markplan och källartunnelvåning. Och våning 1 bör ligga ovanför våning 0. Jag tryckte på den gröna 0:an och åkte ner i tunneln. Där klev jag ut, gick under spåren och in i motsvarande hiss för att åka upp igen...



Där fanns TRE våningsknappar. "2", "0" och "1". Redan ordningen gjorde mig förvånad. Borde det inte vara "0", "1" och "2"? Eller "2", "1" och "0"? Helt uppenbart var det något som inte stämde här. Lyckligtvis visste jag sedan min tur i den andra hissen, någon minut tidigare, att jag befann mig på våning "0". I tunneln. Och skulle till våning "1". Markplan. Jag tryckte på knapp "1". Men inget hände...

Det var ju typiskt att hissen skulle ha lagt av just nu när jag hade tre väskor på en vagn och en ryggsäck, tänkte jag. Sedan tittade jag närmare på knapparna. Och noterade en annan märklighet. På den här sidan var det inte knapp "0" utan "1" som var grönmarkerad. Vilket skulle betyda att på den här sidan spåren var källarvåningen inte bara det samma som markplan, som på andra sidan. Dessutom var källarvåningen/markplanet detsamma som "Första våningen". Det var helt orimligt. En källarvåning kan väl inte vara första våningen? Samtidigt?

Jag testade att trycka på knapp "2".



Dörrarna stängdes och jag åkte upp till spåret.



Marknivå, om du frågar mig. Men tydligen "Andra våningen" enligt den här hissen. För säkerhets skull testade jag att tryckta på "1" igen.



Dörrarna stängdes och jag åkte ner i gångtunneln igen.



Min misstanke stämde. Gångtunneln var våning "0" i hissen på andra sidan spåren och våning "1" på den här sidan. Som om det inte räckte med det märkliga i att gångtunneln under marken var betecknad grönt, det vill säga markplan/Ground floor. På båda sidor...

Med detta utrett återstod bara en fråga. Om "1" var tunneln och "2" var spåren. Vad var då "0"? Det måste vara något som ligger UNDER tunneln.

Har Umeå en hemlig tunnelbana som inte ens min vän som är Umeåkännare känner till? Eller är det i själva verket någon märklig mellanvåning? Mellan tunneln och spåren? Den ologiska placeringen av knapp "0", mellan knapp "1" och knapp "2" talar ju faktiskt för det.

Fanns bara ett sätt att få reda på det. Jag tryckte på "0". Vad tror du hände?

Ingenting.

Jag blev mycket besviken.

Jag tror fortfarande mest på det där med den hemliga tunnelbanan. Förmodligen måste man ha något mycket speciellt passerkort för att få den där knappen att fungera. Det är den enda rimliga förklaringen.

Varför skulle knappen annars finnas där? Och varför skulle annars våningsplanen vara förskjutna på ena sidan spåren i förhållande till den andra? Ja, varför skulle man överhuvudtaget frångå den internationella standarden att grön knapp betyder markplan? Hur kan man annars få markplanet till våning "2"? Om man inte försöker dölja något som finns ännu längre ner?

Det är som när vetenskapsmännen söker efter något okänt långt ute i rymden, eller kanske efter någon minimal del av atomen. Man kan inte se dem direkt, man kan bara göra så kallade indirekta observationer. Det vill säga se spåren efter dem, eller några andra tecken på att de BÖR finnas där.

På samma sätt kan jag inte se Umeås tunnelbana, men det jag ser talar för att den finns där..

Hela Sveriges snabbgenomgång...

Hela Sveriges snabbgenomgång...

Hela Sveriges Melodifestival är i full gång. Efter en första delfinal här i Göteborg och en andra i Malmö, sändes tredje delfinalen igår kväll från Norrköping.

För de bloggläsare som liksom jag har gått i den moderna skolan kan det vara på sin plats att berätta att Norrköping är en förort till Stockholm. Strax söder om Södertälje. Mellan en timme och en kvarts och en timme och fyrtiofem minuters resa beroende på hur snabbt tåg man lyckas hitta. Inga tågbyten behövs.

Nästa vecka hålls den fjärde och sista deltävlingen i Gävle. Gävle är också en förort till Stockholm. Denna gång norr om. Strax norr om Uppsala och Arlanda. En och en halv timme med direkttåg eller strax över två timmar med två olika pendeltåg. Stockholms Lokaltrafiks respektive Upptåget. Byte i Uppsala.

Innan finalen, som naturligtvis hålls i Stockholm, blir det Andra Chansen i Halmstad. Här möts de bästa treorna och fyrorna från delfinalerna och tävlar om en andra chans, därav namnet, att få åka till finalen.

Halmstad är något så märkligt som en gemensam förort till Göteborg OCH Malmö. En timme med snabbtåg respektive en timme och elva minuter med Öresundståg från Göteborg. En timme och elva minuter med snabbtåg respektive en timme och trettioåtta minuter med Öresundståg från Malmö. Utan byte.

Någon vecka före årets första deltävling presenterade den så kallade Sverigeförhandlingen resultatet av sin utredning. Också känt som Hela Sveriges nya höghastighetståg. Snabbare än snabbtåg. Även när snabbtågen går i tid. Lika snabbt som en snabbgenomgång i Hela Sveriges Melodifestival.

En karta presenterades över de planerade linjerna och stationerna. Av upphovsrättsliga skäl har jag gjort en egen karta, men linjesträckningen och stationerna är exakt de samma som presenterades av utredningen:



Göteborgsförorter:
Mölnlycke
Landvetter
Borås
Jönköping

Malmöförorter:
Lund
Hässleholm

Stockholmsförorter:
Vagnhärad
Skavsta
Nyköping
Norrköping
Linköping

(Om du tycker att det ser tätt ut mellan prickarna på kartan så har du helt rätt. Avståndet mellan Skavsta och Nyköping är ungefär 1 mil)

Samt två fristående samhällen:
Tranås
Värnamo

Att inga övriga fristående samhällen längs vägen har fått några stationer lär bero på att det inte finns några övriga fristående samhällen, åtminstone inte i just den del av Småland där man har valt attlägga linjen...

Avslutningsvis säger man i utredningen att man, förutom de 13 utvalda orterna, även ska förhandla om hela Sveriges höghastighetsjärnväg med ”Umeå, Luleå och Växjö samt Karlstad och Östersund, då de också får del av nyttorna som uppstår av höghastighetsjärnvägen...”

Förlåt, jag skrev fel. ”Stockholm, Malmö och Göteborg, samt Huddinge och Södertälje” var det visst...

Veckans sökord...

Som du vet brukar jag med jämna mellanrum kolla vad det är för sökord som får folk att hitta till denna blogg. Den senaste veckan verkar det ha varit:

Bussen kom 10 minuter försenad

Ja, nog finns det gott om bussar på den här bloggen. Dock inte så många försenade. Desto fler försenade tåg däremot...

Vårdgårda tåg station

Jag förmodar att man menade Vårgårda. Ett trevligt litet samhälle som jag hade för avsikt att besöka häromveckan. Men det kom annat emellan. Penicillin bland annat. Mer om det någon gång i framtiden...

samt

Skräcktåg

Ja, rysliga tåg finns här gott om på bloggen. De flesta ser rätt snälla ut men är rysliga att åka. Försenade och allmänt förfärliga. Men sedan finns det de som ser riktigt skräckiga ut, men egentligen är snälla. Som det här, om du kommer ihåg det:

Spöktåg? / Ghost Train?

(Foto Anders N)

Eureka! De har löst det!

Trafikverket och regeringen har kommit på hur de ska förhindra tågkaos den kommande vintern. Då man...

"...inte tror att det finns någon som skulle vara beredd att betala för att vi skulle ha snöröjningskapacitet att hålla alla järnvägar, vägar och flygplatser rena från snö alla dagar. Och det är ändå några få gånger per år som de stora störningarna uppstår..."

...har man kommit på en annan, enklare och billigare lösning. Smått genial. Och jag kan ju inte förneka att de har rätt i att Sveriges skattebetalare nog inte är beredda att betala för snöröjning under sommarhalvåret. Å andra sidan bör en dylik väl inte vara alltför avancerad, personalkrävande och därför heller inte nämnvärt dyr. I princip gratis, som jag ser det. Men hursomhelst. Åter till lösningen av problemet:

Man kommer helt enkelt att ställa in vissa av tågen. Och ju färre tåg som går, desto färre försenade tåg blir det. Enkel matematik.

Varför då inte ställa in ALLA tåg i vinter? Då blir garanterat inget av dem försenat. Och eventuella tågkaos uteblir helt. Det är en mycket bättre idé än till exempel moderaternas förslag att förbjuda tiggeri. De människor som tigger kommer inte att försvinna för det. Flytta kanske, men inte försvinna. Och de blir definitivt inte mindre fattiga. Men ett tåg som inte finns KAN faktiskt inte bli försenat!

Senaste nytt från TT...

Rapporterna från Norrland avbryts tillfälligt för ett rykande färskt telegram från TT.

"Även Blekinge kustbana mellan Kristianstad och Hässleholm har drabbats av tågstopp efter ett växelfel i Vinslöv..."

Detta låter mycket märkligt i mina Blekingska öron. Varken Kristianstad, Vinslöv eller Hässleholm ligger i Blekinge. Eller vid någon kust. Även om man måste åka den vägen om man ska tåget till Blekinge.

En googling bekräftar. Blekinge kustbana är järnvägen genom Blekinge, från Kristianstad, via Bromölla. Det vill säga den bana jag brukar åka hem från mina skånska resor. Och där jag brukar fastna i Bromölla, precis på gränsen till Blekinge. Om jag inte fastnat redan i Eslöv. Eller Kristianstad. Du som brukar läsa den här bloggen vet precis vad jag menar. Järnvägen mellan Kristianstad och Helsingborg, via Hässleholm (där man korsar södra stambanan) och Vinslöv kallas Skånebanan.

Enkel sammanfattning.
Öster om Kristianstad: Blekinge kustbana.
Väster om Kristianstad: Skånebanan.

Och Vinslöv och Hässleholm ligger förvisso väster om Kristianstad...

Ja, jag vet att jag är en besserwisser ibland. Men jag kan inte låta bli...

Godnattsagan om en kväll på nattåget mellan Stockholm och Norrland...

Där kommer det! Nattåget mot Luleå och Narvik rullar in på spår 4 på Stockholm C. Nu gäller det att hitta rätt vagn. Det är mycket att tänka på. Jag vet att det är skillnad på sovvagnar och vanliga sittvagnar. I detta ögonblick inser jag att det även finns en tredje typ...

Och jag tänker för mig själv att den gång i framtiden när jag åker nattåg och har råd att åka i horisontellt läge så ska jag välja:



istället för:



För det låter onekligen som att folk skulle ha mycket roligare i de förstnämnda.

Vidare längs perrongen bort mot sittvagnarna. Även här gäller det att vara uppmärksam. Alla vagnar går inte hela vägen upp. Vore inte så kul att vakna i morgon och inse att man blivit bortkopplad och avställd i Luleå. Inte för att jag har något emot Luleå, men du förstår vad jag menar...

Så småningom hittar jag rätt vagn. Mina ressällskap får dela på en överslaf...



...medan jag lägger beslag på inte en utan två stolar. Det är inga problem. Det är inte många som åker i den här vagnen. Sedan rullar vi norrut.



"Observera att tåget är rökfritt. Vill ni röka får ni göra det på en plattform när det är passagerarutbyte. Var vänlig respektera när vi vill åka vidare..."



Första stopp Arlanda. Här leker vi tunnelbana en stund innan vi fortsätter mot ärkebiskopssätet Uppsala. Jag har varit i Uppsala en gång, men bara en kort stund och bara i ena kanten. Det var 2006. Däremot har jag åkt förbi stan när jag var liten. Jag minns att jag skymtade domkyrkans torn i dimman. Nu, si så där 25 år senare, ser jag dom äntligen igen. Och betydligt tydligare.



En man i vagnen har problem med sin biljett när Judit och Judit kommer för att kontrollera oss. "Det där är ingen SMS-biljett." säger Judit. "Jodå, den åker jag alltid med." säger mannen. Vilket låter mycket märkligt i mina öron. Kan man verkligen återanvända en SMS-biljett? Judit säger något om att det är "Moder SJ:s" SMS-biljett. Tydligen körs SJ:s nattåg inte av SJ utan av ett dotterbolag. Inget förvånar mig längre. Allt för att försvåra det för oss passagerare.



Strax före Furuvik, det vill säga Gävle, passerar vi en riktig Stink-Pelle vars ljuva doft snabbt sprider sig i vagnen. Jag uppfattade dock aldrig hans namn. Vet du vad Stink-Pellen utanför Gävle heter? Se bilden ovan...



Vid Gävle station står vagnar från Nedlloyd sida vid sida med Upptåget...

I Gävle går solen ner. Färden fortsätter i den blå timmen. Jag tänker att jag nu befinner mig längre norrut i Sverige än jag någonsin varit förut. Jag njuter av denna tanke tills föräldrarna på telefon en timme senare upplyser mig om att jag faktiskt varit i Sundsvall också. Det hade jag glömt. Det var 1985. Då var jag tre år. Däremot har jag varit ännu längre norrut, flera gånger, men då på den finska sidan bottenhavet. Närmare bestämt i Vasa. Det ligger ungefär mitt för Örnsköldsvik.



När det har gått en halvtimme sedan jag lämnade Gävle börjar jag undra var jag är. Jag frågar min Smartphone. Det visar sig att den inte är hälften så smart som den tror och påstår. Den säger nämligen att jag är i...



Det är två år sedan jag var i München, då utan Smartphone, och det låg inte alls här. Så försök inte.

Några minuter senare stannar vi mitt ute i skogen. Precis utanför fönstret ser jag vad jag tror är Norrlands första snöfläck. Det är oklart om vi stannat för att jag ska kunna fotografera den, men tills jag får annan information väljer jag att tro att så är fallet.



Tjugo minuter senare kommer ett utrop i högtalaren. Vi får veta att någonting håller på att lagas ute vid spåret och att vi därför ska stå tjugo minuter till. Vid det här laget ser jag inte någonting utanför fönstret längre. Inte ens den vita snöfläcken. Jag är nu omsluten av det stora Norrländska mörkret.

21.23: Vi rör oss! Jag känner rörelserna i min stol. Nej vänta...det är bara mannen på platsen bakom mig som är uppe och går.

21.26: Antingen har mannen bakom en riktigt dålig mage, eller så håller tåget på att bryta samman. Det "puttrar" något förfärligt. Rör vi oss? Svårt att se när det är kolsvart ute. Plötsligt far en stolpe förbi, precis utanför fönstret. Jag hoppar nästan ur stolen. Sedan några gula ljus utanför fönstret på andra sidan. Vi rör oss verkligen! Men det går ganska hackigt, tycker jag.

21.29: "Nästa uppehåll Söderhamn". Inga hus syns till men väl gatlyktor. Sedan blir det mörkt igen. Smartfånen saknar mottagning.

Jag halvslumrar. Vaknar i Sundsvall av att två högljudda typer dundrar in i vagnen. Innan vi stannat(!)


(Mannen på bilden har ingenting med texten att göra)

Efter Sundsvall tonas ljuset ner. Skönt.



I Härnösand skymtar jag den vackra domkyrkan som lyser vit i det omgivande mörkret.

I tron att den är ett stort norrländskt får börjar jag räkna. Ett...

Och jag återfaller i mitt halvslummer.

00.31: "Nästa Kramfors!"

Ska vi stanna i alla småbyar? Hur ska man kunna sova med dessa ständiga stopp och utrop?

"Ådalen" läser jag på en skylt. Är det här det ligger?



(Kramfors är ungefär lika stort som Olofström. Det vill säga inte särskilt stort, men knappast någon "by". Och förvisso ligger det i Ådalen. Till mitt försvar ska sägas att jag vid det här laget var ordentligt trött. Men ändå. Det är förfärligt vad dålig koll man har på norrländsk geografi. Förhoppningsvis kommer den här resan att hjälpa till att råda bot på det...)

"Vi är 20 minuter sena. Men vi kör nog in det. Om det inte blir nåt skit..." säger tågvärden till en frågande passagerare.

Någonstans efter Kramfors faller mina ögonlock ihop. Och jag somnar på riktigt...

Från Göteborg till Stockholm

Årstabron byggs om. Detta kan leda till förseningar. Var i god tid.

...läste jag på Trafikverkets hemsida medan jag åt frukost. Som om det inte räckte med brinnande kablar och signalfel. Jag följde rådet. Jag var på plats på Göteborgs Central en och en halv timme i förväg. Tror du det hjälpte? Nej. Tåget ville inte köra tidigare ändå. Och vad är det för nytta om jag är i god tid om inte tåget vill köra tidigare än tidtabellen?

Vad värre var, det ville inte ens släppa ombord mig och mina medpassagerare.

"Städning pågår"

...stod det på displayerna på tågdörrarna. Och dörrarna var låsta. Trots att bara några minuter återstod till avgång. Perrongen var full av folk som inte ville något hellre än att komma ombord. I folksamlingen noterade jag en kändis från mitt kändistest 2011.

Journalist och författare. Gav nyligen ut en nyckelroman skriven i yngre år.

Var ledtråden. Då vet du säkert vem det var.

Hel special

En halvtimme tidigare, medan jag intog en hel special, noterade jag en annan kändistestkändis som smög runt på stationen. Från Bokmässan 2009. Det året hade jag inga ledtrådar, bara bilder. Men en lämplig ledtråd skulle kunna vara.

Före detta etta på världens topplistor. Inte släkt med Ulf. Allt hen vill är att få berätta att hen såg tecknet.

Busenkelt, eller hur?



Mina ressällskap, det vill säga min resväskor: två stycken bags på min bokvagn samt min nyköpta begagnade ryggsäck, försökte ragga upp varsin snygg städvagn borta vid informationstavlorna. Men städvagnarna ignorerade dem totalt...

Nå, åter till det låsta tåget. Till slut fick någon upp en dörr. Och sedan öppnades resten också. Folk strömmade in i tåget. Eller nej. De stod kvar och kliade sig i huvudet. För det stod fortfarande "Städning pågår" på alla tågdörrar. På displayerna som borde ha visat vagnnumren. Utan dem är det inte lätt att hitta rätt vagn och plats.



På skylten vid spåret stod visserligen vagnordningen, men det kräver ändå en hel del arbete att hitta rätt. När jag hade hittat min plats och skulle sätta mig, kom en tant som påstod att min plats var hennes. Vi hade samma platsnummer på våra biljetter, men i olika vagnar. Vi diskuterade ett tag, men jag fick stöd av mannen på platsen bredvid. Han visste vilken vagn han var i. Tanten var två vagnar fel. Någon hade sagt till henne att det här var hennes vagn. Hon muttrade något och vandrade bort mot nästa vagn. Fast på fel håll...

När det är dags att avgå kommer en röst i högtalaren. "Vi får inte köra riktigt än." Varför vi inte får köra nämner den däremot inte.

Tvärs över gången berättar en tjej på klockren Helsingborgsdialekt för sitt ressällskap om när hon träffade Magnus Uggla i Karlshamn.

13.40, fem minuter efter att vi skulle ha avgått, kommer en ny röst i högtalaren. Han berättar om att tåget hade ett oturligt möte med skogens konung på vägen hit. Mekanikerna håller på att laga loket.

13.49 kör vi. Vi är nu 15 minuter försenade. "Vi får se hur det går framöver, men vi kommer att hålla er uppdaterade. Vi får be att ni visar ALLA era biljetter." Det vill säga risken är stor för missade byten. Jag tar ett djup andetag.

14.14: Jag sitter precis vid dörren in till den tysta avdelningen. En automatisk dörr som ska öppnas när någon kommer i närheten. Men den har en skruv lös. Den öppnas och stängs hela tiden. Även om ingen är i närheten. Kan inte vara så tyst och lugnt för de inne på den tysta avdelningen.

En passerande tågvärd blir upplyst om den motionerande dörren. Hen trycker på något, sedan verkar den lugna ner sig.

14.24: Dörren har vaknat igen. Öppnas. Stängs. Öppnas. Stängs.

14.34: Passerar Falköping. Dörren fortsätter öppnas och stängas.

14.45: Vi stannar till utanför regementet i Skövde. Strax före stationen. "Vi blir tyvärr stående vid den här signalen. Vårt spår på stationen är upptaget av ett annat tåg."

"Säker på att det inte är en älg?" kommenterar någon ett par stolar bort.

14.50: Tågets första planerade stopp. Skövde. Bara ett kort ögonblick. Sedan rullar vi vidare.

15.21: "Vi passerade just Finnerödja. Med samma försening som när vi lämnade Göteborg. Om inget mer händer och fötter så bör ni hinna med era anslutningar i Katrineholm..."

15.51: "Serviceledaren kontakta föraren..."

15.54: "Mina damer och herrar. Vi har förlorat mycket tid efter Hallsberg, så ni som skulle byta kan väl göra er redo för en snabb avstigning."

Mannen som suttit bredvid mig skyndar att plocka ihop sig och beger sig mot dörren. Han ska byta till tåget mot Norrköping.

15.57: "Jag blev tyvärr avbruten. Tyvärr har trafikledningen bestämt att inte låta tåget till Norrköping vänta på oss..."

ca 16.00 rullar vi in till Katrineholm.

16.18: "Vi har nyss passerat nåt som heter Nyckelsjön, på väg upp till Gnesta. Vi har fått en ny beräknad ankomsttid til Stockholm 16.50. Ni kommer alltså att hinna med era anslutningar. Om inte fler tåg dyker upp längs vägen. Vi kommer att ta det här tåget ur trafik så vi börjar stänga ner Bistron vid Södertälje. Om ni behöver kaffe kan det vara läge att ta med er muggen och bege er i riktning mot Bistron..."

Vi är med andra ord fortfarande 15 minuter försenade. Men inte mer. Vi har alltså inte kört in vår ursprungliga försening, men å andra sidan inte förlorat någon mer tid heller. Det är faktiskt lite imponerande.

16.41: "Vi närmar oss Stockholm. Men just nu är det ett ganska omfattande signalfel på Stockholms Central...Nattåget mot Umeå, Boden, Kiruna avgår från spår 4, och spår 4 är också ett av de som påverkas av signalfelet. Var vänlig uppmärksamma skyltar och utrop..."

Trots signalfel ankommer vi Stockholm ca 16.55. Bara tjugo minuter försenade. Jag har fortfarande en hel timme på mig för toalettbesök och för att köpa med mig lite mat. Jag hinner till och med gå ut någon minut och titta på hur det går med nybygget på gamla Hotel Continentals plats, tvärs över Vasagatan. Skönt med frisk luft. Eller vad man nu ska kalla luften i Stockholms innerstad.



Det där omfattande signalfelet märks knappt av. Två tåg på informationstavlorna är ett par minuter försenade vardera. Men det är ju bara som vanligt. I övrigt är det lugnt. Det är tydligen en viss skillnad på omfattande signalfel i Skåne och motsvarande i Stockholm. Det senare märks knappt. Jag beger mig bort till perrong 4, där mitt livs första nattåg väntar...

Godnattsaga om en helt vanlig tågresa från Olofström till Göteborg...

(Texten uppdaterad 15-02-08)

Nu är jag tillbaka i Göteborg sedan ett par dagar. Då undrar du naturligtvis två saker:

1: Hur försenade blev tågen han åkte upp med?

och

2: Hur många ersättningsbussar blev det...och vart gick de den här gången?

Du har naturligtvis förra årets uppfärd efter jul i friskt minne. Lugn, bara lugn. Jag ska berätta...

Det började på morgonen. Jag och föräldrarna åt frukost hemma i Olofström. På nyheterna rapporterades om problem i tågtrafiken i Skåne. Växelfel i Tjörnarp. Jag beslutade snabbt att skjuta någon timme på tågfärden. Jag behöver inte fler Tjörnarpska växelfel till samlingen. Det enda som förvånar mig är att ingen har brytt sig om att byta den där växeln på de tre och ett halvt år som gått... Felet beräknades vara åtgärdat under förmiddagen. Det vill säga, med största sannolikhet redan innan jag hunnit passera Tjörnarp.

Liksom förra året följde min moder med på resan. Vi läste för säkerhets skull på Skånetrafikens hemsida före avfärd. Där konstaterades det att tåget "gör extra uppehåll i Vinslöv och Önnestad. Räkna med längre restid.*" Men det stod fortfarande att vi skulle hinna byta till Göteborgståget i Lund. 6 minuter hade vi på oss. Hela resan från Olofström till Göteborg beräknades ta 5 timmar och 5 min. Vi skulle vara på Göteborg C vid klockan 15:20. Vilket var helt OK...

(*Om Öresundståget gör uppehåll i Vinslöv och Önnestad betyder det att Pågatågen på sträckan är inställda. Vilket de oftast blir så fort det strular till sig någonstans. Som du som läst den här bloggen tidigare säkert vet...)

Kvällstidningarna rapporterade att växelfelet i Tjörnarp påverkade SJ-tågen mellan Malmö och Stockholm. Tågen var "inställda i båda riktningarna". Det måste ha varit en missuppfattning. Man ställer väl inte in alla tåg mellan Malmö och Stockholm bara för att det är ett litet fel de sista milen nere i Skåne? Det är ju som att ställa in alla tåg från Stockholm till Umeå om det blir stopp i Örnsköldsvik. De måste väl gå till Sundsvall i alla fall? Förmodligen handlar det bara om en missvisande formulering, men jag läste den i flera tidningars nätupplagor, så jag kan inte låta bli att undra...

Vi klev på bussen i Olofström. Busschauffören var en bekant, och hen körde felfritt och helt enligt tidtabellen. Strax före 11 klev vi av i Bromölla. Vårt tåg, mot Malmö, borde avgå några minuter senare. Jag hade min stora bagagevagn med mig, så vi skyndade oss att ta hissen ner till gången under spåren, och sedan den andra hissen upp på andra sidan. Där möttes vi av beskedet att Karlskronatåget (det som skulle gå åt andra hållet) var 41 minuter försenat på grund av personalbyte. Och vårt tåg var 20 minuter försenat på grund av OLYCKA.

Olycka? Det lät inte bra. Skylten vid spåret bekräftade olyckan och kompletterade med informationen att "Tåget går endast till Hässleholm. Buss ersätter mellan Hässleholm och Eslöv." Det lät lite märkligt. För mellan Hässleholm och Eslöv ligger Tjörnarp. Där det är växelfel. Och ett växelfel är väl inte någon olycka...eller?

11:04 kom ett utrop i högtalaren. "Det är stopp i tågtrafiken mellan Mörrum och Sölvesborg på grund av...(konstpaus)...en Olycka. Vi återkommer med mer information..."

För den som inte är bevandrad i sydöstra Sveriges geografi kan nämnas att Mörrum ligger mellan Karlshamn och Sölvesborg. Olyckan hade alltså skett i Blekinge, på andra sidan om oss. Den hade inget med växeln i Tjörnarp och ersättningsbussen mellan Hässleholm och Eslöv att göra, utan var en helt orelaterad incident. Det måste vara tåget som vi skulle åka med som hade råkat ut för något...

11:12 Nytt utrop: "Öresundståg mot Malmö med avgångstid 11.03 har beräknad avgångstid 12.03".
Ja, du hörde rätt. Nu var tåget plötsligt försenat en hel TIMME.

11:14 upprepades tidigare utrop. "Det är stopp i tågtrafiken mellan Mörrum och Sölvesborg på grund av...(konstpaus)...en Olycka. Vi återkommer med mer information..."

På skylten vid spåret ersattes vårt tåg av ett Pågatåg med avgångstid 11:36. Det gick visserligen bara till Kristianstad, men bättre det än inget alls. Det är i alla fall lite närmare till Göteborg. Men nej, jag hann inte ens få upp kameran och fotografera skylten förrän tåget var inställt.

Nya utrop i högtalaren. Öresundståget till Karlskrona 10.51 "är idag inställt". Och strax därefter var även Öresundståget mot Malmö och Köpenhamn inställt. "Detta beror på en olyckshändelse". Notera den förändrade formuleringen. En "olyckshändelse" istället för "en olycka". Det låter inte lika illa. Tyvärr tror jag så här i efterhand, efter att ha läst en av de få och mycket kortfattade tidningsnotiser som skrivits om incidenten, att det snarare var en "olycka" än en "olyckshändelse".

11:19: Utrop: "Det är stopp i tågtrafiken...bussar är beställda men inte bekräftade." Den formuleringen minns jag från Eslöv häromåret. Med betydelsen att det kanske aldrig kommer att komma några bussar. Kanske bäst att bara vänta till nästa tåg. Det vill säga 12.03. Det bör ju inte ha råkat ut för något. Ännu i alla fall...

11.21. Enligt skylten vid spåren så beräknas Öresundståg 12.03 mot Köpenhamn nu avgå 12.18.

11.26: "Pågatåg 11.36 mot Kristianstad är idag inställt."

Tack men det vet vi redan. Folk börjar lämna perrongen. Några har väl ordnat skjuts. Någon säger sig ge upp planerna på utfärd idag, och går hem igen. De som inte har något annat val än att vänta stannar kvar...

11.28: "Öresundståg mot Karlskrona 10.51 är idag inställt och ersatt med buss. Buss avgår från hållplats A utanför stationshuset."
OK, då har de bekräftade bussar som går på det hållet. Frågan är bara om de har några som går åt vårt håll...

11.29: "Det är stopp i tågtrafiken mellan Sölvesborg och Mörrum. Vissa avgångar ställs in. Bussar är beställda men inte bekräftade..."

Tydligen inte.

11.30: "Öresundståg mot Malmö och Köpenhamn 11.03 är inställt och ersatt av buss. Bussen avgår från hållplats A utanför stationshuset."

Jomenvisst. Då så. Extra plus för att de berättar var bussen går ifrån. Det finns visserligen bara två busshållplatser vid Bromölla station, och de ligger bredvid varandra. Men ändå...

Vi tar våra väskor och vår kärra och går tillbaka mot undergången och hissen. Möter två damer av utländskt ursprung. De ser frågande på oss.
-Tåg nej?
Jag svarar.
-Buss!De nickar och går bort mot busshållplatsen.

Vi åker hissen ner och kliver ut i tunneln. Vi hör att det kommer ett nytt utrop. Tyvärr finns ingen högtalare i tunneln så vi hör inte vad som ropas ut. Vi åker den andra hissen upp och går bort mot busshållplatsen. Ytterligare ett utrop kommer, men inte heller vid stationshuset eller vid busshållplatsen finns några högtalare.

När vi precis hunnit bort till busshållplatsen kommer ett godståg körande förbi stationen. Från Kristianstadshållet och i riktning mot Sölvesborg och olycksplatsen. Är spåret framkomligt nu?

I busskuren finns en skärm. Enligt den ska tåg 11.51 till Karlskrona avgå 11.54, det vill säga strax, från spår 1. Efter det kommer tåg 11.51 till Karlskrona till spår 1 en gång till. Men denna gång är det inställt. Därefter 12.03 till Helsingör (det vill säga Malmötåget), och det är OCKSÅ inställt. Så vi får verkligen hoppas att det kommer en buss.

Vi står tre personer i busskuren. Det är kallt. Jag går bort till stationshuset och tittar in i väntsalen för att se om där finns någon mer information. Där inne är fullt med folk. Men några utrop hörs inte. Det finns nämligen ingen högtalare där heller. Och på den stora skärmen på väggen syns ingen trafikinformation. Den visar bilder på dinosauriefossil. Ja visst ja. Väntsalen på Bromölla station är ju ingen riktig väntsal. Den är ju ett dinosauriemuseum...

Ungefär klockan 11.50 lämnar jag min moder med väskorna på busshållplatsen och går bort till spåren för att se om det kommit någon mer information på tavlorna och höra vad som egentligen ropas ut i högtalaren...

Det ska tydligen komma ett Pågatåg 12.18 från Kristianstad och vända. Det borde man ju kunna åka med. Godståget som körde förbi för en stund sedan kom inte så långt. Jag kan se det stå på spåret några hundra meter bort. Nytt utrop:

"Öresundståget...är idag inställt. Invänta mer information."

Inget nytt alltså. Jag går tillbaka till väntkuren med väntande moder. Då kommer plötsligt en buss. Och sedan en till, precis efter. Två vackra gula Skånebussar. Äntligen! Men nej, det är inga ersättningsbussar. Det är de ordinarie bussarna till Sölvesborg respektive Olofström. Det har alltså gått precis en timme sedan vi kom. Ingen vill kliva på Olofströmsbussen. Jag utbyter några ord med chauffören som jag känner igen från sommarens resor. Hen vet tyvärr ingenting om trafikstörningarna. Och inget om några ersättningsbussar. Jo, förresten. Hen var i Älmhult för någon dryg timme sedan. Och det var visst ersättningsbussar där också...

Min moder tar upp mobilen och försöker ringa Skånetrafikens informationstjänst. Men de utlovar 18 minuter telefonkö. Så det är bara att lägga på igen.

Jag går tillbaka till spåren. Pågatåget 12.18 från Kristianstad är redan försenat 8 minuter. Vilket är lite märkligt eftersom det inte är några problem på den korta sträckan mellan Kristianstad och Bromölla. Och Kristianstad är vad jag vet tågets ändhållplats.

Vi har nu placerat oss och väskorna under taket utanför stationen. Ungefär mittemellan busskuren och de närmsta spåren. För att inte ha alltför långt åt något av hållen, beroende på om det blir ersättningsbuss eller Pågatåg.

Då ser vi en ny buss svänga in till stationen. En turistbuss! Vi springer bort till kuren. Den stannar. Av kliver en tågvärd. Det verkar lovande. Min moder försöker fråga honom om bussen ska mot Kristianstad. Han ignorerar henne totalt. Istället räknar han personer som kliver av efter honom. Vilket känns ganska meningslöst. Jag lyckas få kontakt med busschauffören med teckenspråk genom framrutan. Jag pekar med ena handen mot Kristianstad och den andra mot Sölvesborg, ser frågande på händerna och sedan på honom. Han pekar mot Sölvesborg. "Karlskrona" tillägger han när alla som ska av har gått av och jag kan sticka in huvudet i bussen. Någon går på. Den döve tågvärden går på. Sedan kör bussen igen.

Jag går tillbaka till spåren för att lyssna. En ryslig tur att vi är två, så jag slipper släpa alla väskorna fram och tillbaka.

Nytt utrop: "Stopp i tågtrafiken. Tågen vänder i Kristianstad och Sölvesborg. Bussar är beställda, men inte bekräftade."

Märkligt. Den där bussen som nyss stannade här? Den såg väldigt bekräftad ut, tycker jag... En äldre man har svårt att höra utropen. Jag återberättar dem för honom, så gott jag kan. Han tackar så mycket. En dam säger att det är andra gången idag som hon sitter fast på grund av strulande tåg.

Sedan kommer det en buss till. En gul Skånebuss. Men denna gång märkt "Tågersättning". Det kan ju inte misstolkas. Äntligen! Den stannar vid busshållplatsen. Jag dyker in. Men nej...

-Karlskrona! säger han.
-Det är nummer två till Karlskrona. Men ingen till Kristianstad, säger jag.

Han rycker på axlarna och kör därifrån. Jag tror inte någon klev ombord.

En kort stund senare kommer en tredje buss. En turistbuss till...Vågar jag säga Äntligen? Men jo, han ska till Kristianstad. Han öppnar bagageutrymmena, vi lastar in väskorna och går ombord. Bussen blir inte full, men nästan. Genom fönstret ser jag en av mina gamla D-klasselever och hans bror. De är på väg ombord men vänder i dörren. De ska åt andra hållet...

12.20 lämnar vi Bromölla. Fyra minuter senare möter vi två ersättningsbussar till ute vid sågverket. Ytterligare sex minuter senare två till. 12.42 kommer vi till Kristianstad, där det är fullt med ersättningsbussar. Ett Öresundståg står inne, och enligt skylten jag såg från bussen ska det avgå 12.45. Så fort bussen stannar skyndar vi oss ut. När vi fått ut väskor och vagn upptäcker vi att de har snott in sig i varandra. Vi lyckas få isär dem och springer bort till tåget. "Endast yttre tågset" står det på skylten vid spåret. Tåget kommer alltså att delas, och vi springer förbi den första halvan, som är full med folk, bort till den andra. Viss tvekan råder där inne huruvida detta är det yttersta tågsetet, eller om det finns ett tredje, men vi enas till slut om att det bara finns två och att detta därför är det yttre.

Sedan väntar vi. Samtalar med en sympatisk man från Önnestad. Öresundstågen stannar ju vanligtvis inte i Önnestad och Vinslöv utan kör direkt till Hässleholm, men Pågatågen på sträckan är inställda och han har hänvisats till det här tåget. Vi såg ju själva att det stod redan i morse på nätet att Öresundstågen skulle göra extra uppehåll i de nyss nämnda orterna. En yngling kommer ombord med andan i halsen. Han har varit på arbetsintervju. Han var en och halv timme försenad dit i morse. Inte så lysande. Men HAN FICK JOBBET! Hans ögon lyser av lycka medan han tränger sig inåt i vagnen. Utanför dörren, ute vid spåren kommer ett utrop i högtalaren:

"Öresundståget till Malmö och Köpenhamn beräknas avgå 12.55."

Ordinarie avgångstid är 12.24. Det är alltså minst en halvtimme försenat redan. Och egentligen borde vi ha åkt med tåget som gick en timme tidigare. Om vi inte hade fastnat i Bromölla. En och en halv timme total försening. Än så länge...

Pågatåget från Bromölla kommer. Med fler passagerare som vill ombord på vårt tåg. Och sedan kommer faktiskt ett Öresundståg som enligt skylten vid spåret är "ankommande från Bromölla". Men enligt tåget själv är det "Ej i trafik".

Vi har hittills inte hört några utrop inne på tåget. Och inte sett till någon tågvärd. Plötsligt ser vi en skymt av en lokförare som springer förbi utanför dörren i riktning mot första vagnen. Vi kör. Strax kommer ett utrop (på danska). "Nästa stopp Hässleholm." Mannen från Önnestad tar sig för pannan. Tågvärden kommer så småningom gående genom tåget. Vi gräver efter våra biljetter. Tågvärden hälsar vänligt, går rakt förbi oss, öppnar toalettdörren, tittar in, stänger toalettdörren och går vidare...

I Hässleholm tar jag en titt ut genom dörren och noterar att hela tåget - båda tågset - körde från Kristianstad. Trots den information som stod på skylten på Kristianstad station.

Vi kör vidare. Utan problem susar vi förbi Sösdala och Tjörnarp. Jag ringer min fader på mobilen och upplyser honom att vi nu tagit oss förbi växelfelet och att vi befinner oss i en låt av Östen Warnerbring...

Utrop i högtalaren: "Vi kör nu med nedsatt hastighet eftersom vi ligger bakom ett långsammare tåg."

13.30: Det plingar till i högtalaren men kommer inget utrop.

13.36: Nytt pling. "Detta tåg kommer att sluta i Malmö. Om man vill åka vidare mot Köpenhamn får man ta ett annat tåg. Vi vet inte vilket spår vi kommer att komma in på och inte när nästa tåg kommer att gå till Danmark..."

Synd om alla danskar. Vi bryr oss inte. Vi ska bara till Lund.

13.38: Nytt pling, och sen inte mer.

13.39: Nytt pling. En man säger på bred skånska "Kan ombordaren ringa till föraren...tack...". Ombordaren? Det var ett nytt ord för mig...

Vi rullar in på Lunds station. Strax innan dörrarna öppnas...

13.40: Nytt pling. Tågvärdens röst igen. "Detta tåg går hela vägen till Köpenhamn. Ni behöver INTE byta i Malmö..."

På stationen i Lund kunde vi se att tåget till Göteborg inte skulle avgå förrän 14.17. Vi hade alltså ungefär en halvtimme på oss att äta medhavd matsäck. Längst ner på informationstavlan kunde vi se att det någon rivit ner en kontaktledning i Ödåkra, det vill säga strax norr om Helsingborg. Pågatågen inställda. Öresundstågen vände i Helsingborg och Ängelholm. Reparatör på plats. Prognos: Lagat klockan 05.00 dagen efter. Vi hade alltså ytterligare en ersättningsbuss att se fram emot.

14:15 Varsin pastasallad och en gemensam vilseåkning i hissen senare stod vi nu vid spår 6 på Lunds central. 14:20 tåget beräknades avgå 14:28.

14:28 hade vårt tåget försvunnit från skylten på spår 6 och ersatts av ett sent vändande Pågatåg till Helsingborg via Landskrona, med beräknad avgångstid 14:37

Som strax därefter ersattes av ett annat Pågatåg till Helsingborg, denna gång via Teckomatorp och med avgångstid 14:39. Vart tog vårt tåg vägen?

Jag gick bort till den större informationstavlan. Enligt den skulle vårt tåg nu avgå 14.42. Dessutom var det ändrat till spår 5. Men det senare insåg jag inte förrän jag var tillbaka vid spår 6. Det stod nu på skylten vid spåret, och ropades ut i högtalaren. Vi och alla andra på perrongen fick ta en rulltrappa upp och sedan en annan rulltrappa ner...

14:42 hann bli 14:44, men sedan kom faktiskt tåget. När vi klev ombord var vi 2 timmar och 22 minuter försenade. Inte oväntat hamnade vi precis bakom ett långsammare tåg. Förmodligen något av de nyss nämnda Pågatågen. Vi åkte ungefär tjugo minuter innan de som missat att kontaktledningen var nedriven fick information det. Sedan åkte vi tio minuter till. Med den korta och koncisa och fullkomligt felaktiga informationen vi fick förra året i gott minne ("uppför trappan och till höger"), såg jag nu fram emot att få höra hur vi den här gången förväntades hitta till ersättningsbussarna på Knutpunkten i Helsingborg. Strax före ankomsten kom utropet. Jag lyckades inte skriva ner allt, men det lät ungefär så här:

"...uppför rulltrappan och ut från Knutpunktens inne...ut från den...från själva Knutpunktens station...så hittar ni...ut...jag kommer även att visa för hand..."

Nå, det sista lät i alla fall begripligt och lovande. Tåget stannade. Folk strömmade ut. En bit bort såg jag några tågvärdar som stod och snackade med varandra. Någon som visade vägen syntes inte till. Å andra sidan var det inte så svårt att hitta rulltrapporna. Det var bara att följa strömmen. Vi kom upp i stora hallen på Knutpunkten. Sedan då? Ingen värd eller informatör syntes till. Kön inne på Skånetrafikens butik var lika lång som förra året. Lyckligtvis kom vi ihåg var ersättningsbussarna gick ifrån. Har man varit med förut, så... Vi skyndade oss dit. Där stod en kille i neonfärgad väst. Det var ju så dags att ha honom där, kan man tycka. Han hade gjort mer nytta på vägen dit. Men han kunde i alla fall upplysa om att dessa bussar mycket riktigt var ersättningsbussar. Mot Ängelholm. Han kunde också upplysa om att den buss han för tillfället stod vid var låst, och att den inte öppnades förrän den andra bussen, några meter bort, var full. Jag kastade en blick bort mot den andra bussen. Där var fullt med folk och smått kaos. Men eftersom de inte ville öppna en till, så...

Vi gick bort till kaoset vid den andra bussen. En mycket uppretad dam höll på att skälla ut den västprydde informatör som stod där. Jag försökte höra om vad, men hann bara uppfatta ordet "försenad" innan jag, min moder och de närmast belägna passagerarna, ganska bryskt motades bort och hela vägen tillbaka till den låsta buss vi nyss kommit ifrån. Chauffören slängde upp en lucka på sidan av bussen och gav tecken åt oss att lasta in. Tyvärr befann sig luckan en meter ovanför marken, och min bagagevagn var tung. Jag lyckades sträcka någon mindre men synnerligen känslosam muskel i ryggen, innan chauffören stängde luckan och öppnade nästa, som naturligtvis befann sig betydligt lägre. Sedan motades jag och modern bort från luckorna och in i bussen. Nu vet jag hur får känner sig. Vi hann knappt sätta oss till rätta innan bussen startade och körde iväg. Hade vi inte varit med för ett år sedan, och vetat var ersättningsbussarna befann sig, och behövt springa runt och leta som vi gjorde då, hade vi aldrig hunnit med. Förhoppningsvis kom det fler bussar så småningom, men frågan är hur lång tid det hade tagit. Och om vi inte hade hunnit missa ett tåg till...

En halvtimme senare, ganska precis klockan 16.00, anlände vi till Ängelholm. Vi klev ur. Den nu något lugnare chauffören lyfte ner och ut bagagevagnen åt mig. Det ska han ha tack för. Vi gick bort till tåget. Första dörren var märkt "Avstängd", men öppen. Vi gick en bit till. För säkerhets skull. Vi satte oss till rätta där inne. Sedan väntade vi. Enligt tidtabellen skulle tåget köra 16:14. Och det gjorde det också. Några minuter senare kom ett utrop från tågvärden i högtalaren:

"Vi beklagar dem av er som reser med en timmes försening på grund av den nedrivna kontaktledningen i Ödåkra...Beräknad ankomsttid till Göteborg är 18.20..."

En timme? Vi såg på varandra och suckade i kör. Ingen beklagade våra första två timmars försening. För vi var nu uppe i 3 timmar. Sista biten upp till Göteborg gick ganska smärtfritt och vi anlände till Göteborg klockan 18.28. Efter 8 timmar och 13 minuters restid, och följaktligen totalt 3 timmar och 8 minuter försenade.

Resan från Olofström till Göteborg gick precis som vanligt, med andra ord...

Godnattsaga: Farväl Fjälkinge...

Nej, nu tycker jag det är dags för lite mer tågstrul. Jag har fortfarande ett par på lager i mina anteckningsböcker. Så här kommer ytterligare ett skånskt sommarminne:

Hässleholm. Söndag eftermiddag. Öresundståget 16:17 mot Karlskrona beräknas avgå 16:30. 13 minuter försenat. Inget ovanligt. Jag har en full ryggsäck, en kasse i var hand, och släpar mig i maklig takt mot spår 3. Där läser jag på skylten att tåget ska göra ett "extra uppehåll i Fjälkinge". Det vill säga den nyinvigda stationen mellan Kristianstad och Bromölla. Där stannar inte Öresundstågen i vanliga fall, bara Pågatåg. Det bör betyda att ett eller flera Pågatåg på sträckan mellan Kristianstad och Bromölla är inställt. Varför vet jag inte. Pågatåg ställs in med jämna mellanrum, och oftast utan förklaring. Det betyder inte att det sker utan orsak, hoppas jag, bara att orsaken sällan når fram till passagerarna som står och väntar på perrongerna längs resvägen. Har man tur så kommer det ett  Öresundståg som gör ett extra uppehåll, som i det här fallet. Ibland får man vänta tills nästa Pågatåg kommer, och hoppas att inte det också är inställt...

Nå, jag skulle inte till Fjälkinge. Jag skulle som vanligt hoppa av i Bromölla och byta till bussen mot Olofström. Om tåget var 13 minuter sent från start, var risken stor att denna försening skulle fortsätta, kanske till och med öka. Och det räcker med en försening på 10 minuter så har jag missat bytet och får vänta på nästa buss. En timme senare...

Men ibland har man tur och tåget kör ifatt förseningen. Inte ofta, men det händer.

Tåget kom. Ena halvan av tåget brukar kopplas av i Kristianstad, innan vidare färd mot Bromölla och Blekinge. Sitter man i fel halva får man byta innan tåget kör vidare. Har man, som jag hade nu, en stor packning, är det en fördel att sätta sig i rätt tåghalva från början. Det brukar vara den bakre när man är i Hässleholm. Men det ska stå på displayerna ovanför tågdörrarna vart vagnen ska.

Idag stod det "Karlskrona" ovanför alla dörrar. Märkligt. Men det har hänt förut att hela tåget kört vidare mot Blekinge. Och skyltarna kunde inte misstolkas. Ingen delning idag. Kanske behövde man fler vagnar om för att få plats med alla passagerare från de inställda Pågatågen? Jag var glad att slippa springa över hela perrongen till den bakre tåghalvan med mina tunga påsar. Jag gick ombord och satte mig tillrätta. Tåget körde.

Vi var försenade, men resan gick förhållandevis smidigt. Så småningom anlände vi till Kristianstad. Där vänder tåget. Det kör alltså samma väg in till stationen som det sedan kör ut. Det är därför den bakre halvan, som efter vändningen blivit den yttersta, fortsätter mot Blekinge och den främre halvan, som står innerst, vanligtvis står kvar. Men nu skulle hela tåget, båda halvorna, köra vidare mot Blekinge. Eller?

Jag blev allt osäkrare. Ibland lämnar ju informationen på tåg och station en del att önska. Tänk om de skulle delas i alla fall men hade glömt att berätta det för oss? Jag hade ingen lust att bli avkopplad i Kristianstad och behöva vänta på nästa tåg. Till slut var jag tvungen att sticka ut huvudet genom tågdörren och läsa på informationsskylten vid spåret. Om tåget delas, brukar det stå att "Främre tågset" avgår. Eller något liknande. Men det stod inte nu. Det stod bara att tåget strax skulle avgå, att det var försenat och att det skulle göra extra uppehåll i Fjälkinge. Och det visste jag ju redan. Jag satte mig igen. Strax rullade tåget iväg och min puls lugnade ner sig...

Jag satt ungefär mitt i det bakre tågsetet. Strax före Fjälkinge kommer tågvärden. Hon upplyser mig om att jag ska gå "framåt". Vad står på? frågar jag. Hon ler vänligt mot mig och upprepar att jag ska gå längre fram i tåget. Någon förklaring får jag inte. En dam med barnvagn bredvid mig grymtar att det inte är så lätt att gå framåt medan tåget rullar. Det är ett par trappsteg på vägen, och de är inte helt enkla att passera om man har barnvagn. Tågvärden lovar att hjälpa henne med vagnen. Jag får släpa mina kassar själv...

Jag går uppför trappstegen, men hinner sedan inte många meter innan jag noterar att hela nästa vagn är full med folk. Jag fortsätter en bit till. Bort till främre dörren i tågsetet. Jag funderar på om jag ska gå vidare in i nästa tågset. Hon sa ju inte hur långt jag skulle gå. Bara att jag skulle gå "längre fram". Och eftersom jag precis gått igenom en hel vagn med folk, som fortfarande sitter kvar, så känns det ju onödigt att gå längre. Jag tittar bakåt och får se tågvärden komma in i den fullsatta vagnen. OK, tänker jag. Hon tar en vagn i taget. Nu ska hon säga till dem att de också måste gå längre fram. Eller?

Nej, hon går rakt igenom den fullsatta vagnen utan att säga ett ord. Ska de få sitta kvar? Var det bara de bakersta två av tre vagnarna i tågsetet som skulle tömmas? När hon kommer fram till mig, som står alldeles ensam längst fram i vagnen, förväntar jag mig att hon ska säga att jag kan sätta mig hos de andra i den fullsatta vagnen. Om jag hittar någon plats...

Men nej igen, hon öppnar dörren in i nästa tågset och pekar åt mig att gå in där. Bara jag? Jag kan inte förneka att jag kände mig något utpekad. Vad hade jag gjort för fel? Ibland får man sådana tankar, och i det här fallet var det svårt att låta bli. Varför utrymma bara en del av tåget, och varför göra det medan tåget kör? Vanligtvis kommer det ett meddelande i högtalaren strax före Kristianstad "ni som hör det här meddelandet sitter i den del av tåget som inte kommer att köra vidare. Ska ni vidare mot Bromölla och Blekinge så får ni byta i Kristianstad..." Eller något liknande. Och sedan kopplar man av vagnen innan man kör vidare. Det här kändes bara märkligt. Vi kan inte koppla av någon vagn i Bromölla, och än mindre i Fjälkinge. De stationerna är små, det finns inte utrymme. Så varför är det så bråttom? Allt från elfel via gasläckor (finns det gas på Öresundståg?) till förrymda mördare eller andra polisärenden längst bak i tåget passerade genom mitt huvud medan jag gick genom slussen till nästa tågset. Låg någon mördad längst bak i tåget och polisen väntade på Fjälkinge station?

I nästa tågset är det mycket folk, men jag hittar en ståplats ett par meter in, nära en utgångsdörr. Inga problem, jag ska ju bara åka en liten bit. Bromölla kommer strax efter det specialinsatta stoppet i Fjälkinge.

Ett par sekunder senare öppnas slussdörren jag nyss passerade. Och en strid ström av människor väller in. Det är naturligtvis alla som satt i den där fullsatta vagnen jag gick igenom. Det var ju lite skönt i alla fall. Då var det inte bara jag...

Passagerarströmmen fortsätter in i nästa vagn, men det blir snart stopp. Fullt. Utrymmet precis innanför slussdörren, där jag står, blir väldigt fullt. "Nej" säger en av de sista som kommer in från det andra tågsetet, en medelålders man. "Jag går inte längre... Nu får det vara slut på det här tramset..." Jag förstår honom. Och även om han hade velat hade han inte kommit längre. Nu är det proppfullt. Efter honom kommer ett ungt par som ser helt bortkomna ut. De försöker hitta ett fönster att se ut genom, men det är mycket folk i vägen, och när de lyckats klämma sig in bredvid mig, hittar sitt fönster och kikar ut kan de bara se skog. Var är vi egentligen? "Det här känns fel..." säger tjejen till killen. Sist kommer tågvärden som fullföljer sitt löfte att släpa barnvagn. Den går med nöd och näppe in i tågsetet. Slussdörren stängs bakom den. Tågvärden pustar ut. Nu är det bakre tågsetet tömt.

Det kommer ett utrop i högtalaren. "Nästa station Bromölla. BRO-MÖLLA!" Killen i det unga paret fnyser. Tjejen ser ut att inte veta om hon ska börja skratta eller gråta. Passagerarna runtomkring mig börjar grymta alltmer högljutt. Jag förstår strax varför. Det gör inte tågvärden. När hon försöker passera mig på väg mot dörren, medan tåget bromsar in i Bromölla, stoppar jag henne. Hon ser frågande på mig. Jag lägger på min allvarligaste röst, och frågar sedan:

-Och vad hände med Fjälkinge?

Hon ser ännu mer frågande på mig. Fjälkinge? Jag fortsätter:

-Ja, vi skulle stanna i Fjälkinge också. Det stod klart och tydligt på skyltarna. Det gick inte att missförstå.

Hon skakar på huvudet och börjar bläddra i sina papper och tidtabellen. Men där hittar hon naturligtvis inget. Öresundstågen stannar inte i Fjälkinge. Vanligtvis. Hon ifrågasätter inte mitt påstående. Men hon ber inte om ursäkt heller. Hon svarar bara att:

-Ja, vi kan ju inte åka tillbaka...

Ännu mer grymtande runtomkring oss. När jag ändå har henne framför mig passar jag på att fråga:

-Och det där andra, vad var det egentligen? Varför skulle alla gå hit?

Det kan hon däremot svara på. Bakre tågsetet ska kopplas av. Jag ska precis fråga varför man inte gjorde det i Kristianstad, som man brukar. Men en tjej bredvid mig, som jag känner igen som Olofströmare, och som säkert skulle tagit samma buss som jag här i Bromölla, tar över frågandet:

-Var det verkligen lönt att flytta på oss som bara skulle till Bromölla?

Hon får inget svar. Tåget har stannat i Bromölla. Dörrarna öppnas och folk väller ut på perrongen. En massa försenade Bromöllabor, ett antal ännu mer försenade Olofströmare som naturligtvis har missat sin buss och som nu måste vänta tre kvart på nästa. Och sist men inte minst en ansenlig mängd fly förbannade Fjälkingebor, som svärande tar sikte på gångtunneln under spåren. I förhoppning om att nästa tåg tillbaka mot Kristianstad, för tillfället 18 minuter försenat, kommer ihåg att stanna Fjälkinge...

"Jävla amatörer" säger en man när han passerar mig. Det är svårt att inte hålla med honom i detta fall. Om man har så fullt upp med att tömma en vagn som ska kopplas av någon gång i framtiden att man glömmer att stanna vid en station... I Bromölla kopplades i alla fall ingen vagn av. Och det visste jag väl. Så vad var egentligen så bråttom? Och vad hände med Fjälkinge? Vad gäller det senare, tror jag inte att det var tågpersonalens fel. Jag brukar klaga på att vi passagerare inte får tillräcklig information när något går fel. I det här fallet hade med största sannolikhet inte tågpersonalen heller fått någon information. Det stod på skyltarna på stationerna att tåget skulle göra extra uppehåll i Fjälkinge, men ingen hade berättat det för lokföraren och tågvärdarna...

Grunden till alltihop var, som alltid den här sommaren, ett "fel i Danmark".