Där kommer det! Nattåget mot Luleå och Narvik rullar in på spår 4 på Stockholm C. Nu gäller det att hitta rätt vagn. Det är mycket att tänka på. Jag vet att det är skillnad på sovvagnar och vanliga sittvagnar. I detta ögonblick inser jag att det även finns en tredje typ...
Och jag tänker för mig själv att den gång i framtiden när jag åker nattåg och har råd att åka i horisontellt läge så ska jag välja:
istället för:
För det låter onekligen som att folk skulle ha mycket roligare i de förstnämnda.
Vidare längs perrongen bort mot sittvagnarna. Även här gäller det att vara uppmärksam. Alla vagnar går inte hela vägen upp. Vore inte så kul att vakna i morgon och inse att man blivit bortkopplad och avställd i Luleå. Inte för att jag har något emot Luleå, men du förstår vad jag menar...
Så småningom hittar jag rätt vagn. Mina ressällskap får dela på en överslaf...
...medan jag lägger beslag på inte en utan två stolar. Det är inga problem. Det är inte många som åker i den här vagnen. Sedan rullar vi norrut.
"Observera att tåget är rökfritt. Vill ni röka får ni göra det på en plattform när det är passagerarutbyte. Var vänlig respektera när vi vill åka vidare..."
Första stopp Arlanda. Här leker vi tunnelbana en stund innan vi fortsätter mot ärkebiskopssätet Uppsala. Jag har varit i Uppsala en gång, men bara en kort stund och bara i ena kanten. Det var 2006. Däremot har jag åkt förbi stan när jag var liten. Jag minns att jag skymtade domkyrkans torn i dimman. Nu, si så där 25 år senare, ser jag dom äntligen igen. Och betydligt tydligare.
En man i vagnen har problem med sin biljett när Judit och Judit kommer för att kontrollera oss. "Det där är ingen SMS-biljett." säger Judit. "Jodå, den åker jag alltid med." säger mannen. Vilket låter mycket märkligt i mina öron. Kan man verkligen återanvända en SMS-biljett? Judit säger något om att det är "Moder SJ:s" SMS-biljett. Tydligen körs SJ:s nattåg inte av SJ utan av ett dotterbolag. Inget förvånar mig längre. Allt för att försvåra det för oss passagerare.
Strax före Furuvik, det vill säga Gävle, passerar vi en riktig Stink-Pelle vars ljuva doft snabbt sprider sig i vagnen. Jag uppfattade dock aldrig hans namn. Vet du vad Stink-Pellen utanför Gävle heter? Se bilden ovan...
Vid Gävle station står vagnar från Nedlloyd sida vid sida med Upptåget...
I Gävle går solen ner. Färden fortsätter i den blå timmen. Jag tänker att jag nu befinner mig längre norrut i Sverige än jag någonsin varit förut. Jag njuter av denna tanke tills föräldrarna på telefon en timme senare upplyser mig om att jag faktiskt varit i Sundsvall också. Det hade jag glömt. Det var 1985. Då var jag tre år. Däremot har jag varit ännu längre norrut, flera gånger, men då på den finska sidan bottenhavet. Närmare bestämt i Vasa. Det ligger ungefär mitt för Örnsköldsvik.
När det har gått en halvtimme sedan jag lämnade Gävle börjar jag undra var jag är. Jag frågar min Smartphone. Det visar sig att den inte är hälften så smart som den tror och påstår. Den säger nämligen att jag är i...
Det är två år sedan jag var i München, då utan Smartphone, och det låg inte alls här. Så försök inte.
Några minuter senare stannar vi mitt ute i skogen. Precis utanför fönstret ser jag vad jag tror är Norrlands första snöfläck. Det är oklart om vi stannat för att jag ska kunna fotografera den, men tills jag får annan information väljer jag att tro att så är fallet.
Tjugo minuter senare kommer ett utrop i högtalaren. Vi får veta att någonting håller på att lagas ute vid spåret och att vi därför ska stå tjugo minuter till. Vid det här laget ser jag inte någonting utanför fönstret längre. Inte ens den vita snöfläcken. Jag är nu omsluten av det stora Norrländska mörkret.
21.23: Vi rör oss! Jag känner rörelserna i min stol. Nej vänta...det är bara mannen på platsen bakom mig som är uppe och går.
21.26: Antingen har mannen bakom en riktigt dålig mage, eller så håller tåget på att bryta samman. Det "puttrar" något förfärligt. Rör vi oss? Svårt att se när det är kolsvart ute. Plötsligt far en stolpe förbi, precis utanför fönstret. Jag hoppar nästan ur stolen. Sedan några gula ljus utanför fönstret på andra sidan. Vi rör oss verkligen! Men det går ganska hackigt, tycker jag.
21.29: "Nästa uppehåll Söderhamn". Inga hus syns till men väl gatlyktor. Sedan blir det mörkt igen. Smartfånen saknar mottagning.
Jag halvslumrar. Vaknar i Sundsvall av att två högljudda typer dundrar in i vagnen. Innan vi stannat(!)
(Mannen på bilden har ingenting med texten att göra)
Efter Sundsvall tonas ljuset ner. Skönt.
I Härnösand skymtar jag den vackra domkyrkan som lyser vit i det omgivande mörkret.
I tron att den är ett stort norrländskt får börjar jag räkna. Ett...
Och jag återfaller i mitt halvslummer.
00.31: "Nästa Kramfors!"
Ska vi stanna i alla småbyar? Hur ska man kunna sova med dessa ständiga stopp och utrop?
"Ådalen" läser jag på en skylt. Är det här det ligger?
(Kramfors är ungefär lika stort som Olofström. Det vill säga inte särskilt stort, men knappast någon "by". Och förvisso ligger det i Ådalen. Till mitt försvar ska sägas att jag vid det här laget var ordentligt trött. Men ändå. Det är förfärligt vad dålig koll man har på norrländsk geografi. Förhoppningsvis kommer den här resan att hjälpa till att råda bot på det...)
"Vi är 20 minuter sena. Men vi kör nog in det. Om det inte blir nåt skit..." säger tågvärden till en frågande passagerare.
Någonstans efter Kramfors faller mina ögonlock ihop. Och jag somnar på riktigt...
No comments:
Post a Comment