Nästan...
Jag är i Umeå!
Jag vaknar sakta till. Utanför fönstret flyter en stor bro. Vid det här laget har jag hunnit få fram kameran.
Fler lysande hus, i olika färger, glider förbi och speglas i den glittrande älven. Mycket vackert, men svårt att fånga på bild så här i farten.
Efter en liten stund saktar vi in vid Umeå C. Klockan är ungefär halv tre på natten. Här ska vi stå stilla en stund, så jag tar kameran och smyger ut.
Jag vågar inte gå av den upplysta perrongen. Nosar bara några meter åt varje håll. I fall tåget skulle få för sig att köra tidigare. Tågvärden vädrar sig. Några andra passagerare passar på att röka. På en bänk sitter en tjej med ett långhalsat hårigt husdjur i famnen. Jag är dålig på att känna igen långhalsade husdjur. En googling på "lång hals päls husdjur" ger förslagen "Pälsdjursallergi", "Kameler" och "Giraff". Jag är ganska säker på att det inte var någon av de två senare. Snarare en iller, eller något liknande.
Jag förmodar att hon vill ge sin kompis den eventuella illern en liten nypa frisk luft innan vidare resa norrut. Det verkar stämma, för strax innan avfärd får den krypa tillbaka in i sin bur igen. Jag kliver ombord. Tåget börjar rulla, och genom fönstret ser jag tjejen med eventuillerburen. De sitter kvar på bänken, och är nu helt ensamma på perrongen...
Tåget rullar norrut genom Umeå. Jag funderar om några av husen jag bara anar omkring mig är Ålidhem, den enda stadsdel i staden jag har hört talas om. Än så länge. Sedan blir det mörkt igen, och jag somnar nästan omedelbart...
No comments:
Post a Comment