Norrländsk resa, del 1: Tankar och oroligheter innan avfärd

Jag har idag påbörjat tredje etappen av min norrländska resa. Jag känner mig som Carl von Linné 1732. Några reserapporter har det dock inte blivit ännu. Det är hög tid att göra något åt det nu. Jag vet att du väntar med spänning...

Resan började hemma i Göteborg. Jag hade två val:

1: Nattåg från Göteborg till Boden. Sedan byte till ett annat tåg för vidare resa upp till Kiruna.

eller

2: X2000 från Göteborg till Stockholm. Där skulle jag kliva på nattåget som gick direkt till Kiruna. Ja, inte direkt. Många stopp på vägen. Men inga byten.

Båda alternativen krävde alltså ett byte. I det första alternativet skulle jag åka tåg en hel natt och en hel förmiddag innan jag kom till Boden där jag hade 18 minuter på mig att byta. Det vill säga något längre tid än jag brukar ha på mig att byta från Öresundståget i Bromölla till bussen mot Olofström när jag har varit i Skåne. Du som brukar läsa den här bloggen vet att Skånetåget i princip alltid blir precis så försenat att jag missar det bytet. Och får vänta en timme på nästa buss.

Om man på en normal tågfärd genom Skåne, som tar ungefär två timmar, vanligtvis blir tjugo minuter försenad. Hur mycket försenad blir man då inte på en tågfärd genom hela Sverige, under en natt och en förmiddag? Sannolikheten att jag skulle hinna med mitt byte i Boden var som jag såg det mycket liten. Och jag trodde inte det räckte med att vänta en timme på nästa förbindelse där uppe...

I det andra alternativet hade jag en timme och tjugo minuter på mig att byta i Stockholm. Det ska väl mycket till om X2000 hinner bli mer försenat än så på färden från Göteborg, en färd på ganska precis tre timmar. X2000 brukar ha förtur när det kör ihop sig. När jag väl kommit på nattåget i Stockholm så fick det bli hur försenat det ville. Så länge jag var ombord. Då behövde jag inte passa några mer tider. Kunde sova lugnt. Det lät betydligt säkrare. Alltså valde jag alternativ två.

Till min fasa noterade jag hur det samlades fel och stopp i tågtrafiken kring Stockholm, i princip varje dag, under veckan innan jag skulle resa. Försenade spårarbeten. Brinnande kablar. Och så signalfel. Ständigt dessa signalfel...

Jag började ångra mig. Tänk om jag hade tagit det första alternativet i alla fall. Bättre ersättningsbuss från Boden till Kiruna än ett missat nattåg från Stockholm - och behöva vänta ett helt dygn på nästa. Eller kanske ersättningsbuss från Stockholm till Kiruna i så fall. Vilket å andra sidan skulle bli ett väldigt spännande blogginlägg. Man får försöka se det positiva i allt...