Från Göteborg till Stockholm

Årstabron byggs om. Detta kan leda till förseningar. Var i god tid.

...läste jag på Trafikverkets hemsida medan jag åt frukost. Som om det inte räckte med brinnande kablar och signalfel. Jag följde rådet. Jag var på plats på Göteborgs Central en och en halv timme i förväg. Tror du det hjälpte? Nej. Tåget ville inte köra tidigare ändå. Och vad är det för nytta om jag är i god tid om inte tåget vill köra tidigare än tidtabellen?

Vad värre var, det ville inte ens släppa ombord mig och mina medpassagerare.

"Städning pågår"

...stod det på displayerna på tågdörrarna. Och dörrarna var låsta. Trots att bara några minuter återstod till avgång. Perrongen var full av folk som inte ville något hellre än att komma ombord. I folksamlingen noterade jag en kändis från mitt kändistest 2011.

Journalist och författare. Gav nyligen ut en nyckelroman skriven i yngre år.

Var ledtråden. Då vet du säkert vem det var.

Hel special

En halvtimme tidigare, medan jag intog en hel special, noterade jag en annan kändistestkändis som smög runt på stationen. Från Bokmässan 2009. Det året hade jag inga ledtrådar, bara bilder. Men en lämplig ledtråd skulle kunna vara.

Före detta etta på världens topplistor. Inte släkt med Ulf. Allt hen vill är att få berätta att hen såg tecknet.

Busenkelt, eller hur?



Mina ressällskap, det vill säga min resväskor: två stycken bags på min bokvagn samt min nyköpta begagnade ryggsäck, försökte ragga upp varsin snygg städvagn borta vid informationstavlorna. Men städvagnarna ignorerade dem totalt...

Nå, åter till det låsta tåget. Till slut fick någon upp en dörr. Och sedan öppnades resten också. Folk strömmade in i tåget. Eller nej. De stod kvar och kliade sig i huvudet. För det stod fortfarande "Städning pågår" på alla tågdörrar. På displayerna som borde ha visat vagnnumren. Utan dem är det inte lätt att hitta rätt vagn och plats.



På skylten vid spåret stod visserligen vagnordningen, men det kräver ändå en hel del arbete att hitta rätt. När jag hade hittat min plats och skulle sätta mig, kom en tant som påstod att min plats var hennes. Vi hade samma platsnummer på våra biljetter, men i olika vagnar. Vi diskuterade ett tag, men jag fick stöd av mannen på platsen bredvid. Han visste vilken vagn han var i. Tanten var två vagnar fel. Någon hade sagt till henne att det här var hennes vagn. Hon muttrade något och vandrade bort mot nästa vagn. Fast på fel håll...

När det är dags att avgå kommer en röst i högtalaren. "Vi får inte köra riktigt än." Varför vi inte får köra nämner den däremot inte.

Tvärs över gången berättar en tjej på klockren Helsingborgsdialekt för sitt ressällskap om när hon träffade Magnus Uggla i Karlshamn.

13.40, fem minuter efter att vi skulle ha avgått, kommer en ny röst i högtalaren. Han berättar om att tåget hade ett oturligt möte med skogens konung på vägen hit. Mekanikerna håller på att laga loket.

13.49 kör vi. Vi är nu 15 minuter försenade. "Vi får se hur det går framöver, men vi kommer att hålla er uppdaterade. Vi får be att ni visar ALLA era biljetter." Det vill säga risken är stor för missade byten. Jag tar ett djup andetag.

14.14: Jag sitter precis vid dörren in till den tysta avdelningen. En automatisk dörr som ska öppnas när någon kommer i närheten. Men den har en skruv lös. Den öppnas och stängs hela tiden. Även om ingen är i närheten. Kan inte vara så tyst och lugnt för de inne på den tysta avdelningen.

En passerande tågvärd blir upplyst om den motionerande dörren. Hen trycker på något, sedan verkar den lugna ner sig.

14.24: Dörren har vaknat igen. Öppnas. Stängs. Öppnas. Stängs.

14.34: Passerar Falköping. Dörren fortsätter öppnas och stängas.

14.45: Vi stannar till utanför regementet i Skövde. Strax före stationen. "Vi blir tyvärr stående vid den här signalen. Vårt spår på stationen är upptaget av ett annat tåg."

"Säker på att det inte är en älg?" kommenterar någon ett par stolar bort.

14.50: Tågets första planerade stopp. Skövde. Bara ett kort ögonblick. Sedan rullar vi vidare.

15.21: "Vi passerade just Finnerödja. Med samma försening som när vi lämnade Göteborg. Om inget mer händer och fötter så bör ni hinna med era anslutningar i Katrineholm..."

15.51: "Serviceledaren kontakta föraren..."

15.54: "Mina damer och herrar. Vi har förlorat mycket tid efter Hallsberg, så ni som skulle byta kan väl göra er redo för en snabb avstigning."

Mannen som suttit bredvid mig skyndar att plocka ihop sig och beger sig mot dörren. Han ska byta till tåget mot Norrköping.

15.57: "Jag blev tyvärr avbruten. Tyvärr har trafikledningen bestämt att inte låta tåget till Norrköping vänta på oss..."

ca 16.00 rullar vi in till Katrineholm.

16.18: "Vi har nyss passerat nåt som heter Nyckelsjön, på väg upp till Gnesta. Vi har fått en ny beräknad ankomsttid til Stockholm 16.50. Ni kommer alltså att hinna med era anslutningar. Om inte fler tåg dyker upp längs vägen. Vi kommer att ta det här tåget ur trafik så vi börjar stänga ner Bistron vid Södertälje. Om ni behöver kaffe kan det vara läge att ta med er muggen och bege er i riktning mot Bistron..."

Vi är med andra ord fortfarande 15 minuter försenade. Men inte mer. Vi har alltså inte kört in vår ursprungliga försening, men å andra sidan inte förlorat någon mer tid heller. Det är faktiskt lite imponerande.

16.41: "Vi närmar oss Stockholm. Men just nu är det ett ganska omfattande signalfel på Stockholms Central...Nattåget mot Umeå, Boden, Kiruna avgår från spår 4, och spår 4 är också ett av de som påverkas av signalfelet. Var vänlig uppmärksamma skyltar och utrop..."

Trots signalfel ankommer vi Stockholm ca 16.55. Bara tjugo minuter försenade. Jag har fortfarande en hel timme på mig för toalettbesök och för att köpa med mig lite mat. Jag hinner till och med gå ut någon minut och titta på hur det går med nybygget på gamla Hotel Continentals plats, tvärs över Vasagatan. Skönt med frisk luft. Eller vad man nu ska kalla luften i Stockholms innerstad.



Det där omfattande signalfelet märks knappt av. Två tåg på informationstavlorna är ett par minuter försenade vardera. Men det är ju bara som vanligt. I övrigt är det lugnt. Det är tydligen en viss skillnad på omfattande signalfel i Skåne och motsvarande i Stockholm. Det senare märks knappt. Jag beger mig bort till perrong 4, där mitt livs första nattåg väntar...