Godnattsagan om den inbillade tågförseningen...

Jag förstår att du bara väntar på att få läsa om sista delen av min norrländska resa. Jag har ju bloggat om den i snart ett år nu. Inte illa för en resa som bara varade i en månad. Enligt min ursprungliga plan skulle jag ha varit klar i november. Men det kom en ryslig höst emellan, som jag så småningom också har lovat att jag ska berätta om. Och nu för ett par veckor sedan hände det saker i släkten hemma i Skåne som gjort att jag inte haft tid att skriva något alls på länge. Det har blivit mycket åkande fram och tillbaka. I förra veckan var jag åter nere, denna gång för bouppteckning. Med denna följde naturligtvis en obligatorisk tågförsening. Något som du, om du brukar läsa den här bloggen, vet att jag har en märklig förmåga att kunna samla på mig. Tre stycken har det blivit på fyra resor.

Jag har därför nu äran att, i väntan på att mitt huvud skall samla sig så mycket att det ska kunna återvända till den ljuva våren, kunna bjuda på den första av den senaste tidens skånska tågförseningar. Delvis nedskriven på tåget under den senaste månadens tredje skånska tågförsening. Med förhoppning om att den och de två följande delarna ska kunna skänka en liten uppfattning om hur det är att åka tåg i Skåne 2016. Därtill förhoppningsvis kunna dig skänka lite nöje och tidsfördriv, eller kanske bara kunna hjälpa till att skingra tankar och tillfälligt glömma. Ibland kan det senare vara mer än nödvändigt. Det vet jag ju själv...

Låt berättelsen börja:

Allt var klart för hemfärden till Olofström. Nästan... Jag kunde inte hitta mitt kort!

Det är väldigt smidigt att kunna åka regionaltrafik hela vägen mellan Göteborg och Olofström. Blekingetrafiken, Skånetrafiken och Hallandstrafiken samarbetar och har ett gemensamt biljettsystem. Man laddar sitt regionaltrafikkort med pengar och kan sedan köpa en biljett till lägre pris än man hade kunnat göra utan kort. Kan inte bli bättre! Man behöver inte ens passa någon speciell tid. Om man bara har biljett kan man ta första bästa Öresundståg.

Vanligtvis åker jag med Skånetrafikens JOJO-kort. Ibland använder jag mitt kort från Blekingetrafiken. Det går precis lika bra vilket som. Men nu kunde jag inte hitta någotdera. Jag letade och letade. Klockan gick. Jag hittade ett kort från Jönköpings länstrafik! Det hjälpte mig inte alls. Jönköpings län är inte med i samarbetet, och passeras inte heller under resans gång. Till slut hittade jag ett kort från Hallandstrafiken! Jag visste inte ens att jag ägde ett sådant. Hallandstrafiken är med på biljettsamarbetet och Halland är ett av de tre län jag passerar under resan från Göteborg till Olofström, med byte i Lund och Bromölla. Det borde inte vara något som helst problem...

På järnvägsstationen hade jag 15 minuter till godo innan tåget gick. Jag letade upp biljettautomaten till Öresundstågen. Den är dessutom märkt "Hallandstrafiken", i stället för "Öresundstågen". Allt för att förvirra resenärerna...

Det borde vara om möjligt ännu enklare att ladda ett kort från Hallandstrafiken, än ett från Skåne- eller Blekingetrafiken, i en automat som är märkt "Hallandstrafiken".

Trodde jag.

Automaten kände inte igen kortet. Jag stod nu inför ett val. Antingen köpa en vanlig biljett, utan rabattkort överhuvudtaget, eller försöka lösa problemet. Jag hade fortfarande 12 minuter på mig, och man sparar trots allt 65 kr på att resa med rabattkort. Och 65 kronor är trots allt en hel enkelresa till Bollebygd...med rabattkort...

Varken Skåne- eller Blekingetrafiken har någon butik på Göteborgs Centralstation. Det kanske inte är så konstigt. Hallandstrafiken har inte heller någon, men om man är snäll så kan man gå till Västtrafik (Regionaltrafiken i Västra Götalandsregionen) och få hjälp där. Jag bestämde mig för att vara snäll.

För ovanlighetens skull var det ingen kö hos Västtrafik. Jag fick hjälp direkt. Jag förklarade att kortet inte gick att ladda. Tjejen i luckan reste sig från stolen och gick bort och öppnade en garderob. Det såg i alla fall ut som en sådan. Jag misstänker att det någonstans inne i denna garderob fanns en dator från Hallandstrafiken. Efter att ha försökt kunde hon också konstatera att det inte gick att ladda kortet. Hon letade fram ett nytt kort till mig. Jag laddade på 400 kronor. En resa till Olofström kostar 311 kronor, men man måste ladda jämna hundralappar på kortet.

Hon såg att jag började bli lite nervös. Ville jag köpa biljetten direkt av henne istället för att gå till automaten med mitt nyladdade kort? Det ville jag gärna. Det sparade mycket tid.

Tjejen försvann åter in i garderoben men kom ut nästan direkt igen. Hon kunde inte hitta någon hållplats i Olofström, sa hon. Och då kunde hon inte boka biljett dit. Det förvånade mig, eftersom det aldrig brukar vara några problem att boka resor från Göteborg till Olofström i automaten. När man har ett kort som fungerar.

Ännu mer förvånade det mig att hon faktiskt verkade veta var Olofström låg. Utan att jag behövde förklara. Det är mycket ovanligt. Hon erbjöd mig nämligen att köpa en biljett till Bromölla, där jag brukar byta från tåg till buss sista biten, och sa att jag kunde lösa en så kallad tilläggsbiljett på bussen när jag väl tagit mig dit...

Det var nu inte många minuter kvar till tåget skulle gå, så jag köpte biljetten till Bromölla och sprang sedan iväg. Så snabbt det gick. Jag hade en packning på hjul...

Men jag hann. Jag satte mig tillrätta på tåget som strax rullade ut från stationen. Jag satt vid dörren längst bak och fann mig efter någon timme omgiven av tågvärdar. Fyra styck för att vara exakt. Två som skulle gå av sitt pass och två som skulle gå på nästa. Jag tror aldrig jag har sett så många tågvärdar på en gång. De diskuterade rökning och simning. Dock inte samtidigt...

Apropå rök. I Laholm var det grått. Tjock dimma. På Båstads nya station likaså. Sedan blev det inte bara grått utan helt svart. Det var Hallandsåstunneln. Det var inte första gången jag åkte genom den. Jag har bara inte hunnit blogga om det ännu. Man tjänar visst några minuter i restid, men man går miste om den enda riktigt sevärda utsikten under hela resan. Ett dåligt byte om du frågar mig...

Mitt tågbyte i Lund närmade sig. I Landskrona reste jag mig, packade ihop mina saker och tog sikte på tågtoaletten. Som för ovanlighetens skull fungerade. Tyvärr nådde jag aldrig fram till den utan fastnade på halva vägen. Mellansektionen av tåget var alldeles fullt med folk.

"Vi beklagar att vi på grund av fordonsbrist är tvungna att köra med bara ett tågset..."
Sa någon i högtalaren. Vi skulle alltså ha kopplats ihop med ett till, så att tåget blev dubbelt så långt, i Helsingborg. Men inte idag. Det hade behövts, så mycket folk som fanns ombord. Toaletten befann sig bara några meter bort, men med min stora hjulförsedda packning och allt folket däremellan var det ingen möjlighet att ta mig framåt. Inte bakåt heller, för även där fyllde det snabbt på med folk. Jag var inte den ende som ska gå av i Lund.

Några minuter före Lunds station kommer det ett utrop i högtalaren. Ungefär så här:

"Vi närmar oss Lund. Lund nästa. I Lund blir det byte för resande mot Karlskrona..."
Det vill säga mitt tåg. Jag spetsade öronen för att höra vilket spår tåget skulle gå ifrån. För jag skulle inte ha många minuter på mig att ta mig dit. Inte för att vi var försenade, utan bara för att tidsschemat är väldigt snålt tilltaget...

"Tåget mot Karlskrona avgår från..."

"Ursäkta..."
Det var ett par medpassagerare som knackade mig på axeln.

"...kan vi få komma förbi? Vi ska gå av..."
Jag tog ett djupt andetag och bet ihop käkarna för att inte svara "OCH VARFÖR I ~d@£$ TROR DU JAG STÅR HÄR DÅ?" för så får man inte säga. Sedan förklarade jag så artigt jag kunde att det fick de inte alls, utan de fick nog stå kvar och vänta till tåget stannat och gå av när alla vi andra gick av. Det accepterade de.

Jag missade därmed också utropet om var Karlskronatåget avgick ifrån. Jag fick helt enkelt förmoda att det avgick från det spår det brukar avgå ifrån. När tåget stannade hade jag fyra minuter på mig att byta. Det tog minst en minut för alla som stod framför mig att komma av. Där ute var perrongen sedan full av folk. Både de som gått av och de som skulle gå på. Jag sneddade över något slags avsats/uteservering och flyttade, kanske lite bryskt, på en mobilförsjunken ungdom som stod i vägen. Det var inte läge att ställa mig och vänta på hissen och inte heller att försöka springa uppför den vanliga trappan med min stora vagn i släptåg. Istället tog jag den överfyllda rulltrappan upp till gångbron över spåren. Väl uppe såg jag tåget stå inne, ett par spår bort. Jag sprang bort till nästa rulltrappa, och åkte ner. Jag såg hur tåget stängde dörrarna!

Alla dörrar? Nej, dörren närmast min rulltrappa var fortfarande öppen. Tågvärden stod och väntade. På mig? Hen såg sig omkring. Jag sprang ner för rulltrappan med vagnen skumpande efter mig nerför trappstegen. Precis när jag kommit ner på perrongen klev tågvärden in i tåget. Och stängde dörren. Och låste. Precis framför näsan på mig!

Jag satte nyss nämnda näsa mot rutan i dörren. Tågvärden ignorerade mig och försjönk strax i sin smartfån. Där stod vi, jag med trynet mot rutan och hen med trynet mot skärmen på smartfånen. En halv minut eller så. Sedan körde tåget...

Tre minuter senare avgick ett Pågatåg till Kristianstad. Det var bättre än inget. Och lyckligtvis från spåret bredvid. Annars hade jag inte hunnit med det heller...

Sittandes på Pågatåget till Kristianstad konstaterade jag att jag, i samma ögonblick som tågvärden låste dörren framför näsan på mig, blev minst en timme försenad. Eller vänta...

Jag hade bara biljett till Bromölla. I Kristianstad kunde jag byta från det här Pågatåget till ett annat Pågatåg till Bromölla. Och anlända dit ungefär en halvtimme efter den tid jag hade anlänt om jag hunnit med Öresundståget. Sedan var jag förstås förmodligen tvungen att stå där och vänta en halvtimme på en buss till Olofström. Dit jag skulle anlända en timme försenad. Men jag hade bara biljett till Bromölla, och därmed var min försening officiellt bara en halvtimme. Den andra halvtimmens försening var bara inbillning. Man kan ju inte vara försenad om man inte har biljett ännu. Eller?

I vilket fall kan man inte få någon ekonomisk ersättning för en försening, om man inte har hunnit köpa biljett. Man kan alltså säga att genom att inte låta mig lösa biljett hela vägen sparade tjejen på biljettkontoret i Göteborg en slant åt Skånetrafiken. Även om det (förhoppningsvis) inte var hennes avsikt...

I Kristianstad skyndade jag mig bort till informationstavlan. Och vilken tur jag hade. Nästa tåg som skulle avgå var 18:38 mot Karlskrona!



Eller vänta?

Klockan var ju 19:00 redan. 18:38 var tåget jag redan hade blivit frånkörd av i Lund. Men det borde gå ett Pågatåg till Bromölla alldeles strax. De brukar gå strax efter hela timmar. Men nej. Den här timmen gick inget Pågatåg. Så jag fick ta nästa Öresundståg istället. De går en gång i timmen. En timme efter 18:38 borde bli 19:38. Knappt fyrtio minuter. Det kunde vara värre...

Och det var värre. För det gick inget Öresundståg heller. Det gick först 20:38! Vad var det som stod på? Öresundstågen går ju alltid varje timme!

Långsamt gick det upp för mig. Det var LÖRDAG. Tydligen behöver det inte gå något Öresundståg till Karlskrona på lördagar 19:38...

När tågvärden låste dörren framför näsan på mig så var hen alltså förmodligen fullt medveten om att nästa tåg gick först om två timmar. Visst, det är inte bara hens fel. Mest av allt är det trafikplanerarens. Vem lägger avsiktligt tågen så att man bara har fyra minuter på sig att byta?

Att en tågresa mellan Göteborg och Blekinge ska gå via Lund är märkligt i sig. Men det är den resväg som man vanligtvis rekommenderas. Än märkligare då att man inte har lagt tågen så att det finns tid att hinna byta mellan dem. Fem minuter till hade räckt långt...

Går man in på Skånetrafikens hemsida och kollar så kan man bara resa från Göteborg till Olofström (via Lund) vid 9:55, 10:55, 11:55, 12:55, 13:55, 15:55 och 17:55 på lördagar. Resorna tar fem timmar och 44 minuter, varav 1 timme och två minuter som går åt till att vänta i Lund. Det går tåg från Göteborg mot Lund även 14:55 och 16:55, men då finns det inget tåg mot Blekinge att byta till. Detta borde jag naturligtvis ha vetat om i förväg. Men min ursprungstanke var att åka kring lunch. Det var bara de tågen jag hade kollat upp. Och de gick ju en gång i timmen, precis som vanligt. Sedan tillbringade jag ju en längre tid med att försöka hitta mitt resekort, och kom därför till stationen först vid 14:40. Och hade ingen aning om att tåget 14:55 inte skulle kunna ta mig hela vägen.

Eller hur var det nu? Egentligen?

Faktum var att tågvärden ropade ut att det fanns ett tåg till Karlskrona när jag kom till Lund. Tror jag. Jag hörde ju inte exakt hur utropet löd eftersom jag blev störd. Men det skulle förvåna mig om utropet löd:

"Och ni som ska byta mot tåg till Blekinge får sätta er och vänta två timmar och två minuter, för vi har lagt avgångstiden så att ni inte ska kunna hinna med det tåg som kommer att stå inne på Lunds station när vi kommer dit. Och sedan går det inget förrän två timmar senare... Och det hjälper inte att ta Pågatåget, för ni kommer inte längre än till Kristianstad ändå..."

Jag kom till slut till Olofström. Då var klockan 21:39. Då hade jag varit på resande fot i sex timmar och fyrtiofyra minuter. Hade jag hunnit med tåget som låstes framför näsan på mig hade jag varit där 19:39. Två timmar tidigare. Trots detta var jag alltså inte försenad alls! Förlusten av den första timmen var mitt eget fel som hade gått på ett för tidigt tåg. Andra timmen var ingen försening, utan det räknas som helt normalt att behöva vänta en timme och två minuter på ett byte i Lund. För det tåg som står inne ska man inte hinna med. Mina två timmars försening var alltså inget annat än ren inbillning...