Godnattsaga: Farväl Fjälkinge...

Nej, nu tycker jag det är dags för lite mer tågstrul. Jag har fortfarande ett par på lager i mina anteckningsböcker. Så här kommer ytterligare ett skånskt sommarminne:

Hässleholm. Söndag eftermiddag. Öresundståget 16:17 mot Karlskrona beräknas avgå 16:30. 13 minuter försenat. Inget ovanligt. Jag har en full ryggsäck, en kasse i var hand, och släpar mig i maklig takt mot spår 3. Där läser jag på skylten att tåget ska göra ett "extra uppehåll i Fjälkinge". Det vill säga den nyinvigda stationen mellan Kristianstad och Bromölla. Där stannar inte Öresundstågen i vanliga fall, bara Pågatåg. Det bör betyda att ett eller flera Pågatåg på sträckan mellan Kristianstad och Bromölla är inställt. Varför vet jag inte. Pågatåg ställs in med jämna mellanrum, och oftast utan förklaring. Det betyder inte att det sker utan orsak, hoppas jag, bara att orsaken sällan når fram till passagerarna som står och väntar på perrongerna längs resvägen. Har man tur så kommer det ett  Öresundståg som gör ett extra uppehåll, som i det här fallet. Ibland får man vänta tills nästa Pågatåg kommer, och hoppas att inte det också är inställt...

Nå, jag skulle inte till Fjälkinge. Jag skulle som vanligt hoppa av i Bromölla och byta till bussen mot Olofström. Om tåget var 13 minuter sent från start, var risken stor att denna försening skulle fortsätta, kanske till och med öka. Och det räcker med en försening på 10 minuter så har jag missat bytet och får vänta på nästa buss. En timme senare...

Men ibland har man tur och tåget kör ifatt förseningen. Inte ofta, men det händer.

Tåget kom. Ena halvan av tåget brukar kopplas av i Kristianstad, innan vidare färd mot Bromölla och Blekinge. Sitter man i fel halva får man byta innan tåget kör vidare. Har man, som jag hade nu, en stor packning, är det en fördel att sätta sig i rätt tåghalva från början. Det brukar vara den bakre när man är i Hässleholm. Men det ska stå på displayerna ovanför tågdörrarna vart vagnen ska.

Idag stod det "Karlskrona" ovanför alla dörrar. Märkligt. Men det har hänt förut att hela tåget kört vidare mot Blekinge. Och skyltarna kunde inte misstolkas. Ingen delning idag. Kanske behövde man fler vagnar om för att få plats med alla passagerare från de inställda Pågatågen? Jag var glad att slippa springa över hela perrongen till den bakre tåghalvan med mina tunga påsar. Jag gick ombord och satte mig tillrätta. Tåget körde.

Vi var försenade, men resan gick förhållandevis smidigt. Så småningom anlände vi till Kristianstad. Där vänder tåget. Det kör alltså samma väg in till stationen som det sedan kör ut. Det är därför den bakre halvan, som efter vändningen blivit den yttersta, fortsätter mot Blekinge och den främre halvan, som står innerst, vanligtvis står kvar. Men nu skulle hela tåget, båda halvorna, köra vidare mot Blekinge. Eller?

Jag blev allt osäkrare. Ibland lämnar ju informationen på tåg och station en del att önska. Tänk om de skulle delas i alla fall men hade glömt att berätta det för oss? Jag hade ingen lust att bli avkopplad i Kristianstad och behöva vänta på nästa tåg. Till slut var jag tvungen att sticka ut huvudet genom tågdörren och läsa på informationsskylten vid spåret. Om tåget delas, brukar det stå att "Främre tågset" avgår. Eller något liknande. Men det stod inte nu. Det stod bara att tåget strax skulle avgå, att det var försenat och att det skulle göra extra uppehåll i Fjälkinge. Och det visste jag ju redan. Jag satte mig igen. Strax rullade tåget iväg och min puls lugnade ner sig...

Jag satt ungefär mitt i det bakre tågsetet. Strax före Fjälkinge kommer tågvärden. Hon upplyser mig om att jag ska gå "framåt". Vad står på? frågar jag. Hon ler vänligt mot mig och upprepar att jag ska gå längre fram i tåget. Någon förklaring får jag inte. En dam med barnvagn bredvid mig grymtar att det inte är så lätt att gå framåt medan tåget rullar. Det är ett par trappsteg på vägen, och de är inte helt enkla att passera om man har barnvagn. Tågvärden lovar att hjälpa henne med vagnen. Jag får släpa mina kassar själv...

Jag går uppför trappstegen, men hinner sedan inte många meter innan jag noterar att hela nästa vagn är full med folk. Jag fortsätter en bit till. Bort till främre dörren i tågsetet. Jag funderar på om jag ska gå vidare in i nästa tågset. Hon sa ju inte hur långt jag skulle gå. Bara att jag skulle gå "längre fram". Och eftersom jag precis gått igenom en hel vagn med folk, som fortfarande sitter kvar, så känns det ju onödigt att gå längre. Jag tittar bakåt och får se tågvärden komma in i den fullsatta vagnen. OK, tänker jag. Hon tar en vagn i taget. Nu ska hon säga till dem att de också måste gå längre fram. Eller?

Nej, hon går rakt igenom den fullsatta vagnen utan att säga ett ord. Ska de få sitta kvar? Var det bara de bakersta två av tre vagnarna i tågsetet som skulle tömmas? När hon kommer fram till mig, som står alldeles ensam längst fram i vagnen, förväntar jag mig att hon ska säga att jag kan sätta mig hos de andra i den fullsatta vagnen. Om jag hittar någon plats...

Men nej igen, hon öppnar dörren in i nästa tågset och pekar åt mig att gå in där. Bara jag? Jag kan inte förneka att jag kände mig något utpekad. Vad hade jag gjort för fel? Ibland får man sådana tankar, och i det här fallet var det svårt att låta bli. Varför utrymma bara en del av tåget, och varför göra det medan tåget kör? Vanligtvis kommer det ett meddelande i högtalaren strax före Kristianstad "ni som hör det här meddelandet sitter i den del av tåget som inte kommer att köra vidare. Ska ni vidare mot Bromölla och Blekinge så får ni byta i Kristianstad..." Eller något liknande. Och sedan kopplar man av vagnen innan man kör vidare. Det här kändes bara märkligt. Vi kan inte koppla av någon vagn i Bromölla, och än mindre i Fjälkinge. De stationerna är små, det finns inte utrymme. Så varför är det så bråttom? Allt från elfel via gasläckor (finns det gas på Öresundståg?) till förrymda mördare eller andra polisärenden längst bak i tåget passerade genom mitt huvud medan jag gick genom slussen till nästa tågset. Låg någon mördad längst bak i tåget och polisen väntade på Fjälkinge station?

I nästa tågset är det mycket folk, men jag hittar en ståplats ett par meter in, nära en utgångsdörr. Inga problem, jag ska ju bara åka en liten bit. Bromölla kommer strax efter det specialinsatta stoppet i Fjälkinge.

Ett par sekunder senare öppnas slussdörren jag nyss passerade. Och en strid ström av människor väller in. Det är naturligtvis alla som satt i den där fullsatta vagnen jag gick igenom. Det var ju lite skönt i alla fall. Då var det inte bara jag...

Passagerarströmmen fortsätter in i nästa vagn, men det blir snart stopp. Fullt. Utrymmet precis innanför slussdörren, där jag står, blir väldigt fullt. "Nej" säger en av de sista som kommer in från det andra tågsetet, en medelålders man. "Jag går inte längre... Nu får det vara slut på det här tramset..." Jag förstår honom. Och även om han hade velat hade han inte kommit längre. Nu är det proppfullt. Efter honom kommer ett ungt par som ser helt bortkomna ut. De försöker hitta ett fönster att se ut genom, men det är mycket folk i vägen, och när de lyckats klämma sig in bredvid mig, hittar sitt fönster och kikar ut kan de bara se skog. Var är vi egentligen? "Det här känns fel..." säger tjejen till killen. Sist kommer tågvärden som fullföljer sitt löfte att släpa barnvagn. Den går med nöd och näppe in i tågsetet. Slussdörren stängs bakom den. Tågvärden pustar ut. Nu är det bakre tågsetet tömt.

Det kommer ett utrop i högtalaren. "Nästa station Bromölla. BRO-MÖLLA!" Killen i det unga paret fnyser. Tjejen ser ut att inte veta om hon ska börja skratta eller gråta. Passagerarna runtomkring mig börjar grymta alltmer högljutt. Jag förstår strax varför. Det gör inte tågvärden. När hon försöker passera mig på väg mot dörren, medan tåget bromsar in i Bromölla, stoppar jag henne. Hon ser frågande på mig. Jag lägger på min allvarligaste röst, och frågar sedan:

-Och vad hände med Fjälkinge?

Hon ser ännu mer frågande på mig. Fjälkinge? Jag fortsätter:

-Ja, vi skulle stanna i Fjälkinge också. Det stod klart och tydligt på skyltarna. Det gick inte att missförstå.

Hon skakar på huvudet och börjar bläddra i sina papper och tidtabellen. Men där hittar hon naturligtvis inget. Öresundstågen stannar inte i Fjälkinge. Vanligtvis. Hon ifrågasätter inte mitt påstående. Men hon ber inte om ursäkt heller. Hon svarar bara att:

-Ja, vi kan ju inte åka tillbaka...

Ännu mer grymtande runtomkring oss. När jag ändå har henne framför mig passar jag på att fråga:

-Och det där andra, vad var det egentligen? Varför skulle alla gå hit?

Det kan hon däremot svara på. Bakre tågsetet ska kopplas av. Jag ska precis fråga varför man inte gjorde det i Kristianstad, som man brukar. Men en tjej bredvid mig, som jag känner igen som Olofströmare, och som säkert skulle tagit samma buss som jag här i Bromölla, tar över frågandet:

-Var det verkligen lönt att flytta på oss som bara skulle till Bromölla?

Hon får inget svar. Tåget har stannat i Bromölla. Dörrarna öppnas och folk väller ut på perrongen. En massa försenade Bromöllabor, ett antal ännu mer försenade Olofströmare som naturligtvis har missat sin buss och som nu måste vänta tre kvart på nästa. Och sist men inte minst en ansenlig mängd fly förbannade Fjälkingebor, som svärande tar sikte på gångtunneln under spåren. I förhoppning om att nästa tåg tillbaka mot Kristianstad, för tillfället 18 minuter försenat, kommer ihåg att stanna Fjälkinge...

"Jävla amatörer" säger en man när han passerar mig. Det är svårt att inte hålla med honom i detta fall. Om man har så fullt upp med att tömma en vagn som ska kopplas av någon gång i framtiden att man glömmer att stanna vid en station... I Bromölla kopplades i alla fall ingen vagn av. Och det visste jag väl. Så vad var egentligen så bråttom? Och vad hände med Fjälkinge? Vad gäller det senare, tror jag inte att det var tågpersonalens fel. Jag brukar klaga på att vi passagerare inte får tillräcklig information när något går fel. I det här fallet hade med största sannolikhet inte tågpersonalen heller fått någon information. Det stod på skyltarna på stationerna att tåget skulle göra extra uppehåll i Fjälkinge, men ingen hade berättat det för lokföraren och tågvärdarna...

Grunden till alltihop var, som alltid den här sommaren, ett "fel i Danmark".