Bränd konung skådar Kiruna Stadshus

Tillbaka i Kiruna och dags att besöka stadens näst mest
berömda byggnad (efter kyrkan). Stadshuset. Invigt 1963.
Ritat av Artur von Schmalensee, som även ritade
Lumafabriken i Stockholm. Kiruna Stadshus kanske
ser lite menlöst ut. Bortsett från det mycket originella
klocktornet. Stadshus låter inte så särskilt spännande
heller. Mest en massa kommunala tjänstemän, kan tänkas...


Utsidan må vara menlös. Insidan är det inte. Tegellådan
är ihålig. Inuti finns en stor öppen hall. Längs väggarna
löper flera våningar av balkonger.


Innanför dessa balkonger finns alla kontor. Mellan
kontorsdörrarna finns en större konstsamling. Stadshuset
är inte bara Stadshus, utan även ett slags konstmuseum.
Och det är fritt fram för vem som helst att vandra rakt in,
rakt upp, och titta runt. Ingen inträdesavgift. Inga vakter.
En inbjudande öppenhet som är ovanlig
både bland stadshus och konstmuséer.


I samlingarna fann jag allt från sagomålaren John Bauer...


...till den då nyligen avlidne mästerfotografen Lars Tunbjörk.


Via detta märkliga konsthantverk. Eller om det var en
vädringsställning. Inte alltid helt lätt att veta säkert.


Jag var i princip helt ensam när jag vandrade
runt i stadshuset. Någon enstaka kommunaltjänsteperson
skyndade förbi med en hög pärmar. Endast två personer
höll uppsikt över mig. Den förste var Oscar II.
En något brännskadad konung, från Kirunas
första järnvägsstation som brann ner 1915.

 De andre såg mest ut som om han sov. Hjalmar Lundbohm,
Kirunas fader. LKAB:s förste disponent. Här porträtterad
av Christian Erikson. Han från Arvika, som du kanske minns.

Igloo kallade arkitekten sin skapelse. Stor och ihålig.
Passa på att ta en extra titt, innan vi går ut igen.
Kiruna stadshus får inte följa med i flytten. 

 Det magnifika klocktornet, av skulptören Bror Marklund,
kommer däremot att få följa med.
Om man lyckas få ner det från taket...