Dagen i
Gällivare börjar närma sig sitt slut. Fortfarande
har jag inte hunnit berätta om systersamhället Malmberget.
Dit åker vi inom kort. Först hem till
Kiruna för att
Snabbt och smidigt far vi genom det ödsliga men i kvällsljus
mycket vackra Lappländska landskapet.
Ändhållplatsen heter IRUNA MALMBANGÅR. I alla fall
enligt skylten på tåget. När järnvägen genom Kiruna
stängdes på grund av rasrisken, flyttades stationen till
Lite för långt att gå och lite för långt för att få plats
på skyltarna ombord. Det första åtgärdas med
gratisbuss.
Det senare får man leva med.
Kirunas nya station är menlös men funktionsduglig.
Vid perrongen står
Rälsbärarna av
Torsten Fridh.
Till minne av rallarna som byggde järnvägen till Kiruna.
Snart måste de komma tillbaka och bygga en ny
järnväg till stadens blivande nya centrum.
Statyn stod tidigare utanför den gamla stationen.
Förmodligen flyttas den med till den blivande.
Kiruna Centralstation, strax nedanför stadshuset,
ligger i dvala.
Endast järnvägshotellet är vaket. Än så länge.
En imponerande järnvägsborg. Invigd 1915.
Byggnadsminnesförklarad 1986.
ByggnadsminnesOförklarad 2011.
Huset är byggt i handslaget tegel från Skåne.
På tok för tungt för att flyttas.
Endast rivning återstår.
No comments:
Post a Comment