Finkulturell debut nr 2: Dramaten! (En godnattsaga om traditioner, och ANDRA RADEN HÖGER)

Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm (Foto Anders N)
Jag fortsätter min rapport om Stockholmsresan. Jag skrev nyligen om mitt första besök på Liljevalchs. Två dagar tidigare gjorde jag mitt första besök på en ännu mer anrik kulturinstitution. Kungliga Dramatiska Teatern. Eller i vardagsspråk: Dramaten. Här härjade en gång Ingmar Bergman, numera spökar han där, förmodar jag. Inte minst eftersom man har omarbetat en av hans mest kända filmer till en helaftonsteaterföreställning. Fanny och Alexander. Den måste man ju se. Det året jag bodde i Stockholm brukade jag gå på Stadsteatern ibland. Att gå på Dramaten vågade jag inte. Det var ju ett sånt där FINT ställe. Och förmodligen förfärligt dyrt. Men det är inte riktigt sant. Man kan köpa budgetbiljetter, platser med lite sämre läge. På Stadsteatern kostar alla biljetter lika mycket. Men nu kände jag att det var dags för lite anrik dramatik, så jag köpte mig en sådan där budgetbiljett. Och jag begav mig till Nybroplan, där teatern ligger...

Vad jag inte hade tänkt på, var att det på en sådan anrik teater finns traditioner. Vissa saker man förväntas veta, och följa. Att hitta sin plats var till exempel ett äventyr bara det. Låt mig berätta:

Jag tog tunnelbanans blå linje från Fridhemsplan till Kungsträdgården. I Kungsan var redan isbanan isad, och där var fullt med folk. Jag noterade att det var få som använde hjälm. Däremot ett flertal unga tjejer som åkte med glödande cigaretter i handen istället. Någon hade den i munnen. Jag har aldrig tänkt på att cigaretter fungerar som skydd för huvudet. Men det är väl ett nytt rön, och var brukar dessa först dyka upp om inte i Huvudstaden. Om några år kommer ni att kunna se de små barnen i Sveriges alla ishallar, utan hjälm men med glödande cigaretter i händer och munnar. Kanske rent av skolan kan stå till tjänst med dessa. Nog kan kommunen sponsra ett så enkelt och billigt skydd för vår uppväxande generation.

Nåväl, det var Dramaten jag var på väg till. Jag sneddade uppför den lilla gatan bort till Berns, genom Berzeli park och till Nybroplan. Klockan var halv sju på kvällen och det var mörkt. I hörnet ut mot gatan stod Marie-Louise Ekmans staty av Margareta Krook. Också med en cigarett i handen. Det sägs att det var där hon brukade stå och röka. Några skridskor hade hon däremot inte. Några damer i sextioårsåldern var framme och klappade Maggan på magen och blev alldeles till sig när de märkte att hon var VARM. Det är ju också ett litet genidrag med den statyn...

Jag fortsatte förbi tanterna och in genom huvudentrén. Jag visste att föreställningen skulle vara i stora salongen. Så det kunde väl inte vara så svårt att hitta? Jag köpte ett program i informationsluckan och såg mig omkring. Där fanns två vägar att gå. En in till vänster och en in till höger. Min plats var för att vara exakt på "ANDRA RADEN FOND HÖGER". Andra raden låter som en fantastiskt bra plats. På Lars Hollmer-konserten i Vara och på Aniara på Stadsteatern satt jag på första raden. Allra längst fram, med strålande utsikt. Fantastiskt bra platser. Andra raden borde ju vara nästan lika bra. Näst längst fram. Men på Dramaten har man andra regler och benämningar...

När jag bokade biljetten såg jag en skiss över Dramatens salong. ANDRA RADEN betydde inte andra raden, näst längst fram utan något helt annat. Längst fram var det PARKETT med ett antal rader med platser. De var jättedyra. Bakom dessa på skissen, men egentligen ovanför, fanns FÖRSTA RADEN, det vill säga en våning upp. Sedan ANDRA RADEN och TREDJE RADEN. Det vill säga andra och tredje våningen. Jag skulle alltså sitta på andra våningen. Tredje raden/våningen var ännu billigare, men jag ville inte råka ut för en ny Nina Hagen-upplevelse.

Om jag skulle sitta på ANDRA RADEN HÖGER, skulle jag då gå in genom entréhallen och sedan till höger? I den riktning ungefär hälften av alla människor tycktes vara på väg? Man kan tro det, men det verkade bara vara vägen till parketten. De fina platserna. Det måste alltså finnas någon annan väg. Jag såg mig omkring. Framförallt till höger, eftersom det var på den sidan jag skulle sitta. Då hittade jag en liten diskret dörr på höger sida, precis innanför entrédörren. Lite diskret, för andra klassens publik. Sådana som inte har råd att sitta på parketten. Där stod en skylt: FÖRSTA RADEN.

Ok. En dörr till höger till första raden. Men ingen till ANDRA? Om dörren till första raden, för andra klassens publik, var precis innanför entrén, borde dörren till andra raden, för tredje klassens publik, vara utanför entrédörren. Eller? Jag vände mig om. På motsatt sida om entrén, det vill säga till vänster, fanns en likadan dörr. Där stod det ANDRA RADEN och TREDJE RADEN. Jaha, det var bättre. Då slapp jag gå ut. Dit skulle jag alltså gå. Lite oklart det där med att man skulle gå till vänster för att komma till ANDRA RADEN HÖGER, men bara man visste om det, så var det väl helt ok.

Jag gick in genom dörren. Där fanns en trappa. Jag gick uppför trappan. När jag kom upp såg jag två skyltar på väggen framför mig. ANDRA RADEN och TREDJE RADEN. Båda pekade till vänster. Jag gick vänsterut genom en dörröppning och en kort hall tills jag kom fram till en stängd dörr och en ny trappa. På den stängda dörren stod det något om någon restaurang, så dit skulle jag nog inte gå. Trappan då? Där satt en liten skylt som pekade uppåt, med texten TREDJE RADEN. Fast jag skulle inte till tredje raden, utan bara till andra. Fanns den bakom den stängda dörren då? Jag drog i dörren. Den var låst...

Jag hade alltså följt skyltarna, vänsterut, mot ANDRA och TREDJE RADERNA. Nu fanns det bara en skylt, mot TREDJE RADEN. Betydde det att jag redan befann mig på andra raden? Det var det enda sättet jag kunde tolka det på. Men här fanns ingen teater, bara en trappa och en dörr. Och trappan var fel och dörren var låst. Dessutom stod det "Restaurang" på den. Jag blev inte klok på det där. Jag gick tillbaka till skyltarna. De som satt precis ovanför den första trappan. Men de pekade fortfarande vänsterut. Trots att där inte fanns någon andra rad. Bara en stängd dörr. Och en trappa till TREDJE RADEN. Vem hade snott den ANDRA RADEN? Jag hörde en massa röster från andra hållet. Det vill säga högerut. Och det var ju faktiskt så att jag skulle sitta på ANDRA RADEN HÖGER. Det kändes mer naturligt att gå högerut, så då gjorde jag det. Där var ett stort vackert rum med vackra utsmyckningar och väggmålningar. Där fanns en liten servering och massor av folk. Jag fick syn på en tjej som gick omkring och sålde programblad. Så jag dök på henne...

-Ursäkta, vilken rad är detta?

Hon log vänlig mot mig. Detta var FÖRSTA RADEN. Vilket kändes logiskt med tanke på att jag bara gått en våning upp. Men för att komma till första raden skulle jag ju ha gått uppför trappan till höger i entrén. Enligt skyltarna. Och jag gick ju uppför den till vänster. Sedan frågade hon...

-Vilken rad har du?

Och log ännu vänligare. ANDRA RADEN? Ja, den är inte helt lätt att hitta. Och så följde hon med mig tillbaka till den vänstra trapphallen där jag nyss kom ifrån. Bort till den första trappan, och de två skyltarna på väggen. De som pekade vänsterut. Men sa hon, för att komma till ANDRA RADEN skulle jag gå uppför DEN trappan. Och nu när hon pekade, så fanns det plötsligt en trappa till. Till ANDRA RADEN. Jag tackade henne, och hon gick tillbaka igen. Hur kunde jag missa denna trappa? Jo, det var fortsättningen på den trappa jag ursprungligen gick. Den som kom från entrén. Jag skulle inte alls ha gått till vänster när jag kom upp, jag skulle ha vänt mig helt om och fortsatt på samma trappa. Där satt till och med en liten skylt med ANDRA RADEN. Men man blev ju lurad av två pilar som pekade vänsterut, in i nästa rum. När pilen till ANDRA RADEN egentligen borde ha pekat rakt upp. Eller inte funnits alls. Så att man bara hade fortsatt uppför trappan man kom i...

Jag fortsatte uppför min ursprungliga trappa. Ovanför den satt en trött herre som såg ut som Göran Greider. "Är det här den svårfunna ANDRA RADEN?", frågade jag. Han svarade inte. Men han signalerade att han ville se min biljett. Och det fick han naturligtvis. Han suckade djupt. "Du är på fel sida" sa han.

-Nej, det kan jag inte vara. Det stod att jag skulle gå upp här.
-Nejnej. Du har andra raden HÖGER. Det här är vänstra sidan.
-Ja, det vet jag mycket väl. Men skylten med ANDRA RADEN stod på vänster sida.

Han såg ut att tänka att jag var bakom flötet. Sedan fortsatte han:

-HÖGER är andra sidan. Du får gå ner igen och gå upp på rätt sida.
-Ner?
-Ja, du KAN komma in från det här hållet. Men det är inte rätt.
-Ok...?
-Gå ner i foajén en stund. Det är ändå inte öppet i salongen.
-Då gör jag väl det...

Det kan vara besvärligt att klämma sig förbi en massa folk inne i salongen om man kommer från fel håll, det vet jag av erfarenhet. Så jag gick ner igen. Först ner för första trappan, och sedan ner för andra. Ut genom dörren vid entrén, förbi informationsdisken och tvärs över entréhallen och in genom dörren på andra sidan. På HÖGER sida. Den som det stod "FÖRSTA RADEN" på. Fast jag skulle till ANDRA. Uppför trappan. Där såg likadant ut som på motsatta sidan. Fast spegelvänt. Några skyltar minns jag inte att jag såg alls på den här sidan, men jag visste ju vart jag skulle. Jag såg ett stort vackert rum med väggmålningar och servering. Fast nu på vänster sida. Jag tittade in. Ja, det var samma rum, fast från andra hållet. Samma människor, samma tjej som sålde program. Man behövde alltså inte gå ner till entrén, man kunde gå igenom här också.

Det måste vara det här vackra rummet som var foajén. Jag är inte van vid teatrar som är så fina att de har en separat foajé, den brukar ligga i anslutning till entrén. Jag trodde helt enkelt att det var entréhallen han menade. Då har jag lärt mig det nu.

Men om tjejen med programbladen hade visat mig till höger istället för vänster så hade jag kommit rätt utan att behöva möta Göran Greider. Men hon visste väl inte vilken sida jag satt på, frågade inte och tog för givet att jag satt till vänster, eftersom skyltningen var oklar där. Skyltningen till höger var snarare obefintlig. Vilket inte är så konstigt, eftersom skyltarna i entrén visar att man ska gå till vänster. Alltså behövs det ingen skyltning till höger.

Jag fortsatte uppför trappan till HÖGER. En våning till, till vad som måste vara ANDRA RADEN. Trappan gick inte längre. Äntligen! Den första jag mötte där var Göran Greider-gubben. Igen? Här också? Han förde en livlig diskussion med en annan gäst. Som förmodligen också kommit upp på fel sida. Men hur kunde Greider vara på den här sidan nu? Jag tittade förbi honom. Där fanns en stor lång hall, lätt krökt, som sträckte sig utanför alla ingångarna till salongen. Med utsikt ner mot foajen. Med toaletter och rockhängare. Den sträckte sig från rummet med trappan där jag kom upp, bort till rummet med trappan där jag mötte honom förra gången. Naturligtvis. Man kunde gå runt. Det sa han ju. Utan problem. Men man SKA inte göra det. Det är inte RÄTT. Man måste tänka på att det här är en traditionsfylld plats. Man SKA gå på RÄTT sida. För det har man alltid gjort. Hur skulle det se ut om folket som ska sitta till HÖGER, plötsligt går upp för trappan till VÄNSTER?

Salongen var öppen. Jag gick in och satte mig. Strax efter mig kom ett par äldre damer. Efter dem rusade Göran Greider. Han förmanade dem för att de inte hade visat sina biljetter för honom. Vilket inte var helt logiskt, det inser jag, eftersom han stod en bit bort och diskuterade med en annan person. Mig jagade han inte. Han kände igen mig. Han nickade till mig och sa:

-Se där! Nu är du på rätt sida!

Värt att nämna i sammanhanget är att jag satt mitt på raden. Jag satt till höger, men det var inte lätt att se. Lättast såg man det på biljetten, ANDRA RADEN HÖGER. Platsen bredvid mig räknades förmodligen som ANDRA RADEN VÄNSTER. Det skilde inte många centimeter. Men HAR MAN PLATS TILL HÖGER SÅ SKA MAN TA TRAPPAN TILL HÖGER! ÄVEN OM DET STÅR PÅ SKYLTEN I ENTRÈN ATT ANDRA RADENS PUBLIK SKA GÅ IN TILL VÄNSTER. ÄVEN OM MAN KAN GÅ IN GENOM VILKEN DÖRR SOM HELST TILL SALONGEN NÄR MAN VÄL KOMMER UPP! PÅ VILKEN SIDA SOM HELST! TRADITIONER ÄR TRADITIONER! REGLER ÄR TILL FÖR ATT FÖLJAS! MAN KAN INTE ACCEPTERA VAD SOM HELST. DET ÄR JU SKYLTAT! FÖLJ DOM! OM INTE SKYLTARNA VISAR FEL FÖR DÅ SKA DU GÖRA TVÄRTOM! DET FATTAR VÄL VARENDA MÄNNISKA! VÄNSTER ÄR VÄNSTER OCH HÖGER ÄR HÖGER. SÅ HAR DET ALLTID VARIT OCH SÅ SKA DET ALLTID FÖRBLI!