Historien handlar om hur man kan tro att man lagar en sak, men i själva verket lagar något helt annat. Går det? Ja, som jag härmed tänker bevisa...
Det kom sig så att jag en morgon noterade att jag endast hade ett ensamt ägg kvar i äggkartongen i kylskåpet. Senare på dagen befann jag mig i matvarubutiken och inhandlade där en ny stor kartong med tolv ägg. När jag kom hem och skulle försöka få in den i kylskåpet, insåg jag att jag redan hade en stor kartong med tolv ägg där. Förutom den med det ensamma ägget alltså. Det var nämligen inte den första morgonen den veckan som jag hade upptäckt att jag bara hade ett ägg kvar. Ja, jag är tankspridd. Men det vet du ju redan...
Nu hade jag alltså 25 ägg i kylskåpet. Vad gör man med dem? 16,67 Carbonaror? Ja, fast jag hade redan klämt i mig två Carbonaror den veckan och var ganska nöjd på den fronten. För ovanlighetens skull. Jag sökte på nätet efter recept på "riktig skånsk äggakaga", som jag hört så mycket om, men upptäckte till min besvikelse att det visade sig vara i princip samma sak som den ugnspannkaka jag brukar laga, och ibland stoppar riven potatis och några droppar blod i och kallar Ugnsraggmunk. Den är visserligen mycket god, men det var inte länge sedan jag lagat den heller. Jag behövde något nytt och spännande. Jag tog fram min bästa kokbok och letade på äggrätter. Hittade så småningom ett recept på Ugnsomelett. Omeletter är ju goda (även om jag, liksom med vanliga pannkakor, aldrig lyckas få ihop dem själv...), och nog har jag ätit ugnsomelett någonstans förut? Det lät väldigt bekant. Många ägg skulle man lägga i den också, så det verkade vara precis vad jag behövde. Jag gick till attack...
När jag tog ut den ur ugnen möttes jag av följande syn:
Flygfoto över solen, med fläckar och allt... (Foto Anders N)
Jag skar upp en bit och smakade. Jag ska inte säga att det smakade illa, men den var inte speciellt god heller. Smakade underligt bekant, men som sagt föga upphetsande. Morgonen efter var jag måttligt sugen på att fortsätta äta av den. Funderade på att slänga ut eländet direkt, men jag avstod och lät den stå i ett hörn medan jag lagade lunch. Eftermiddagen kröp sakta framåt och jag lyckades inte bli kvitt smaken i munnen från gårdagskvällen. Så plötsligt kände jag igen den!
Jag slet upp dörren till köksskåpet, fick tag på en tallrik. Skar en bit av mitt matexperiment och slängde på russin och hallonsylt. Och så lite gräddmjölk (i mitt fall lättmjölk med en skvätt matlagningsgrädde). Och sedan åt jag! Och nu, som efterrätt, var den läcker!
Det som hänt var att jag plötsligt lyckats placera smaken. Det var ju Kalvdans! Nja, inte riktigt förstås. Riktig kalvdans ska lagas på råmjölk. Det vill säga den första, extra proteinrika, mjölken som kommer ur en ko som precis har kalvat. En svensk delikatesshusmansefterrätt.
Riktig kalvdans har jag bara smakat två gånger, vad jag minns. Senast var häromåret hemma i Olofström när en vänlig bekant bonde hade bjudit på lite råmjölk. Första gången var på lågstadiet. Jag minns att fröken berättade att man även kunde laga Falsk kalvdans, utan råmjölk. Enligt Wikipedia lagas Falsk kalvdans av proteinberikad barristamjölk, torrmjölkspulver och ägg. Skitsnack! Nu vet både du och jag att det räcker med vanlig lättmjölk och en j-la massa ägg. Då får man en riktigt falsk kalvdans. Den är så falsk att den inte ens vill berätta vem den är. Den utger sig för att vara en ägglig huvudrätt, när den i själva verket är en äggande efterrätt. En Falsk falsk kalvdans med andra ord. Eller varför inte Falskare kalvdans...
Glad påsk!
No comments:
Post a Comment