Olofström ligger i Blekinge, precis på gränsen till Skåne. Bussterminalen trafikeras av både Blekingetrafiken och Skånetrafiken. Sedan den förste juni 2011 kan man inte betala med kontanter på Skånetrafikens gula bussar. Det är ingen nyhet. Jag minns skyltarna på bussarna och i väntkurarna. Det kändes tråkigt, som alltid när servicen försvåras. Ur kundens perspektiv är det naturligtvis bättre och smidigare, ju fler betalningsalternativ som erbjuds. Samtidigt förstår jag varför man inte vill ha kontantbetalning. Ju färre kontanter i bussen, desto mindre risk för rån. Det är för busschaufförernas skull, och det får man acceptera. Jag köper sällan bussbiljett kontant ändå. Inte ens i Göteborg. Där har jag resekort. Antingen månadskort eller med kontoladdning för enstaka resor. Om jag glömmer det, så har jag alltid mitt VISA-kort. Med det klarar man sig i princip överallt nuförtiden. Förutom någon enstaka loppis där fortfarande kontanter krävs. Och offentliga toaletter. Det är ingen tvekan att vi går mot ett kontantlöst samhälle, och heller inget att sörja. Fördelarna med elektronisk betalning är långt större än nackdelarna.
När jag reser i Blekinge är det oftast sommar, och jag har månadskort. Det lönar sig inte på julen, då det oftast bara blir en eller två bussresor. Det känns inte ens lönt att skaffa resekort med kontoladdning när man åker så sällan. Sist jag var hemma i Olofström, i januari, tänkte jag åka ner till Karlshamn och hälsa på en god vän. En halvtimmes resa som brukar gå på ungefär en femtiolapp. Jag klev på 600-bussen (snabbussen genom Blekinge, mycket praktisk, när den går...) nere vid bussterminalen. Den körs av Blekingetrafiken, och de tar fortfarande kontanter. Tydligen är inte rånrisken lika stor i Blekinge som i Skåne. Jag betalade naturligtvis med kort. Eller rättare sagt, jag försökte. Jag plockade upp mitt VISA och började leta efter kortläsaren. Jag hittade ingen. Jag tittade frågande på chauffören. Han skrattade åt mig.
-Nejdu. Det där kan du inte betala med här...
Blekingetrafiken tar nämligen inte betalkort...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
I norr skulle övergången från ett system till ett annat gå smidigt påstods det. 2½ timme av mitt liv tillbringade jag i en väntall tillsammans med ett hundratal andra personer, stämningen var milt sagt frostig. Banne den (jag) som försökte liva upp stämningen. Icke!
Kollektivtrafik verkar vara ett känsligt kapitel. Men desto större anledning att skämta om den.
Många möjligheter finns det, ty sällan är avståndet så stort mellan säljare och köpare som när det gäller något så uppenbart enkelt som en bussbiljett. Resenärens huvudintresse brukar vara att komma från punkt A till punkt B, medan trafikbolaget tycker det samma är det absolut minst intressanta i transaktionen.
Ju svårare man kan göra det att köpa den där biljetten, desto bättre. Om det så handlar om att göra systemet så svårförståeligt som möjligt, eller bara att plocka bort inköpsställena. Och har man riktig tur så lyckas man kanske få ombord köparen utan biljett, och då kan det bli riktigt kul... (Se kommande inlägg om detta...)
Jag har faktiskt hört små rykten om dessa väldiga besvär med trafiksystemsövergången i dina trakter. Hoppas på att få höra mer om dem så småningom...
Post a Comment