Lördag förmiddag utanför bokmässan. Regnet öser ner. En grånad professor utan paraply, men med en stor väska i släptåg skyndar ut genom entrén, på väg mot spårvagnshållplatsen vid Scandinavium. Han småspringer utmed den långa ringlande kön av folk som vill in. Själv är han klar för i år, och har nu bråttom till tåget. Eller möjligen flygbussen. Bråttom har han i alla fall. Regnet gör naturligtvis inte saken bättre. Plötsligt lösgör sig en gestalt ur den långa ansiktslösa kön. En man på knappt trettio år, gömd under ett paraply, stiger fram och blockerar vägen för professorn.
-Ursäkta, är det professor G********s?
Det kan inte professorn förneka. Så det gör han inte heller.
-Jag ska be att få hälsa från min pappa. För det har jag lovat att göra om jag skulle träffa dig någon gång.
Professorn blir lite nyfiken. Vad heter den här mannens pappa då? Han får höra namnet, och placerar det snabbt i sin barndoms Degeberga. Men även under studietiden i Lund möttes de någon gång. Han studerade visst till Fysiklärare? Sedan gör sig klockan påmind. Professorn ber mannen att han ska hälsa tillbaka till sin pappa, sedan måste han skynda vidare...
 |
| Motiv från Degeberga (Foto Anders N 2002) |
Det var alltså ingen mindre än Degebergas egen professor jag fick syn på i regnet utanför bokmässan. (En av dem, hans bror är också professor.) Det var trevligt. Jag hoppas att han inte missade sitt tåg (eller flyg) på grund av att jag kom och störde. Jag har sett honom på TV ett flertal gånger i olika program, och hört honom på radio, där han diskuterat många stora frågor om människan. Jag minns också ett mycket minnesvärt citat om Internet, som citerades i tidningen Tekno när jag gick i gymnasiet, bredband ännu inte fanns i var mans hem och ingen visste vad det innebar att googla. Han är en framstående filosof. Jag har inte haft tillfälle att läsa någon av hans böcker (än), men väl en av hans son. Denne son syntes mycket i medierna för något år sedan, då han åkte Sverige runt i det omtalade projekt som så småningom resulterade i boken.
Redan dagen innan jag mötte professorn hade jag tänkt på Degeberga, eftersom jag fick se följande skylt. Strax norr om Ullevi satt den:
Dämme är en del av Degeberga. Precis vid södra infarten. Och där finns en å, med en bro. Men varför sitter skylten i Göteborg? Nå, ett dämme är bara ett annat ord för fördämning, och sådana finns lite överallt i landet. Jag hade nog inte tänkt mer på saken, om det inte hade varit för nästa gatuskylt, bara ett par meter från den första:
Smedmästare Karlssons gångväg. Smedmästare Karlsson träffade jag en gång när jag var liten. Omkring 1990. Jag var inne i hans smedja också. Den låg mitt inne i Degeberga. Jag tror att huset fortfarande finns kvar, men sist jag var där så såg det ut att användas som garage:
 |
| Smidesverkstaden, Degeberga (Foto Anders N 2001) |
 |
| Tingsvägen, Degebergas motsvarighet till Avenyn (Foto Anders N 2002) |
Avslutningsvis kan nämnas att båda skyltarna jag omnämnt, sitter mindre än 100 meter från Göteborg Energis huvudkontor. Företaget där den numera riksbekanta Karin Törnqvist arbetade. Hon som slog larm om oegentligheter och var med i Uppdrag Granskning där vi fick höra hur hennes chef försökte tysta henne. Karin Törnqvist kommer jag mycket väl ihåg. Hon hade ingen koppling till Degeberga, men i den närliggande byn Vittskövle visste nog alla vem hon var. I alla fall som Karin Åkerlund, som hon hette som gift. Jag träffade henne många gånger under min uppväxt, och hon visste vem jag var. Hon hade vuxit upp i huset bredvid det där min farfar och farmor bodde, och hon var föreståndare för Konsumbutiken i Vittskövle fram till sin pension. Strax efter det lades affären ner. Nu finns där en antikhandel, som jag besökte i somras under min skånska resa.
 | ||||
| Konsum Vittskövle, numera antikhandel, Degebergas motsvarighet till Frölunda Centrum (Foto Anders N) |
No comments:
Post a Comment