Sunday, October 23, 2011
Bloggföljetong: The Quest for Fire(Wire) Del 1 av...3?
Vet du vad FireWire är? Också känt som IEEE 1394*. Det är ett...ja, för att sammanfatta det snabbt och strunta i alla onödiga tekniktermer, det är ett system för att koppla ihop tekniska prylar. Ett slags kontakt och en sorts sladd till det. Ungefär som USB, som du använder när du kopplar in din digitalkamera, eller vad du nu kopplar till dator. Jag använder också USB till det mesta, men när jag ska koppla in min DV-kamera (Digital Video) så behöver jag använda FireWire. Den har nämligen bara en sådan kontakt för digital överföring...
När det nu är dags för mig att skaffa en ny dator är det därför viktigt för mig att denna dator har FireWire. Min gamla trötta dator, som jag använder just precis nu när jag skriver det här inlägget, hade inte FireWire, men försäljaren i affären förklarade för mig att jag kunde köpa ett löst kort med en FireWire"port" på som jag stack in i datorn. Det fungerade lika bra, och har gjort så i sex år. Förutom FireWire har jag små krav. Att skriva och fixa bilder kräver inte så mycket av datorn. Den här datorn har klarat det, och klarar det fortfarande, även om det går rätt segt ibland. Alla nya datorer är 5-6 år modernare och med tanke på hur snabbt datorutvecklingen går så är jag inte det minsta orolig. Men så var det FireWire...
Jag åkte till en TV/Video/Data/Vitvaror/med mera butik här i Göteborg som är känd för sitt stora sortiment och sina låga priser. Jag tittade runt lite. Jag hittade ingen dator som riktigt passade mig i pris, men efter en stund kom det en försäljare fram till mig och frågade vad jag sökte. Jag sa att jag var på jakt efter en ny dator. En bärbar, eftersom jag rör på mig ibland. Han frågade vad jag skulle använda den till. Jag sa att jag skulle skriva. Han suckade lite. Jag sa att jag skulle redigera bilder. Han suckade lite till. Det var inga problem, sa han. Det klarar alla datorer nuförtiden. Det var alltså som jag misstänkte. Jag har inte följt med i datorutvecklingen sedan ungefär 2001, för sedan dess har alla datorer klarat att göra det jag har krävt av dem. Jag vet alltså ingenting om processorer, RAM-minnen eller något sådant som har tillverkats efter 2001. Sedan sa jag till försäljaren att jag tyckte om att använda min DV-kamera och därför behövde en FireWire-port. Det var lite värre, sa han. Då handlade det om SuperdupermultimediaWikipedianåntingnånting datorer. De kostade 12000 och uppåt. Det var jag inte så sugen på. Jag hade kollat lite på nätet och konstaterat att en hyfsad bärbar dator gick att få för ungefär 5000. Det lät mer anpassat för min plånbok. Då föreslog han att jag skulle köpa en Macintosh. Det hade jag inte någon lust till heller. Inget fel på Mac, men jag har varit PC-kille sedan första halvan av 90-talet och är inte särskilt sugen på att behöva lära mig ett helt nytt system. Fanns det inte någon enklare lösning? Jag berättade om att jag på min nuvarande dator satte i ett kort med FireWire i. Han nickade. Men nej, sa han. Nuförtiden tar inte datorerna kort. Varför inte, frågade jag. "Det som är bra." Han ryckte på axlarna. Jag frågade om det inte fanns något annat sätt att lösa det på. Det kunde inte bara vara jag som har det här problemet. Det måste finnas fler där ute med äldre videokameror och nya datorer. Då tog han med mig bort till videokameraavdelningen. Där jobbade en trevlig tjej. Hon visste mer om det jag behövde veta. Hon funderade ett tag. Sedan sa hon att nya videokameror har USB-kontakt. Det var bra att veta, men det hjälper inte mig. Min har ju FireWire. Och den är på tok för bra för att bytas ut även om den har några år på nacken. En ny videokamera med motsvarande kvalitet och funktioner skulle kosta en förfärlig massa pengar. Även om man köper den på Blocket, som jag gjorde med den här. Sedan funderade hon ett tag till. Hon letade i hyllorna efter en sladd med FireWire i ena änden och USB i den andra. Det hade passat perfekt. För USB har ju alla datorer nuförtiden. Men nej, hon hittade ingen sådan sladd. Vi pratade en stund till. Jag sa att jag inte under några omständigheter kunde köpa en dator för flera tusen innan jag visste säkert att jag skulle kunna redigera film med den. Då sa hon: Om du inte behöver koppla kameran, utan det bara handlar om att få över filmen, så finns det en enkel DV-bandsöverföringsgrej på (känd leksaksaffär för medelålders män). Den kostar inte mycket alls. Max en tusenlapp. Det lät ju lysande. Precis vad jag behövde. Var var närmaste sådan affär då? Det visade sig bara vara några hundra meter. Jag sprang dit för att kolla...
I den välkända leksaksaffären för medelålders män var det förvånansvärt tyst, tomt och lugnt. Där brukar vara fullt med gubbar annars. Det enda jag såg var några små valpar, förlåt ynglingar, som sprang runt och skrattade och lekte mellan hyllorna. Flera av ynglingarna var klädda i affärens uniform. Var det måhända praktikanter? Jag letade i hyllorna. Både bland datortillbehör och TV-prylar. Ingen magisk DV-bandsöverföringsgrej syntes till. Inte heller någon sladd med USB i ena änden och FireWire i den andra. Jag letade igenom kyllorna tre gånger. Sedan gav jag mig ut på jakt efter någon att fråga. De lekande valparna ville jag inte störa. Jag ville ha tag på någon som verkligen jobbade där. Så småningom hittade jag en något äldre yngling som såg seriös ut och som plockade med varor i en hylla. Jag förklarade problemet för honom, han nickade och ropade sedan på valparna att de skulle leta upp en USB till FireWire-sladd till mig. Då blev det fart på dem. De for bort till datortillbehörshyllan. Jag följde efter. Men nej, någon sådan kunde de inte hitta. Sedan dök ynglingen jag nyss frågat upp igen, han hade med sig en äldre kollega som han sa kunde allt om det jag frågat efter. Jag förklarade mitt problem. Mannen nickade. Sedan sa han att de inte hade något sådant, men hänvisade mig till en datorbutik vid Hjalmar Brantingsplatsen. Vi kan kalla den DatorStaden Det visste jag var det var. Ett par hållplatser bort. De hade alla dataprylar man kunde behöva. Och om jag ville så kunde jag fråga i RadioTV-butiken bredvid innan jag åkte bort dit också. Jag tackade så mycket för hjälpen och började gå mot utgången. Då kom jag på att jag inte hade frågat om den "magiska DV-bandsöverföringsgrejen för max en 1000-lapp". Mest för att jag egentligen tyckte att det lät lite konstigt. För att föra över ett DV-band så behöer man stoppa bandet någonstans. I typ en bandspelare eller kamera, och även en enkel DV-kamera brukar vara dyrare än en tusenlapp. En DV-bandspelare kostar minst 10000. Skulle den här dessutom vara magisk, och kunna kopplas med USB, måste den kosta minst 12000. Billigare då med en enkel kamera. Fast en kamera behöver jag inte, för det har jag en redan. Då återstår bara den magiska sladden för överföring. Jag tror inte riktigt på magi och Joe Labero och enkla bantningskurer och sånt där. Då återstår bara en sladd för överföring från DV-kameran till datorn. Den kallas FireWire-kabel. Sådana har jag många hemma. Men då behöver man FireWire i datorn. Fast inte i det här magiska fallet, då gick den på USB. En FireWire-kabel till USB med andra ord? Eller inte? Tjejen som utlovat den var säker på att den var magisk. OK, hon sa inte att den var magisk. Hon sa att det var en enkel pryl för att föra över DV-band till dator via USB. Men då måste den ju vara magisk? Om det inte var en kamera, och inte en vanlig sladd, utan någonting däremellan. Jag var lite nyfiken på vad det var egentligen, och det förvånade mig verkligen att inte killen här i affären hade nämnt den. Jag vände om för att fråga honom, men han hade redan en ny kund. Jag gick ut genom kassan och in i butiken bredvid...
Det var en butik vars namn kan få dig och mig och vemsomhelst att tro att de skulle vara experter på sitt område. Kanske de är det också? Jag vet inte. Jag frågade en kille som jobbade där om han hade något som kunde hjälpa mig att koppla min DV-kamera till en dator som bara hade USB. Han letade igenom sina sladdar, och konstaterade sedan att det hade han inte. Jag tackade för hjälpen, gick ut och hoppade på en buss. Under färden funderade jag mycket. Jag har lätt att fastna i grubblerier. Det har du säkert märkt om du har läst min blogg förut. Jag tyckte mig ha hört någon gång att FireWire och USB var två helt olika system, och att det inte gick att koppla ihop dem hursomhelst. USB var från början mycket långsammare, men har blivit snabbare i nya versioner. USB2 har jag i min dator och ett USB3 är visst på gång. Kanske de har löst problemet med att koppla ihop dem också? Annars borde de ha sagt det i någon av affärerna jag var i. Att det inte går, alltså. De sa inget alls om något sådant, utan letade länge efter sladdar för att koppla ihop USB med FireWire. I alla tre butikerna. Då måste det vara möjligt. Eller? Jag tänkte också på att jag köpte min gamla dator, den jag skriver på just nu, på DatorStaden på Kungsgatan i Stockholm, i september 2005. Och den har fungerat bra fram tills nu, när den börjar bli trött allt oftare. Om DatorStaden i Göteborg skulle kunna lösa mitt FireWire-problem, skulle de definitivt kunna få sälja mig en ny dator...
(Fortsättning följer imorgon...)
*IEEE 1394: Låter som titeln på en skräckfilm i medeltidsmiljö...
När det nu är dags för mig att skaffa en ny dator är det därför viktigt för mig att denna dator har FireWire. Min gamla trötta dator, som jag använder just precis nu när jag skriver det här inlägget, hade inte FireWire, men försäljaren i affären förklarade för mig att jag kunde köpa ett löst kort med en FireWire"port" på som jag stack in i datorn. Det fungerade lika bra, och har gjort så i sex år. Förutom FireWire har jag små krav. Att skriva och fixa bilder kräver inte så mycket av datorn. Den här datorn har klarat det, och klarar det fortfarande, även om det går rätt segt ibland. Alla nya datorer är 5-6 år modernare och med tanke på hur snabbt datorutvecklingen går så är jag inte det minsta orolig. Men så var det FireWire...
Jag åkte till en TV/Video/Data/Vitvaror/med mera butik här i Göteborg som är känd för sitt stora sortiment och sina låga priser. Jag tittade runt lite. Jag hittade ingen dator som riktigt passade mig i pris, men efter en stund kom det en försäljare fram till mig och frågade vad jag sökte. Jag sa att jag var på jakt efter en ny dator. En bärbar, eftersom jag rör på mig ibland. Han frågade vad jag skulle använda den till. Jag sa att jag skulle skriva. Han suckade lite. Jag sa att jag skulle redigera bilder. Han suckade lite till. Det var inga problem, sa han. Det klarar alla datorer nuförtiden. Det var alltså som jag misstänkte. Jag har inte följt med i datorutvecklingen sedan ungefär 2001, för sedan dess har alla datorer klarat att göra det jag har krävt av dem. Jag vet alltså ingenting om processorer, RAM-minnen eller något sådant som har tillverkats efter 2001. Sedan sa jag till försäljaren att jag tyckte om att använda min DV-kamera och därför behövde en FireWire-port. Det var lite värre, sa han. Då handlade det om SuperdupermultimediaWikipedianåntingnånting datorer. De kostade 12000 och uppåt. Det var jag inte så sugen på. Jag hade kollat lite på nätet och konstaterat att en hyfsad bärbar dator gick att få för ungefär 5000. Det lät mer anpassat för min plånbok. Då föreslog han att jag skulle köpa en Macintosh. Det hade jag inte någon lust till heller. Inget fel på Mac, men jag har varit PC-kille sedan första halvan av 90-talet och är inte särskilt sugen på att behöva lära mig ett helt nytt system. Fanns det inte någon enklare lösning? Jag berättade om att jag på min nuvarande dator satte i ett kort med FireWire i. Han nickade. Men nej, sa han. Nuförtiden tar inte datorerna kort. Varför inte, frågade jag. "Det som är bra." Han ryckte på axlarna. Jag frågade om det inte fanns något annat sätt att lösa det på. Det kunde inte bara vara jag som har det här problemet. Det måste finnas fler där ute med äldre videokameror och nya datorer. Då tog han med mig bort till videokameraavdelningen. Där jobbade en trevlig tjej. Hon visste mer om det jag behövde veta. Hon funderade ett tag. Sedan sa hon att nya videokameror har USB-kontakt. Det var bra att veta, men det hjälper inte mig. Min har ju FireWire. Och den är på tok för bra för att bytas ut även om den har några år på nacken. En ny videokamera med motsvarande kvalitet och funktioner skulle kosta en förfärlig massa pengar. Även om man köper den på Blocket, som jag gjorde med den här. Sedan funderade hon ett tag till. Hon letade i hyllorna efter en sladd med FireWire i ena änden och USB i den andra. Det hade passat perfekt. För USB har ju alla datorer nuförtiden. Men nej, hon hittade ingen sådan sladd. Vi pratade en stund till. Jag sa att jag inte under några omständigheter kunde köpa en dator för flera tusen innan jag visste säkert att jag skulle kunna redigera film med den. Då sa hon: Om du inte behöver koppla kameran, utan det bara handlar om att få över filmen, så finns det en enkel DV-bandsöverföringsgrej på (känd leksaksaffär för medelålders män). Den kostar inte mycket alls. Max en tusenlapp. Det lät ju lysande. Precis vad jag behövde. Var var närmaste sådan affär då? Det visade sig bara vara några hundra meter. Jag sprang dit för att kolla...
I den välkända leksaksaffären för medelålders män var det förvånansvärt tyst, tomt och lugnt. Där brukar vara fullt med gubbar annars. Det enda jag såg var några små valpar, förlåt ynglingar, som sprang runt och skrattade och lekte mellan hyllorna. Flera av ynglingarna var klädda i affärens uniform. Var det måhända praktikanter? Jag letade i hyllorna. Både bland datortillbehör och TV-prylar. Ingen magisk DV-bandsöverföringsgrej syntes till. Inte heller någon sladd med USB i ena änden och FireWire i den andra. Jag letade igenom kyllorna tre gånger. Sedan gav jag mig ut på jakt efter någon att fråga. De lekande valparna ville jag inte störa. Jag ville ha tag på någon som verkligen jobbade där. Så småningom hittade jag en något äldre yngling som såg seriös ut och som plockade med varor i en hylla. Jag förklarade problemet för honom, han nickade och ropade sedan på valparna att de skulle leta upp en USB till FireWire-sladd till mig. Då blev det fart på dem. De for bort till datortillbehörshyllan. Jag följde efter. Men nej, någon sådan kunde de inte hitta. Sedan dök ynglingen jag nyss frågat upp igen, han hade med sig en äldre kollega som han sa kunde allt om det jag frågat efter. Jag förklarade mitt problem. Mannen nickade. Sedan sa han att de inte hade något sådant, men hänvisade mig till en datorbutik vid Hjalmar Brantingsplatsen. Vi kan kalla den DatorStaden Det visste jag var det var. Ett par hållplatser bort. De hade alla dataprylar man kunde behöva. Och om jag ville så kunde jag fråga i RadioTV-butiken bredvid innan jag åkte bort dit också. Jag tackade så mycket för hjälpen och började gå mot utgången. Då kom jag på att jag inte hade frågat om den "magiska DV-bandsöverföringsgrejen för max en 1000-lapp". Mest för att jag egentligen tyckte att det lät lite konstigt. För att föra över ett DV-band så behöer man stoppa bandet någonstans. I typ en bandspelare eller kamera, och även en enkel DV-kamera brukar vara dyrare än en tusenlapp. En DV-bandspelare kostar minst 10000. Skulle den här dessutom vara magisk, och kunna kopplas med USB, måste den kosta minst 12000. Billigare då med en enkel kamera. Fast en kamera behöver jag inte, för det har jag en redan. Då återstår bara den magiska sladden för överföring. Jag tror inte riktigt på magi och Joe Labero och enkla bantningskurer och sånt där. Då återstår bara en sladd för överföring från DV-kameran till datorn. Den kallas FireWire-kabel. Sådana har jag många hemma. Men då behöver man FireWire i datorn. Fast inte i det här magiska fallet, då gick den på USB. En FireWire-kabel till USB med andra ord? Eller inte? Tjejen som utlovat den var säker på att den var magisk. OK, hon sa inte att den var magisk. Hon sa att det var en enkel pryl för att föra över DV-band till dator via USB. Men då måste den ju vara magisk? Om det inte var en kamera, och inte en vanlig sladd, utan någonting däremellan. Jag var lite nyfiken på vad det var egentligen, och det förvånade mig verkligen att inte killen här i affären hade nämnt den. Jag vände om för att fråga honom, men han hade redan en ny kund. Jag gick ut genom kassan och in i butiken bredvid...
Det var en butik vars namn kan få dig och mig och vemsomhelst att tro att de skulle vara experter på sitt område. Kanske de är det också? Jag vet inte. Jag frågade en kille som jobbade där om han hade något som kunde hjälpa mig att koppla min DV-kamera till en dator som bara hade USB. Han letade igenom sina sladdar, och konstaterade sedan att det hade han inte. Jag tackade för hjälpen, gick ut och hoppade på en buss. Under färden funderade jag mycket. Jag har lätt att fastna i grubblerier. Det har du säkert märkt om du har läst min blogg förut. Jag tyckte mig ha hört någon gång att FireWire och USB var två helt olika system, och att det inte gick att koppla ihop dem hursomhelst. USB var från början mycket långsammare, men har blivit snabbare i nya versioner. USB2 har jag i min dator och ett USB3 är visst på gång. Kanske de har löst problemet med att koppla ihop dem också? Annars borde de ha sagt det i någon av affärerna jag var i. Att det inte går, alltså. De sa inget alls om något sådant, utan letade länge efter sladdar för att koppla ihop USB med FireWire. I alla tre butikerna. Då måste det vara möjligt. Eller? Jag tänkte också på att jag köpte min gamla dator, den jag skriver på just nu, på DatorStaden på Kungsgatan i Stockholm, i september 2005. Och den har fungerat bra fram tills nu, när den börjar bli trött allt oftare. Om DatorStaden i Göteborg skulle kunna lösa mitt FireWire-problem, skulle de definitivt kunna få sälja mig en ny dator...
(Fortsättning följer imorgon...)
*IEEE 1394: Låter som titeln på en skräckfilm i medeltidsmiljö...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment