Idag har jag spelat plockepinn med mig själv på köksgolvet. Jag skulle laga mat. Grävde fram några frysta köttbullar i frysen. Tittade i skafferiet. Där låg en hel hög med pastaförpackningar. Ingen öppnad. Jag måste ha tömt den sista innan jag åkte hem före jul...
Jag tog fram en kastrull. Fyllde den med vatten. Satte den på spisen. Vred på plattan. Sträckte mig upp i skafferiet och tog det översta paketet spagetti. Tog tag med båda händerna för att rycka upp det. Då hörde jag ljudet som påminner mig om när man spelade plockepinn på fritids. Det där när man vänder upp och ner på röret med pinnarna i, och de trillar ut över bordet. Jag kände att spagettipaketet plötsligt kändes väldigt tomt. Jag tittade ner. Golvet var fullt av spagetti...
Många tankar flög genom mitt huvud. Bland annat att spagettins långa smala streck mot golvets gråa yta skapade en intressant grafisk effekt. Borde göra sig snyggt i svartvitt. Men framförallt tänker jag att jag aldrig ska stoppa in öppnade spagettipaket med öppningen inåt i skafferiet. I alla fall inte om de är nyöppnade. För då ser de ut som oöppnade. Och jag ska definitivt inte göra det om jag ska åka ifrån skafferiet i en månad. För då är risken stor att jag hinner glömma att jag öppnat det. Vid närmare eftertanke kanske det räcker med att se efter om det finns en öppning i ena änden, innan jag försöker göra en i den andra...
Jag samlar ihop en hög och tvättar av den noggrant. Sedan stoppar jag den i kastrullen som bubblar vid det här laget. Resten går i soporna. Man kan inte koka hur mycket som helst på en gång, då blir den bara liggande i kylen sedan, och att lägga tillbaka tvättad okokt spagetti i förpackningen låter inte som någon bra idé...
Längst in i ett hörn hittar jag den här:
Hur gick det där till?
No comments:
Post a Comment