Wednesday, November 30, 2011

Rapport från ett bortblåst Sverige... (Godnattsaga i samarbete med gästbloggare)

Nej, jag har inte blåst bort. Även om jag inte har bloggat något sedan i Söndags. Jag har använt mina skrivarmuskler på en styck novell till en novelltävling med temat "Isbjörnar och eltandborstar". Minst en isbjörn och en eltandborste krävdes för att få vara med i tävlingen. Det lyckades jag få med. Deadline ikväll och mitt bidrag på ungefär 13000 tecken (17000 var max) skickade jag in strax efter lunch idag. Det har blivit mycket nattskrivande och dagsovande under arbetet. Vi får se om jag lyckas komma rätt i dygnet igen. Tur också att det inte borras något i huset för tillfället. Jag har fortfarande inte hört något om när det utlovade bredbandet ska komma.

Jag förmodar att du hoppades på att jag var ute och reste i stormen. Så att du skulle få en rapport från kaoset i kollektivtrafiken. Jag har ju skrivit en del uppskattade sådana tidigare på den här bloggen. Istället såg jag bara den i föregående inlägg omnämnda svävande stolen. Och dagen efter stormen var jag ute vid Backaplan och beskådade den nedfallna väggen. Tyvärr var det för mörkt att fotografera när jag var där. Hade jag varit i Olofström hade jag kunnat rapportera om läkarstationens nya tak som flög iväg. Men det går ju inte heller. Vad gör man då?

Jo, man tar hjälp av en så kallad gästbloggare. Om man inte har något själv att blogga om för tillfället, så hyr man in någon annan att göra det. En nära släkting till mig befann sig på resa genom Småland och Skåne just när det blåste som mest. Jag ringde personen i Söndags eftermiddag och kollade läget, och då var det lugn och ro, tåget passerade just Värnamo. Det var först efter att jag lagt på luren som allt började. Jag var alltså lyckligt ovetande, men gästbloggaren ska strax berätta om vad som egentligen hände. Kom ihåg, precis som när det gäller mina inlägg om tågtrafiken så handlar det om kontakten mellan resebolag och kund. Det är knappast Skånetrafikens fel att det stormade. Det är inte heller deras fel att Trafikverket valde att stoppa tågtrafiken i den delen av Sverige. Det var inte fel av Trafikverket att stoppa tågtrafiken. Det var omtanke om passagerarna. Det intressanta är däremot hur de hanterade de problem som uppstod, och hur de skötte kontakten med resenärerna. Över till gästbloggaren:


Jag åkte tåg i söndags. Jag skulle från en större ort i Småland till en mindre ort i Blekinge, skulle byta i Alvesta för att komma till Älmhult kl 17, för vidare befordran till hemorten. Var det tänkt, men i Värnamo blev tåget strömlöst. De hade guider, som samlade ihop tågresenärerna och såg till att de kom till rätt anslutningsbuss – det var service!

Så vi fick bussas till Alvesta. Chauffören var inte så hemma i trakten så han körde vilse i Bor, och det tog litet extra tid, men vi var i Alvesta strax före 17.30. Då hade min anslutning redan kört vidare, men till all lycka var Kundservice fortfarande öppet, så jag kunde få en ersättningsbiljett. Och tyvärr valde jag att åka över Hässleholm, för där fanns anslutningar hem, vilket det inte gjorde från Älmhult. Jag hade fått sitta flera timmar och vänta i Älmhult på bussen. Hade jag vetat vad jag vet nu, hade jag gärna väntat i Älmhult. Jag skulle inte ha valt Hässleholm! 
 
Vi kom till Hässleholm med bara ett par minuters försening, anslutningståg till Karlskrona hade ordinarie avgångstid 19.12 och vi var i tid till det. Avgångstiden blev snabbt framflyttad 7 min, men inget tåg kom… Det var kallt, det blåste (!) och man gick på perrongen och väntade. Då kom en röst i högtalaren: 

”Tåg mot Kristianstad med avgångstid 19.30 har ersatts med buss. Bussen avgår från ……gatan”.

Men min biljett var till 19.12-tåget, så jag kunde alltså inte ta den bussen. Dessutom visste jag inte var ….gatan ligger. Det gör jag numera, men mer om det senare. Ny avgångstid: 20:05. När klockan var 20:12 hade fortfarande inget tåg kommit. Och det kom inte något besked via högtalaren heller, utan det kom en dam i sina bästa år (jämfört med mina i alla fall…) och talade om för oss att tåget inte kom och att det skulle komma ersättningsbussar. En yngling i ännu bättre år talade om för oss att ”det kommer ersättningsbussar men vi vet inte när och vi vet inte vart de går” . Vad säger ni om det???


Hur tog man sig till ersättningsbussarna? Jag insåg den kvällen att man på stationen i Hässleholm anser sig finnas i en världsmetropol av sällan skådade mått och att alla i hela världen ska känna till varifrån eventuella ersättningsbussar avgår – men tyvärr kommer en och annan bonnläpp från småstäder (typ Malmö och Köpenhamn) och vi är vana vid att det finns SKYLTAR! Som talar om hur man tar sig till ersättningsbussarna. Kanske något för stationen i Hässleholm att ta efter???


Jag kom i alla fall så småningom till hållplatsen för anslutningsbussar. Det stod mycket folk där, ett antal små barn också. Det var fortfarande kallt, och det blåste ännu mer, eftersom blåsten fick extra styrka och skjuts när den tog sig genom tunneln som bildades under stationens inglasade gångbro som vi befann oss under. Det är där man ska stå om man ska åka ersättningsbuss. Ifall det kommer någon. Ovannämnde yngling kom i alla fall dit och några av de andra väntande försökte få honom att hjälpa dem, men fick svaret att han inte fick någon övertidsersättning för det… Men så småningom kom en buss. Den gick till Helsingborg, och det var Helsingborgarna väldigt tacksamma för. Sedan gick det en stund och så kom en buss till och vart den gick, det har jag glömt, men det var inte till Kristianstad. Så vi som skulle österut, vi väntade. Vid sidan om mig stod barnfamiljer med små barn. Vi väntade och väntade….. och väntade.  Och så kom den: BUSSEN! 

Det stod Kristianstad över hela sidan på den…. Äntligen skulle jag få komma hem… trodde jag. Den bussen tog bara resande som skulle direkt till Karlskrona… Men hallå! Åker man tåg till Karlskrona från Hässleholm passerar man Kristianstad, Bromölla, Sölvesborg, Mörrum, Karlshamn, Bräkne-Hoby och Ronneby innan man kommer till Karlskrona, och vi var ganska många som skulle till dessa orter. Jag påpekade detta för busschauffören. Undrade om han inte skulle köra samma väg som tåget, och släppa av på vägen. Men nej, han betonade att inte skulle stanna förrän i Karlskrona. Det var de order han hade fått. 

Jag tolkade det som att det skulle komma andra buss till oss andra. Så jag ringde till Skånetrafiken och frågade när det kom fler bussar: Det var en vänlig tjej som svarade. Hon svarade att: ”nä, det finns inga bussar att sätta in” Vilket jag ute i kylan inte kunde tolka på något annat sätt än att  "vi skiter i om ni får stå i kylan och blåsten hela natten, för vi har det varmt och gott där vi sitter och kaffemaskinen funkar jättebra!” Tjejen var mycket vänlig och hjälpsam annars, för hon tog till och med reda på att jag inte kunde få någon reseersättning för taxi eftersom jag skulle åka mellan två län och resan skulle ta mer än 60 min. Fantastisk resegaranti – eller hur?



Det blev Hässleholms Stadshotell – jag är för gammal för att orka kvarta i en väntsal och med den smidighet som Skånetrafiken visat dittills utgår jag från att de stängde och låste väntsalen kl 24.00 så att inga uteliggare obehörigt skulle ta sig in i värmen. All heder åt Stadshotellet – de såg till så att vi som tog in där fick mat. De bjöd på maten.


Måndag morgon gick jag till stationen. Nu hade stormen bedarrat så pass att tågen österut gick igen – i alla fall till Kristianstad – och si! Undret hände, i Kristianstad kom ersättningsbuss för tåget – litet försenad men ack, så välkommen - och den stannade även på mellanstationerna. Jag kom hem - 17,5 tim försenad, och lyckligtvis har jag semesterdagar sparade som täcker upp min bortavaro från jobbet.



En gång i tiden hade SJ en annonskampanj som gick ut på devisen: ”sån tur att de tog tåget”. Tåget var ett säkert och tryggt färdsätt. Det är det fortfarande - när tågen fungerar som de ska (dvs om det inte regnar, blåser, snöar eller är för varmt). Fast det har stormat, och snöat och varit skitväder i alla tider, men aldrig har tågen varit så försenade och så struliga som nu. Kan det kanske vara så att det är själva tågen som det är fel på – och den s k logistiken? För visst, det stormade, men godstågen gick…



Dessutom kan jag inte hjälpa att jag tror att Skånetrafiken upplevde stormen som gudasänd för att kunna skylla sin egen bristande förmåga på den. För på fredagen, när jag skulle åka upp till Smålandsmetropolen, var tåget jag skulle kliva på i Älmhult (från Malmö via Hässleholm) så försenat redan då, att jag redan visste att jag skulle missa mitt byte i Alvesta. Jag skulle inte hinna med tåget till Nässjö. Jag bokade därför om min tågresa redan i Älmhult innan jag klev ombord. Och som ytterligare ett skämt var det så, att när vi kom till Alvesta, stod ett tåg på andra sidan perrongen och inväntade resenärer som hade anslutningar till Nässjö kl 18.33 och 18.37 – det hade inte jag, jag skulle åka 18.34 till Nässjö men jag kunde alltså inte ta det tåget. Det var ett annat bolag. Jag fick komma fram drygt två timmar försenad till min destination. Men jag var glad att jag bokat om redan i Älmhult, för i Alvesta den kvällen blev vi hänvisade till att ringa Skånetrafiken och min mobil var inte laddad. Observera att den kvällen var det ingen storm…



Det är inte bara Sverige som är fantastiskt – även Skånetrafiken är det! Och det är nog säkrast att stanna hemma över jul – för annars lär man väl inte komma fram förrän helgen är över….


Hej igen. Nu är det ordinarie bloggare igen. Det du nyss läste var alltså en ögonvittnesskildring från stormens Sverige. Jag betonar återigen att det inte är tågbolagens fel att det stormade och blev stopp i tågtrafiken. Jag kritiserar inte Trafikverket för deras beslut att stoppa tågtrafiken. Men vad var det för sätt att hantera passagerarna? Låt oss sammanfatta: Ingen vettig information. Inga ersättningsbussar till resande från Kristianstad och större delen av Blekinge. När man påtalar denna brist för företaget, påstår de dessutom att det inte finns några fler bussar att sätta in. Det tror jag inte ett ögonblick på. Hela Skåne är fullt av bussar. Det finns betydligt fler än det finns tåg. Det kanske tar lite tid att få dit dem, men man måste få dit dem. Eller lösa det på något annat sätt. Man kan inte lämna passagerarna ute i stormen, väntandes på utlovade bussar som man aldrig har haft för avsikt att skicka. Det fanns ju personal som kunde informera och ta hand om passagerarna. De som sa att det fanns "bussar på väg, men de visste inte vart och inte när." De fanns ju på plats, så varför inte låta dem göra lite nytta? Även om det kunde bli lite övertid. Det kan det vara värt. Goodwill...

Samla folket (ropa ut i högtalaren) i väntsalen där det är varmt och skönt, förklara att det är stora problem, men att företaget ska göra sitt allra bästa för att ta hand om dem. Håll kontakten med ledningscentralen. När det kommer en ersättningsbuss, meddela vart den ska gå och visa sedan de aktuella passagerarna till bussen. Sedan samma sak när nästa buss kommer. Om en buss inte verkar komma, meddela detta och se till att den kommer. Hur svårt kan det vara? Visa att ni bryr er om era passagerare. Att säga till dem att de ska stå och vänta ute i stormen på en buss som ni aldrig skickat dit, är inte att bry er om passagerarna.

Jag har sagt det förut, och jag kommer att fortsätta upprepa det tills alla trafikföretag har förstått. Det är bara två saker ni behöver tänka på:
1: Information. Det finns inget värre än att stå ute i kylan och inte veta någonting.
2: Visa att ni bryr er om era passagerare/kunder.
Ni kommer att se att de accepterar det mesta, även stormar, så länge de slipper stå och frysa, och så länge de vet om att ni i alla fall inte har glömt bort dem. I det här fallet visade ni tydligt att ni inte brydde er ett skit om dem. OK, ni visste inte hur lång tid det skulle ta att få dit ersättningsbussen. Visst, det är förståeligt. Men låt dem inte stå ute och vänta. Be dem vänta i väntsalen, och skicka inte ut dem förrän deras buss är på plats. Och naturligtvis måste ni fixa ersättningsbuss till ALLA resmål, som era tåg går till. Att som er telefonist, säga till passagerare som står ute i kylan, att ni inte har för avsikt att ta hand om dem, att ni underförstått skiter fullständigt i dem, är inte OK. Det enda acceptabla svaret till en passagerare i det sammanhanget är "Ersättningsbussar är på väg. De tar tid att få fram, men de kommer. Vi lovar att se till så ni kommer hem. Det kan ta tid, men ni kommer hem. Gå in och sätt er i värmen så länge." Det är det enda acceptabla svaret. Oavsett hur mycket det stormar...

Sedan är det ju inte fel om ni går in på Pressbyrån och fixar lite kaffe och bullar åt dem medan de väntar. Även om det skulle råka vara stängt. Pressbyrån tar garanterat inte illa upp, de skickar bara en faktura...

No comments: