På väg hem i förra veckan en kväll tillsammans med min för tillfället Göteborgsbesökande moder, klev vi av som vanligt vid spårvagnshållplatsen Rymdtorget. Det var ungefär 0-gradigt och regnade. Hållplatsen var täckt av is. Nå, vi halkade oss så sakteliga bort mot torget. I hörnet vid Bergsjöskolan blev det stopp:
 |
| Isgata i Bergsjön (Foto Anders N) |
Minst lika tjockt istäcke som det var på hållplatsen, var det också i backen ner mot centrum. Om det är problem att förflytta sig på is på plan mark, så är det hundra gånger värre när marken lutar. Det gick inte att hålla balansen. Än gled man hit och än gled man dit. Hela gångbanan var istäckt. I vanliga fall hade man kanske kunnat gå vid sidan om gångvägen. Men nu var det så många som gjort det redan, att snön var hårdpackad. Jag tog några steg upp på slänten till vänster, och gled omedelbart ned igen. Två ynglingar som kom efter vandrade ut på slänten, och åkte hela vägen ner. Du ser dem på bilden när de har kommit ner...
I princip hade jag kanske kunnat göra det samma, om jag hade varit själv, och inte hade haft en tung väska på ryggen som försämrade min balans väsentligt. Och jag hade ju en förälder som jag också ville få hem i obrutet skick. Frågan var om det fanns någon annan väg att gå. Vi gick över Bergsjöskolans skolgård, som var precis lika istäckt, men utan lutning. Halk, halk, halk, men långsamt framåt. På andra sidan skolan fann vi en lika istäckt, och om möjligt ännu brantare backe. Där fanns dock enstaka snöfläckar i kanten, som inte trampats ihop till is, och vi tog oss långsamt neråt.
Halvägs ner i backen såg vi en yngling som stod och pratade i mobiltelefon. Han hade inte varit riktigt uppmärksam när han gick upp för backen, och hade nu fastnat mitt i. Han kunde inte gå varken uppåt, neråt, vänster eller höger utan att ramla om kull, slå sig illa och åka hela vägen ner för backen. Oklart var han hade hamnat. Backen var lång. Han stod fortfarande kvar mitt i när vi hade tagit oss ner i kanten. Jag vet inte hur länge han blev stående. Kanske hela kvällen. Nedanför backen var lika istäckt, men det var i alla fall platt igen. Det gick att transportera sig. Men det tog tid. Borta vid affärerna i centrum var det ordentligt sandat och plogat, så sista biten hem gick det bra.
Jag vet sedan tidigare att det är lite oklart med ansvaret för is- och snöröjningen på sina ställen härute. Jag vet inte om det duger som förklaring. Så fort det slarvas med snö- och isröjning någonstans en morgon och bildas "en tunn hinna av is" inne i stan så blir det ett j-la liv. Men här kan det gå hela dagar utan att någon verkar bry sig. Det var inte någon "tunn hinna av is" heller vi pratar om. Den här isen var centimetertjock. Minst en, kanske två. Den dök inte bara upp "så där". Den hade legat ett bra tag. Jag kan inte låta bli att tänka på den vänlige afrikanske mannen som jag träffade i tvättstugan när jag var nyinflyttad. Vi pratade om att tvättmaskinerna strulade. Det hade de gjort länge, sa han. De hade sagt ifrån, men inget hade hänt. Därför ville han nu att jag skulle klaga. Då kanske det skulle hända något. Underförstått, det behövdes fler svenskar som klagade. För att de bestämmande skulle bry sig. Kan det vara så illa?
För att du som inte bor i Bergsjön ska förstå: Det var inte bara vilken gångväg som helst. Det var hela spårvagnshållplatsen, och den lilla glashala backen som är pulsådern till och från spårvagnen för alla som bor vid Rymdtorget - Bergsjöns centrum. Det är en ryslig massa människor som vandrar där dagligen. Varje morgon, kväll och dag och natt. På väg till och från spårvagn, affärer, skola och bostäder. Är det ingen som bryr sig om de bryter armar och ben? Hade det varit lika accepterat med glashala spårvagnshållplatser inne i centrum? Centimetertjock is på avenyn och osandade trottoarer runt nordstan? Nej, jag trodde väl inte det. Där tar man till specialåtgärder om det behövs. Och där lutar det ändå inte. Det finns fler spårvagnshållplatser i Bergsjön, och jag vet inte hur många invånare som bor just vid Rymdtorget, men det är Bergsjöns centrum med affärer, apotek, bibliotek, vårdcentral, postombud med mera. I hela Bergsjön bor ungefär 15.000 invånare. Det motsvarar en svensk småkommun typ Vimmerby, Älmhult, Säffle, Höör eller Hallstahammar. Nog tror jag man kan ta sig mellan järvägsstation/bussterminal och affärscentrum där utan ofrivilligt störtlopp, och risk för ben- och nackbrott, även när det har snöat lite. Och vi har bara den här vägen att gå. På andra sidan om hållplatsen är det ett berg. Det är förfärligt frustrerande att kliva av spårvagnen ute i regnet, och sedan inse att man kanske inte kommer hem! Inte i ett stycke i alla fall...
Bergsjön förknippas mest med invandrare och låginkomsttagare. Man kan inte låta bli att fundera på om det är därför vi är mindre viktiga för de som bestämmer. Bara för att vi bor på Stjärnbildsgatan, Saturnusgatan eller Rymdtorget, ska vi väl inte vara tvungna att slå oss sönder och samman på Vintergatan för att komma hem?
No comments:
Post a Comment