Innan jag lämnade Paltriket hann jag med en liten tur norrut...
...till Norrfjärden.
Ett samhälle med 1400 invånare...
...vars mest iögonfallande byggnad utan tvekan är kyrkan.
Den skär sig lite mot den närliggande kyrkstaden.
En kyrkstad som på många vis är raka motsatsen till den i Öjebyn. Där var inget hus det andra likt, och de låg lite hursomhelst. I Norrfjärden finns i princip bara två olika sorters hus, och de ligger prydligt i rader.
Så prydligt att jag först trodde att jag hade hamnat på ett gammalt militärt övningsfält...
Naturligtvis finns det en förklaring. De flesta norrländska kyrkstäder har byggts upp under många hundra år. Hus för hus. Bit för bit. Norrfjärdens kyrkstad har bara funnits i hundra år...
1915 avknoppades Norrfjärdens församling från Piteås. Man byggde en egen ursnygg kyrka i den då supermoderna nationalromantiska stilen. Men det räckte inte med en kyrka. En riktig församling där och då behövde naturligtvis en egen kyrkstad också...
Några hus kördes hit från Öjebyn. Sedan anlitades en lokal byggmästare att fixa resten. Vilket förklarar känslan av massproduktion...
Norrfjärden har med andra ord en av traktens (och landets) yngsta kyrkstäder.
Den ursnygga kyrkan blev tyvärr bara ungefär 50 år gammal. Åskan slog ner och kyrkan brann. Den nya kyrkan invigdes 1967, i en stil som var modern då.
Så mycket mer att berätta om Norrfjärden har jag inte. Men ta gärna en titt i alla fall...
Nejdå. Kiosken är inte nedlagd. Den hade bara inte hunnit öppna denna tidiga morgon...
Jo, förresten. Här startade 1944 ett företag som då hette Norrfjärdens Träförädling. Det är numera mycket välkänt. Man kan säga att de sysslar med en verksamhet som inte är så långt ifrån något som jag har beskrivit i detta inlägg. Men de förknippas numera med ett helt annat Norrbottniskt samhälle. Mer om det när jag kommer dit...
No comments:
Post a Comment