Närmare bestämt på andra våningen. Närmare bestämt innanför
det lilla fönstret precis ovanför dörren till dörren...
Så här såg fönstret ut från insidan. Rummet var inte stort,
men fullt tillräckligt. Prydligt, tyst och lugnt...
Möjligen lite lågt i tak. I synnerhet längs ytterväggen...
Taket sluttade ganska ordentligt. Som du kan se på förra bilden.
Faktum var att det var första gången i mitt liv jag
verkligen kunnat slå klackarna i taket.
För övrigt ett ganska överskattat nöje,
kan jag konstatera så här i efterhand...
Bredbandsuppkopplingen fungerade bra.
TV-mottagningen var bedrövlig.
Men vem behöver TV när det finns en...
...riktig gammal skolorgel i uppehållsrummet.
Eller Harmonium som det lilla underverket egentligen heter.
Då jag hade hela våningen för mig själv så var det fritt fram.
Jag spelade både till frukost och kvällsmat. Varje dag.
Anders N. Fotograferar, skriver och gör en och annan kortfilm. Ursprungligen från Olofström i Blekinge, och efter studier i bland annat Gamleby, Stockholm och Sunne, så befinner jag mig oftast i Göteborg. Se även min hemsida:www.andersn.se och min Instagram.
På den här bloggen kan du se och läsa om sådant som intresserar mig: Fotografi, ord, ordvrängande, film, digitalkonst, filmmusik och vanlig musik, gamla tider - kanske framför allt gamla hus i mer eller mindre trasigt skick, försenade tåg, felringningar, kundtjänster, gubbar i keps och alla andra sorters människor och mänskligheten och samhället och världen i största allmänhet...
Som en röd tråd genom alltihop går det som jag kallar "Vardagssurrealism" Det vill säga små absurditeter från vardagen. Ibland så små att man måste vara uppmärksam för att märka dem, ibland så stora att de inte går att undgå.
Dessutom matlagning för folk med låg budget. Pasta Carbonara i alla möjliga varianter. Och så har jag försökt mig på att börja skriva om mode, eftersom jag vet att modebloggar är de populäraste med tusentals läsare. Och jag vill verkligen ha fler läsare. Vi får väl se hur det går...
Du får möjlighet att på nära håll följa livet för en frilansande kulturarbetare som bor i en betongförort, vet precis vad han vill, även om han inte kan formulera det och inte har en aning om han kan försörja sig på det. Kanske går det inte. Förmodligen inte. Men jag tänker göra det ändå. För att det är det enda jag kan och vill och därför måste jag göra det. Ingen annan kan ju göra det åt mig. Bara jag kan vara jag... Jag är expert på att vara mig. Det är inte alltid lätt, men ofta mycket givande. Förhoppningsvis också underhållande. Om du lyckats orka dig igenom den här presentationstexten så här långt, så får du gärna lägga till min blogg bland dina bokmärken. Jag lovar att du kommer att hitta mycket intressant här.
Just nu (Oktober 2016) Rapporterna från mina Norrländska resor har gjort uppehåll här på bloggen. Just nu går all min tid åt till städning. En och annan bild av detta bör dyka upp ibland. Och någon enstaka vardagssurrealistisk betraktelse. Vill du läsa tidigare rapporter från min norrländska resa är det bara att backa i bloggen...
Anders Nilsson Swedish Photographer, Writer and Short Film Maker.
No comments:
Post a Comment