Jag vet inte om sälar är en vanlig syn i centrala Luleå. Jag förmodar att så inte är fallet, då jag snart fann mig omgiven av nyfikna skolelever. Snart uppenbarade sig också en fotograf med en kamera som var tre gånger större än min, och med ett oanständigt långt objektiv.
Jag tror aldrig jag har sett någon säl förut. I alla fall inte i vilt tillstånd. Inte för att den såg så vild ut. Den sinnesstämning som mest tycktes överensstämma med dess uppförande var bakfull tonåring. Den låg utsträckt på isen, rörde sig långsamt, tittade upp ibland på folksamlingen och dess ansiktsuttryck tycktes säga: "Låt mig sova!".
Ungdomarna var uppspelta. Mobiltelefonerna gick varma. Alla ville ha en Sälfie till Instagram, men till min glädje noterade jag också en genomgående allvarlig omtanke om den lille stackaren. En yngling i sällskapet såg på mig med mycket bekymrad min:
-Är du expert på sälar?
Det kunde jag naturligtvis bara förneka. En av mina mest älskade ägodelar när jag var liten var en säl vid namn Sälle. Ja, han sitter för övrigt fortfarande i hyllan vid sidan om mig när jag skriver det här inlägget, då jag just nu befinner mig hemma hos mina föräldrar. Han är alltså i tyg. Längre än så sträcker sig inte mina kunskaper i sälologi. Ynglingen såg ännu mer bekymrad ut.
-Han ligger väl inte och dör?
Det får vi verkligen hoppas, svarade jag. För jag visste inte vad annat jag skulle säga. Vad gör man när man hittar en säl? Luleåungdomarna ringde 112. Och fick ett svar typ: "Det är inte något vi prioriterar för tillfället." Vilket kanske är rimligt. Polisen har fullt upp. Men de borde väl kunna vidarebefordra en kontakt, eller i alla fall säga vem man skulle kunna kontakta. Någon djurskyddsförening? Ungdomarnas mobiler gick fortsatt varma. Nu för att hitta någon som visste vad man gör med en slö solande säl. Jag kände att jag som utböling inte hade något att tillföra, och fortsatte min promenad.
En googling visar att sälar i Luleå inte tillhör vanligheterna. Vanligtvis. Men just den här våren har ett antal sälungar dykt upp. Någon låg ute i skogen. Någon låg på en trottoar och lekte katt. Någon fick poliseskort till djurparken i Lycksele, 28 mil bort. Men den här gången verkade polisen alltså ha viktigare saker för sig...
SVT betonar att den låg utanför en flytande bar. Det stämmer, men jag tror inte att det var förklaringen till dess beteende. Tydligen var den bara en unge. Jag tyckte den var ganska stor. Men jag har naturligtvis inte haft en aning om hur stora de är på riktigt. Enligt Wikipedia är en knubbsälshona omkring 140 cm och en hane upp till 195 cm(!!!) lång och väger omkring 130 kg. Sälen i Luleå var inte ens meterlång.
SVT citerar också polisen som påstår sig ha varit på plats och inspekterat sälen. Och säger sig veta att den både mådde bra och att en sälmamma varit synlig i närheten. Jag hoppas att det var sant. Jag vet i alla fall att den var försvunnen nästa gång jag passerade kajen, ett par timmar senare.
Hoppas det var mamman som hämtade den.
Kanske det bara var så att hon inte vågade sig fram för att det stod så mycket folk på kajen...
Kanske...
No comments:
Post a Comment