Now that's what I call en riktig väntsal!

En flygplats, mitt ute i Norrlandsskogarna. Men jag kom inte

med flyg. Jag satt fortfarande på bussen från Kiruna, som

nu rullade in i det samhälle där jag skulle tillbringa det

närmaste dygnet...

Bussen stannade på bussterminalen.

Där jag beskådades av en stor och märklig uggla på en pinne.

Bussen tog paus en stund, för att snart fortsätta ner mot kusten.

Dit var jag också egentligen på väg. Men först ett dygn i detta

litterärt berömda samhälle.

 Innan jag påbörjade litteraturstudierna hade jag dock något
viktigare att göra. Mycket viktigt. Jag hade suttit på bussen
från Kiruna i två och en halv timme. Och busstoaletten var
sönder. Jag lastade av min vagn och sprang sedan in i
väntsalen. Den befann sig i en byggnad kallad Malmen.

Väntsalen var mycket mysigt inredd, helt utan havsdrakar,
och innehöll både café och loppis. En jätteloppis, som upptog
hela källaren på det stora huset...

Jag konstaterade snabbt att om jag skulle leta mig igenom hela

denna källare, och det skulle jag naturligtvis, skulle det vara

kväll och mörkt innan jag var klar. Bättre att skjuta upp det

till morgondagen, då vädret skulle vara betydligt sämre. Idag

väntade sightseeing i den vackra kvällssolen. Men först

måste jag hitta hem. Mitt tillfälliga hem. Jag frågade

den vänliga damen i kassan efter vägen till campingen.

Runt huset, ta till höger och följ vägen tills samhället tar slut.
Men hon varnade mig. Det var långt till fots. En cafégäst

erbjöd sig att skjutsa mig. Om hon hade haft en bil.

Och jag började gå...