Fler byar, och en tidig kvinnlig entreprenör...

Fler samhällen genomkorsades. Här Junosuando.

Lite drygt 300 invånare.

I Junosuando raggar vägen upp Torne älv.
De följs sedan åt. Älven som lite längre ner är gräns
mellan Sverige och Finland. Mer om den senare.
Än än så länge är det Sverige på båda sidor.

Vänta nu? tänkte jag. Vad står det på skylten på huset där borta? Är det DET Lovikka? Med vantarna? Och det var det naturligtvis. I det lilla samhället med ungefär 60 invånare bodde en gång Erika Aittama. Hon stickade vantar på beställning. En gång stickade hon ett par vantar så tjocka att de blev hårda och stela. Ingen vill väl ha stela vantar? Så hon borstade och kardade och tvättade dem tills de blev mjuka och fina. Varma och härliga. Sedan ville ALLA ha sådana vantar. Hon hann inte med att sticka åt alla som beställde. Erika lärde upp grannarna och snart stickades Lovikkavantar i var och varannan stuga i trakten. Så småningom blev det en stor industri. Fram till 2007 när företaget lades ner...

För övrigt heter inte ort och vante som vi sydsvenskar tror. Inte Lo-vikka, som i Lo-djur, utan Lå-vicka...