Klockan är fem på morgonen. Solen är redan uppe, och så
också jag. Jag vill hinna utforska Pajala innan det utlovade
stora vemodet, förlåt snöfallet, drar in...
Här ligger det alltså. På riktigt. Jag förmodar att du har läst
boken. Eller i alla fall sett filmen...
Mikael Niemi (här på Bokmässan 2012) slog igenom stort med sin ungdomsskildring från Pajala 2000. Vittula blev ett begrepp och Tornedalen och Tornedalsfinskan spreds ända ner till Skåne och mig i Blekinge.
Skylten visade ut riktningen mot Vittula. Däremot fanns ingen skylt som visade ut var den faktiska platsen, eller snarare bostadsområdet, låg. Jag följde riktningen som skylten visade, och snart var jag i Pajala centrum. Och sedan gick jag en bit till. Och så småningom tog Pajala slut. Utan att jag vetat när jag var i Vittula. Jag förmodar att jag har gått rakt igenom. Det kanske inte gör så mycket... Kanske Vittula gör sig bäst som begrepp och fantasivärld. Som Bullerbyn. Eller Portugallien. Eller Stockholm...
Skylten visade ut riktningen mot Vittula. Däremot fanns ingen skylt som visade ut var den faktiska platsen, eller snarare bostadsområdet, låg. Jag följde riktningen som skylten visade, och snart var jag i Pajala centrum. Och sedan gick jag en bit till. Och så småningom tog Pajala slut. Utan att jag vetat när jag var i Vittula. Jag förmodar att jag har gått rakt igenom. Det kanske inte gör så mycket... Kanske Vittula gör sig bäst som begrepp och fantasivärld. Som Bullerbyn. Eller Portugallien. Eller Stockholm...
Det ryktas om att någon lokalpolitiker hade planer på att döpa om hela Pajala till Vittula i början av 2000-talet. För turismens skull. Det var förstås innan hen läste boken själv, och fick reda på vad ordet betyder...
No comments:
Post a Comment