En strimma ljus, och en gammal bekant...

Plötsligt bröt solen fram mellan de tjocka Lerinakvarellerna
utanför fönstret...


Den försvann lika snabbt igen, men innan dess hann jag se
något mycket märkligt. Tornedalen är ju till största del finsk
både vad gäller språk och namngivning. Min resa hade
hittills gått från Pajala via Kengis, Kassa, Kardis, Jarhois
och Pello. Enligt Google Maps. Och vägvisarna visade till
Ohtanjärvi, Rantajärvi, Aapua, Kuittasniemi och Svanstein...

Vänta nu? Svanstein? Jag kanske i första hand associerade till en gammal studiekamrat för tio år sedan som bar detta namn. Har någon uppkallat ett samhälle efter hen? Annars låter namnet definitivt mer tyskt än finskt. Och fjällanläggning fanns där också. Det enda som saknades för alpkänslan var någon som satt och joddlade i ett hörn. Det kanske någon gjorde också, men det var svårt att höra från bussen...

 Svanstein har 99 invånare. Och namnet är inte tyskt, utan är namnet på ett gammalt bruk, en sammanslagning av bruksägarens och hans hustrus namn. Han hette Steinholtz (nu talar vi tyska...) och hon hette Svanberg. Bruket har varit nedlagt i 212 år. Namnet lever ännu kvar på de svenska kartorna. Egentligen, på lokalspråket, heter byn Turtola. Precis som sin tvilling på den finska sidan älven.