Saturday, August 22, 2015

Herrarnas Bildkokbok!

Då undrar du naturligtvis vad som egentligen fanns i det vita bokformade paket utan avsändare som omnämndes i föregående inlägg...

hemligt bokpaket

Jo, en ovanlig antikvarisk kokbok med titeln "Herrarnas Bildkokbok." En present från en god vän och trogen bloggläsare. Jag förstår nog vinken. Jag har verkligen försummat den ätbara (eller i alla fall nästan ätliga) matlagningsdelen av den här bloggen under året som har gått. I Norrland blev det mest Dafgårds och Findus. Naturligtvis måste det bli bättring på detta område. Nu har jag en hel bok med inspiration! Tackar så mycket!

Herrarnas bildkokbok

Boken är från 1968, och full med tidstypisk gulfiltrade bilder av mat och korrekta och prydliga herrar som lagar den. Undertiteln är Franskt...skånskt...enkelt... och bättre än så kan det väl knappast bli. Det handlar alltså om den sorts mat som var mycket populär under tidsperioden, och som numera ofta går under benämning den bruna maten.

Herrarnas bildkokbokHerrarnas bildkokbok

Jag noterar även att det skånska kapitlet inleds med en bild av Skanörs Gästgivargård.

Herrarnas bildkokbok

Av en ren händelse besökte jag Skanör för första gången för bara ett par veckor sedan. Jag gick då bland annat förbi den anrika gästgivargården. Den såg inte lika spännande ut i verkligheten...

Gästgifvaregården, gästgivaregården, gästgiveriet, gästis, Skanör

Och vad gäller gäss hittade jag dem bara, i ganska slitet skick, på grannens dörr.

Skånsk gås

Men på bilden i boken från 1968 ser de stora, feta och frodiga ut, precis som man kan förvänta sig i Skåne!

Mina erfarenhet av gästgiverier är annars ganska begränsad. Jag har bott ett par gånger på gästgiveriet i Sunne. Jag hade rabatt då jag studerade där. Någon mat hade jag dock inte råd med. På gästgiveriet alltså. Den enda gång jag har haft för avsikt att äta på en riktig skånsk gästgivargård...nej, vänta. Den historien sparar jag lite på. Den kommer under vintern. Tillsammans med ett antal exempel på mat ur boken. Jag lovar att under den mörka halvan av det kommande året presentera ett antal mycket personliga tolkningar av rätter jag återfunnit i boken. Bruna och fina som sig bör, och naturligtvis med gulfilter. Jag kan dock inte lova att jag kommer att laga dem iförd slips, och jag vet inte vad min hyresvärd skulle säga om jag börjar flambera. Men det måste väl gå att lösa på något sätt...

5 comments:

Anonymous said...

Det glädjer mig att boken har nått sin värdige ägare! Ser med spänning fram emot ditt utforskande av den manliga kokkonsten. Hade själv en tanke om att göra det samma ur en speciell kokbok från en god vän som vi skulle kunna kalla gemensam vän. Men ett tack bloggvägen är inte värdigt, därför komponerar jag inte en rätt, men däremot något som enligt god sed är jämbördig gåvan.

T'syf ~pl said...

Från en vän till en vän till en vän? :)

Observera att du får hålla ut till efter bokmässan innan de bruna matexperimenten börjar. Dessförinnan kommer jag att vara ute och fara. Håller just nu på att bygga upp en buffert med Norrlandsrapporter, så att de inte ska sina medan jag är bortrest...

Anonymous said...

Precis exakt kanske så!

Matlagning ska vara lustfyllt och inspirerande, så ingen brådska till spisen! Hittar något litet att knapra på i väntan på de storslagna måltiderna i bloggform.

Anonymous said...

Fann för övrigt sorgligt nog denna länk
http://www.skanskan.se/article/20110521/SKANESBASTA/705189799/-/skansk-mat--inte-sa-skansk-som-man-tror

av länktexten förstår du varför, av artikeln blir man mest förvirrad

T'syf ~pl said...

Vad jag förstår vill gamle JÖS ha sagt att all den mat som förknippas med Skåne från början åts i hela världen, men att det idag bara är skåningarna som fortfarande uppskattar den.

Undantaget blodkorven, som är en skånsk uppfinning. Ett sätt att göra den mesiga blodpuddingen till en delikatess. Vilket betyder att jag inte var helt fel ute ändå:
http://tsyfpl.blogspot.se/2012/02/hemmagjord-korv.html