Om du tycker att min klädstil ser något enahanda ut så har du delvis rätt. Men bara delvis. Visst är jag något tråkig när det gäller hur jag klär mig. Rent av förutsägbar. Trivs bäst i fyra nyanser av blått. Men det här var väl att gå lite för långt, tänker du nu. Jag skulle hålla med dig i vanliga fall. Men här var blåheten av rent praktiska skäl. Blått var en signalfärg.
Jag hade två veckors uppsättningar av t-shirts med mig till Norrland. Hälften var blå. När de blåa tog slut visste jag att jag var halvvägs igenom klädlagret och att det var dags att tvätta... Det är lätt att glömma sådana världsligheter annars när man är ute och far i främmande Norrland...
Apropå blått. Det var på TV:n du ser till höger som jag en kväll satt och såg en god vän som hade fått blå ögon. I vanliga fall hade jag blivit förbannad om någon gett vännen ett eller flera blå ögon. Men det var inte lika farligt som det låter. I stället för att bli förbannad nöjde jag mig med att bli en smula förvånad. De matchade nästan t-shirtarna i bakgrunden.
Det var också på denna TV jag under en frukost fick beskedet som gjorde att jag begav mig till bostadsområdet Ullspiran i Kiruna. Varför? Det ska jag snart berätta...
2 comments:
Och så mycket mer praktiskt när allt går att tvätta i samma maskin!
Så sant. Fast där jag kommer ifrån är man inte så kräsen med sånt. I min betongförort har jag flera gånger sett (och framförallt hört) mina grannar tvätta:
-En skjorta.
-En uppsättning underkläder.
-Ett par sockar.
Samt ett par jeans (med livremmen kvar i).
Skrammel...Skrammel...Skrammel...Skrammel...Brukar det låta från den andra tvättstugan. (Det är spännet från livremmen som smäller i trumman för varje varv). Ibland hittar man en dylik uppsättning kvar i maskinen när man kommer och ska tvätta. Kan vara värt att tänka på inför nästa Norrländska resa. Det räcker med två ombyten. Ett på sig, ett i tvättmaskinen...
Post a Comment