Dagen efter min lilla egna 50-mils fotoutflykt, åkte jag med mina fotoklubbskamrater i minibussen igen. Jag var lite trött efter gårdagen, men nöjd och glad. Du kanske har fått intrycket att jag är en gnällig person. Som åker med en resa till Alsace och sedan inte vill titta på korsvirkeshus och dricka vin. Varför åker han till Alsace om han inte vill titta på korsvirkeshus och dricka vin? Låt mig förtydliga. Jag har inget personligt emot varken korsvirkeshus, eller vin. Jag gillar korsvirkeshus, fattas bara annat. Jag är ju 69% skåning. Jag är också 100% epileptiker, och mår därför inte bra av att dricka vin. Men jag har inget emot vin. Inte personligen. Jag tittar gärna på korsvirkeshus och andra som dricker vin. I måttlig mängd. Men efter två dagar av att titta på korsvirkeshus och vin var jag ganska nöjd. Jag tyckte det var dags att hitta på något annat. Därför tyckte jag det var trevligt att åka till Strasbourg och göra studiebesök på europaparlamentet. Och jag åkte tåg genom Schweiz till Vaduz för att få uppleva nya delar av världen. Utnyttjade det faktum att jag för en gångs skull befann mig mitt i Europa, och kunde se mig omkring. Sedan är jag förstås inte heller så förtjust vid alltför tillrättalagda turistfällor. Falska idyller. Jag tycker om att studera samhällen. Men jag tycker inte om samhällen som allt för uppenbart bara försöker lura av mig pengar. Och när jag är riktigt hungrig och blir nekad en efterlängtad Carbonara. Då blir jag lite grinig... Det är bara så...
Men nu hade jag alltså med hjälp av min egen resa, lyckats rensa skallen på irritation och gnällighet, och satte mig med spänning i bussen. Redo för nya äventyr...
Vinodling i Alsace. Vid horisonten en skymt av
Schwarzwald, på andra sidan tyska gränsen...
Schwarzwald, på andra sidan tyska gränsen...
Trädgårdskonst i Alsace...
Dagens första stopp blev...
Hunawihr. Ett litet idylliskt samhälle. 600 invånare...
...omgivet av vidsträckta vinodlingar.
No comments:
Post a Comment