För att lättare kunna transportera mig i storstaden
Luleå, köpte jag mig ett turistkort för den lokala busstrafiken. Då
mitt fantastiska busskort, som utan problem kunde ta mig från
Kiruna till Luleå, via
Pajala,
Haparanda,
Piteå och Boden, och en massa ställen däremellan, trots det, som du kanske minns, inte kunde transportera mig från
affären i Kiruna till
hemmet i Kiruna eller någon annanstans i stadstrafiken i någon av länets större städer...
Om du inte minns det må du vara ursäktad. Även om det bara var tre veckor innan Luleå som jag kom till Kiruna och köpte kortet, är det faktiskt nu fem och en halv månad sedan jag här på bloggen berättade om när jag
försökte åka den försvunna bussen från Gällivare till Malmberget...
Hursomhelst... Jag köpte ett busskort i Luleå och åkte ut till
Svartöstaden. På Svartön, i Luleås utkanter, ut mot havet. En mysig äldre stadsdel, huvudsakligen i trä. Ursprungligen arbetarkvarter. Stadens största arbetsplats låg (och ligger) bara några kvarter bort...
NJA,
Norrbottens Järnverks Aktiebolag, hette det förr i tiden.
Numera föredrar det att kallas
SSAB (
Svenskt Stål AB).
Rykten säger att Svartön har fått sitt namn efter allt sot som fabriken spred ut över grannskapet förr i tiden. Numera tycks de i alla fall ha bättrat sig på det området.
Hit kommer de
malmtåg från Kiruna som inte åker till Narvik
I den gamla
Malmhamnen på Svartön ligger Sjöfartsverkets
isbrytare. Den nya Malmhamnen invigdes 1996 och ligger längre ut mot havet. Därifrån fortsätter Malmen sin färd söderut, efter att ha blivit Stål hos SSAB. Ungefär som när Clark Kent blir
Stålmannen...
Tidigare under dagen, inne i Luleå, chockades jag flera gånger av märkliga plötsliga åskväder någonstans ovanför dimman. På Svartön fick de sin förklaring. Härifrån såg jag bort mot
Luleå Airport, också känd som
Kallax flygplats (med den internationella beteckningen LLA, och ej att blanda ihop med
Kalix, som inte har någon beteckning då man inte har någon flygplats överhuvudtaget och inte heller att blanda ihop med
Charlotte Kalla som kommer från Pajala som har en flygplats med beteckningen PJA), och
Norrbottens Flygflottilj (F21). Där startade ett flertal små men mycket högljudda flygplan. Jag trodde att det var den vid det tillfället
mycket diskuterade och omstridda NATO-övningen ACE (
Arctic Challenge Exercise). Ej att blanda ihop med den
ungefär ett år tidigare ännu mer diskuterade
Ace Wilder*, utan ännu wildare. Världens största flygövning, från
Treriksröset i norr till Lycksele och Umeå i söder. Men jag ser nu att den inte startade förrän ett par veckor senare. Jag vågar inte tänka på hur det lät ovan de norrländska molnen då...
No comments:
Post a Comment