Dagen i Luleå var i princip slut. Snart tid att åka hem till Boden.
Först lite kvällsmat. Jag hittade en restaurang i närheten
av järnvägsstationen som enligt skylt utanför serverade pasta.
Fem sorter, varav en var Carbonara. Valet var enkelt.
Jag klev in. Personalen syntes inte till. Jag hörde röster från köket.
Det låg en hög med menyer på disken. Jag tog en och bläddrade i.
Strax uppenbarade sig en anställd. Han frågade vad jag önskade.
Jag såg upp från menyn. "Jag skulle vilja ha en Carbonara."
Sa jag. "Men jag kan inte hitta den i menyn..."
Det var helt sant. Trots den lovande skylten utanför dörren,
fanns ingen Carbonara i menyn där inne. Mycket märkligt.
Jag blev faktiskt lite orolig...
Ett kort ögonblick trodde jag att jag befann mig i Vänersborg.
Och vad jag menade med det, det kan du inte veta, för
jag har fortfarande inte berättat om Carbonaran i Vänersborg.
En traumatisk upplevelse. Har tagit många år att bearbeta...
Men det här var inte Vänersborg. Utan Luleå.
Och tur var väl det, skulle det visa sig.
Den anställde såg mycket förvånad ut.
Han tog en meny och läste i den.
Ju längre han läste, desto mer bekymrad blev han.
Vem hade snott Carbonaran?
Men, sa han. Det skulle inte jag bli lidande för.
Klart att jag skulle ha en Carbonara!
Min första Carbonara utanför menyn.
Om än bara ett par meter...
No comments:
Post a Comment