Ralph Nykvist

Ett litet minne från förra sommaren, och min skånska resa: Jag var i Malmö och hade precis varit inne på Stadsmissionens butik på Östra Förstadsgatan. Jag klev ut genom dörren, och det första jag får se är en man i 60-årsåldern som jagar en buss. Tyvärr hinner han inte, så den kör ifrån honom. Han blir stående, pustande, på trottoaren på andra sidan gatan. Plötsligt tycker jag att jag känner igen honom. Han ser ut som Ralph Nykvist, den kände skånske fotografen. Jo, nog är det väl han? Vad är det han har på axeln, om inte en kameraväska? Visst är det han. Jag fylls av samma känsla som när jag mötte Lennart Nilsson i Göteborg härom året...

Om du inte känner till Ralph Nykvist så är han en mästare i den stillsamma, iakttagande bilden. Han ser, och skapar, fantastiska bilder i vardagliga situationer ute i verkligheten. Han fångar händelser som de flesta aldrig skulle se. En svensk gatufotograf på internationell nivå. Hans sätt att ta bilder inspirerar mig mycket.

Någon vecka tidigare hade jag äntligen kommit över hans bok "I Sverige" från 1976. Jag hittade den längst uppe under taket i ett underbart litet, men välfyllt, antikvariat i Lund. Där fanns bokstavligen böcker från golv till tak. I travar. Boken innehåller massor av fantastiska bilder, inte minst en av en man och en hund i Olofström(!). Du kan se ett par av Ralphs bilder här.

Detta var alltså vad som for genom mitt huvud medan jag stod där. Vid det här laget hade han upptäckt att någon stod och stirrade på honom på andra sidan gatan. Han såg tillbaka. Vi stod där och såg ett tag på varandra. Efter en stund började han känna sig obekväm över utstirrningen, och försvann snabbt nerför en tvärgata. Det blev så fel. Det var inte meningen att stirra. Jag var ingen stalker. Det var bara beundran i min blick. Hade jag haft kameran runt halsen som vanligt så hade han kanske insett det, men nu hade jag ju varit inne och handlat precis, och kameran låg i ryggsäcken...

Detta var ett spännande möte i sig, men det är inte slut ännu. För knappt två månader sedan, när jag var nere i Olofström för att filma musikklassen, så fick jag höra om ett fotografiskt arrangemang som skulle äga rum i Malmö. Detta har jag inte berättat om ännu, men det kommer så småningom. Det var ett föredrag med en känd amerikansk fotograf som jag också beundrar djupt. Jag satt på tredje raden. De två första var reserverade, och på en av dessa platser, ungefär en och halv meter framför mig satt - Ralph Nykvist! Efter föredraget var det stor oreda, för alla ville ju fram och hälsa på föredragshållaren och Ralph försvann i vimlet. Efteråt promenerade jag nerför Södergatan på väg till favoritpizzerian. Jag gick på vänster sida, och halvvägs ner mot Gustaf Adolfs torg så får jag se: Ja, gissa vem... På höger sida av gågatan kommer Ralph Nykvist vandrande. Min blick fastnar naturligtvis igen, och kanske kan man ana skymten av ett leende i mitt ansikte. Han får syn på mig. Det ser ut som om han känner igen mig. Ett stort vänligt leende och han vinkar. Jag vinkar tillbaka. Kan han ha känt igen mig? Kom han ihåg vårt möte från förra sommaren? Eller var det så enkelt så att jag nu hade kameran om halsen och han insåg att jag var en ung kollega som kände igen honom? Så här borde naturligtvis vårt första möte ha gått till. Ordningen var återställd. Eller?

Anledningen att jag skriver det här inlägget just idag är för att jag igår tjuvstartade min skånska resa, och var på en fin Ralph Nykvist-utställning i Malmö. "Nya bilder från Skåne". Det var sista veckan den visades, och till helgen är jag upptagen. Den var på ett litet mysigt galleri vid Fridhemstorget som jag inte tidigare kände till. Varken galleriet eller torget. När jag till slut hittade dit så fick jag veta att Ralph hade varit där en stund tidigare men försvunnit iväg. Jag hoppades att det inte var något rykte om att jag skulle dit som skrämt iväg honom. För säkerhets skull skrev jag en hälsning i gästboken, och bad om ursäkt för förra sommaren...