Thursday, May 5, 2011
Angående bilder på blogg (denna och andras)
Jag har tidigare fått frågan om hur jag vågar lägga ut mina bilder på bloggen. Är jag inte rädd att någon stjäl dem? Mitt svar: Bilder är till för att visas upp, men ja, de kan bli stulna. Därför lägger jag bara ut dem lågupplöst. Jag gör en kopia av bilden som jag krymper ner i något bildbehandlingsprogram så att längsta sidan blir 500 pixlar lång. Lätt att fixa i Photoshop till exempel. Där kan jag dessutom använda Spara för webben/Save for web funktionen så att de komprimeras på rätt vis. Så att de ser så bra ut som möjligt. Hög bildkvalitet, låg upplösning. Man delar aldrig med sig av en bild i större format än vad som är nödvändig. 500 pixlar lång är ungefär samma storlek som de visas på bloggen, större behövs inte. De högupplösta versionerna av bilderna är mina negativ/original, och de delar jag inte med mig av hur som helst.
Men om någon stjäl de lågupplösta bilderna då? Jo, det händer att mina bloggbilder hamnar på både andra bloggar, hemsidor och facebook utan att folk frågar först. Jag uppskattar om folk frågar innan de använder någon av mina bilder, men det händer långt ifrån alltid. Det är inte så att jag kräver betalt varje gång man använder min bild, inte om syftet är gott och sidan är icke kommersiell. Det är olika från fall till fall. Det absolut minsta jag begär i utbyte för publicering är en länk till min hemsida eller den här bloggen. Och naturligtvis fotografens namn utskrivet. Det är ett krav för all bildpublicering. Att det finns stora företag och tidningar som struntar i att göra det, är ingen ursäkt.
Men som sagt, om folk ändå "lånar" en bild, så är det bra att sätta ut sitt namn/sin adress i bilden. En så kallad vattenstämpel. Vissa photoshoplärare, till exempel i tidningsartiklar, brukar föreslå att man lägger sitt namn i stora bokstäver rakt över bilden. Det är löjligt. Visserligen finns det ingen som vill sno bilden då, men det finns ingen som vill titta på den heller. Man ser ju inte vad den föreställer, och inte hur duktig fotografen är.
Svart eller vit text beroende på vilken färg bakgrunden har. Storlek 10 eller 12 brukar passa bra till en bild vars längsta sida är 500 pixlar. Neutralt teckensnitt. Ibland en kantlinje, om texten riskerar att flyta ihop med bilden. Drar ner genomskinligheten (Opacity) ibland till 75 eller 67%. Så man ser bilden genom texten. Allt för att inte störa upplevelsen av bilden. Det är den som är det viktiga. Men man vill ändå ha namnet med, så att folk kan se vem som tagit den, och varifrån den har blivit stulen...
Jag brukar lägga in "Foto Anders N" eller "Foto Anders N - www.andersn.se" i något av bildens nedre hörn. Om det finns någon person som inte vet om att de blivit fotograferade på bilden brukar jag använda det första, för det är inte säkert att de vill göra reklam för min hemsida.
Alltså: Dela aldrig med dig av en bild i större format än nödvändigt, och ha alltid en diskret vattenstämpel på alla bilder du lägger på nätet. Har du det, så kan du se det som gratisreklam när någon stjäl din bild och lägger den på sin egen sida. Även om det naturligtvis inte är någon ursäkt, de ska fråga först...
Men om någon stjäl de lågupplösta bilderna då? Jo, det händer att mina bloggbilder hamnar på både andra bloggar, hemsidor och facebook utan att folk frågar först. Jag uppskattar om folk frågar innan de använder någon av mina bilder, men det händer långt ifrån alltid. Det är inte så att jag kräver betalt varje gång man använder min bild, inte om syftet är gott och sidan är icke kommersiell. Det är olika från fall till fall. Det absolut minsta jag begär i utbyte för publicering är en länk till min hemsida eller den här bloggen. Och naturligtvis fotografens namn utskrivet. Det är ett krav för all bildpublicering. Att det finns stora företag och tidningar som struntar i att göra det, är ingen ursäkt.
Men som sagt, om folk ändå "lånar" en bild, så är det bra att sätta ut sitt namn/sin adress i bilden. En så kallad vattenstämpel. Vissa photoshoplärare, till exempel i tidningsartiklar, brukar föreslå att man lägger sitt namn i stora bokstäver rakt över bilden. Det är löjligt. Visserligen finns det ingen som vill sno bilden då, men det finns ingen som vill titta på den heller. Man ser ju inte vad den föreställer, och inte hur duktig fotografen är.
Svart eller vit text beroende på vilken färg bakgrunden har. Storlek 10 eller 12 brukar passa bra till en bild vars längsta sida är 500 pixlar. Neutralt teckensnitt. Ibland en kantlinje, om texten riskerar att flyta ihop med bilden. Drar ner genomskinligheten (Opacity) ibland till 75 eller 67%. Så man ser bilden genom texten. Allt för att inte störa upplevelsen av bilden. Det är den som är det viktiga. Men man vill ändå ha namnet med, så att folk kan se vem som tagit den, och varifrån den har blivit stulen...
Jag brukar lägga in "Foto Anders N" eller "Foto Anders N - www.andersn.se" i något av bildens nedre hörn. Om det finns någon person som inte vet om att de blivit fotograferade på bilden brukar jag använda det första, för det är inte säkert att de vill göra reklam för min hemsida.
Alltså: Dela aldrig med dig av en bild i större format än nödvändigt, och ha alltid en diskret vattenstämpel på alla bilder du lägger på nätet. Har du det, så kan du se det som gratisreklam när någon stjäl din bild och lägger den på sin egen sida. Även om det naturligtvis inte är någon ursäkt, de ska fråga först...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment