Nu blir det andra bullar!

Kom ut från den tredje loppisen i Kalix. Tittade på klockan. Knappade på mobilen. Bussen till Haparanda avgick i samma ögonblick från bussterminalen i Kalix. Jag var en bra bit därifrån. Långt bortom Butterkakan. Men så kom jag på. Just den här loppisen såg jag ju från bussen på morgonen, när jag åkte på andra hållet. På väg in i Kalix. Då borde bussen...

Jag sprang ut till vägen, och fick syn på en busskur en bit längre bort. Jag skyndade mig dit, och i samma ögonblick jag satte foten i kuren, såg jag bussen komma. Den stannade prydligt precis vid sidan om mig. Jag tog fram mitt kort och klev in...

"Jaså. Det är dags att åka hem nu?"

Jag tittade på chauffören. Han flinade. Då kände jag igen honom. Det var skämtaren från morgonen. Men den här gången hade han lämnat övervåningen hemma. Bussturen tillbaka gick med enkeldäckare. I utkanten av Haparande gled bussen in i en tom bussficka. Chauffören reste sig upp och gick bakåt i bussen. Han frågade alla vart de skulle. Enligt tidtabellen kör bussen till bussterminalen, den vid finska gränsen. Men om passagerarna vill tar man tydligen en sväng inom Haparanda centrum först. Precis som chauffören gjorde när jag kom till Haparanda första gången. Då jag glömde mössan, som du kanske minns. Det verkar vara så det går till i denna del av landet. Man anpassar turen efter passagerarna. Kundens behov är viktigare än den exakta rutten (och tidtabellen). Exemplariskt!

Denna gång valde jag att åka med hela vägen till terminalen. Delvis på grund av att jag inte ville glömma min nya svarta, snygga, mjuka, varma, härliga och alldeles lagom stora mössa. Men mest för att jag behövde handla lite frukost.

Jag gick till Finland för att handla. Det var närmare än att gå till ICA. Och så kände jag naturligtvis för att återuppleva lite gamla matminnen från barndomens och ungdomens finska somrar...

Det första jag fick syn på var tomater från Närpes. Mormors hemtrakter och Finlands tomathuvudstad.

I kassan satt en ung tjej. Jag begrep inte ett ord av vad hon sa. Men jag nickade vänligt. Det funkade i Schweiz. Inte här. Hon blev irriterad på mig. Hon tog mina tomater och gick. Lämnade mig ensam i kassan. Jag förstod ingenting. Efter en stund kom hon tillbaka. Nu satt det en klisterlapp på tomatpåsen. Tydligen hade man ingen våg i kassan. Jag förväntades ha vägt tomaterna i förväg någonstans inne i affären. Kulturkrock...

Hemma arrangerade jag detta lilla stilleben på sängen. Finsk mjölk. Kevytmaitoa. Lättmjölk, alltså.

Nyss nämnda Närpestomater.

Tre olika finska filbunkar. En från Arla. Två från Valio. Valio känner du förmodligen till. Finlands största mejeri. Stort även på svenska marknaden. Framförallt när det gäller laktosfria produkter. Och så har de världens godaste smör. Men det behövde jag inget idag. Och det finns ju hemma också.

En av filbunkarna hade jordgubbssmak. Jag har ljuva minnen från av en finsk filbunke med jordgubbssmak. Det var inte den jag fick tag på här. Den smakade bara konstgjord. De andra, naturella, smakade utmärkt båda två.

Gotlerkorv. Finsk påläggskorv. För att göra släkten avundsjuk. Det blev de inte. Det var visst fel tillverkare.

Slutligen. Några semlor. Du kanske kommer ihåg att jag tidigare har nämnt att den som beställer en semla i

Finland kommer att bli besviken. Finlandssvenskans semla är det samma som vi brukar kalla fralla. En vanlig bulle alltså. Ibland är det nödvändigt att översätta, även inom samma språk.

Denna semla/bulle hette ruissämpylä på påsen. Det låter ju snarlikt mina älskade russinbullar. Så var dock inte fallet. Ruissämpylä på finska blir Rågsemla på Finlandssvenska. En vanlig rågbulle med andra ord. En ganska slätstruken sådan dessutom. Smakade egentligen ingenting alls...

MEN!

Denna menlösa bulle hade något fantastiskt. Unikt! Något som gör att den förtjänar hedersplats här på

bloggen. Svenska bullpåsar måste som du säkert vet alltid granskas noggrant.

Kan innehålla spår av...

Vanligtvis nötter. Och då köper jag dem naturligtvis

inte. Eller spår av något annat. Mjölk. Ägg. Soja. Mandel. Och så vidare.

Alltid dessa spår.

Alltid dessa förbannade spår.

"Det finns alltid en risk att det kommer in spår..."

brukar tillverkarna säga. 

"Det går inte att undvika..."

Tro inte att de bryr sig om allergikerna. Nej, de vill bara inte riskera att bli

stämda, när någon hyperallergisk stackare dör av något av dessa spår.

"Det är inte vårt fel! Det står på påsen."

Visserligen minimalt. Nästan oläsligt.

"MEN DET STÅR! Så skyll inte på oss."

Ja, du förstår säkert. Men vad var det då som var så speciellt med dessa menlösa finska bullar? Jo. Jag vände på påsen. Där stod inget om några spår. Inte ett enda. Däremot stod det, och lyssna noga nu:

Mjölkfri, Laktosfri. Innehåller INTE ägg,
soja, nötter eller mandel.

Så nu vet vi. Det går visst! Hade svenska matvaruproducenter brytt sig om allergiker på riktigt, hade även deras påsar sett ut så här!