De magiska önskningarnas kök...

I förra inlägget nämnde jag den frukost jag inhandlade i Finland på vägen hem från Kalix. Jag inser nu att jag gått händelserna lite i förväg. Den första frukost, eller rättare sagt brunch, jag åt i Haparanda var ovanstående. Det sista av brödet från Porjus, med nyköpt skinkost, den svindyra blodpuddingen jag köpte i affären på torget kvällen innan, samt en tallrik fil utan någonting alls på. Det senare på grund av att jag blivit bortskämd på vandrarhemmet i Kiruna. Där fanns gott om kvarglömda varor i skåpen. Till exempel socker till filen. Det fanns inte här...

Jag åt min brunch med utsikt över dessa, tämligen ordinära, köksskåp. Jag minns att jag störde mig lite på att köksskåpet till vänster om spisen saknade dörr och var alldeles tomt. Inte för att de övriga inte räckte till, det gjorde dom med råge, men ett kök ska ju inte bara vara praktiskt, det måste ju se snyggt ut också. Det står i alla fall så i alla inredningstidningar jag aldrig läser...

 Döm om min förvåning när jag nästa morgon kom ut och fann hålet prydligt ifyllt med en färsk uppsättning kökslådor. Det var som om köket hade läst mina tankar och noterat min önskan. Kunde detta vara ett kök som uppfyllde önskningar?

I brist på saknade köksluckor störde jag mig denna morgon på möblemanget. Runda bord. Det kändes onödigt. Fyrkantiga bord skulle utnyttja utrymmet betydligt bättre. Och det skulle få plats fler stolar...

 Nästa morgon jag kom ut för att äta frukost...ja, du ser själv. Borden hade blivit FYRKANTIGA. Det var ett magiskt kök trots allt... Jag såg mig omkring för att hitta något mer att störa mig på. Det var svårt. Det var nämligen ett helt normalt, alldeles utmärkt kök. Först på kvällen, när jag åt kvällsmat, kom jag på vad jag skulle önska mig. Det var nämligen så att det enda sällskap jag hade i detta kök under min vistelse, var en finsk Game-of-thrones-karaktär som ockuperade TV:n och soffgruppen varje kväll. Visserligen fanns det TV på rummen, men det var svensk TV. TV:n i köket kunde ta in finska kanaler. Alltså satt han där varje kväll. Och tittade på...just det, Game of thrones. Vilket uppenbarligen är den enda serie som visas i finsk TV. Jag önskade mig därför lite trevligare sällskap i det magiska köket. Någon som kunde säga mer än att grymta "Hej!", och som hade lite mer varierad smak när det gällde TV-program.

Nästa dag. Eller rättare sagt nästa kväll...

...satt den hårige finnen och tittade på sina gelikar på TV. Och det fortsatte han med resten av veckan. Jag fick hålla till godo med att snacka med mikrovågsugnen. Som för övrigt bara kunde ryska...