Rummet var fyllt av böcker. Från golv till tak. Långa smala hyllor slingrade sig längs väggarna. Ovanpå bokraderna på varje hylla låg fler boktravar. Ingen yta av väggen lämnades bokfri. Precis som hemma hos mig, med andra ord.
Med en väsentlig skillnad, skulle det snart visa sig. Jag fick syn på en intressant bok i en av boktravarna ovanpå en bokrad på ett hyllplan. Jag sträckte mig efter den. Den satt fast. Jag drog i den. Den satt fortfarande fast. Jag tog i allt vad jag orkade. Då lossnade den. Och inte bara det. Hela det klena vägglånga hyllplanet ovanför, som visade sig bara ha stöd på tre punkter - Längst till vänster, längst till höger (sisådär fem meter bort) samt mitt på, i form av den hög som jag precis hade decimerat - vek sig mot mig. Allt gick som i slow motion. Hela det vägglånga hyllplanet tippade över mot mig.
I mina tankar kände jag redan böckerna trilla över mig, och i samma tankar hörde jag samma böcker slå i golvet runtomkring mig. Jag stannade i denna tanke i ungefär en halv sekund. När jag återkom till verkligheten noterade jag att jag inte hade fått några böcker över mig, och inte en enda hade trillat i golvet. Vad nu?
Hyllan hade förvisso vikt sig. Roterat ungefär 45 grader. Men sedan hände inget mer. För lika hårt packad som den hade varit på höjden, lika hårt packad var den på bredden. Därför kom inte böckerna längre. Ett helt vägglångt hyllplans böcker hängde nu på trekvart halvvägs ur hyllan, i riktning neråt. Men de fem hyllmetrarna kilade fast varandra, inte olikt stenarna i en gammal valvbro. Och stannade alltså därför där de satt. Svävandes över mig. Där skulle de förmodligen sitta tills den dag en annan oförsiktig bokjägare försökte plocka loss en av dem. Eller kanske inte. Det knakade misstänkt i hyllan. Jag skyndade mig ut för att betala boken...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment